
Att få gå runt i trädgården så här på kvällskvisten och att få njuta av djur och natur är verkligen att få vara i paradiset…
Jag älskar det…

Ja, de flesta vet nog vid detta laget att jag har en gudstro, någon som går vid min sida och ger tröst och hjälp. Jag har aldrig blivit frälst utan jag tror den kom med bröstmjölken från mor och far… Så för mig min gudstro helt naturligt.
Nu är ju jag ingen präst, och har inga ambitioner på att bli det heller, därför springer jag inte ut och predikar guds ord. Att jag har ”Droppen” runt halsen är viktigt för mig, sedan får var och en tolka det som den vill. För mig är den viktig och betyder så mycket för mig. Nej, tror inte det syns så mycket på mig att jag har min tro, då jag sällan knäpper mina händer, så andra ser. Däremot skänker jag gärna en tanke åt rätt håll vid olika aktiviteter. Jag ber ytterst sällan, i det vi säger är bön… men jag samtalar ofta med Gud, inte minst på nätterna när jag kör min tidningsbil som lanskapet på natten. Men då måste jag hålla i ratten istället för att knäppa mina händer, vilket jag tror de flesta är glada för 😉
Men jag checkar gärna in i kyrkan när jag kommer dit, och delar gärna den biten via sociala medier. Sedan får andra tänka och tro som de vill. Det roliga med dessa bilder och incheckning tycker jag är vilka som gillar och kommenterar dessa bilder….
Många är sådana personer som jag inte trodde har en syn som stämmer överens med mina tankar. Nu tror jag inte alla är troende, men jag tror ändå att det finns ett varmt hjärta bakom. Jag går gärna till kyrkan om jag har tid och möjlighet, och sommartid är jag min egen kyrka väldigt otrogen, då jag gärna besöker Vägkyrkor men också många evenemang i och krig kyrkorna på sommaren. Musik gillar jag mycket och speciellt om det är lite annan musik än psalmer. Finns så mycket fin musik som sprids via mer eller mindre lokala förmågor, som bara vill dela med sig av glädjen.
Det finns så många fina kyrkor i närheten men också längre bort, som jag vill besöka, se på kyrkan, se på fina utställningar, en kopp kaffe och en våffla, se nya miljöer mm. En gratiskonser i kyrkan kan vara lika fin som den i Göteborgs konserthus för dyra pengar. Men jag betalar gärna dyra pengar ibland också 😊
I går skulle jag åka till en butik för att handla. På vägen dit finns en kyrka jag bara åkt förbi, men aldrig besökt. Det var en för mig känd personlig vän som var präst. Den mässan var ett samarbete mellan Svenska Kyrkan och Missionsförbundet, vilket var en helt ny upplevelse för mig. Ute på parkeringen ropar en person på mig och visar att även hon var där. Jag undrade vad hon gjorde där… Det skulle vara tacksägelse för hennes far som nyligen lämnat det jordiska.
Frågan jag ställde mig var om det var slumpen som gjorde att jag åkte just till denna kyrkan, eller om det fanns någon tanke boom det hela.
Senare på eftermiddagen valde jag att åka till en annan kyrka som hade startat sin väg och sommarkyrka, just igår. Dessa evenemang brukar avslutas med någon form av andakt och något annan intressant. Döm om min förvåning när det var gudstjänst med dop, och till min stora glädje även var samma präst som på förmiddagen. Samma predikan två gånger, men jag lyssnar gärna på bra låtar flera gången på Spotify, så varför inte samma predikan två gånger också, för den var bra 😂

Nu är mattan på plats i hela gropen och stenkanten mot gräsmattan är lagd, så att robotgräsklipparen kan klippa gräset jämt samtidigt som stenträdgården kan vara full med prydnader. Att stenträdgården hamnade just där, är att vi hade en gran som stormen Egon knäckte och vi måste gräva upp roten. Samtidigt ville vi ha bort prydnader i trädgården så att det blev fritt spelrum för klipparen och att slippa allt för mycket jobb.
Där sittbänken står kommer jag att lägga en bit trall som vi har liggandes så att man kan gå och sätta sig och kanske ta en öl i solen. En parasoll finns att komplettera med. Till vänster om möbeln står gamla innanmätet från gårdens kokgryta där vi kokade potatis till grisarna och bakom den står den gamla trädgårdspumpen. I den kommer en slang att kopplas så att vatten rinner från baljan upp i pumpen och tillbaka.
Rådjuret har fått sin plats och kan blicka på gästerna när de kommer. Hen var oftast igenväxt med gräs när han låg i gräset och syntes knappt. Nu har han sin upphöjda position där. Även fågelbadet, svanen och ställts på plats och nu provar vi oss fram för att hitta rätt positioner på prydnader. Sedan blir det lite solcellsbelysning och annat som det kommer att kompletteras med.
Så nu börjar det kännas som om allt tar form. När vi bestämt oss, så skall resten fyllas med stenar i olika former storlekar, allt för att hålla ogräset borta.

I dag hade jag förmånen att få överlämna en bärbar dator till en 14 årig ensamkommande kille. Datorn var begagnad med för killen var det en lycklig stund, att få äga en egen dator. Att se dessa glittrande ögon, de talande ögonen, att få bo i ett land som är i fred, inga bomber smäller, att få sova en hel natt, utan att behöva vara rädd för att fly.
Vi borde vara många fler som skulle vara lyckliga över det faktum att vi har varit utan krig i 200 år, att vi bor i en demokrati med stark yttrandefrihet och ett någorlunda jämställt samhälle.
Bara att få se denna lyckliga kille med datorn framför sig och skina som en sol, ger så mycket värme och kärlek tillbaka.
Killen är lycklig för sin dator och jag är lycklig för att han är lycklig… kan livet vara bättre. ..
Jag lyssnar på mycket media när fågelkvitter saknas och många gånger är det ljud eller talböcker som gäller. Böckerna jag lyssnar på laddar jag ner till telefonen när jag har tillgång till vanligt nätverk, så behöver inte det drabba min surfpott till abonnemanget. Här om dan visade jag upp min smartwatch med texten på den talbok jag just läste. Författarinnan Kim M Kimselius bok, flykten från andra världskrigets fasa var det som stod på displayen.
Men det var tekniken som växte mer uppmärksamhet än själva boken. I öronen har jag pluggar med bygel för att lyssna med, lite senare blir det hörlurar och när det är kallt blir det mössa med inbyggda högtalare. Alla delar är ju sammankopplade via Bluetooth med telefonen, så den är hela tiden i tryggt förvar i en ficka. Alla styr jag sedan med min smartwatsh som sitter på min högra arm. På min vänstra sitter mitt fitbit aktivitetsband, som även den kommunicerar via Bluetooth. På klockan styr jag då uppläsning och pausning, men även volymen och kan hoppa fram och tillbaka i läsningen. Klockan är ju hela tiden på armen och lätt tillgänglig. Med en enkel handrörelse så tänds skärmen och visar tid med också det senaste i min kalender, mm.
Men jag kan också svara i telefon, ringa upp få noteringar om sådant jag inte får missa. Kommer det något vi sociala medier så kan jag avgöra om det är viktigt och måste åtgärdas direkt, via telefonen eller om jag kan vänta med det.
Några har varit rädda för att batteritiden ökar, vilket jag inte märkt. Problemet är när jag har tråkigt och inget att göra, så surfar jag och skärmen på telefon tar mycket krafter. Nej, jag tror att för min del att batteriförbrukningen minskar när jag använder detta system, då jag inte använde telefonen och då inte har skärmen tänd så ofta.
Heltoppen med andra ord…. ☺


Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…
I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.
Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.
Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.
Handlingen i korthet.
Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.
Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.
Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂
Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?
Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.
Du rycktes ifrån oss på ett brutalt sätt, där vi har svårt att intala oss vad som hänt. Men det var en ensam gärningsman som med sitt hat tog ditt liv.
I dag på din begravning var kyrkan fylld till sista plats och det fanns så mycket värme och kärlek, där var och en hade en plats i ditt hjärta, på samma sätt som du hade plats i våra hjärtan.
Jag delar sorgen med dina närmaste men samtidigt delar jag kärleken som sammanförde oss i gemenskap.
Ännu ett bevis på att kärleken är så mycket större än hatet.
Vi är många som kommer att föra ditt budskap vidare.

I dag delar jag med mig av två inlägg jag har skrivit på Facebook med anledning av nätmobbing mot två okända personer och en vän till mig.
Under några dagar har två okända och en vän till mig blivit utsatt för förtal och och påhopp.
Visst vi har yttrandefrihet men vi har ansvar för hur vi beter oss i det offentliga rummet.
Det är stor skillnad vad vi säger vi köksbordet med familjen och vad vi säger i ”Speakers corner”.
Innan internet och man kom in i lunchrummet på jobbat och alla tystnade kunde man vara säker på att de talade skit om en.
På Facebook mm så bryr vi oss inte om att person kommer in eller är närvarande.
Detta är ALDRIG Okey.
Själv har jag fått höra både det ena och det andra sägas till och om mig, de senaste dagarna.
Men jag vet hur det är att utsättas för hat, mobbing och förtal. Jag vill inte att andra skall utsättas för det, så därför går jag till deras försvar. Vi vet inte vad andra människor bär i sin ryggsäck.
Hälsningar
Idioten och språkpolis som har en skruv lös.
Det andra inlägget handlar om mo barn som blir mobbade.
Kommer vi någonsin dit om inte vi vuxna själva kan bete oss på samma sätt? För ett par timmar sedan kunde jag med glädje meddela min vän att administratören i en grupp äntligen tagit bort flera inlägg där personer hängdes ut, talades om ur dålig denna människa var mm.
Jag bad min vän hålla sig borta från gruppen och jag tog debatten mot personerna….
Hur jag mådde, skall vi inte tala om, men hur min vän mådde, får ni gissa er till.
Men varför gjorde jag det? JO jag har blivit utsatt för mobbing som vuxen, förlorat 10 år av mitt liv för det, för att kämpa mig tillbaka till ett liv, ett liv som absolut inte har blivit det jag hoppas och tänkt. Otaliga mer eller mindre allvarliga självmordsförsök mm.
Jag var i alla fall 29 år när det hände, men ett barn som har hela livet framför sig….
Ibland tappar jag tron på framtiden,men vet att gör jag det, så tappar jag tron på livet och ger upp.

Jag skrev på en väns Facebookssida om den pågpende attacken. Delar i lägget hör så vi alla kan fundera på vår egen säkerhet och vårt ansvar. Mycket spekukationer i mina tankegångar men väl värt att fundera på.
Senaste uppgiften om det som spridits är att det skett via mail och att mottagaren har klickat på en fil. Men fundera görna vidare och vad du kan göra för att inte drabbas.
Hej NN!
Du och jag är ju väldigt noga med säkerheten på Internet, och vi är rädda för dessa tester som till och från dyker upp på Facebook.
Vi vill inte att våra uppgifter sprids vidare av oseriösa företagare eller personer som har ljusskygg verksamhet.
Vi är rädda om vårt privatliv och vi har inte lust att våra bilder och/eller ansikten används på ett oseröst sätt, och porr skulle ju vi inte acceptera att vi blir inklistrade i.
Just nu pågår en cyberattack som började i Storbritannien och nu är det tydligen 74 länder som drabbats.
Är du 100% säker på att inte din dator är drabbad? Är du säker på att du inte har fått något konstigt virus eller program som är med i attacken, i din dator.
Skulle jag sprida ett virus medvetet eller omedvetet är jag ansvarig för den skada det kan orsaka, i alla fall enl svensk lagstiftning.
Om nu tusentals datorer inom sjukvården har drabbats av att filsystem och filer har blivit låsta på många sjukhus i Storbritannien, och förövarna vill ha 2500 per dator för att låsa upp. Hur mycket är du villig att betala? Hur mycket kostar inte detta i pengar för alla inställda operationer och även mänskligt lidande för att det inte kan utföra det som de skulle inom sjukvården.
Oavsett så kommer ju någon att få betala om inte annat än via höjda försäkringspremier. Skall de betala 2500:- per dator för att låsa upp eller kanske det dubbla för att återställa saker, om det nu går?
Vi kasske alla lite mer behöver tänka på säkerhetn på nätet och på vad vi gör…
Vi är väldigt godtrogna i många avseenden, och vet vi verkligen vilket ansvar vi har?