Ur askan i elden #blogg100

Den 21 Apr 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Den senaste tiden har det varit mycket fokus på mor och det som hänt.
Pappren från IVO och den anmälan jag gjorde för drygt tjugo månader sedan är nu klar.
Alla journaler är granskade och kommenterat och kompletterat. Det har tagit på mina krafter.

Jag såg fram emot påsken i samvaro med mina nära och kära, och visst blev det så att våra traditioner hölls vid liv. Men samtidig grusades den av brors glömska.

Han hade under drygt en månad glömt ta sin blotrycksmedicin. Han säger att han inte sagt något till mig om att den var slut och jag har inte noterat det. Jag hade också glömt att i hemautomatiseringssystemet glömt att lägga in en varning om han inte tog sin medicin dagligen.

Lätt att vara efterklok.
Bror har ju varit väldigt trött senaste tiden och tänkte närmast på att han var vårtrött, liksom man själv kan känna det emellanåt.

När jag väl kom underfund med att han missat sin medicin en tid så blev det genast sängen för att slappna av. Efter en stund där så åkte blodtrycksmachetten på och, ve och fasa… 210/140 och en puls på 110 med tendens till förmaksflimmer. Inget man leker med.

Helt plötsligt så förstod man varför han var trött.

Nu blev det att prata allvar med honom om vad som kan hända om man inte sköter sig.

Nu när medicinerna har börjat verka och vi fått ner värdena betydligt så gäller det att få tillbaka den förlorade kondisen. Promenad dagligen en 3 milometers runda. Nu finns ingen återvända, utan detta måste skötas. Nästa steg är vi få upp hastigheten på från en och en halv timma till ca 30 minuter som jag klarar den på. Har man en autismliknande utvecklingsstörning så kanske allt inte står helt klart om orsak och verkningar.

Nu gäller det också att minska på saltintag och överdrivet kryddande då även det påverkar hela människan.

Själv mår jag ju bra om mor och bror mår bra, men då gäller det att även de drar sitt strå till stacken. Även där finns ju en orsak och verkan. Mina diabetesvärden är ju heller inte bra pga av att man haft för mycket i huvudet.

Nu gäller det att återskapa alla bra rutiner vi har haft i familjen för att kunna leva ett stilla familjeliv, ett liv där vi hjälps åt i det vardagliga så vi kan unna oss att njuta av lite annat i livet.

Hjälpsamhet och stöd till varandra skall ge trygghet och att kunna få tid till utflykter och njutningar utanför hemmet.

Vi har klarat detta förut, så nu drar vi igång igen för att bli lyckligast i världen.

Döden, en del av livet #blogg100

Den 20 Apr 2014 Av villacaliforniai Anhörig, Vardag2 kommentarer

För några år sedan hörde jag en intervju med Ingela Agardh, då hon visste att hon var döende i cancer. Hon sade att dödligheten i Sverige är 100%. Tänk vad rätt människan hade i det.

Jag har följt en blogg om en annan person som berättar sin historia om en av sina föräldrar som har demens. Jag har fascinerats av hur olika vi ser på detta med att en nära och kär person liksom blivit uppäten av en sjukdom inifrån, en obotlig sjukdom.

För fem år sedan gick far bort. Under de sista åren i hans liv drabbades han av olika följdsjukdomar av diabetes och fusk med att hålla detta i schack. Han var också svårt förkalkad i sina ådror till följd av sitt leverne. Till och från hade han TIA-attacker och även större strokes, strokes som kanske inte satte sig så synligt för andra men vi som anhöriga tydligt märkte förändringen.

Vi var alla medvetna om att fars dagar var räknade, både ur ålderssynpunkt och det han drabbas av. Vi visste att varje morgon vi vaknade kunde vara den sista som vi kunde njuta av varandra.

Men jag har i alla fall den tanken att ingen skall begravs förrän den är död.

En av de olika propparna satte sig i vaden och gick inte att lösa upp utan det blev amputering av underbenet. Tyvärr läkte inte operationssåret pga diabetes och efter några dagar togs beslut om reoperation ovanför knät. Detta tog hårt på far men han accepterade det. Mitt under den operationen så drabbades han av en svår infarkt, en propp som gick till hjärtat.

När vi besökte far efter operationen, så var han så svag att han inte orkade prata utan väste precis som en orm. Men far levde och gemensamt kämpade vi vidare och fick honom än en gång på fötter.
En annan propp satte sig på ett sådant sätt så att han tappade känseln i bak i gommen.
Men han hade lärt sig att äta, så oftast gick det bra. Men vid några gånger blev det ”tilt”, precis som ett flipperspel slutar fungera. Första gången blev vi naturligtvis chockade men jag lärde mig ganska snart när det blev ”tilt” att hämta ett bestick, bända upp munnen på honom och ta tag i tungan och dra den framåt och då vaknade han till liv. Detta hände från början någon gång om året med blev vanligare och vanligare. Sista tiden i livet så hände det några gånger i veckan. Men det blev en del av vardagen och inget som bekymrade oss. Jag fick många konstiga kommentarer om hur vågar du åka ut och ta far med dig, tänk om det händer något. Javisst, men det han hända hemma också, blev mitt svar.

Jag såg varje dag som en glädje att få umgås med mor och far och jag njöt, för en dag är far borta.
Vi var väl medvetna om att far kunde gå bort vilket ögonblick som helst, men så länge far kämpade, så skulle inte vi närmaste ge upp. Far var väl inte den som berättade om sina tankar och känslor även om man såg att han funderade, men han sade inget.

I går för fem år sedan var det en lika vacker dag, vi hade varit ute på en biltur i vår vackra natur och njöt hur våren framskred. Vi njöt av livet vi hade. På kvällen kom en stor propp som gick till hjärtat när vi satt på kvällen och hade vårt familjesamkväm som brukligt. Far föll ihop över sitt glas vin…

Jag är glad att den proppen gick till hjärtat och att han fick gå bort så fint i närheten av de han älskade mest, sin fru som han varit gift med i 50 år, och två av sina tre barn.

Visserligen var det chockerande i den stund det hände, speciellt för mor, men ändå…

Mor har troligen demens, hon är outredd. Men hon lever och i sin situation är hon nöjd och glad med livet. Tror inte mor lider av sin sjukdom och jag finner ingen anledning att ta på mig några sorger för det. Därtill har ju mor också blivit medicinsk felbehandlad som gör mig heligt förbannad.

Två gånger under denna resa har jag redan räknat ut mor, tills jag sent omsider insåg att något annat var fel. Jag kan inte ändra något i det som skett och måste acceptera detta. Jag har också valt att ta strid för den behandling mor har fått. Ingen kan ändra det som hänt, och hitintills har jag fått rätt. Men för mig är det viktigt att driva detta så att ingen annan blir drabbad.

Jag tänker njuta av mor så länge det går, jag tänker finnas här för att ge henne det liv hon vill leva.
Om allt fungerar så kommer vi att ta med en bekant och åka till Tyskland och besöka de platser som vi har gemensamma minnen i från. Tror inte mor vet vad det handlar om, men det är inte så viktigt. Hon får vara med sina nära och kära. Vid andra medicinförgiftningen, så planerade jag mor begravning, innan jag insåg att det var mediciner som spökade. Behöver inte fundera på det.

Nu skall vi leva och njuta av den tid vi har kvar tillsammans. Jag vet inte hur länge, men den dagen kommer, och då tar vi beslut då.

Kom till mig med dina blommor medan jag lever….

Påskafton 2014 #blogg100

Den 20 Apr 201416 Mar 2015 Av villacaliforniai OkategoriseradeLämna en kommentar

Påsken är för många religiösa en stor högtid då Jesus dog på korset och på tredje dagen uppstånden igen. Själv har jag en barnatro från mina föräldrar som jag vårdar ömt.

Jag är inte överdrivet religiös, men det finns en tro.
Jag tänker lite extra på långfredagen och dess innebörd och för oss innebär dagen att inte äta kött.
Detta är en tradition från mormors mor, som vi vårdar ömt.

I år sammanföll påskafton med femårsdagen av fars bortgång så även vi hade ju speciella skäl att tänka på döden. Men rent krasst, så är ju far borta då han är bränd och begravd i en majskruka som är förmultnad inom ett år. Det enda som finns på kyrkogården är en sten med hans namn inskrivet i sten. Naturligtvis åker även vi till kyrkogården på hans dödsdag, födelsedag och fars dag och då har vi som standard tre röda rosor och ett vitt band och lägger på stenen för att vissna där.

Sedan plockar arbetarna bort dem när de har vissnat. Känns så enkelt och fint, tycker vi.

Men min tro bygger på att far finns här hos oss, visserligen osynlig men han har inte lämnat oss, men talar till oss på ett annat sätt.

Detta är min tro och övertygelse.

På fars grav lägger vi därför tre röda rosor med ett vitt band och så köper vi något lite speciellt för att ha hemma på vårt bord, för att minnas honom.

Vänner blir fiender…. #blogg100

Den 18 Apr 2014 Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

Jag har hamnat i en situation helt ofrivilligt där mor har blivit missvårdad. Jag har sett hur familjens mående har åkte berg och dalbana.
För mig har på dessa grunder det blivit viktigt med fungerande vård och omsorg. Jag har valt att ta striden för mina nära men samtidigt ta debatten för de som också hamnat i samma situation som vi.

Jag har fått många fina vänner genom olika grupper på framförallt Facebook, vänner som jag beundrat otroligt mycket.
Vi har partiet f4ån höger till vänster och vänster till höger. Även utanför dessa grupper och längre bort finns det mer eller mindre extrema gruppet.

Om vi, ur min synvinkel, plockar bort de mest extrama delarna så ser jag en stor fördel med att vi alla kan diskutera ämnen på ett nyanserat sätt och att vi trots spännvidden gemensamt kan påverka politiken för en gemensam välfärd.

Ett årskifte kom och vårt land hamnade i vad många kallar ett supervalår. Helt plötsligt blir mina fina gruppet och även vänner förbytta och grupperingar börjar märkas tydligt. Båda sidor börjar likna väckelsemöten, haleluja.
Båda sidor börjar gruppera människor efter olika kriterier och individen blir bortglömd….

Är det ett samhälle vi vill ha?

Helt plötsligt blir jag kallad extrem som vill att vi skall se människan, individen i det hela. Jag har blockert många av mina vänner, då det helt plötsligt inte går att diskutera med vissa personer. Detta handlar om personer som jag högaktar otroligt mycket och jag saknar otroligt mycket.

Helt plötslig blir jag så otroligt rädd för att bli gammal ellet sjuklig i Sverige. Jag är fruktansvärt rädd… ja så rädd att jag vill avsluta mitt liv innan jag hamnar i vården av dessa människor, både från höger och vänster…. 🙂

Jag föddes en gång av mina älskade föräldrar, föräldrar som jag anser har lärt mig värdera människan efter dess egna förutsättningar.
Jag ser inte en människa vara olik andra pga av färg, sexuell läggning, tro, sjukdom ellet annat utan jag vill se individen och jag tror på den.

Jag vill ha ett jämställt samhälle där alla är lika mycket värda, där alla människor respekteras på sina villkor och sina förutsättningar.
Jsg blir mer och mer rädd för högerns och vänsterns politik och detta skrämmer mig….

Ni fina människor som en gång var så fina och man kunde prata met er, vart tog ni vägen?
Bara så ni vet, jag saknar er…

#Vardagsrasism och att göra någon glad #blogg100

Den 17 Apr 2014 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Vardagsrasism är för mig när vi av olika sätt talar eller genom handling visar en negativ attityd till personer eller grupper.

Vardagsrasism upplevde jag redan på tidigt 70-tal och då först av mina grannar som vi uppgicks med.
Vid ett tillfälle sade våra grannar att alla utlänningar skulle ut ur landet, då de bara ligger oss till last. Jag var då ca 11 år, men den reaktionen jag fick var otroligt stark. Trots min ålder reste jag mig upp och satte ögonen i grannen och frågar om hon önskar livet av mig???
Men det har jag väl inte sagt du sade att alla utlänningar skall ut ur landet, min MAMMA är från Tyskland. Det sade jag väl inte? Du sade alla utlänningar skall ut ur landet och åker morsan ut så blir jag utan mamma eller om jag följer med så får jag ju inte träffa pappa.

Vet inte om jag skulle använda ordet förbannad, men nu när jag är betydligt äldre så säger jag att jag var så förbannad att jag i ren ilska gick hem, i vinterkvällen i snö, utan ytterkläder i strumpläsen.

Det tog många år innan jag hälsade på dem igen.

Jag har också sett vardagsrasism mot min bror, som är utvecklingsstörd. Folk har gått före honom i kioskkön med motivering att han inte är som alla andra, eller ännu värre, dum i huvudet, CP mm.
Oavsett diagnos är han liksom mor en människa med tankar och känslor.

I dag har främlingshatet växt, men även mot andra grupper i samhället. Vardagsrasismen är idag accepterad i många delar av samhället . Vi har fått främlingsfientliga sammanslutningar och partier som vill få folk i en klunga och dra dem över en kam utan att titta på den enskilda personen. De väljer också att gradera ner enskilda personer, som mindre värda bara pga utseende, färg eller utvecklingsstörning.

För ett par dagar sedan såg jag en retweet på Twitter om en tjej, i samma ålder som jag var när jag reagerade på mina grannar. Hon säljer majblommor i en stad i närheten. Men hon var ledsen för att ingen ville köpa av henne för att hon var brun. ” – Några säger att dom inte vill köpa för att jag är brun och några struntar och skrattar. Så jag funderar på att inte sälja mer.”

Detta grep mig oerhört hårt, så jag bestämde att JAG skall köpa blommor av henne.
Hade kontakt med majblomman på twitter och fick reda på när hon skulle sälja.
Jag tog mor och bror med mig och vi åkte dit ner för att köpa blommor av denna människa.

Jag föll direkt för denna söta tjej, mörkhyad men med ett otroligt hjärta. Tjejen var söt, lite blyg men hennes hjärta var stort. Varför kan folk visa på ett sådant sätt att inte köpa av någon som är brun?
Hon var jättefin och hennes hjärta att vilja hjälpa till med att andra skall få det bra. Varför varför varför… Min lilla majblommeförsäljare, du har ett mycket större hjärta än så många andra, du är FANTASTISK! Tack för att vi fick köpa majblommor av dig, tack för att vi fick träffa dig och tack för att få se dig vara så glad…

Till alla människor, döm inte folk efter färg, uteseende, handikapp eller något annat. Lyssna på människan, se människan, ta vara på människan… Varje människa är unik, men vi har alla ett hjärta som kan fyllas med sorg eller glädje. Låt oss hjälpas åt att fylla alla hjärtan med glädje, för det är vi värda.

Tack till Majblommans riksförbund som gjorde det möjligt att få handla av denna underbara säljare.

Tack Även till P4 Göteborg som hjälpte mig att föra ut denna form av vardagsrasism i nyheterna

Majblommans Riksförb

Geocaching och @P4Karlavagnen #blogg100

Den 16 Apr 2014 Av villacaliforniai Njutbart, VardagLämna en kommentar

I går kväll hände något mycket kul!

Gick igenom mitt Facebookflöde och såg att Karlavagnen i P4 ville vi skulle kommentera ” Vilka sporter gäller i din familj? Och har ni något som ni gärna utövar tillsammans? Boule, badminton, fotboll?

Hur är det med sportandet under påsklovstiden? Blir det extra mycket med att åka iväg på matcher och sånt? Berätta gärna!”

Jag berättade om mitt intresse, geocaching som ligger mig varm om hjärtat och för övrigt är den enda sport jag gillar. Jag tar ju med min mor som har en minnessjukdom och bror som behöver röra på sig mer pga sitt blodtryck.

För oss är det en familjesport även om en eller två av oss inte deltar i själva letandet

Själv gick jag vidare i mitt flöde för att hitta mer intressanta inlägg som var intressanta.
Plötsligt ringer telefonen och jag sträcker mig efter den, mycket motvilligt.
På displayen står uppringare, Sveriges Television, Göteborg.
Tänkte först inte svara med anledning av den sena timmen, vilket jag ändå gjorde av artighetsskäl.

Den som ringde var producenten av radioprogrammet Karlavagnen som undrade om jag kunde tänka mig vara med i programmet. Efter två sekunders tvekan svarade jag ja, med tanke på att det ev kunde finna ett intresse hos allmänheten att veta lite mer.

Vi gjorde upp att jag skulle vara första telefonör i programmet vilket skulle bli ca kvart, tjugo över tio.
De ringde upp i bra tid och vi justerade telefonvolymen och jag fick sedan höra radio via telefon.

Efter en liten stund hörde jag Harald ropa på mig i telefonen och jag svarade artig..

Resten kan ni höra i programmet som länkas till när nere.
(Jag kommer med ca fem och en halv minut in i programmet.)

Efter att vi var färdiga så lade vi på och jag kopplade in webbradion och fcik höra slutet på intervjun med mig själv. Lite kusligt det där, att höra sig själv i radion precis de orden jag pratade om för drygt en minut tidigare. Andra gången jag är med i direktsändning och båda gångerna är min reaktion att det är så läng tid mellan det verkliga ögonblicket från det jag säger något till att det går ut i webbradion.

Här kommer länken till programmet: Karlavagnen

Vill passa på att tacka för alla underbara kommentarer jag har fått på Facebook om mitt deltagande.
Jag är verkligen överväldigande över den responsen.

Mitt hjärta är fullt av kärlek #blogg100

Den 15 Apr 201415 Apr 2014 Av villacaliforniai Äldreomsorg, NjutbartLämna en kommentar

När man har sjukdomar i familjen är det inte alltid det går att planera och planerar man så måste man kunna omplanera och ändra sina planer.

Flexibilitet kallas sådant. Jag har två som behöver min omsorg och då får man inte glömma bort sig själv i det hela. Som anhörigvårdare blir man expert på sådant och det mesta sitter i ryggmärgen.

Händer det något oväntat så blir det bara att ta tag i detta och man får lägga allt annat åt sidan, där finns inget alternativ. Jag har nu lärt mig detta. Att ha ansvar för en person 24/7 och inte kunna lämna denna person så många timmar ställer också krav. Jag har lärt mig leva med detta och känner att det knappast är något problem utan ett självvalt faktum.

För några dagar sedan var det en som utsåg mig till veckans hjälte, hjälte för det jag gör.
Jag kan inte se mig som hjälte, då detta är något jag själv valt. Jag tror nog de flesta skulle göra samma sak i min situation om möjligheten finns förstås.

I går kväll hände också en sådan där sak som gjorde att hela kvällsrutinen spolierades och allt annat fick läggas åt sidan, och det gjorde jag.

Men vad spelar det för roll… Mitt hjärta är fyllt med kärlek vilket jag gärna delar med mig av, då det hela tiden fylls på hela tiden.

Istället för det som var planerat så fick jag lite tid till eftertanke och mina tankar kretsade kring hat och rasism. Har en kompis som jobbar inom migrationsverket med flyktingar. Han har sett hur barn på dessa förläggningar mår dåligt av det de flydde från och har dåligt med sysselsättning. Han bestämde sig för att göra något och det något blev en insamling för inköp av leksaker till barnen.

Jag tog lite av min kärlek och satsade 500:- på projektet.

Jag tycker att du skall göra något du också…

http://www.youcaring.com/nonprofits/toys-for-asylum-seeking-children/160571

När känslor tar överhand #blogg100

Den 13 Apr 2014 Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

Jag, mor och bror har haft en undebar dag!
Bror kliver upp varje vardag kl 4 för att ha sin heliga stund på morgonen i lugn och ro innan avfärd till jobbet.
På helgerna unnar jag verkligen honom att få sova lite längre, vilket ofta innebär framåt 12-tiden. Tycket han är värd det. En av det två lediga dagarna brukar vi då göra ett ryck med sådant som vi ligger efter med, medan vi den andra dagen ägnar oss åt samvaro med utflykt eller något annat kul.

I dag var det den andra dagen. Visserligen var solen framme och gjorde sitt bästa till att värma oss, men samtidigt hade vi en motkraft i vinden som gjorde motsatt effekt. Vi hade en liten tanke på att besöka skandalarenan i grannkommunen. Men den var mer äv välbesökt enligt medier så då tänkta vi att shoppingcentret då har det lite glesare. Vår tanke visade sig stämma och vi fick gott om plats att vara inomhus och njuta av utsikt och insikt.

Vår middag inmundigades på den av medlemmarna ägda restaurangen som dagen till ära hade en exotisk thaigryta med ris.

Nöja att ha fått se fler väggar än vi har hemma, åkte vi sedan hemåt.

Väl hemma kände vi att våra sängar kände sig ensamma så vi beslöt oss för att ge dem lite värmande sällskap.

För mor är det viktigt att sprida måltiderna så det blev en sparrissoppa som kvällsmål. Då hör jag ett bekant fågelkvitter, ett twitter och ser Morgan Olofssons namn på skärmen. Det blev nägra hesa krax till honom innan hans namn fick mig att inom mig associera till Habanera, som jag var tvungen att koppla upp på youtube. Högerkanten på sajten fick mig att hitta nya vägar via Marlene Dietrich, Zarah Leander, Yvonne Normann och till slut var vi tillbaka på 60-talet med Lolita och Seemann.

Mina tankar gick tillbaka till de tider hi bodde i Tyskland. Jag tänkte på Viktoria som bodde tvärs över gatan på Eiderstrasse. Viktoria var min flickvän då, fast vi bara var fyra år. Vi vinkade åt varandra på morgonen när vi gick ut till porten för att hämta in mjölkflaskora. Vi ungicks nästan varje dag.
Jag började tänka på Tante Goritska som bodde på övervåningen i värt hus. Alla dessa tankar fick mig att accosiera till olika låtar som letades upp på youtube. Jag kom ihåg hur jag promenerade med morfar från Eiderstrasse genom Rendsburg och dess centrum. Vi passerade bangården vid järnvägsstationen för att komma till mormor och morfars hem i Budelsdorf. Musiken letades upp hela tiden som passade tankarna.

Jag tänkte på doften som spred sig i köket när de malde sitt kaffe. Jag kände att det rann något från ögonvrån ner för kinden.
Tankar och känslor tog ut sin makt över mig. Tänk om jag kunde leva om mitt liv, vill jag leva om mitt liv och om, skulle jag göra något annorlunda?

Nej, jag vill inte leva om det… dessa tankar och minnen får jag vårda ömt. Många frågor dök upp i mitt huvud som jag gärna ville ha svar på men far är borta sedan några år och mors minne är inte det bästa längre. Mellanbrodern låg i sin barnvagn när vi promenerade över den vita bron i stadsparken och han lär knsppast minnas något. Och minstingen var inte ens påtänkt. Dessa frågor lär jag nog aldrig få svar på…

Men vad gör väl det. Trots allt är jag lycklig med min familj i dag. Jag kan plocka fram mina minnen när jag vill.
Jag hoppas dock innerligt att jag kan ta med en viss person, min mor och bror och leva på minnen och skapa nya i sommar…

Skällsord i Bohuslän #blogg100

Den 12 Apr 201412 Apr 2014 Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

Följer en hel del personer som har sina bloggar här på WordPress. Varför jag följer personer är aty de ger mig ett mervärde, en fundering ur en nytt perspektiv. För mig är det ett sätt att hitta nya smultronställen, att följa världen i ett annat perspektiv än vad Facebook och Twitter gör.

Denna person hittar många gånger nya spännande infallsvinklar, som ger mig ett mervärde. Bohuslänsks skällsord är ett ämne jag tycker ger en inblick i en ”lokal” värld.

Vårt land är fantastiskt på många sätt. Vi var i kungliga huvudkommunen och vi hade lovat kompisens lille son att vi skulle köpa ”puttekulor” till honom. Vi gick runt i olika affärer för vi tänkte att där finns ett enormt urval. Men nej, vi säljer inte det, var den stående kommentaren. Vi var mycket besvikan över att barn inte leker med puttekulor där. Vi skojade om att Stockholm är nog bara asfalt och att man kan inte leka med denna tingest där.

Vi tog en fika och var deppade över att storstadens yngre individer inte kunde få leka ut sin barndom med denna underbara sak. Stackars stockholmsbarn, vilken tråkig barndom de måste ha.

Fikat var klart och vi förtsatte vår promenad. Ytterligare en affär och missmodiga klivade vi in och frågar eftet puttekulor. Vad är det säger expediten…. Va, tänkte vi och förklarade….

Jo men visst har vi stenkulor….
Vi fann det vi sökte och fick något att tänka på… Vem pratar rätt….

Här kommet lite bohuslänsks skällsord. Använder du dem på rätt sätt sä blir säkert någon glad och säger tack!

Tack #blogg100

Den 12 Apr 2014 Av villacaliforniai Anhörig, ÄldreomsorgLämna en kommentar

Det finns ett litet ord på fyra bokstäver, ett litet ord som ibland kan vara oerhört svårt att säga.
Detta lilla ord kanske inte betyder så mycket för avsändaren men kan vara oerhört värdefullt för mottagaren. Många gånger känner jag att detta ord används för lite idag, att avsändaren kanske inte tänker på hur detta lilla ord kan betyda så mycket för mottagaren.

Varför används detta ord så lite?
Är vi för självupptagna och tänker inte på mottagaren reaktion?
Anser vi inte ordet är något värt att använda?
Om det inte är värt någon för mig, tänker vi då på vad det kan vara värt för mottageren?
Är jag för självupptagen så jag inte bryr mig om mottagaren?
Är det en generationsfråga, att använda ordet?

För mig finns det ett litet ord, ett ord som är lätt att säga om man vet innebörden av ordet.
Detta ord tänker jag använda nu…

Jag vill säga

TACK

till alla människor som stöttat mig och min familj, till de som läser min blogg, som har hittat något i min blogg som gett dem kraft och stryka för att driva sin kamp vidare. Jag säger tack till de som via olika vägar kommenterat, men också till de som via privata meddelanden har kontaktat mig för att hämta styrka och kraft via mig. Jag säger tack till mina vänner som peppat mig att kämpa vidare, men också till de som av egen kraft hämtat stryka i min blogg och privata meddelanden.

Kort sagt TACK till alla som på något sätt påverkat mig/oss eller själv blivit påverkade…

Villa California

Författare: villacalifornia