Du gick till skolan och kom inte hem mer… #bloggswe

DSC_0160

Du vaknar på morgonen och är redo för skolan. Du gick till skolan och förväntade dig en helt ”vanlig” skoldag. Du ser barnen leka o skratta på skolgården. Du hade ingen aning vad som väntade bakom skolans stängda dörrar. Du går in, möter lärare och hälsar på kompisar. Alla går in på lektion. Klockan tickar o allt rullar på. Lektionen tar slut och det är strax innan 10. Du bestämmer dig att dra till affären med din kompis, ni skrattar och pratar om allt möjligt. Under tiden ni är borta kliver in en man i skolan. En man redo att spilla blod, invandrar blod.. Han bär på en kappa, en mask och ett svärd. Allt var i färgen svart inklusive hans själ. På väg till övre våningen möter mannen barn som han gärna vill ta livet av, men en modig personal ställer sig framför honom och försöker bemanna honom, men det går snett. Han höggs till döds. Blodet rinner på golvet. Barnen får panik samtidigt chokade så dom springer iväg för att leta efter hjälp. Kronan har fått ett mörker över sig. Mördaren forsätter till övervåningen medan han släpar på det blodiga svärdet..
Du o din kompis märker ingenting. Ni går där i korridoren och blir tvungna att splittras för att du ska till ditt skåp. Du går där och bakom hörnet möter du din domedag, du möter själva djävulen som är redo att ta ditt liv. Ni stöter på varandra, ni får ögonkontakt. Du hann inte säga ett ord innan du hade svärdet i dig. Hela själen sugs ut, blodet pumpar ut, du förstår inte vad som hänt. Blodet rinner på din tröja, till jeansen och ner till skorna. Du är chockad så du stirrar på mannen och sakta faller du ner på knä täckt av ditt egna blod. Hjärtat håller på att sakta ner, det blir svårare att finna luft. Dina ögonlock blir tyngre och det blir svårare att andas. Ljudet blir svagare o svagare. Det ända du tänker på är att ”jag ska dö nu, jag ska verkligen dö. Sakta så försvinner verkligheten, sakta försvinner du från världen.

Det vi såg på filmer hände utanför våra hem. Det som inte fick hända, hände. Jag hoppas nu att alla i detta land förstår att det inte lönar sig att hata på färger eller etnicitet.
Vi människor blöder likadant, det är ingen annan färg på varken blodet eller köttet inuti oss. Vi är alla likadana på ett eller annat sätt.
Det är ingen ide att mörda varandra vi kommer ändå ligga under samma jord, oavsett om man är rik eller fattig, oavsett om man är mörk- eller ljushyad.

Ahmed, det sista du sa mig var ”vi ses bror” men det hände aldrig, ditt liv togs. Du är nu borta men aldrig glömd. Du lever vidare i oss, du lever vidare i paradiset. Du är på en mycket bättre plats nu. Vila i fred broder, vi ses. Du var en riktig kämpe.

Robin Wanli
Författare till texten
Texten finns på facebook i gruppen ”TYST MINUT I HELA SVERIGE FÖR OFFREN I TROLLHÄTTAN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s