Kläderna gör kvinnan

20171208_201113

Kläderna gör mannen och kvinnan är ord vid vi hört förut, och visst är det sant.
Jag var återigen nere i Lilla Edet och tittade på Ljudaborgs uppsättning av En Julsaga. Förra gången valde jag att sitta i bakre och högre delen av salongen, för att ha god överblick över hela sceneriet, kunna ställa mig upp för att fotografera och filma övergripande. Denna gång satt jag så nära sceneriet som möjligt så jag nästan hade kunnat sparka till skådisarna när de kom för nära. Visst ville jag följa handlingen och det som uppsättningen ville förmedla, men jag hade också en baktanke, och de var att titta på de små detaljerna, som finns och måste finnas, men som man kanske inte alltid ser, och inte tänker på förrän de inte finns där.

Som gammal filmarbetare vet jag hur viktigt detaljerna är, hur vi olika yrkesgrupper springer runt och justerar saker och ting innan FAD:en ropar ”tystnad – tagning”. Ibland kommer ett barskt ”bryt” då någon detalj inte är som den skall och måste ändras och scenen måste göras om. När man hör bryt för 10:e gången i samma scen, suckar man och tänker, vad är de denna gång.

I en  teaterföreställning är allt en enda stor ”tystnad – tagning”. Här finns ingen möjlighet att stoppa upp och ropa på kostym om något är fel. Här måste det vara perfekt från början. En amatörteater, där få ju samma personer gör så mycket mer än att bara skådespela, och lära sig sina repliker.

I gårkvällens föreställning satt jag därför och studerade skådespelarnas mimik, ansiktsuttryck, klädsel, frisyrer mm. En Julsaga utgavs 1843 och speglade dåtidens människor av nutidens människor. Jag måste säga att jag fascineras stort av deras professionalism in i minsta detalj. Säkert har någon klänning inte suttit exakt så som den skulle, eller en kravatt som satt lite på sned, men det var inget jag märkte. Jag såg tejpen på golvet där ”skåpet” skulle stå, och visste att de visste, hur de skulle arbeta.

Jag hoppas att jag vid tillfälle får följa deras arbete fram till föreställningarna, det arbete som sker innan det är dags att gå upp på scen. För hur det än är, så är ju arbetet inför publik, bara en examen på ett långt, hårt arbete.

Satte ihop en liten film av några av de foton jag tog.

En julsaga – Charles Dickens

20171202_212039728567175.jpg

En julsaga, så som vi har längtat, efter denna kväll. Martin Rossing och ensemblen i Ljudaborgs kulturförening, har återigen visa prov på sin förmåga att trollbinda publiken och få oss att stanna upp en stund och tänka efter. Vad är väl en bal på slottet, där drömmar oftast förblir drömmar, jämfört med skolans aula, dit vi alla har chansen att komma. Sceneriet var uppbyggt som brittiska parlamenten, där publiken satt på båda sidor av händelsernas centrum, men också blev en del därav.

20171202_200311828672017.jpg
Det blev en närhet som heter duga. Jag och bror hade kommit dit tidigt, innan första föreställningen var slut, och medan vi satt där i foajen och väntade så sprang skådisarna fram och tillbaka mellan dörrarna, och jag tänkte att de är nog premiärnerverna, som gör att de inte kan sitta still. Så fel jag hade… Med uppbyggnaden av scenen och deras rörelser i pjäsen, så var detta välplanerat i minsta detalj. Ja allt var så inövat så, så professionellt så sufflören får gå till arbetsförmedlingen på måndag.

Ett ord vi från början fick lära oss var Humbug. Är julen verkligen humbug? Kanske är det så att det skall mana oss till eftertanke, en avbrott i vardagen, en tid då vi har möjlighet att tänka på nära och kära, kända och okända.

Handlingen:
Berättelsen handlar om gamle Ebenezer Scrooge som bor ensam i ett stort dystert hus, en gång ägt av hans nu döde kompanjon Jacob Marley. Han är en sur, snål och vresig man som driver en lånefirma med hjälp av bokhållaren Bob Cratchit.
En kväll får han besök av Marleys vålnad, som kommer för att varna honom. Om Scrooge inte ändrar sitt giriga beteende kommer han, i livet efter detta, att få bära tunga kedjor i all evighet, precis som sin avlidne kollega. Marley varnar också honom att han kommer att hemsökas av tre andar som ska leda honom genom natten mellan julafton och juldagen.

 

Vid midnatt kommer den första anden, ”Gångna Julars Ande”. Den visar honom de jular han redan varit med om. Då minns han hur han som barn var ganska ensam och övergiven, utan mor och ratad av sin far. Han minns också sina ungdomsår och kärleken som gick förlorad för profiten.

Scrooges möte med nästa spöke, ”Nuvarande Julens Ande”, ger honom ytterligare tankeställare. Anden visar honom hur bra han själv har det, och leder honom till många fattiga människor, en av dem hans egen bokhållare, Bob Cratchit. Där är det trots deras fattigdom frid och fröjd. Alla är glada, till och med Bobs son, lille Tim, som är invalid och svårt sjuk.

”Ande, kommer lille Tim få leva?” frågar Scrooge.
”Jag ser en tom plats I det dystra spiselhörnet vid skorstenen och en krycka utan ägare, omsorgsfullt bevarad. Om dessa skuggor förblir oförändrade, kommer barnet att dö” svarar anden och tillägger: ”Men, om han ändå dör, så är det lika gott. Därigenom minskar ju överbefolkningen.”

Scrooge, som tidigare hade sagt samma ord till två välgörenhetsarbetare angående de fattiga, får nu smått dåligt samvete.

Den tredje vålnaden, ”Kommande Julars Ande”, visar Scrooge framtiden – eller hur framtiden kanske kommer att se ut om inte Scrooge bättrar sig. Lille Tim dör av sina sjukdomar. Och efter Scrooges egen död blir hans kropp nonchalant övergiven och han sörjs inte av någon. Detta skrämmer Scrooge, och när Scrooge på kyrkogården ser sitt eget namn på en gravsten som för länge sedan blivit glömd, börjar han böna och be för sin räddning.

Scrooge vaknar ur vad som verkar ha varit en dröm, överlycklig över att fortfarande ha fått en chans att bättra sig, och börjar genast ställa allt till rätta.

Vad är väl stadsteatern i Göteborg, Dramaten i Stockholm mot skolans aula i Lilla Edet?
Det är här man kommer nära, det är här man direkt berörs, det är här man blir ett.

Tack Ljudaborg Kulturförening, ni gjorde det igen.

Än finns möjligheter att se den…
24129589_1533235940100372_883824474283270153_n

 

 

Premiär på Ljudaborg

20170528_173144

Egentligen skulle jag inte behöva skriva detta inlägg, eller? Just bara för att de är så duktiga, men jag kan inte låta bli, trots allt…

I söndags var det äntligen premiär av ”Ronja Rövardotter” på ”Dramaten på landet”.
Dramaten på landet är Ljudaborgs kulturförenings scen bakom Lödöse museum, och deras ensemble bestående av amatörskådespelare.

Är då detta så bra att man inte skall skriva om det? Absolut inte, men det är ju också det som är charmen med denna teater, att det aldrig får bli perfekt. En del kända ansikten bland skådisarna och en del nya, och så sade skådisarna också om oss i publiken. Härligt med sådan igenkänningsfaktor att det är ömsesidig igenkänning.

Skådespelet började redan vi entren, där vi promenerade spånvägen in mot ”lokalen”. Under vandringen passerar vi Mattisskogen och blir anfallna av rövarna, möter grådvärgar, vildvittror och rumpnissar, innan vi kommer in på scen, och kan inta våra platser. Redan då har jag fascinerats av deras kostymer, så enkelt, så vackert, så avancerat. När man tänker på allt arbete som lags ner på allt runt omkring, så förstår man att det är äkta skaparglädje som driver dem framåt.

Handlingen i korthet.
Rövarbandet lett av Mattis och rövarbandet lett av Borka är rivaler till varandra. Ronja (huvudpersonen) som är dotter till Mattis blir i hemlighet vän med jämngamla Birk, som är son till Borka. Tillsammans gör de uppror mot sina familjer och rymmer tillsammans hemifrån ut till en grotta i skogen. Till slut lyckas de förmå sina fäder att förena de båda rövarklanerna.

Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.


Jag, bror och lille Nussä, sitter på parkett, där jag har möjlighet att fotografera och Nussä har möjlighet att röra sig lite som han vill. Jag var lite orolig då det varnades för att det kunde vara höga ljudnivåer, men där fick jag tji… Men när skådespelarna började springa på scen, då ville han vara med 🙂 Jag ler inom mig stort om han skulle komma lös och börja springa med skådisarna 🙂

Visst är denna amatörteater fantastisk! Så mycket glädje, så mycket skratt och däremellan spontana applåder. Vad är Göteborgsoperan värd, när man jämför med Ljudaborg?

Ett stort tack till alla inblandade och även en ursäkt till Ronja, som tittade på Nussä och tyckte han var söt, så hon glömde av sina repliker.

En midsommarnattsdröm #blogg100

20160528_233338En midsommarnattsdröm är en av Shakespeares mest spelade komedier. Det är en härlig, lustfylld och fantasifull komedi som innehåller förvecklingar, förvirring, magi, lust, plumphet och kärlek.

20160528_213242Två olyckliga kärlekspar rymmer av olika anledningar till skogen utanför Aten. Ett teatersällskap repar in en pjäs till hertigens bröllop. Alvkungen och alvdrotten har via sina gräl om en liten indiskpojke, försatt hela värden i brand.

Blanda in en halvelak och klantig Puck och du har En midsommarnattsdröm!

Ovanstående ingredienser var det som fick mig och bror att sätta oss i bilen för att ta oss ner till Ljudaborgs teaterscen.

20160528_220415Vi hämtade våra beställda biljetter och sedan inväntade vi något på plats, något vi inte visste vad det var. Och då, då kommer plötsligt hon, hon som skall ge oss en storslagen entre till teatern. Hon visar att vi skall promenera den spånförsedda vägen upp till skogsbrynet och sedan fortsätta där, samtidigt som amatörskådespelareliten står efter vägen och bugar och hälsa välkomna. Vi kommer in i ”lokalerna” via sceningången och får promenera över scenen för att inta våra platser. Gör om det om ni kan, Kungliga Operan!

Väl på plats börjar ett färgsprakande skådespel, där dessa skådespelare tillsammans med andra utfört ett fantastiskt arbete för att ge oss en upplevelse inte bara i ord utan fantastiska klädkretioner. Verkligen en fröjd för ögat.

20160528_212813Handlingen är som följer: Teseus, hertig av Aten, planerar bröllop med Amasonernas drottning Hippolyta. Hermias far har bestämt att hon skall gifta sig med Demetrius men hon älskar Lysander som också älskar henne. Demetrius å sin sida har övergett Helena. Som underhållning på bröllopen repeterar en grupp hantverkare en pjäs.

I skogen grälar älvkungen Oberon med älvdrottningen Titania. Han droppar en kärleksört i hennes ögon när hon sover, så att hon skall förälska sig i den förste hon ser när hon vaknar. Det råkar bli Botten vävare som Puck försett med ett åsnehuvud. Ungdomarna jagar varandra i skogen. Puck droppar blomsaften i Lysanders och Demetrius ögon. När de vaknar blir båda blixtkära i den tidigare ratade Helena. Ordningen återställs dock och vid hertigens bröllop vigs också Hermia med Lysander och Helena med Demetrius. Vid bröllopet framför hantverkarna pjäsen om Pyramus och Thisbe. 
Alla dessa förvecklingar gav upphov till många skratt och applåder.

20160528_211024Pjäsens centrala tema är kärlek och fruktbarhet. Kvinnligt ställs mot manligt, odling mot erövring och förnyelse mot utarmning. Pjäsen börjar med sterilitet och konflikt: Teseus får inte röra Hippolyta innan nymånen. Efter alla förvecklingarna slutar det hela i fruktbarhet och försoning. Pjäsen får karaktären av ritual för att övervinna det livshotande och frambesvärja nytt liv.

Detta är den enda av Shakespeares pjäser som innehåller ett riktigt äktenskapsgräl, det mellan älvkungen Oberon och hans drottning Titania. Både erotiken och lagen är utpräglat manliga. För Teseus är äktenskapet med amasondrottningen Hippolyta en förlängning av kriget mot amasonerna, dock med könskampen som medel.

20160528_224628Grundackordet är munterhet och livsbejakelse. Man påminns pjäsen igenom om att ingenting allvarligt kommer att hända. I pjäsen finns erotiska övertoner och kärleken ses från den respektlösa sidan. Samtidigt ger Shakespeare flera fingervisningar om kyskhets- och trohetsideal. Här finns såväl hövisk kärlek som groteskt blind förälskelse. Däremellan ungdomarnas labyrintiska lek med jägare och förföljda som växlar roller. Skogen och natten är dock en parentes i tillvaron, ordningen återställs. Handlingen kan betraktas som en besvärjelse av den disharmoni som kan hota en kärleksrelation i övergången från impuls till kontrakt. Allt väger lika och förvandlas stundom till sin motsats: sanning och lögn, frihet och fångenskap liksom människa och djur. Sinnlighet och andlighet är inte längre motsatspar.

Pjäsen blandar antik mytologi och engelsk folklore.

20160528_211634Pjäsen igenom förs ett resonemang om sken och verklighet och om dröm och verklighet. Verkligheten gungar till för de fyra ungdomarna när de vaknar i skogen och även för Botten när han vaknar utan åsnehuvud. Theseus tal i femte aktens första scen är ett av få ställen där Shakespeare uttalar sig om poesins natur. Det är även ett av de mest citerade Shakespeare-ställena.

Jag rekommenderar mina vänner och alla andra att gå och se någon av föreställningarna om ni har chansen. Hela uppsättning visar på kvalitet genom hela området, och att jag får känna mig som kunglig gäst som ledsagas till min plats, är stort. Tror detta gav svaret till varför de möttes av stående ovationer och TRE intåg på scenen innan vi hade möjlighet att med egna ord berömma dem för deras verk.

Själv blir det nog ytterligare en föreställning för att åter få njuta av det fantastiska.
Tack till alla som gjorde kvällen så minnesvärd.

Källa till vissa delar av ovanstående verk är Wikipedia.

Länk till Ljudaborgs kulturförening: http://www.ljudaborg.se/