Den manliga förkylningen

nasdukar_50d306c2e087c33634796af81
Klockan än 03,15 och jag sitter i köket och dricker varmgrogg, dvs Whiskey, varmt vatten och ett par sockerbitar. Det öppnar luftvägarna lite mer i alla fall och är inte så svårt att andas…

Har i två dagar mer eller mindre varit sängliggandes på grund av den manliga förkylningen. Har nästan känt mig som prinsen på ärten då jag har haft flera kuddar under huvudet för att kunna sittligga i sängen. Men att sova på beställning funkar inte och att försöka titta på TV eller film, funkar inte heller. Det som funkat är att ligga och vända och vrida på sig. En understimulerad hund och katt, som är van att vara ute och promenera miltas var dag, har knappast får en kilometer. Så varje rörelse från mig triggade igång dem, skall vi gå ut nu…

Ni kvinnor pratar om att föda barn, och nu vet jag hur det känns också…
Rörde mig i sängen, vovven blir glad och hoppar upp på mitt bröst och försöker charma mig, jag reagerar och mina ben åker isär…
Då ser förlossningsläkaren (katten) sin chans och försöker starta värkarna genom att krypa  upp så långt som möjligt mellan mina ben och starta stimulansen. Men utspända klor börjar katten med mjöltramp på min manlighet och jag skriker till. Vovven vänder sig om och kollar vad förlossningsläkaren gör där han sitter på mitt bröst och försöker ge mig (o)lustgas med baken och svansen.

Med den behandlingen jag just genomgått så inser jag att jag inte skall gnälla över en förkylning, för är den behandlingen lika ett barnafödande, så föredrar jag att vara förkyld…

Musik skall byggas utav glädje

20170226_111237

Då var jag och bror åter nere i Floda. Vi var inbjudna av Ulf Nilsson och Janne ”Lucas” Persson till invigningen TCB cafe of Floda. Cafet var det senaste tillskottet på Ön där TCB har samlat det mesta från rockens 50-60-70-tal med Elvis Presley i mitten.

Cafet är ett retrocafe inspirerat av amerikansk 70-tal med inredningen som lätt känns igen från filmer och TV från den tiden, inte minst jukeboxen.


Vi var inte de enda inbjudna gästerna, men det kändes stort att vara inbjuden. I caeet serverades det härliga bakverk, smörgåsar och lättare måltider. Elvis födelsehem (kopia) var öppet för husesyn, i biografen visades det Elvisfilm, i museet bland alla prylar som är de flesta fall är i original från artister från den tiden, spelades det musik, och bjöds på historier .


Här kommer ett smakprov på Ove Pilebo, tidigare frontfigur i Streaplers, och sin dansbandsmusik, medan Ulf avbryter med en historia…

 

Varför så negativ?

20170122_121117

I går var jag och bror på invigning men massor av musik och glädje och vi hade ätit och druckit gott. Vi var verkligen upprymda efter utflykten. Vi kommer hem och delar på en burk öl i vänners lag.

I väntan på att TVn skulle börja, så loggade jag in på sociala medier, och med en gång möts jag av hat. Naturligtvis skulle jag inte bry mig, men jag gick igång på alla fyra, vilket var fel av mig. Men jag ville inte att någon skulle förstöra det fina, fast det redan var gjort. Istället för TV:n gick jag till sängs och försökte lugna ner mig.

I morse på morgonpromenaden funderade jag på detta om varför vi är så snabba på att nedvärdera andra personer…

Efter promenaden så sätter jag mig med en kopp kaffe och började surfa runt på nyhetssajter för att se vad som  Sverige och i världen. På P4 Stockholm hittar jag en nyhet med rubriken Fler känner sig trygga i Hallunda-Norsborg och detta gör mig glad, fast det är i andra delen av Sverige. Läser artikeln och känner glädje att det går att skapa trygghet m man verkligen vill. Fortsätter och kolar rubrikerna och stannar till Två kvinnor misstänks våldtagna i svarttaxi och läser även den  nyheten. Nu har jag två olika nyheter från Stockholmsområdet, en positiv och en negativ. Började söka på Twitter om dessa två olika nyheter, och plockar då bort det som kommer från media. Inga kommentarer eller nya delningar på att tryggheten har ökat, nej de senaste kommentarerna om området var gjort för några dagar sedan. Jag gör sedan en sökning på våldtäkten i svarttaxi och där exploderade hela sökningen. Plockar bort nyheterna från media, som också har nappat på nyheten, även de främlingsfientliga äggkontonen men från vanliga Svenssons är delningarna med och utan kommentarer betydande. Att det är otryggt för många, och speciellt kvinnor blir utsatta för detta våld är inte acceptabelt, men varför känner vi inte glädje över att det finns andra områden där tryggheten ökar?

Att vi lever i en orolig tid, vet vi nog alla, men varför försöker vi förstärka den bilden?
Varför inte sprida det positiva som sker i Sverige och världen, istället?

Vi förstorar ju fel saker, hela tiden, tycker jag…

Jag älskar Sverige

ulf_bjereld
Jag är stolt och glad över att få bo i världens kanske mest frihetliga och jämlika land. Vårt ekonomiska välstånd är bland de främsta i världen och skapar grundtrygghet för nästan alla som bor här. Sjukvården är fantastisk. Sverige är ett av de länder där jämställdheten mellan män och kvinnor kommit  längst. Ingenstans som jag känner till är viljan att ta emot flyktingar och invandrare lika stor som i Sverige. Oavsett på vilket sätt ”det goda livet” mäts hamnar Sverige nästan alltid i tätgruppen

Visst finns här allvarliga samhällsproblem – arbetslöshet, sjukvårdsköer, krånglande tåg, resultaten i skolan, miljöhot, ojämlika livsvillkor, rasism, IS-rekrytering. Flyktingsituationen i världen ställer det svenska samhället inför stora utmaningar. Dessa problem och utmaningar måste självklart tas på största allvar och vårt folkvalda politiska ledarskap har ett stort ansvar att lägga ned all kraft på att lösa dem.

Så här börjar min Twittervän Ulf Bjereld ett av sina blogginlägg.
Det han skriver är så oerhört viktigt så jag tycker ni alla bör läsa hans inlägg:

Jag älskar Sverige. Men bevare mig för Jimmie Åkesson och hans självutnämnda ”Sverigevänner”

#LastNightInSweden

Att USA:s president Donald Trump i ett tal nämnde att något hänt i Sverige ”i går kväll”, fick folk i sociala medier att gå i spinn.
Under hashtaggen #LastNightInSweden driver twittrare hejdlöst med presidenten. Folk spekulerar vilt om vad som egentligen hände i går kväll i Sverige.

Kan det ha varit en ”massiv köttbullestöld”, ”hundratals tänder som gick sönder av knäckebröd” eller att ”alla fick en bra utbildning och en fantastisk sjukvård”?

Sådana här protester gillar jag och att vi gemensamt visar vår ståndpunkt.
Lånade en del bilder och klipp från olika twitterkonton som visar vad som hände i Sverige i går kväll.

Vill du veta mer om vad som hände i går kväll, så gå in på Twitter och sök på hashtaggen #LastNightInSweden

Donald Trumps påhopp: ”Titta vad som hände i Sverige i går kväll”

c44a846ucaazxfyc5azxysvcaakj17c5aznnzwiaa3vjxc5ayo_0ukaa6pukc5anmigwyaaco1pc5anb8zwqaem4lxc5al6-rweaew4onc5alagqw8ai79yyc5alifoxaaacfnqc5amf9-wmaawnmbc5amhxbwiaaxeb9c5amyarxaaahhwr

Fel
Detta videoklipp finns inte

c5akbluwmaeftanc5ajtrgw8aa9b4e

Fel
Detta videoklipp finns inte
Fel
Detta videoklipp finns inte

c5agtybw8aqnzm_

Fel
Detta videoklipp finns inte

c5aaqk6xuaapgi2c5abg-9wqaenzwi

Fel
Detta videoklipp finns inte
Fel
Detta videoklipp finns inte

c5af-woxaaanypnc4_vlazukaavfu2c4_smnpucaewnudc4_sh9wukaaiwoxc4_km7evmaqb_cfc4_jhtdxuaaj1rtc4_j1ikwmaa37onc4_2ismwiae9-ko

Fel
Detta videoklipp finns inte
Fel
Detta videoklipp finns inte
Fel
Detta videoklipp finns inte
Fel
Detta videoklipp finns inte

Lokalradion 40 år

img_1489
Året är 1977 och jag fyller 17 år. Jag gråter, för det är nio månader kvar tills jag får börja övningsköra och ett år tills jag kan ha mitt körkort i handen.
Hur skulle jag stå ut sista året innan jag kunde ta mig dit jag ville på egen hand.
Då kom ja på det…
Sverige skulle bygga ut lokalradion som skulle sändas i fönster i P3 under vissa tider på dygnet och även stereoradion skulle byggas ut samtidigt. De kom på att det var billigare att skicka upp folk i masterna en gång och göra båda jobben samtidigt, så därför kom alla dessa beslut väldigt hastigt på. Det skulle göras i fyra etapper runt i landet under ett år och när min egen lokalradio, som då skulle heta Radio Trestad, startade så skulle jag ha mitt åtråvärda körkort och så blev det.

Vi var väldigt mycket ute i landet med far på olika jobb och för mig blev det väldigt viktigt att ställa in P3 på bilradion speciellt vid dessa fönster när de olika stationerna skulle sändas. Detta var min hemliga mission under året mellan jag var 17 och fick mitt kort.

Varje ny lokalradio jag kunde lyssna på, blev mitt liv det året mer och mer uthärdligt. Jag var också tvungen att se till att jag fick in allt i stereo om möjligt. Många program genom tiderna har varit mycket viktiga för mig under alla år, och en del av de programmen ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, men just lokalradion var viktig.

Lokalradion var ett eget bolag utanför Sveriges Radio och till och från uppstod konflikter mellan de olika bolagen och just övergångarna försökte de störa varandra med olika ”trudelutter” som verkligen inte stämde överens när det byttes mellan riksradion och lokalradion.

Min lokalradion hade en lokal variant av ”Skivor till kaffet”, där de åkte ut till olika arbetsplatser och drack kaffe mer anställda,pratade med dem och spelade önskemusik.
En av mina kollegor bjöd in radion och de skulle komma och sända från våra lokaler. Chefen gick i taket, det fick inte ske… Men… Vad hände om han INTE tillät det och det blev en nyhet? Det var bara att svälja stoltheten och det blev ett bra program. Och jag fick några nya kompisar på radion.

Under de åren flyttade också radion ut sin verksamhet från Stockholm och många orter i landet för att möta oss lyssnare. Vi i Trollhättan blev utvalda och under flera dagar skulle ett stort antal program produceras här i staden. Ett statistiskt urval av personer boende i kommunen blev också utvalda att delta i olika seminarier och möte för att utveckla radion för framtiden. Min broder var en av de som blev utvalda, men pga hans handikapp fick jag specialtillstånd att följa med innanför ”grindarna”. Jösses vad radioaktiva vi var under dessa dagar. Här i staden hade de ställt upp en tillfällig radiosändare där vi trollhättebor kunde lyssna på vår önskemusik från grammofonarkivet.

Den som ville kunde skriva på en lapp vilken låt de ville höra i vår mininärradio, medan vi som var innanför kunde själva fick knacka på deras datorn och söka i arkivet.
En tid innan radiodagarna i Trollhättan hade jag vaknat på natten och satte på radion för att lyssna på Nattönskningen som då var. Det var en halvtimma önskemusik som presenterades av nattens hallåa, och denna natt var det Staffan Schmidt som pratade.
Jag fastande för en låt som heter Seeland med en grupp som heter Neu. Det blev mitt naturliga sök i grammofonarkivet. Jag skulle få den spelad om ca 4 timmar…
Åkte hem men kunde bara konstatera att kanalen inte hördes hit, så efter en stund var det dag att åka upp till staden och sätta sig i bilen på en parkering och lyssna på låten.

Fortfarande håller mitt äktenskap med lokalradion och framför att Radio Trestad som numera heter P4 Väst. Men alla resor runt i landet har gett mig många favoriter på olika stationer runt omkring i Sverige, och även dessa ligger mig varmt om hjärtat. Så på många olika lokalradiostationer har jag fått bekanta och även varit nyhetstipsare för.

Så begär inte radion skilsmässa för att jag är otrogen, så kommer vi att leva lyckliga hela mitt liv.

Tack Sveriges Radio för att ni finns!

 

Har tröttnat

20170127_040729

Ibland ledsnar jag på jobbet som tidningsbud…

Här om morgonen när jag kom fram till några postlådor, så mötte mig denna skylt…
Jag tog ett foto, skickade det som MMS till vår filialföreståndare med specificerad adress och frågan, vad göra?

Till saken hör att nere vid stora vägen finns alternativa lådor för tidningar, men EJ post, som vi enligt lag MÅSTE leverera till mottagarens postlåda vid gränsen eller där den är godkänd att sitta. Lägger jag post där, gör jag mig skyldig till lagbrott och sköter inte heller mitt jobb, vilket kan ge mig uppsägning. Nu finns en lösning att jag tills vidare får köra ytterligare en km för att vända, för att kunna leverera post…
Ett alternativ är att vi tar upp diskussion med Post och Telestyrelsen om att få lägga post nere i de alternativa lådorna. Men va säger då grannarna, så får längre till postlådorna?

20170206_040603

Nästa ställe finns ingen skylt, men där har stolpar ställts upp så jag inte kan vända.
Nu måste jag åka in på en tomt och vända precis vid ett boningshus halv 4 på morgonen för att leverera tidningen. Visserligen har fasstighetsägaren godkänt det, men känns inte helt okey, för mig…

DEn finns ingen lag som säger hur postlådor skall vara märkta, men vi har också ett ansvar att leverera post i rätt postlådor. Ibland tycker jag synd om Postnord, som får mycket kritik för sin postutdelning, då det ibland är postlådeägaren som inte märker sina lådor.

20170209_032504

Denna låda har jag tjatat om i över två år att ägaren skall märka utan att det har hänt. Här tror jag Postnord ledsnat och skrivit lådnumret med tusch på lådan. Tack Postnord för detta!

20170209_043633

Den högra lådan tog det drygt ett halvt år att får märkt, den andra är fortfarande omärkt efter två och ett halvt år.

20170209_032533

Här har någon verkligen tänkt till och märkt lådan med namn och adress, som är lätt att läsa när man står upp, men jag sitter i bilen, och är snön kommer täcks skylten av snö, och ibland är jag glad att ha fönsterskrapan för att skrapa bilrutan med, till att skrapa postlådor…

20170123_043228

Här är en som inte är nöjd med posten utdelning i postlådan, utan vill ha posten i tidningslådan. Här kan man inte missa vilket nummer som är på lådan, då skylten är gånger så stor som själva lådan…

20170209_050131

Men ibland finns det positiva saker med att dela ut post och tidningar.
Denna kund har sin tidningslåda vid tomtgränsen men nästan en km till postlådan.
Här kunde jag sluta ett frivilligt avtal att även lägga posten i lådan där jag lägger tidningen och den låda som de kollar 7 dagar i veckan. Då slipper de kolla den ordinarie lådan där Postnord lägger posten, mer än de fem dagar Postnord kör.

Tillbaka till vardagen

16427532_10154269778317405_7969015467599725214_n

Nu när Hugo flyttat så gäller det att återta vardagen. Visst ingen tvekan om att han är saknad men han får det bättre hos någon annan som kan ägna sig bara åt honom. Nu får ju min egen Nussä ägna sig åt bara mig igen 🙂

Redan i måndags åkte vi upp till staden för att agera ”bodygards” jag och Nussä. En pensionärsorganisation hade sitt månadsmöte och när det är slut så är det mörkt i området och många känner sig otrygga, så tillsammans med kommunen och polisen så är vi några frivilliga som åker dig för att vistas i närheten så att området blir tryggare. Det är ju ingen tvekan om att Nussä gillar detta, då många vill prata med honom och man får sitt lystmäte mättat. Jag är väl inte sämre själv, då jag gillar att träffa människor och ge dem trygghet. Gårdagen ägnade vi oss åt varandra och vår vanliga vardagslunk med promenader men även sådant som blivit lite efter när man haft storfrämmande och ägnat sig åt dem istället. Tror Nussä trivdes i den vardagslunken och också kände sig trygg och jag märkte ingen större saknad hos honom heller. Vilket känns skönt.

Även i dag blir det att vara till glädje för våra medmänniskor. Månadsmarknad i centrala staden och vi är några stycke som skall vandra runt bland stånd och besökare. Prata med folk, visa våra orangea västar och bara vara till för andra. Och nu blir det som vanlig med tre km promenad till bussen, sedan bussen till stan för att göra vårt jobb, att sprida glädje.

Ha en bra dag!

Farväl Hugo

wp-1485779559257.jpg

Här är en av de sista bilderna jag har på Hugo och Nussä när vi siste timmen han är hos mig, är långt ute på markerna så att han får springa av sig en hel del energi inför den långa flytten till sydsverige.

Under drygt tre veckor hat Hugo bott hos mig och varit en del av familjen och också blivit behandlad därefter. Jag gjorde ingen skillnad på vovvarna, även om Nussä fick ha några speciella olater som han har. Men det är ju en del av hans personlighet.

Att Hugo skulle flytta igen, visste jag redan från början när jag förstod vad som hade hänt, men jag kan ju ändå inte låta bli att blanda in mina känslor i det hela, om jag skulle ge Hugo den trygghet han behövde. Jag insåg ju under resans gång att Hugo var i sämre fysiskt och psykiskt skick än jag trodde från början. Att vara jourhem innebär inte bara att de skall få mat, vatten, promenader och en klapp då och då. Han skulle också aktiveras och stimuleras för att må bra. Från första början låg han två dygn under min köksstol och var rädd för allt inklusive mig, samtidigt som han förstod att jag var hans räddning. Nästan alla hundar jag haft under lite fler dagar hade gärna följt ed mig hem igen, om de fått bestämma.

Ibland undrar jag om någon kan förstå hur mycket energi jag lagt på Hugo, på den lilla trasselsudden som låg under köksstolen till att åter bli en tuff vovve som vågar visa framtassarna. När vi stod ute i trädgården och väntade på uppfödaren som skulle föra Hugo till nya ägaren, var det som om katterna och Hugo skulle ta farväl och ”pussa” varandra på nosen. Det värsta var inte att Hugo skulle flytta utan jag kände mig otroligt sviken av både uppfödaren och köparen när jag liksom bara ställdes inför fakta utan att ens fråga mig. När jag såg i det allmänna Facebookflödet att Hugo fått en ny matte, utan att ens veta att något var på gång, så var det en kniv i mitt hjärta. Nästa kniv kom när jag insåg att de själva gjort upp hur flyttens skulle ske och att jag INTE skulle få vara med. Inte ens en förfrågan om jag var hemma den dagen eller om jag hade andra planer. Jag bara ställdes inför fakta. Så de sista dagarna grät jag väldigt mycket, inte av att Hugo skulle flytta, utan av den nonchalans jag ansåg mig har blivit utsatt för. Visst har jag fått tack för att jag tagit hand om Hugo, men det är inte så viktigt, även om det hör till god ton.

För mig handlar det om respekt för mig och det arbeta jag gjort. Så just nu funderar jag på om jag vill vara jourhem igen. Att hela tiden få höra att det är jobbigt med känslorna i detta skede, att skiljas från Hugo. Nej att skijas visste jag att vi skulle göra, men det arbeta jag gjorde är känns inte uppskattat.

Min högsta önskan nu är att det går bra för Hugo och att han kommit till ett bra hem.
Tack Hugo för att du förgyllt mitt liv med den utveckling, det förtroende du gav mig.

Det blev tyst i luren

facebook-257829_1280

Nu har jag nog återigen gjort mig ovän med några men hyllats av desto fler.

Ni har säkert alla hört talas om den livesända våldtäkten som skall ha utspelats via Facebook. Tänkte att detta blir åter en delare mellan oss människor som ett försök att splittra oss medmänniskor. Tänkte hålla mig undan, för jag kände att jag inte orkar med allt detta bråk. Het plötsligt ser jag ett inlägg ”Jag har länken till filmen, vill du njuta av våldsporr när den är som bäst… Kostnad 100:-”

Tror nästan hjärtat stannade på mig, vad gör jag…. Tog direkt en screenshot på sidan, för att säkra bevis. Därefter lyfte jag telefonen och ringde 11414 och i växeln fick för klarat mitt ärende och blev kopplad till en utredare. Jag berättade var jag läst på Facebook och det blir helt tyst i andra ändan på linjen, förutom att jag hör en tung andhämtning. Men vad säger du…. Jag läser direkt på skärmen säger jag och jag har tagit screenshot, om ni är intresserade. Ja sände in alla bilder jag kopierat från skärmen. Jag började kolla in vidarelänkningar till andra personer och hittade en grupp som verkade vara pedofilgrupp.

Jag fortsatte att ta bilder på det jag såg, jag skickade bilder till polisen, anmälde till Facebook. Har nu fått svar på tio anmälningar och åtta av dem har lett till åtgärder från Facebook. Grupper har stängts ner, personer har stängts av, inlägg har tagits bort , en person har blivit hämtat av polisen för att förklara sig vad personen menade.

Jag tänker inte spekulera i vem som våldtagit flickan, men jag hoppas innerligt att de som gjorde det, får ta sin straff för det som hände. Jag hoppas att flickan får upprättelse för det hon genomlidit. Jag hoppas också att alla som gjort sig skyldiga till följdbrott i spåren på detta får ta sina straff.