Kategori: Teknik

Har tröttnat

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

20170127_040729

Ibland ledsnar jag på jobbet som tidningsbud…

Här om morgonen när jag kom fram till några postlådor, så mötte mig denna skylt…
Jag tog ett foto, skickade det som MMS till vår filialföreståndare med specificerad adress och frågan, vad göra?

Till saken hör att nere vid stora vägen finns alternativa lådor för tidningar, men EJ post, som vi enligt lag MÅSTE leverera till mottagarens postlåda vid gränsen eller där den är godkänd att sitta. Lägger jag post där, gör jag mig skyldig till lagbrott och sköter inte heller mitt jobb, vilket kan ge mig uppsägning. Nu finns en lösning att jag tills vidare får köra ytterligare en km för att vända, för att kunna leverera post…
Ett alternativ är att vi tar upp diskussion med Post och Telestyrelsen om att få lägga post nere i de alternativa lådorna. Men va säger då grannarna, så får längre till postlådorna?

20170206_040603

Nästa ställe finns ingen skylt, men där har stolpar ställts upp så jag inte kan vända.
Nu måste jag åka in på en tomt och vända precis vid ett boningshus halv 4 på morgonen för att leverera tidningen. Visserligen har fasstighetsägaren godkänt det, men känns inte helt okey, för mig…

DEn finns ingen lag som säger hur postlådor skall vara märkta, men vi har också ett ansvar att leverera post i rätt postlådor. Ibland tycker jag synd om Postnord, som får mycket kritik för sin postutdelning, då det ibland är postlådeägaren som inte märker sina lådor.

20170209_032504

Denna låda har jag tjatat om i över två år att ägaren skall märka utan att det har hänt. Här tror jag Postnord ledsnat och skrivit lådnumret med tusch på lådan. Tack Postnord för detta!

20170209_043633

Den högra lådan tog det drygt ett halvt år att får märkt, den andra är fortfarande omärkt efter två och ett halvt år.

20170209_032533

Här har någon verkligen tänkt till och märkt lådan med namn och adress, som är lätt att läsa när man står upp, men jag sitter i bilen, och är snön kommer täcks skylten av snö, och ibland är jag glad att ha fönsterskrapan för att skrapa bilrutan med, till att skrapa postlådor…

20170123_043228

Här är en som inte är nöjd med posten utdelning i postlådan, utan vill ha posten i tidningslådan. Här kan man inte missa vilket nummer som är på lådan, då skylten är gånger så stor som själva lådan…

20170209_050131

Men ibland finns det positiva saker med att dela ut post och tidningar.
Denna kund har sin tidningslåda vid tomtgränsen men nästan en km till postlådan.
Här kunde jag sluta ett frivilligt avtal att även lägga posten i lådan där jag lägger tidningen och den låda som de kollar 7 dagar i veckan. Då slipper de kolla den ordinarie lådan där Postnord lägger posten, mer än de fem dagar Postnord kör.

Tillbaka till vardagen

Den Av villacaliforniai Teknik4 kommentarer

16427532_10154269778317405_7969015467599725214_n

Nu när Hugo flyttat så gäller det att återta vardagen. Visst ingen tvekan om att han är saknad men han får det bättre hos någon annan som kan ägna sig bara åt honom. Nu får ju min egen Nussä ägna sig åt bara mig igen 🙂

Redan i måndags åkte vi upp till staden för att agera ”bodygards” jag och Nussä. En pensionärsorganisation hade sitt månadsmöte och när det är slut så är det mörkt i området och många känner sig otrygga, så tillsammans med kommunen och polisen så är vi några frivilliga som åker dig för att vistas i närheten så att området blir tryggare. Det är ju ingen tvekan om att Nussä gillar detta, då många vill prata med honom och man får sitt lystmäte mättat. Jag är väl inte sämre själv, då jag gillar att träffa människor och ge dem trygghet. Gårdagen ägnade vi oss åt varandra och vår vanliga vardagslunk med promenader men även sådant som blivit lite efter när man haft storfrämmande och ägnat sig åt dem istället. Tror Nussä trivdes i den vardagslunken och också kände sig trygg och jag märkte ingen större saknad hos honom heller. Vilket känns skönt.

Även i dag blir det att vara till glädje för våra medmänniskor. Månadsmarknad i centrala staden och vi är några stycke som skall vandra runt bland stånd och besökare. Prata med folk, visa våra orangea västar och bara vara till för andra. Och nu blir det som vanlig med tre km promenad till bussen, sedan bussen till stan för att göra vårt jobb, att sprida glädje.

Ha en bra dag!

Farväl Hugo

Den Av villacaliforniai Teknik5 kommentarer

wp-1485779559257.jpg

Här är en av de sista bilderna jag har på Hugo och Nussä när vi siste timmen han är hos mig, är långt ute på markerna så att han får springa av sig en hel del energi inför den långa flytten till sydsverige.

Under drygt tre veckor hat Hugo bott hos mig och varit en del av familjen och också blivit behandlad därefter. Jag gjorde ingen skillnad på vovvarna, även om Nussä fick ha några speciella olater som han har. Men det är ju en del av hans personlighet.

Att Hugo skulle flytta igen, visste jag redan från början när jag förstod vad som hade hänt, men jag kan ju ändå inte låta bli att blanda in mina känslor i det hela, om jag skulle ge Hugo den trygghet han behövde. Jag insåg ju under resans gång att Hugo var i sämre fysiskt och psykiskt skick än jag trodde från början. Att vara jourhem innebär inte bara att de skall få mat, vatten, promenader och en klapp då och då. Han skulle också aktiveras och stimuleras för att må bra. Från första början låg han två dygn under min köksstol och var rädd för allt inklusive mig, samtidigt som han förstod att jag var hans räddning. Nästan alla hundar jag haft under lite fler dagar hade gärna följt ed mig hem igen, om de fått bestämma.

Ibland undrar jag om någon kan förstå hur mycket energi jag lagt på Hugo, på den lilla trasselsudden som låg under köksstolen till att åter bli en tuff vovve som vågar visa framtassarna. När vi stod ute i trädgården och väntade på uppfödaren som skulle föra Hugo till nya ägaren, var det som om katterna och Hugo skulle ta farväl och ”pussa” varandra på nosen. Det värsta var inte att Hugo skulle flytta utan jag kände mig otroligt sviken av både uppfödaren och köparen när jag liksom bara ställdes inför fakta utan att ens fråga mig. När jag såg i det allmänna Facebookflödet att Hugo fått en ny matte, utan att ens veta att något var på gång, så var det en kniv i mitt hjärta. Nästa kniv kom när jag insåg att de själva gjort upp hur flyttens skulle ske och att jag INTE skulle få vara med. Inte ens en förfrågan om jag var hemma den dagen eller om jag hade andra planer. Jag bara ställdes inför fakta. Så de sista dagarna grät jag väldigt mycket, inte av att Hugo skulle flytta, utan av den nonchalans jag ansåg mig har blivit utsatt för. Visst har jag fått tack för att jag tagit hand om Hugo, men det är inte så viktigt, även om det hör till god ton.

För mig handlar det om respekt för mig och det arbeta jag gjort. Så just nu funderar jag på om jag vill vara jourhem igen. Att hela tiden få höra att det är jobbigt med känslorna i detta skede, att skiljas från Hugo. Nej att skijas visste jag att vi skulle göra, men det arbeta jag gjorde är känns inte uppskattat.

Min högsta önskan nu är att det går bra för Hugo och att han kommit till ett bra hem.
Tack Hugo för att du förgyllt mitt liv med den utveckling, det förtroende du gav mig.

Det blev tyst i luren

Den Av villacaliforniai Teknik3 kommentarer

facebook-257829_1280

Nu har jag nog återigen gjort mig ovän med några men hyllats av desto fler.

Ni har säkert alla hört talas om den livesända våldtäkten som skall ha utspelats via Facebook. Tänkte att detta blir åter en delare mellan oss människor som ett försök att splittra oss medmänniskor. Tänkte hålla mig undan, för jag kände att jag inte orkar med allt detta bråk. Het plötsligt ser jag ett inlägg ”Jag har länken till filmen, vill du njuta av våldsporr när den är som bäst… Kostnad 100:-”

Tror nästan hjärtat stannade på mig, vad gör jag…. Tog direkt en screenshot på sidan, för att säkra bevis. Därefter lyfte jag telefonen och ringde 11414 och i växeln fick för klarat mitt ärende och blev kopplad till en utredare. Jag berättade var jag läst på Facebook och det blir helt tyst i andra ändan på linjen, förutom att jag hör en tung andhämtning. Men vad säger du…. Jag läser direkt på skärmen säger jag och jag har tagit screenshot, om ni är intresserade. Ja sände in alla bilder jag kopierat från skärmen. Jag började kolla in vidarelänkningar till andra personer och hittade en grupp som verkade vara pedofilgrupp.

Jag fortsatte att ta bilder på det jag såg, jag skickade bilder till polisen, anmälde till Facebook. Har nu fått svar på tio anmälningar och åtta av dem har lett till åtgärder från Facebook. Grupper har stängts ner, personer har stängts av, inlägg har tagits bort , en person har blivit hämtat av polisen för att förklara sig vad personen menade.

Jag tänker inte spekulera i vem som våldtagit flickan, men jag hoppas innerligt att de som gjorde det, får ta sin straff för det som hände. Jag hoppas att flickan får upprättelse för det hon genomlidit. Jag hoppas också att alla som gjort sig skyldiga till följdbrott i spåren på detta får ta sina straff.

Katter, katter, katter och pussy

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

trump3

När världen går bananas så har jag aldrig haft så rå roligt 😀
Att det finns många åsikter om Trump och nu även om Anna Kindberg Batras utspel. En del åsikter är bra tankegångar medan många andra inte hör hemma i band sådant jag ser som sunt förnuft. I stort sett var man än surfade, så såg man bilder på Trump och en massa åsikter, och jag kände paniken krypa allt närmare.

Men av en slump hittade jag ett plug-in till min webbläsare som analyserade bilderna och kunde programmet utröna att det var Donald Trump på bilden, så byttes bilden ut mot söta katter. Aldrig har jag varit så glad över att få se katter 😀

Ovan är en bild från SVT:s hemsida, där bilden bytts ut mot katter. Så när man hör Trump tala om ”Pussy” så ser jag istället en annan bild framför mig.

Livet blir vad vi gör det till!

Vill du också se mer katter på nätet så hittar du mer information här.

 

Från djupet av mitt hjärta

Den Av villacaliforniai Teknik1 kommentar

dsc_0216

TACK ALLA VÄNNER FÖR ALLT STÖD!

I går kväll tittade jag en stund på Kalla fakta om våldsutsatta kvinnor och om deras kamp till att få samhällets hjälp.

Helt plötsligt brakade jag själv ihop när jag började tänka på den kamp jag själv drev för några år sedan för mor och alla andra drabbade.

Kommer ihåg den förmiddagen när jag och hemvårdens sjuksköterska mor läkarens vilja fick på eget ansvar ta in mor med ambulans till sjukhuset för läkemedelsförgiftning, hur läkaren sedan lovade att ordna remiss till geriatriken, som han sedan blankt struntade i, och hur jag själv fick driva kampen.

Det tog ett halvt år för mig att hitta och påvisa bristerna som skedde på vårdcentralen. Hur jag med högsta direktören i landstinget inom sjukvården och några under henne, fick ledningen att besluta att granska IT-verksamheten på vårdcentralen inklusive journalhållning. Då gick allt fort. På mindre än en vecka är verksamhetschefen omplacerad till vaktmästare under vidare utredning, Mors läkare tog ut pension och den medicinskt ansvarige läkaren sade upp sig.

Snart fick verksamhetschefen sparken, eller som det är i de högre tjänsterna, han blev utköpt för en halv miljon kronor för att sluta frivilligt. Det kanske var det enda rätta, då en arbetsrättslig tvist nog hade tagit flera år.

Men mor, jag och bror har aldrig fått något för det.

Jag tänker på mors sjuksköterska i hemvården som jag kämpade tillsammans med, de personer inom hemvården som stöttade mig, medan jag känner mindre väl valda känslor för de som motarbetade oss, inkl deras chef.

Tack vare nyfunna vänner, radio och TV-folk, politiker, personer med erfarenhet om anhörigvård kunde jag driva frågorna och och också få kraft till att göra det.

Tack alla fantastiska vänner och många, många fler, är jag övertygad om att mor fick några extra år till att vandra här på jorden. Att få vara med sina pojkar som helst av allt ville.

P4 Väst:s Cecilia Bergil gjorde intervju med mig och mor.
Jag gillar att höra mors röst i inslaget, även om det hon säger ger en annan känsla

Intervju som Cecilia Bergil gjorde med primärvårdsehefen om flera olika saker i samband med intervjun med mig och mor.

Här kan ni läsa hela artikeln på P4 Väst hemsida.

Det är nu drygt två år sedan mor gick bort.
Jag har nu mitt eget liv att kunna tänka på och det gör jag också.
Jag och bror mår bra, så även vovven. Har möjlighet att vara spontan, sticka iväg och träffa vänner, och många nya vänner som ar berikat mitt liv. Många nya vänner har detta medfört och det är jag så tacksam över, så inget ont som inte har något gott med sig.

Från djupet av mitt hjärta, ett stort TACK!

 

 

 

Hugo på besök

Den Av villacaliforniai Teknik, Vardag2 kommentarer

20170107_112628

Då har vi fått oväntat besök när Hugo, en en strävhårig Jack Russell på 1,5 år har flyttat hit. Hugo bor normalt med sin matte i Göteborg men hon har varit dålig några dagar och nu hamnat akut på sjukhus. Så genom en bekant har nu Hugo fått flytta hit.

Alltid lite svårt men också spännande att se hur två helt okända hundar helt plötsligt skall samsas och komma överens, men det har gått över förväntan.

Hugo har varit i stillhet några dagar innan han kom hit och har ett överflöd på energi, det var det första jag var tvungen att ta hand om. NU har han fått promenera en del, även om det skulle behövts mer rörelse i naturen. Han sover tillsammans med mig och Nussä i vår gemensamma säng. Har börjat acceptera att jag bestämmer och kommer med viftande svans när jag ropar på honom. Nussä är också duktig på att hjälpa till och tala om hur jag vill ha det. Medan jag och Nussä känner varandra och vet hur vi vill ha det, så kan Nussä vara lös medan Hugo måste gå i koppel, men… Han får låna det långa kopplet och kan vara mer fri än normalt och kan då springa och busa med min vovve.

Hur länge Hugo skall bo hos oss, vet jag inte och det vet inte våra katter heller, men första dygnet växte de fort och blev dubbelt så stora, en nu bryr de sig inte längre…


Tyvärr fick jag under lördagens eftermiddag det tråkiga beskedet att Hugos matte avlidit på sjukhuset….
Tills vidare får Hugo bo kvar här tills vi får tag i de anhöriga och de får besluta vad som som skall hända med honom.

En kolossal egobost

Den Av villacaliforniai Teknik, Vardag1 kommentar

20170104_114420

Nu har det hänt, något som inte hänt på 37 år…
Jag har fyllt år 🙂
Ja en 4:e januari vart år har jag min årsdag, men jag slutade fira den dagen efter att jag fyllt 20… 🙂
Nu fick man göra allt det man väntat på sedan man föddes och började förstå hur livet fungerade. . Som liten väntade man på att någon skulle komma med presenter, sedan förstod man att man var tvungen att ge något i utbyte mor alla presenter, dvs tårta. Men man hade ju en del planer, börja skolan, lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet sedan gymnasiet. Man konfirmerade sig, fick köra moppe, lätt MC, bil och när man fyllde 20 fick man gå på systemet och handla själv, oh vad besviken man blev när man inte fick visa sin legitimation 😦
När man fyllt 20, fanns bara två saker kvar i livet att vänta på… Pensionen och sedan begravningen. så jag slutade att fira den dagen, och höll den hemlig. på alla ställen där det kunde påminnas o min dag, höll jag det hemligt eller så ändrade jag datum så ingen skulle uppmärksamma det 🙂

Till och ed min 50-årsdag valde jag att hålla hemlig och jobbade som vanligt fast jag hade rätt till ledighet med full betalning av arbetsgivaren plus en present.

Men i år gjorde ja väsen av det och lade till möjligheten att skriva på min tidslinje på FB plus att alla kunde se att jag hade min dag. Bokade tågbiljetter till Falkenberg och målet var Falkenbergs fotomuseum, där bland annat Lennart Nilsson och hans medhjälpare Gillis Häägg har en del alster. Mer om dessa herrar kommer jag att berätta senare i bloggen.

Vi trodde vädret skulle bli hemskt men det visade sig från sin bästa sida, så vi kunde promenera på en snäckbesållad sandstrand den fjärde januari och höra vågorna från havet.

Här är vi vid stranden vid Ugglarp utanför Fakenberg.

Sedan åkte vi hem till min fina vän Maj-Britt som bjöd på middag och efter det så tog han fram dragspelet och stämde in med sång.


Även fotomuseet visst att jag fyllde år, så när vi drack kaffe med med övriga besökare så ställde de sig upp för mig och sjöng och hurrade 🙂

20170104_155030-1_ink_li

Och nästan alla vänner på Facebook uppmärksammade att jag hade födelsedag, så jag fick grattishälsningar i parti och minut. Så tågresan mellan hemmet och Fakenberg fyllde jag med att tacka för alla hälsningar.

Hur det blir nästa år, om jag kommer att fira eller kommer att vara anonym, det vet jag inte än….

En sak är dock klar….
Ett stort tack till alla som gjorde min dag….

Att bo i paradiset

Den Av villacaliforniai Teknik5 kommentarer

20160720_164216

Min fina vän, författarinnan, Kim M Kimselius som lärt känna under senare skrev så fint på Twitter med en egen bild:

Soluppgång I paradiset. Igår +7 grader idag -8. Nyss hemkommen. Nu snöar det. Ombytligt väder.

Jag kunde inte låta bli att kommentera hennes ord, då jag själv anser att jag bor i paradiset.

Finns det två paradis på jorden? Jag trodde jag var ensam att bo där 🙂

Hon kontrade med en mycket fin kommentar:

Var och en gör sitt eget paradis här på jorden, eller sitt eget helvete. Skönt att höra att du tillhör paradisgänget Kram ❤

Jag blev så glad när jag läste hennes ord och började samtidigt fundera på vad paradis är.
Jag är glad att kunna bo på landet, nära naturen. Jag är glad att kunna se kor (sommartid) och hästar ströva omkring ute i naturen. Mammor och pappor med barnvagnar. Jag kan ta min nästa 5 km runda i skogen. Jag kan också ha kontakt med fina vänner på Facebook och Twitter, men jag kan också träffas och umgås, när andan faller in.

Jag började leta efter foton i min stora bildsamling efter något som kunde motsvara paradiset och hittade ovanstående bild, snabbt. Kan det vara paradiset? Är det sommar, sol och blått vatten, eller är det en solig dag i fjällen när man står på skidor, som är paradiset?
Är det paradiset som ser omkring oss eller är det något vi bygger upp inom oss? Att vara sjukpensionär ger inte så mycket pengar, så alla drömmar kan jag inte uppfylla, men jag kan ju ändå leva ett rikt liv. Är det paradiset? Att vårda sina åldriga och sjua föräldrar, så man nästan går på knäna, är det paradiset?

Jag tror att paradiset bygger man upp inom sig och försöker se det fina i tillvaron. Ibland säger man att en bild säger mer än tusen ord, men kan tusen bilder beskriva paradiset?

I går var det full rulle med ”hatare” i olika kommentarstrådar på olika nyheter och som aktiv i gruppen #jagärhär, så försökte jag komma med konstruktiva kommentarer och nyansera flödena utan att sänka mig till hatarnas nivå.

Efter en stund stängde jag ner datorn, kopplade vovven och satte på mig pannlampan och tog en promenad på 10 km i mörkret. Fyllde lungorna med frisk luft och hämtade stryka i naturen. Såg inte mer än det som fanns i lampans sken, några ögon glittrade till i mörkret innan jag hörde ett knak från någon gren och ögonen försvann bort i mörkret. Vem tillhörde ögonen, en rådjur, en älg, ett vildsvin eller en varg? Jag vet inte, men det var en underbar promenad någonstans i en mörk värld. Och jag, jag kände mig så trygg och så lycklig.

Jag tror nog vi alla har möjligheten att välja mellan paradiset och helvetet, och jag väljer paradiset som min boplats, var det nu än är och väljer att fylla det med drömmar och sanning i en härlig kompott efter mitt tycke och smak. Att njuta av tillvaron, det är mitt paradis!

Att undanhålla sanningen

Den Av villacaliforniai Teknik2 kommentarer

Ovanstående film finns på en av de mindre seriösa viralsajterna Viralking.se med rubriken Läckt film från nyårsafton i Malmö – ser precis ut som ett krig. Skrämmande! Den lär finnas på fler sajter och ger en skrämmande bild av vad som sker på Möllevångstorget i Malmö.

När man sedan läser texten på Viralking blir man rädd….

Idag är det första dagen på år 2017 och inatt så firades det nya året in över hela Sverige. Vissa lagade trerätters, andra var ute och dansade, några myste hemma med nära och kära. 

Är man däremot bosatt i Malmö kan det hända att man deltog i ett fyverkeri-kaos. Det har läckt ut en film från närheten som sägs har spelats in på Möllevångstorget* inatt och det ser minst sagt farligt ut.

Det flyger fyrverkerier överallt samtidigt som man ser människor som springer för att ta skydd. Om någon skadades vet vi ingenting om men med tanke på hur det ser ut på filmen nedan får vi bara hoppas att alla är oskadda idag.

Men är detta sanningen?
Filmaren Jash Doweyko-Jurkowski filmade ca en och en halv timma som han sedan klippte ihop till detta klipp, som nu sprids med uppgift att visa sanningen.

Han säger också till SVT:
Han är också besviken på hur klippen använts för att sprida hat.
– Man hävdar att det har med ursprung att göra, men det här handlar om personligt ansvar.

Hur långt får an gå för att tänja på sanningen?
Läs gärna hela artikeln på SVT.

Dessa problem fanns på fler ställen i Sverige, inte minst här i Trollhättan där vi också hade liknande problem några dagar innan nyår. Där fick vi trygghetsvandrare förfrågan om vi kunde ställa upp för att visa oss, och att försöka skapa trygghet. Vi och polisens gemensamma arbete gav resultat. Men samtidigt är det viktigt att vi skapar en dialog mellan alla berörda parter för att kunna hitta gemensamma lösningar på det hela.

Vi har ju sett hur dessa fyrverkerier på många platser skapat bränder och andra livsfarliga situationer, och där måste vi agera gemensamt till att skapa trygghet för alla. Samtidigt är jag rädd att hat föder hat, att vi exkluderar varandra istället för att inkludera varandra.
Alla kan ju aldrig älska alla, men vi behöver inte hata för hatandets skull…

Att sitta på Facebook och andra medier och skrika ut med de djävlarna, djävla idioter, eller avskum eller vad nu ordförrådet tillåter ger inget konstruktivt. Andra skriker samhället måste ta ansvar, men det är ju du och jag tillsammans med alla andra som ÄR samhället. Därför har ju vi alla ett ansvar i detta. En del skräpar ner och andra ägnar sig åt att plcka ett skräp om dagen. Men även om jag tillhör dem som plockar, så måste jag ju också arbeta för att få mina medmänniskor att förstå att man inte skall skräpa ner.