Folkets domstol

lagbok_highres
Fotograf: Patrik Svedberg.

Då har åter en känd person blivit anklagad för våldtäkt, en händelse som ligger 25 år bak i tiden. Detta skedde långt innan jag själv började jobba med personen och jag upplevde inte personen som gör att jag tror att det kan vara sant. Men det kan vara sant för det. Men händelsen skedde för 25 år sedan och först nu utpekas personen. Men detta skulle anmälts för länge sedan och avgjorts i domstol, även om just dessa brott där ”bara” två personer är närvarande, är svåra att bevisa. Sedan har väl också domstolarna haft en föråldrad syn på dessa övergrepp.

Jag gillar verkligen #MeToo-rörelsen och i kölvattnet kommer nu mycket fram som får en att tappa hakan. Det är bra, för vi behöver verkligen skakas om, i detta. Mycket som kommit fram är ju anonyma berättelser där det är meningen att vi skall få veta vad som skett, utan att utpeka vare sig offer eller förövare. Men så kommer vi till nästa problem och det är dessa namnpubliceringar som sker, inte minst inom media. Hur långt skall detta dras? Hur långt skall vi gå? En de övergrepp är inte så allvarliga så de skall avgöras i domstol men helt kart ett arbetsmiljöproblem som fack och arbetsgivare måste ta ett stort ansvar för. Det är ett allvarligt problem om inte detta görs. Jag vet själv under den tid jag blev ”mobbad” på min arbetsplats. Ingenting gjordes och först långt efteråt började en del höra av sig och och berätta att de såg, men inget gjorde. Jag ider fortfarande av det som hände då för 25 år sedan, det har satt djupa spår i mig.

Så fort någon har blivit namngiven har diskussionen hamnat runt denna person, eller de närmaste runt händelsen och fokus tas ifrån att problemet är större än så. Vi ser ju hur stort problemet är och inte bara handlar om några få personer, utan det är ett strukturellt problem som genomsyrar stora delar av samhället. Så dessa spekulationer om vem och namnpubliceringar tar bort fokus från de verkliga probemet.

När drevet går

angel-574758_1920

Det finns många änglar på inte minst på jorden som i olika skepnader visar sig. Men det finns också många djävlar, som griper tag i en del.

Precis i dagarna har en utredning mot en SR-profil blivit klar och det sägs att personen får lämna programmet. Ett drev mot ett program och en SR.profil pågår också. Om de är samma person, vet bara en ytterst liten skara. Sedan startar gärna rykten både internt och externt. Som jag sade här om dagen, allt börjar med dig och mig. Vi kan aktivt bestämma om vi vill vara en del av ryktesspridningen eller inte och vi kan också bestämma om vi vill vara en del av de drev som pågår.

Vilket ansvar har du och jag i detta?
Det som hänt på Sveriges Radio är ett internt problem med en medarbetare, och det skall hanteras internt med de berörda. Oavsett vilket företag det handlar om, så skall detta hanteras internt, och jag ger radions VD, Cilla Benkö en stor eloge.
SR:s vd om radioprofilen: Därför kommunicerar vi inte externt
Skall jag trivas på mitt jobb, så måste jag ha förtroende för medarbetare och ledning.
Jag får heller inte behandlas på annat sätt än de andra, i min position.
Detta gäller oavsett företagets storlek och inriktning. Medias uppgifter är att granska, vilket de flesta gör bra, men deras uppgift är inte att vara en dömande makt. Därtill har vi andra instanser.

Jag hade den otacksamma möjligheten att se hur drevet startade på en webbsida som de flesta bedömer tillhöra den främlingsfientliga sidan. Där inringades en profil på en massa lösa grunder, utan några som helst fakta, som klargjorde saken. Snart hakade en blogg på, som jag är mycket tveksam till, där en profil pekades ut. Inte heller där hänvisades till några fakta eller källor, annat än rykten. Dessa blogginlägg spreds snart i mitt twitterflöde tillsammans med ett namn , och en avsändare med tveksam profil.

Snart börjar en del vänner, jag högaktar, nämna profilens namn. Jag försökte ta upp dessa saker via privata samtal. Vad händer? Jag blir anklagad för att åsiktsregistrera mm, när jag nämner detta. Andra högaktade personer bygger sina tankar i flödet, på precis samma sak som på den främlingsfientliga sidan. Har dessa personer också blivit främlingsfientliga? Nej, det tror jag inte… Men vi kanske borde alla ta ett större ansvar för vad vi kommunicerar internt och externt. Hur ofta pratar vi inte om källkritik mm, men vem använder sig av källkritik? Vi tycker och säger till andra, men vi själva då?

Som jag sade här om dagen… Allt börjar med dig och mig!

Tack Cilla Benkö för din ståndpunkt.

(PS. Detta var en bra tillfälle för mig att rensa ut vilka jag följer via olika sociala medier)

Jag ”hatar” hatet…

logo_test
Jag är stolt medlem i gruppen #jagärhär som tar avstamp i den demokratiska frågeställningen om vem som har möjlighet att uttrycka sig på nätet. Kampen om yttrandefriheten mot näthatet hänger ihop med begrepp som klickomani, filterbubblor och alternativa fakta.

Jag tror på medmänsklighet och att tillsammans är vi starka. Jag ser hur näthat och förtal breder ut sig, inte alltid på ett sådant sätt så vi ser vår egen roll i det, men det finns där. Säkert spelar mina egna upplevelser roll och även berättelser från och efter andra världskriget roll i mitt ställningstagande, och jag har svårt att acceptera att det skall bli ett sätt att påverka vårt demokratiska samhälle. Jag tror på sund dialog som baserar sig på forskning och fakta och inte ”jag tror att”. Just nu är #jagärhär under attack från främlingsfientliga krafter och vissa av oss, inklusive jag, har blivit uthängda på Granskning Sveriges sida och efter dessa utfall valde Facebook att ta bort deras sida (och just  nu har de kommit med en ny sida). Jag kommer inte att ge mig i dessa frågor om yttrandefrihet och ett sunt samtal.

snip_20170912191345

Jag hamnade på ”Inte rasist, men…”:s sida där de berättade att en SD-politiker aktivt stöttar Gransknings Sveriges sida. Gick vidare till politikerns blogg och ser att han har annonser via Google Ads. Google Ads gör reklam för en del varor, tjänster och butiker jag använder. Jag inser att genom att handla varor och tjänster oss dessa butiker, så går någon liten del av de pengar jag betalar till att ge dessa sajter levebröd. Känns inte särskilt smickrande att betala för hatkampanjer mot mig självt…

Jag tillskrev några av de företag som hade annonser på sajten och frågade om de ville förknippas med deras främlingsfientliga och vidriga fejknyheter.  Nästan alla företag skulle ta tag i detta och stoppa annonser via Google Ads på dessa sidor. Men några få företag svarade att det sker via Google Ads och att de inte aktivt valt annonser på dessa sidor. Har försökt lösa mig till hur Google Ads fungerar men har inte hittat fullständigt svar, men jag hoppas innerligt att de kan blockera annonser för sidor vars budskap, de inte står för själva.