Kläderna gör mannen och kvinnan är ord vid vi hört förut, och visst är det sant.
Jag var återigen nere i Lilla Edet och tittade på Ljudaborgs uppsättning av En Julsaga. Förra gången valde jag att sitta i bakre och högre delen av salongen, för att ha god överblick över hela sceneriet, kunna ställa mig upp för att fotografera och filma övergripande. Denna gång satt jag så nära sceneriet som möjligt så jag nästan hade kunnat sparka till skådisarna när de kom för nära. Visst ville jag följa handlingen och det som uppsättningen ville förmedla, men jag hade också en baktanke, och de var att titta på de små detaljerna, som finns och måste finnas, men som man kanske inte alltid ser, och inte tänker på förrän de inte finns där.

Som gammal filmarbetare vet jag hur viktigt detaljerna är, hur vi olika yrkesgrupper springer runt och justerar saker och ting innan FAD:en ropar ”tystnad – tagning”. Ibland kommer ett barskt ”bryt” då någon detalj inte är som den skall och måste ändras och scenen måste göras om. När man hör bryt för 10:e gången i samma scen, suckar man och tänker, vad är de denna gång.

I en  teaterföreställning är allt en enda stor ”tystnad – tagning”. Här finns ingen möjlighet att stoppa upp och ropa på kostym om något är fel. Här måste det vara perfekt från början. En amatörteater, där få ju samma personer gör så mycket mer än att bara skådespela, och lära sig sina repliker.

I gårkvällens föreställning satt jag därför och studerade skådespelarnas mimik, ansiktsuttryck, klädsel, frisyrer mm. En Julsaga utgavs 1843 och speglade dåtidens människor av nutidens människor. Jag måste säga att jag fascineras stort av deras professionalism in i minsta detalj. Säkert har någon klänning inte suttit exakt så som den skulle, eller en kravatt som satt lite på sned, men det var inget jag märkte. Jag såg tejpen på golvet där ”skåpet” skulle stå, och visste att de visste, hur de skulle arbeta.

Jag hoppas att jag vid tillfälle får följa deras arbete fram till föreställningarna, det arbete som sker innan det är dags att gå upp på scen. För hur det än är, så är ju arbetet inför publik, bara en examen på ett långt, hårt arbete.

Satte ihop en liten film av några av de foton jag tog.