Då har åter en känd person blivit anklagad för våldtäkt, en händelse som ligger 25 år bak i tiden. Detta skedde långt innan jag själv började jobba med personen och jag upplevde inte personen som gör att jag tror att det kan vara sant. Men det kan vara sant för det. Men händelsen skedde för 25 år sedan och först nu utpekas personen. Men detta skulle anmälts för länge sedan och avgjorts i domstol, även om just dessa brott där ”bara” två personer är närvarande, är svåra att bevisa. Sedan har väl också domstolarna haft en föråldrad syn på dessa övergrepp.
Jag gillar verkligen #MeToo-rörelsen och i kölvattnet kommer nu mycket fram som får en att tappa hakan. Det är bra, för vi behöver verkligen skakas om, i detta. Mycket som kommit fram är ju anonyma berättelser där det är meningen att vi skall få veta vad som skett, utan att utpeka vare sig offer eller förövare. Men så kommer vi till nästa problem och det är dessa namnpubliceringar som sker, inte minst inom media. Hur långt skall detta dras? Hur långt skall vi gå? En de övergrepp är inte så allvarliga så de skall avgöras i domstol men helt kart ett arbetsmiljöproblem som fack och arbetsgivare måste ta ett stort ansvar för. Det är ett allvarligt problem om inte detta görs. Jag vet själv under den tid jag blev ”mobbad” på min arbetsplats. Ingenting gjordes och först långt efteråt började en del höra av sig och och berätta att de såg, men inget gjorde. Jag ider fortfarande av det som hände då för 25 år sedan, det har satt djupa spår i mig.
Så fort någon har blivit namngiven har diskussionen hamnat runt denna person, eller de närmaste runt händelsen och fokus tas ifrån att problemet är större än så. Vi ser ju hur stort problemet är och inte bara handlar om några få personer, utan det är ett strukturellt problem som genomsyrar stora delar av samhället. Så dessa spekulationer om vem och namnpubliceringar tar bort fokus från de verkliga probemet.
Villa California 
Nä, nu måste vi faktiskt börja tänka som rationellt fungerande människor, det här artar sig till riktig apcirkus till vad det är nu. 25 år sen!! Seriöst menat, faktum är att jag själv nu har börjat på fundera och gå i genom vad exakt vad jag gjorde för 25-30 år sen. Du förstår säkert hur sjukt, eller hur konstigt det låter? Men om vi nu måste till att rota i det förflutna då kan jag plocka fram hur mycket skit som helst ur min ”ryggsäck”, det finns att ta av. Men nu undrar jag vad som ska hända härnäst? Kan man ge nån en komplimang, eller kanske till och med en kram utan att man blir anklagad för sexuellt påhopp och trakasserande? Jag har själv stött den här kampanjen, och jag är fortfarande lika övertygad om att det finns dom som har råkat riktigt illa ut. Men så har vi dessa som nu då tar chansen och hoppar på tåget som fripassagerare, men som i själva verket är ute efter något helt annat än de mål som har satts upp och vars hela syftet var med Metoo från början.
GillaGillad av 1 person
Alla dessa händelser som nu berättas har inte skett i går och inte ens i förrgår. Men det är ju heller inte det som är meningen. MeToo har ju till uppgift, anser jag i alla fall, att sätta fokus på problematiken. Personen som berättade detta har inte sagt namnet men angivit sådana saker så att personen ändå lätt ka identifieras. I andra fall har polisutredning skett och det har inte kunnat fastställas vad som är sant och inte sant, vilket oftast är problemet med dessa fall. Jag tycker det är viktigt att de som vill berätta, får berätta sin historia, men identifiera inte personen, vara sig med namn eller andra detaljer som identifierar någon. Och som jag ser det, så skadar namngivningarna hela rörelsen istället för att fokusera på probemet.
GillaGilla
Men frågan är nu och efter det att Ulf Malmros gått ut med det han skriver, om inte risken nu är stor att det hela vänds och slår tillbaka mot dom själva i stället? Men som sagt detta är ett enormt stort samhällsproblem och som har kommit upp till ytan först nu. Ja du min vän, sista ordet är säkert inte sagt om det här än.
GillaGillad av 1 person