Klockan är 02.05 och jag skall strax svänga in till mitt jobb när en bil dyker upp bakom mig. En av mina kära kollegor är också på gång tänker jag. Blinkar och svänger in på avtagsvägen för att åter svänga in på området för att parkera. 50 meter kvar till min parkeringsplats långt nere i skymundan på området, då börjar det blinka blått bakom mig. Tvärnitar inte utan åker fram till parkeringen och stannar i min ”ruta”, vrider av nyckeln och kliver ur bilen full med obehag inom mig. Nästan framme vid polisbilen så skriker någon ”här är jag”. Vänder mig och ser en polisman nästan framme vid passagerardörren.
Han skriker bryskt till mig, ”är detta din bil?”.
Ja svara jag med darr på rösten.
Vad gör du här denna tiden på dygnet, halvskriker han…
Jag skall jobba svarar jag med darr i röst och knän samtidigt som huvudvärken bultar loss.
”Vad FAN jobbar man med här, denna tidpunkt på dygnet.
Jag skall köra ut morgontidningar svara jag helt chockad och pekar bort mot det öppna porten där mina kollegor står och tittar med stora ögon och undra vad som hänt.
Då kommer den andra mannen ut ur polisbilen och lugnt och fint ber om att få se körkortet.
Tar fram plånboken men ser inte i mörkret utan går fram till min bil och öppnar dörren sätter mig ner och tänder ljuset i bilen för att se.
Plockar fram körkortet som han kollar i ficklampan sken och jag får tillbaka det. Den ”snorige” mannen kommer med alkotest då säger den lugne att jag sköter det.
Blåser och även där är det grönt ljus.
Jag frågar varifrån de kommer…
Vi kommer från Lilla Edet, svara den snorkige, snorkigt.
Vi kommer från Trollhättan svarar den vänlige men tog bara en tur här för att kolla läget.
Jag känner inte igen er, svarade jag, för de från Trollhättan har jag alltid haft gott samarbete med och de är inte otrevliga, samtidigt som jag tittar på den ”snorkige”.
Får ett hummande till svar från den ”snorkige” medan den lugne svara att det händer att en del slutar och nya börjar.
Han fortsätter med att säga att ett av mina bakljus inte funkar och ber mig fixa det.
Samtidigt som han önskar mig trevlig jobbnatt, innan de åker vidare.
Fick ett par huvudvärkstabletter av en kollega och satte mig sedan på en stol för att få ner pulsen, innan jag var redo att ta tag i nattens jobb.
En av femtontusen…. Ja just det, i går var jag en av femtontusen som tågade genom Göteborgs centrum, till stöd för människors lika värde. I går gjorde jag ett besök på West Pride i Göteborg, vilket kändes som en naturlig förlängning på höstens arbete med alla flyktingar som kom till Sverige.
Snart har jag semester och på många många år ser jag fram emot flera veckors ledighet i sträck.
En midsommarnattsdröm är en av Shakespeares mest spelade komedier. Det är en härlig, lustfylld och 
Två olyckliga kärlekspar rymmer av olika anledningar till skogen utanför Aten. Ett teatersällskap repar in en pjäs till hertigens bröllop. Alvkungen och alvdrotten har via sina gräl om en liten indiskpojke, försatt hela värden i brand.
Vi hämtade våra beställda biljetter och sedan inväntade vi något på plats, något vi inte visste vad det var. Och då, då kommer plötsligt hon, hon som skall ge oss en storslagen entre till teatern. Hon visar att vi skall promenera den spånförsedda vägen upp till skogsbrynet och sedan fortsätta där, samtidigt som amatörskådespelareliten står efter vägen och bugar och hälsa välkomna. Vi kommer in i ”lokalerna” via sceningången och får promenera över scenen för att inta våra platser. Gör om det om ni kan, Kungliga Operan!
Handlingen är som följer: Teseus, hertig av Aten, planerar bröllop med Amasonernas drottning Hippolyta. Hermias far har bestämt att hon skall gifta sig med Demetrius men hon älskar Lysander som också älskar henne. Demetrius å sin sida har övergett Helena. Som underhållning på bröllopen repeterar en grupp hantverkare en pjäs. 
Pjäsens centrala tema är kärlek och fruktbarhet. Kvinnligt ställs mot manligt, odling mot erövring och förnyelse mot utarmning. Pjäsen börjar med sterilitet och konflikt: Teseus får inte röra Hippolyta innan nymånen. Efter alla förvecklingarna slutar det hela i fruktbarhet och försoning. Pjäsen får karaktären av ritual för att övervinna det livshotande och frambesvärja nytt liv.
Grundackordet är munterhet och livsbejakelse. Man påminns pjäsen igenom om att ingenting allvarligt kommer att hända. I pjäsen finns erotiska övertoner och kärleken ses från den respektlösa sidan. Samtidigt ger Shakespeare flera fingervisningar om kyskhets- och trohetsideal. Här finns såväl hövisk kärlek som groteskt blind förälskelse. Däremellan ungdomarnas labyrintiska lek med jägare och förföljda som växlar roller. Skogen och natten är dock en parentes i tillvaron, ordningen återställs. Handlingen kan betraktas som en besvärjelse av den disharmoni som kan hota en kärleksrelation i övergången från impuls till kontrakt. Allt väger lika och förvandlas stundom till sin motsats: sanning och lögn, frihet och fångenskap liksom människa och djur. Sinnlighet och andlighet är inte längre motsatspar.
Pjäsen igenom förs ett resonemang om sken och verklighet och om dröm och verklighet. Verkligheten gungar till för de fyra ungdomarna när de vaknar i skogen och även för Botten när han vaknar utan åsnehuvud. Theseus tal i femte aktens första scen är ett av få ställen där Shakespeare uttalar sig om poesins natur. Det är även ett av de mest citerade Shakespeare-ställena.
Jag lärde först känna denna man på Twitter och har följt honom under några år. Jag har vänner som satt i system att dela allt från tidningen Expo, allt från ”inte rasist, men” och en massa som gör att jag blir deppad. Jag har min relation till krig och elände, till hat och hot, en del av det gör väldigt ont. Att ständigt bli påmind om detta hat har gjort att jag blockerat dessa vänner, plockat bort dem i flöden mm. Detta är fina människor som jag tycker mycket om, men som jag inte vill se alla dessa delningar av. Och så finns Robert Klåvus där som motvikt.
Villa California 