Jag och bror åkte bort till Resteröds kyrka för att vara med om en musikalisk resa.

Gruppen Sonatrice som spelar spelar på tidstrogna instrument såsom fiddla, harpa, blockflöjt och sång, iklädda dräkter inspirerade av medeltidens mode, skulle visa upp hur musik kunde låta på 1600-talet. De visar upp lite av den brokiga medeltida musikvärlden med pilgrimer, helgon, dans, fest och glädje.

Karin Palm Lindén, Carina Norlander, Eva-Lis Carlsson och Villemo Daneling – tre av dem kyrkomusiker.

De berättade att det finns inga instrument kvar från den tiden, så det var att använda bilder för att försöka återskapa dessa instrument. Vilken klang och färg det gav till kyrkorummet i Resteröd, när man hörde deras spelglädje. Att först vara i den varsamt renoverade kyrkan, och sedan känna tidens vingslag. Detta var något utöver det vanliga.

Kyrkan då..

Sägnen berättar om två brudföljen på väg till Resteröds kyrka. Inget av följena vill vika för det andra, utan slagsmål uppstår. ”Ingen kom undan med livet mer än brudgummen på den ena sidan, och bruden på den andra, Vilka strax beslöt sig att äkta varandra och låta sig viga.” Historien återges av Johan Ödman i sin ”Bahus-Lans Beskrifning” 1746. Bakgrunden skulle vara att kyrkan ansågs vara den äldsta i trakten, och att ”brudefalk från åtskilliga orter farit till denna kyrkan och låtit sig viga”.

Kyrkan är sevärd och berättar genom sitt utseende och sin fina interiör om en lång historia. Men tiderna har stundtals också varit kärva. Hösten 1825 förrättar biskop Wingård visitation i Resteröds kyrka. Omdömet blir hårt: ”! denna kyrka finnes intet, som icke är i högsta grad förfallet” konstaterar han och drar slutsatsen att kyrkan ”icke kan undgå att hel och hållen utdömas”. ”Här borde inga gudstjänster mera hållas”, dundrar biskop Wingård.
Men hotet väcker församlingen, som redan följande år fattar beslut om en omfattande renovering av kyrkan. Man målar och rappar, förstorar fönstren, reparerar bänkar och lägger nytt golv. I och med det har krisen avvärjts.

Flera saker vittnar idag om kyrkans medeltida ursprung. Den är en av få medeltida kyrkor där triumfbågen mellan långhus och kor har bevarats.
Även dopfunten är medeltida, från 1100-talet. Originalet finns på Göteborgs stadsmuseum, men i kyrkan står en väl utförd kopia av den rikt dekorerade gamla funten, med drakar och flätmönster på det fyrkantiga karet. Dekorationerna på funtens sidor för oss tillbaka till den tidiga medeltidens bildvärld.
Kyrkan har en fin snickeriinredning med många delar från 1600-talet. Altaret’är av sten och förmodligen mycket gammalt, med en senare altarskiva av trä. Altaruppsatsen är från 1600-talet. Motivet är utfört 1681 av en målare vid namn Wandaleus. Vi ser Kristus till höger och Moses med lagtavlorna till vänster.

Predikstolen är i samma stil som altaruppsatsen. Den omnämns första gången i räkenskaper 1626-27, då den bemålades. Det finns också en uppgift om att
den skulle vara från 1576, vilket dock är osäkert.
Bänkarnas dörrar är troligen från 1600-talet.
Lägg särskilt märke till nr 5 på norrsidan med texten ”Kirstin Nels Daaters Stol i Backe”. Det fint Utformade ryggstödet längst bak i den norra bänkhalvan är troligen från den s k Restenässtolen, en ”herrskapsbänk” som tidigare fanns i koret.
Långhusets takmålning är från mellan 1703 och 1720. Bland molnskyarna svävar tre änglar med textband: ,'”‘Helig Helig Helig är Herren Sebaoth: Hela iorden är full af hans äro” och ”Herren ser til hiertat. 1 Sam l6.” De målas över på 1800-talet, men tas fram igen 1929. Kortaket saknar då takmålning, men i samband med restaureringen utför konservatorn och konstnären
C O Svensson en ny takmålning här, som återger
Gud Fader sittande på en glob och omgiven av moln.