En midsommarnattsdröm är en av Shakespeares mest spelade komedier. Det är en härlig, lustfylld och fantasifull komedi som innehåller förvecklingar, förvirring, magi, lust, plumphet och kärlek.

Två olyckliga kärlekspar rymmer av olika anledningar till skogen utanför Aten. Ett teatersällskap repar in en pjäs till hertigens bröllop. Alvkungen och alvdrotten har via sina gräl om en liten indiskpojke, försatt hela värden i brand.

Blanda in en halvelak och klantig Puck och du har En midsommarnattsdröm!

Ovanstående ingredienser var det som fick mig och bror att sätta oss i bilen för att ta oss ner till Ljudaborgs teaterscen.

Vi hämtade våra beställda biljetter och sedan inväntade vi något på plats, något vi inte visste vad det var. Och då, då kommer plötsligt hon, hon som skall ge oss en storslagen entre till teatern. Hon visar att vi skall promenera den spånförsedda vägen upp till skogsbrynet och sedan fortsätta där, samtidigt som amatörskådespelareliten står efter vägen och bugar och hälsa välkomna. Vi kommer in i ”lokalerna” via sceningången och får promenera över scenen för att inta våra platser. Gör om det om ni kan, Kungliga Operan!

Väl på plats börjar ett färgsprakande skådespel, där dessa skådespelare tillsammans med andra utfört ett fantastiskt arbete för att ge oss en upplevelse inte bara i ord utan fantastiska klädkretioner. Verkligen en fröjd för ögat.

Handlingen är som följer: Teseus, hertig av Aten, planerar bröllop med Amasonernas drottning Hippolyta. Hermias far har bestämt att hon skall gifta sig med Demetrius men hon älskar Lysander som också älskar henne. Demetrius å sin sida har övergett Helena. Som underhållning på bröllopen repeterar en grupp hantverkare en pjäs.

I skogen grälar älvkungen Oberon med älvdrottningen Titania. Han droppar en kärleksört i hennes ögon när hon sover, så att hon skall förälska sig i den förste hon ser när hon vaknar. Det råkar bli Botten vävare som Puck försett med ett åsnehuvud. Ungdomarna jagar varandra i skogen. Puck droppar blomsaften i Lysanders och Demetrius ögon. När de vaknar blir båda blixtkära i den tidigare ratade Helena. Ordningen återställs dock och vid hertigens bröllop vigs också Hermia med Lysander och Helena med Demetrius. Vid bröllopet framför hantverkarna pjäsen om Pyramus och Thisbe. 
Alla dessa förvecklingar gav upphov till många skratt och applåder.

Pjäsens centrala tema är kärlek och fruktbarhet. Kvinnligt ställs mot manligt, odling mot erövring och förnyelse mot utarmning. Pjäsen börjar med sterilitet och konflikt: Teseus får inte röra Hippolyta innan nymånen. Efter alla förvecklingarna slutar det hela i fruktbarhet och försoning. Pjäsen får karaktären av ritual för att övervinna det livshotande och frambesvärja nytt liv.

Detta är den enda av Shakespeares pjäser som innehåller ett riktigt äktenskapsgräl, det mellan älvkungen Oberon och hans drottning Titania. Både erotiken och lagen är utpräglat manliga. För Teseus är äktenskapet med amasondrottningen Hippolyta en förlängning av kriget mot amasonerna, dock med könskampen som medel.

Grundackordet är munterhet och livsbejakelse. Man påminns pjäsen igenom om att ingenting allvarligt kommer att hända. I pjäsen finns erotiska övertoner och kärleken ses från den respektlösa sidan. Samtidigt ger Shakespeare flera fingervisningar om kyskhets- och trohetsideal. Här finns såväl hövisk kärlek som groteskt blind förälskelse. Däremellan ungdomarnas labyrintiska lek med jägare och förföljda som växlar roller. Skogen och natten är dock en parentes i tillvaron, ordningen återställs. Handlingen kan betraktas som en besvärjelse av den disharmoni som kan hota en kärleksrelation i övergången från impuls till kontrakt. Allt väger lika och förvandlas stundom till sin motsats: sanning och lögn, frihet och fångenskap liksom människa och djur. Sinnlighet och andlighet är inte längre motsatspar.

Pjäsen blandar antik mytologi och engelsk folklore.

Pjäsen igenom förs ett resonemang om sken och verklighet och om dröm och verklighet. Verkligheten gungar till för de fyra ungdomarna när de vaknar i skogen och även för Botten när han vaknar utan åsnehuvud. Theseus tal i femte aktens första scen är ett av få ställen där Shakespeare uttalar sig om poesins natur. Det är även ett av de mest citerade Shakespeare-ställena.

Jag rekommenderar mina vänner och alla andra att gå och se någon av föreställningarna om ni har chansen. Hela uppsättning visar på kvalitet genom hela området, och att jag får känna mig som kunglig gäst som ledsagas till min plats, är stort. Tror detta gav svaret till varför de möttes av stående ovationer och TRE intåg på scenen innan vi hade möjlighet att med egna ord berömma dem för deras verk.

Själv blir det nog ytterligare en föreställning för att åter få njuta av det fantastiska.
Tack till alla som gjorde kvällen så minnesvärd.

Källa till vissa delar av ovanstående verk är Wikipedia.

Länk till Ljudaborgs kulturförening: http://www.ljudaborg.se/