Att vara positiv

I går var på tur till grannstaden med kollektivtrafiken .
På resan mellan Vänersborg RC och Fyrkanten Vargön hade jag samma buss och chaufför.
Han var en riktigt hjälte i trafiken och framförde bussen med omsorg. På vägen tillbaka till Vbg RC, så skrev jag på Västtrafiks sida följande.

”Åker nu med 62:an i Vänersborg och passerar brandstation mot RC
Vill berömma chauffören som kör helt underbart fint. All heder till honom.”

När jag sedan skulle kliva av bussen då gick jag fram och visade min mobil med inlägget.

Det leendet och de glittrande ögonen jag fick till svar, gjorde min dag.

Tack du chaufför, du gjorde min dag!

Ja, det jag såg i ansiktet värmde mig otroligt mycket, och jag tror han kände samma sak. När man går in på västtrafiks sida om vad andra skriver, så ser man negativt, negativt och åter negativt. Jag kände mig ännu gladare och ännu unikare genom att jag kunde skriva något positivt mellan alla andra inlägg från besökare.

Jag tänker på att har du gjort nio saker rätt och ett fel, vilket är det då andra minns?
Visst, måste vi kunna prata om vad som har gått fel ibland, men samtidigt är det ju viktigt att kunna lyfta andra när det gjort något bra. Känns många gånger som vi glömmer den biten. Jag minns ju själv när man körde buss och hur roligt det var att kunna säga något positivt till passagerarna och ännu gladare blev jag när någon sade något positivt till mig.
Många gånger känns det som den negativa attityden tar över i dagens samhälle, och det är inget jag känner är rätt väg. Vi använder grövre och grövre ord och önskar varandra sjukdomar, hat och olycka när någon inte gör som man tycker är rätt.

Nej, fram för mer positiv energi och skänk glädje till dina medmänniskor.

 

Spåra vovven

3573391773

För några veckor sedan hände det som inte får hända. Vovven försvann en natt. Jag hade gått upp för att åka till jobbet och som vanligt och vovven skulle ut och rasta, och jag släppte ut honom som vanligt. Men när jag skulle släppa in honom kom han inte. Jag ropade men ingen vovve.

När ha var en liten valp var ha en utbrytarkonung och tog sig ut ut bilen på alla sätt, till och med genom takluckan om det inte gick på annat sätt. Vet inte hu många gånger jag hämtade honom på polisstationen under valptiden. Numera är han större och klokare och ligger snällt kvar i bilen vid de tillfällen och jag känner mig trygg.

screenshot_20161023-183026Denna natt var det höglöp hos en tik i grannskapet och jag vet att han gärna ville dit, men han gick aldrig ensam. Han ville alltid ha mig med och så gick vi dit så han fick stilla sin nyfikenhet. Men nu gjorde han inte det utan tog sig en egen promenad. Tog bilen dit i natten men hittade honom inte och var orolig att något hänt.

Strax innan jag skulle ge mig iväg till jobbet, så kom han hem.

Jag fick nu tag i en GPS-tracker, GPS-spårare som jag numera har på vovven. GPS:en är duktig på att rapportera när vovven hamnar utan för sitt geofense. och jag kan följa honom både via app eller en sida på datorn. Mobilen gör mig också uppmärksam när han passerar gränsen och jag vet att han är utanför tillåtet område. GPS:en rapporterar via flera olika mobilnät och jag måste ha abonnemang hos tillverkaren som kostar några 10:or i månaden. Den rapporterar med ojämna mellanrum beroende på hur vovven rör sig, men behöver jag leta efter honom går jag över till live-läge och ser nästan i realtid var vovven befinner sig. Efter ett antal minuter får den sedan över i normalläge igen, för att spara batteri. Detta gör att laddningen räcker i flera dagar. Skulle jag inte hittat vovven inom tiden så är det bara att starta nytt livläge.

tractiveMed jämna mellanrum blinkar även lampan på trackern så jag ser var han befinner sig i mörkret och skulle jag behöva söka upp honom, så kan jag direkt i appen tända lampan till fast sken, och i nödfall även skicka signal som ger i från sig ljud, även om det vore bra om det hördes lite bättre.

Än har jag inte behövt använda den i skarpt läge, men det ger mig bra information ändå, när vi rör oss i naturen och han är lös, vilket han oftast är.

Sveriges prylsajt M3 inom IDG-gruppen rekommenderar den och ger den näst högsta betyg i deras test av flera olika modeller av spårare.

Och jag känner mig mycket nöjd och trygg.

Mer info hittar du på Tractives hemsida

Den goda värmen

1

I år skall jag inte frysa, har jag bestämt mig för.
När jag fick de första lyckopillren i början på 90-talet, så blev min kropp heltokig.
Att gå med bar överkropp vid vindstilla och noll eller ett par minusgrader kändes normalt. när det sjönk under minus fem grader och var lite snöstorm åkte jackan eventuellt på, men knäpptes inte. För att knäppas behövdes det värre saker.
Största problemet var att jag kände mig tvingat att klä på mig för att andra inte skulle frysa, för jag såg hur andra människor drog åt sina kläder när jag gick i kortärmat på stan i minusgrader.

Sedan några år har jag andra lyckopiller, en en ny era i mitt liv kom när jag fick blodtryckssänkade mediciner. Då började jag frysa om mina fingrar och händer redan när det var plusgrader, trots att jag hade vantar på mig.

2I å har jag bestämt mig för att inte frysa. Jag har skaffat handskar med centralvärme. För femhundra kronor har jag köpt dessa handskar med uppladdningsbara batterier.

Efter fem timmars laddning är de klara att värma mina händer i ca fyra timmar. Vilken lyx att slippa ha fingergymnastik i fickorna för att får upp värmen i fingrarna eller ännu värre, tvingas stoppa handen i munnen för att det inte skall göra ont. Nej, jag bränner mig inte, utan de ger en skön känsla i hela handen och räddar min dag utomhus. Lyx, jag för en del,men för mig känns det avgörande för att kunna vara ute, med de besvär jag har. Det viktigaste jag känner är att jag inte får vänta med att ta på dem tills behov uppstår, utan att använda dem hela tiden för att hålla värmen. en det funkar bra och skall jag vara ute mer än fyra timmar, så kan jag emellanåt stänga av dem, för att spara på batteriet. Det viktigaste är att mina händer inte blir för kalla.

Jag köpte mina på Kjell & co och de har även en film som visar hur det fungerar:

 

Den lilla, lilla kyrkan

20161019_150729

Betelhöjdens minikyrka eller Lillkyrkan i Koberg, som den också kallas, klassar helt klart in bland en av Sveriges minsta kyrkor, utan tvekan! Det sägs att kyrkan är Sveriges minsta vigselkyrka i alla fall och med sina cirka 1,5 kvadratmeter ryms endast prästen, brudparet och med lite god vilja ett par vittnen:)

Jo den är galet liten, en och en halv kvadratmeter…
Lillkyrkan i Koberg byggdes år 2000 av en slöjdlärare vid namn Rodney Sjöberg.
Rodney var son till en pastor och på marken hade tidigare stått en missionskyrka. Rodney berättade själv när vi var där att han en natt drömt om att bygga en liten kyrka. Morgonen därpå gjorde han en liten modell i papp av hur kyrkan i drömmen sett ut. Sedan var det bara att börja bygga! Det tog Rodney en och en halv vecka att bli klar med sin kyrka.

Biskopen samtyckte till välsignelse och 2004 invigdes den.
Ett 80-tal personer kom och komministern i Rommele pastorat, Henrik Lindeskog tillsammans med missionspastorn i Sollebrunn, Larsson välsignade kyrkan, berättar Rodney.
Jag ringde i klockorna, spelade ett sopransaxonfonsolo och spelade psalmodikon till psalmerna. Nu håller han även på att bygga ett organdikord, ett psalmodikon med träpipor från medeltiden, till kyrkan.

Även om man inte vill använda lillkyrkan till dop eller vigsel, är den ett finfint utflyktsmål eftersom den till skillnad från andra kyrkor, alltid är öppen.
Alldeles intill ligger Vanderydsvattnets Finnviken. Har man matsäck med sig kan man antingen äta den vid lillkyrkan eller promenera den korta biten ner till sjön och njuta av utsikten.
Har du dessutom turen att träffa den entusiastiske byggmästaren själv, får du en mycket intressant och trevlig pratstund!

 

Vad innebär det att visa respekt?

respekt
Bildkälla: http://fortretligheter.blogspot.se/2016/02/respekt.html

Vad innebär det att visa respekt?
För mig innebär det att bemöta människor på det sätt de önskar bli bemötta och att respektera deras önskan. Det gäller också att ta de anhörigas önskan när någon har gått bort.

I lördags gick ett twitterkonto ut med att vi skulle visa respekt för de förolyckade i attentatet på skolan Kronan här i Trollhättan, och jag svarade med att jag skall arbeta med fackeltåget just av respekt för allas trygghet.

Helt plötsligt började den politiska högersidan skriva okvädesord om detta och hela tiden var jag taggad i inlägget, fast jag inte var huvudmålet för dessa påståenden.

När jag gick till manifestationen så gick jag förbi den muslimska begravningsplatsen här i stan för att hedra de omkomna. Hade en bukett med blommor med mig som jag delade i två delar för att hedra de tre döda. Ja, du kanske undrar varför jag hedrade just tre med att dela buketten i två. Svaret för mig är ganska enkelt…

Två av dem har samma synsätt som vi svenskar, att man hedrar genom besök och med en hågkomst på något sätt, vilket i mitt fall innebar rosor på graven. Den tredje familjen har synsättet att när man är död och begraven, så finns man inte mer och man talar inte eller nämner dem inte längre.Denna familj ställde upp på intervjuer och tillät att vi följde med på begravningen, sedan skulle det vara tyst. Denna grav har bara en litet märke om vem som vilar där, i övrigt växer gräsmattan över och en skylt förkunnar att de önskar att inga blommor eller annat pryder graven. Det respekterar vi.

I debatten på Twitter fortsatte det att diskuteras fast jag inte var med och diskuterade, men det plingade hela tiden i min telefon att jag var omnämnd.
Snart kom IKEA-dådet in i samtalet och både höger och vänster diskuterade högt om detta. I samband med händelserna på IKEA gick de anhöriga ut med ett öppet brev som lästes upp av deras advokat.

”Vi har förlorat en älskad dotter, hustru och mamma. Vi har förlorat en älskad son och bror. De var på fel plats vid fel tillfälle och drabbades helt oskyldigt, de mördades.

Gärningsmannen ska nu dömas. Denna fruktansvärda händelse har på ett obehagligt sätt använts som ett slagträ i olika sammanhang i media och i andra forum. Det tar vi kraftigt avstånd ifrån. Vi vill inte att deras död används och kopplas till integration och invandringspolitik.

Vi vill inte bli kontaktade och kommer inte att uttala oss mer i denna fråga. Vi ber er respektera det. Tack.”
Källa: VLT

I brevet vädjar familjen om att deras anhörigas död inte ska kopplas till invandringspolitik eller integration. De skriver att händelsen använts på ett obehagligt sätt som ett slagträ i olika sammanhang och att de vill ta ett kraftigt avstånd från det.

– De vill klargöra att de inte vill se deras död kopplas ihop på det sättet som har skett, säger advokaten Johan Strömberg efter presskonferensen till Expressen TV.

– De ansåg det viktigt, säger han.
Källa: Expressen

Samma sak med det tredje dödsoffret i Trollhättan. På manifestationen nämndes tre dödsoffer, men bara två namn, och två talare om två av dem. Den tredje hyllade vi genom att inte nämna. Ett av våra politiska partier gick ut med en bildtext på dessa tre namn och bad oss att inte glömma dem. Vart tog respekten vägen?
Hur skall vi få de på höger sida att respektera att vi inte skall använda IKEA offren i debatten eller de i Trollhättan om vi från vänstersidan inte samtidigt kan visa denna respekt?

Vi kanske inte kan förstå allt, men vi kan i alla fall tillmötesgå de önskningar som de drabbade har.

 

Ett år har gått i kärlekens tecken

14695381_10154058484532825_7679025789696276444_n

I går var det dags, ett fackeltåg för tolerans genomfördes här i stan. Hela evenemanget genomfördes i kärlekens tecken. Visst, det var på dagen ett år sedan attacken på skolan Kronan genomfördes och jag hoppas att denna manifestation innebär att vi kan stryka ett streck över händelsen. Inga minnesmärken har satts upp för att påminna om händelsen, det enda som skett är att tre träd planteras i närheten ett för varje offer som omkom i attacken.

Jag tror den största förändringen har skett inom oss, att vi blivit mer toleranta mot varandra, att vi lättare kan acceptera varandra, oavsett nationalitet, religion mm. Jag tror att händelserna på Kronan fick upp ögonen på många, hur vi beter oss mot varandra och fick oss fundera på vårt eget beteende.

På Twitter kom många kommentarer från ett visst håll varför vi inte uppmärksammar IKEA-morden eller morden i grannstaden Uddevalla. IKEA var ett utslag av en avslagen asylansökan och ett spontant tilltag. Uddevalla var en familjefejd. Kronan var ett attentat mot det svenska samhället och vår gemensamma syn på vårt land, som någon inte ville dela. Men manifestationen här var ju mot hat och för kärlek, så det inbegriper ju även alla dessa händelser där hatet har fått styra. Inte lätt att förklara med det är så lätt att inkludera alla i kärleken. Jag hoppas vi kan sprida kärleken vidare ut i landet, till alla och envar. Jag tror att om skomördarens avsikt var att splittra oss trollhättebor och övriga så har han misstagit sig otroligt fel. Detta har fått oss att gå samman och ”hämnas” med KÄRLEK.

Själv var jag i tjänst som trygghetsvandrare och den kärlek som mötte mig och mina vänner i gruppen, värmer. Att vara med människa är det bästa som finns!

Tack till Penilla Gunther för lån av kortet överst på sidan och Maria Nilsson för hjärtekortet nedan. Kunde inte själv vara på alla ställen men jag drog mitt strå till stacken.

Sång och musik med Maj-Britt W

20161019_125426

Denna 28-åriga dam har nästan tagit livet av mig 😀 Skämt åsido, har haft några underbara dagar.

Maj-Britt Wretling är en levnadsglad 82-årig dam som har sång och musik och att underhålla andra personer som sin livsuppgift. Maj-Britt och jag träffades i våras genom en gemensam bekant på Twitter och vi fann en livsglädje hos varandra som heter duga, trots att vi genomgått svåra perioder i våra liv, så försökte vi få glädjen i att underhålla våra medmänniskor, visst på olika sätt, men målet var det samma. Att hitta glädjen i ivet.

Maj-Britt har ju hållit på med musik sedan treårs åldern och dragspelet är hennes signatur. Då hon gärna åker ut på äldreboenden och underhåller pensionärer, så föreslog jag kyrkan här i Sjuntorp att bjuda upp henne, och de nappade.

Maj-Britt kombinerade spelningen med en lite minisemester så vi fick chansen att umgås. Hennes engagemang blev så populärt så spelningarna dubblerades både till kyrkan och till vårt äldreboende. Men vi hade mycket tid att umgås mellan varven, att besöka många unika platser här i vår omgivning, även om tiden var knapp.

Maj-Britt hade ordnat sitt boende på pensionat Stenliden, som för oss Sjuntorpare går under namnet ”Minnet”. Mötes och festlokaler som byggdes för drygt 100 år sedan för förnöjelse till fabrikens arbetare men idag omgjort till pensionat. Så varsamtrenoverat och ändrat så man verkligen känner dåtidens vingslag. Vi fick vandrat i  våra vackra ogivninger runt ån som flyter genom samhället. Vandrat till drottning Kristinas sommarhus. Vet inte om det är en skröna eller om det finns någon sanning idet.

Vi hann med att besöka Knohult och ÅsaNisses verkstad. Koberg med sitt slott och familjen Silfverskiölds gravplatser. På vägen dit stannade vi vid Sveriges minsta kyrka.
Vi hann med en Sightseeing genom Trollhättan och se en skymt av slussarna. Vi hann med att passa in för bror så han också fick umgås med oss. Vi hade verkligen använt skohornet så att vi hann med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Och nu har jag massor av bilder och filmer, som jag kan blogga om framledes.

1337340471_resizedJag hittade också en bild på Maj-Britt som årets Hjogubbe 2000. Bilden är från Hjo dragspelsklubb som varje år har dragspelsstämman och där utser året dragspelare i Norden.

En sådan härlig människa som lever för sitt bälgaspel och att sprida glädje genom musik till alla som vill lyssna på henne. En glädjespridare av stora mått, som inte lämnar någon oberörd.

Tack Maj-Britt för att du kom hit och spred din glädje, tack Marianne och Svenska kyrkan i Sjuntorp/Rommele som gjorde detta möjligt. Tack också till all personal både i kyrkan och på äldreboendet, som gjorde detta möjligt att (våld)gästa er och att få ytterligare minne att lägga sig som kärlek inom en. Tack till Minnet/Stenliden och dess ägare och personal som gav en underbar tid hos er.

Ni är fantastiska!

,

 

Manifestation för tolerans

DSC_0171

På lördag är det ett år sedan som Anton Lundin Pettersson gick in på en skola här i Trollhättan och tog livet av tre personer. Än en gång kom våldet så väldigt nära inpå kroppen och man hade svårt att ta åt sig vad som egentligen hade hänt.

Jag Twittrade ut att jag måste hämta bror på jobbet, då han säkert är chockad och behöver någon att prata med. Mottagaren av meddelandet var ju våra vänner som kände oss och som visste att han jobbade i grannstaden Uddevalla. Hade ingen tanke på att den Tweeten så fullständigt skulle ändra min dag, och de närmaste dagarna. Helt plötsligt mitt i detta virrvarr så var jag en korrespondent för flera olika media i världen. Helt plötsligt var jag korrespondent för BBC i London, en TV-kanal i Australien och en tidning i USA. Jag fotade, skickade upp dem i mapp på mitt Googlekonto som de fick tillgång till och mina bilder spreds över världen. Fick ordnat fram intervjuoffer som kunde de kunde prata med och ge ögonblicksbilder av vad som hände. Hur mycket pengar jag tjänade den dagen, vet jag inte, men jag bad dem ge pengar till organisationer just som arbetade mot intolerans och främlingsfientlighet. Men jag tror jag gjorde ett bra jobb för att informera världen.

Nu har ett år gått sedan händelse och kommunen skall ordnar nu en manifestation mot intolerans. Denna gång kommer jag att arbeta lokalt och frivilligt som trygghetsvandrare.


Peter Asp och Gigi Cederholm höll i mötet där vi gick igenom vad som skulle ske och vad vi skall göra som trygghetsvandrare.

Så mellan 18,00 och 20,00 på lördagen blir det facketåg fram till skolan och vi hoppas på bred uppslutning och att den värme och kärlek som fanns förra året kommer att upprepas. Förra året drogs allt detta igång av några privatpersoner även om organisationer kom in och hjälpte till, i år är det kommunen som arrangerar. Det har även köpt in ett stort antal facklor så nu slipper vi åka runt till butiker själva och leta efter dem.

PROGRAM LÖRDAG 22 OKTOBER
18.00: Avgång fackeltåg från Lextorpsskyrkan.

18.30: Start program scenen Kronan (Peter Asp konferencier)

– Paul Åkerlund hälsar välkommen, håller inledande tal och tyst minut
– Jenny Andersson sjunger
– Gustav Fridolin håller tal
– Presentation av nyplanterade träd – därefter tal Djeno Mahic
– Jenny Andersson sjunger
– Presentation av vernissage Kronan (flaggor och teckningar)
– Dikt och tal från familjer till de drabbade
– Leith Eskandar framför tre låtar från nya skivan Ängel
– SLUT (troligen runt 20.00)

Kronan: Utställning flaggspel från de kommunala skolorna i Trollhättan under temat tolerans, mångfald och inkludering. Utställning av teckningar från eleverna på Kronan under samma tema.
Öppet lördag: 14.00–20.00. Söndag: 12.00–17.00.

Trygghetsvandrare finns på plats. Hjälper till med facklor samt med själva tåget och ordningen vid anländandet till Kronan.

Är du i närheten så ställ upp i manifestationen som visar att staden står enad – för tolerans, för människors lika värde och mot rasism.

 

Posten 7 dagar i veckan

20161014_030820

Just nu diskuteras Postnord mycket i media och på sociala medier. Postnord lever inte upp till de krav som många ställer på företaget idag, enligt de flesta bedömare och kunder. Men värt att komma ihåg är att Postnord är ett av 30-talet olika postleverantörer i landet.

Mitt företag VTD är ett av de företag som numera även levererar post, och vi gör det sju dagar i veckan, måndag till söndag. Dock evererar vi inte brev från privatkunder, utad det vi levererar kallar vi industriell post, dvs från företag och myndigheter.

Många minns säkert frågeställningen ”Vad gör det på banken efter tre?”. Inte slickar de kuvert, utan många företag med stora postvolymer köper in dessa tjänster från företag, som idag printar ut informationen, lägger i kuvert och sedan postar dem. Så banken som skickar ut ditt kontoutdrag har kanske skickat en datafil till ett printföretag som använder bankens papper och kuvert och sedan printar ut och skickar det vidare till dig. I o med att vi distribuerar ut under nattetid, så ligger vi ett halvt dygn efter posten iom att vi inte klara leveranserna på endast ett halvt dygn, om det inte gäller lokal eller regional A-post. I det fallet är vi snabbare än posten. Och en annan fördel är att vi leverera sju dagar i veckan, även om posten är i mindre antal på söndagar och måndagar. Finns inte så många företag som sänder post på lördagar och söndagar. en vi ägnar oss också åt paketförsändelser som vi kallar postlådepaket eller PPD (påse på dörren). Istället för att du får en avi och sedan behöver åka till ditt ombud och hämta ut paketet, så levererar vi det ända hem till din postlåda eller hänger på din dörr. På samma sätt som du kan följa paketens leverans hos andra operatörer, så kan du även även följa ditt paket när vi levererar dem till dig, via antingen mail eller SMS.

20161014_030839När jag har ett postlådepaket till dig, så ser jag det i min läsplatta där alla tidningar och paket syns i körordning på distriktet. När jag kommer till din postlåda syns det att jag har ett paket till dig som jag skall leverera. När jag stoppat paketet i din låda alternativt hängt det på din dörr, så klickar jag på ”Har levererat” och jag får upp en ny fråga där jag skall bekräfta att så skett. Du får då ett mail eller SMS att paketet ligger i din låda och det är bara att gå ut till postlådan och hämta. Skulle det ske att paketet inte levererats till mig, så får jag då trycka på ”Ej mottaget” och vi får undersöka varför det inte kommit mig till handa. Ett större problem för oss är att din låda är dåligt märkt så vi inte hittar den eller är 100% säkra på att det är just din låda, så går paketet tillbaka till filialen och med uppgift att jag ”Hittar inte kund”. Det är ett av de största problemen vi har, att postlådorna är dåligt märkta. Speciellt för våra vikarier som inte känner till alla lådor.

lovisa-ljusgra-2_1En bra postlåda för dig i villa eller på landet kan ju vara Flexbox som både har brevinkast, den lilla luckan och paketinkast, den stora luckan. Det är låsbar, och försedd med vittringsskydd, så den inte går att vittra, utan måste göras åverkan på om man vill ha tag i det som finns i den, om den är låst. Kan ju vara bra nu när det sker en del identitetskapningar i samhället. Den är också godkänd av post och brev/paketleverantörer och väldigt lättarbetad för oss bud. Den har också tydlig namn och adressmärkning som borgar för kvalitet.

Så ibland går utvecklingen bakåt till vårt allas bästa.

Flexbox har ju även fastighetsboxar där brev och tidningar kan kastas in i inkast medan paket o dyl kan levereras i dem då vi kan öppna dem med nyckel, under förutsättning att fastighetsägaren tilhandahåller detta. Måste väl kännas tryggt att få paket hem och säkert utan att du behöver besöka ombud.

Svunna tider

20161015_170436

I går tog jag och vovven vår promenad baklänges på vår runda, då en av grannarna var ute med sin löptik. Vi hade inte fått någon ro, någon utav oss om vi gått gemensamt. När vi närmade oss hemmet igen, så tog vi genvägen (senvägen) över åkern, som vi en gång ägde när vi hade jordbruket.
hassja_2015I huvudet dök det upp en massa bilder från svunna tider i mitt huvud vad som händer där på denna plats. Visst, marken är nu mera hopslagen med en annan gård och det har förändrats. När det var höbärgning så var alla tvungna att hjälpa till, så även jag. Så jag var mer ute på åkern fast jag bara var några månader gammal och låg i barnvagnen ed mor och far plus farfar hängde hö. Så när det var matdags för mig så satte sig mor bakom en hässja och amma de mig. Så säkert hat mitt intresse för landet kommit med  bröstmjölken, skulle jag tro.

En Arvika självbindare dras av ett trespann hästar. Ett föl går

När jag sedan blev lite äldre så hade vi sått havre här på åkern. Jag tyckte det var en spännande maskin och sprang bredvid samtidigt som maskinen slog havren, lade den rätt och sedan knöt nekrar av havren som vi sedan ställe upp sex och sex för att torka. Det var oftast Svarten som drog maskinen och jättesnäll häst. som verkligen var en hjälp i jordbruket. Helt plötsligt ramlar jag och hjulet, som ni ser på högra sida går över min mage, där det blir stopp. Jösses vad jag blev rädd och chockad. Jag grät och skrek men farfar kommer till min undsättning och lyfter maskinen på den sidan så jag kommer loss. Jag kände inte till Pippi Långstrump, men farfar var ju jättestark som orkade lyfta maskinen så jag kom loss. Oj vad jag beundrade farfar för det. Nu när jag blivit vuxen har jag själv fått känna på maskinen hur tung den var, och skrattar förläget att den vägde ju knappas något, men jag låter bilden av världens starkaste man leva kvar i minnet. Svarten som var en stor arbetshäst men otroligt snäll, selade jag själv när jag var åtta år, hängde på kärran och ut och körde på detta gärde. Kan tänka mig att det måste varit tungt, men jag klarade det. Hår många barn har fått göra det idag?

Över detta gärde promenerade jag och bror när vi skulle gå och plocka tussilago. Men det hade regnat ordentligt så det var otroligt blött och vi fastnade med våra stövlar i lervällingen. Tant Agda såg vår utsatta situation och kom till undsättning, men det var inte lätt för henne att få loss oss, torra och med stövlarna på. En annan granne ”Tjockejohn” kom, en bastant herre på ca 140 kg. Han ville också hjälpa till och jag kommer ihåg tant Agdas ångestskrik, KOM INTE HIT, dig kommer jag aldrig att få upp, om du fastnar. Vissa saker fastnar verkligen i minnet.

250px-volvo_544När jag sedan var tolv år, så tog jag mina första körlektioner där med bilen. J jösses vad jag kunde gasa och vad kul det var. Vi hade en likadan bil som på bilden, fast den var blå. Den hade vi målat med vanlig utomhusfärg och den var hur snygg som helst.

Tänk vad en liten avstickare mot normalt kan väcka minnen i huvudet, och med ett stort leende på läpparna och en saknad i hjärtat vandrade jag vidare hemåt med vovven.