Månad: december 2016

Gammalsvenskby

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

4093915-gammalsvenskby-1
Nyligen avslutades Allt för Sverige på tv:n där svenskamerikaner tävlar om att återse sin svenska släkt. När jag var i USA för några år sedan så träffade jag en del människor med svenskt påbrå och en del pratade fortfarande svenska, några hade glömt Å Ä Ö, och pratade med O och A istället. En man från mina hemtrakter hade gift sig med en svensk indian, jag kvinnan var från Norge och de pratade skandinaviska sinsemellan.

I staden Kingsburg i Kalifornien var de nog mer svenska än vi i Sverige är. Till och med vattentornet i staden har målning av kurbits. På stadens facebooksida finns massor av bilder om man vill kolla in.

Men även i österled finns svenskar som startat ett nytt liv. I Ukraina finns Gammalsvenskby, en by som bebos av svenskättlingar från Dagö.

Gammalsvenskby (ukrainska: Старошведське, Starosjvedske; tyska: Altschwedendorf; lokal svensk dialekt: Gammölsvänskbi) är en del av Zmijivka i Cherson oblast invid Dneprs strand i Ukraina. Byns namn kommer av att den bebos av ättlingar till utvandrade estlandssvenskar, varav vissa fortfarande talar en svensk dialekt.

Gammalsvenskbys befolkning kom ursprungligen från Dagö i dagens Estland, som till 1721 var en del av Sverige. Under den ryska kejsarinnan Katarina II kom en del av den svenska befolkningen på ön att flytta i augusti 1781. Med löften om bördigt land omflyttades de till Nya Ryssland i det som idag är södra Ukraina, där det forna Krimkhanatet området användes som kolonimark. Vissa källor säger att migrationen var ett tvång, andra pekar på det faktum att fattiga och förtryckta bönder gavs något som måste ses som ett generöst erbjudande vid tidpunkten.

Slutresultatet kom dock att bli katastrofalt. Många av de omkring 1 000 byborna dog under marschen till sitt nya hem. När de anlände fann de inte några spår av de hus som hade utlovats skulle stå klara för dem. Under det första året i Nya Ryssland kom många av byborna att mista sina liv. Enligt kyrkböckerna var enbart 135 personer vid liv i mars 1783.

Efter Sovjetunionens fall har kontakterna med Sverige återupprättats. I dag har byn 150–200 invånare av svenskt ursprung. Endast några av dem talar ännu i dag flytande svenska. Visst ekonomiskt stöd har getts av Svenska kyrkan och av Gotlands kommun. Gotland skrev den 15 april 2001 ett vänortsavtal med byn. 1996 grundades Chumak, ett svenskägt företag som producerar matolja, ketchup och livsmedelskonserver, i den närbelägna staden Kachovka. 2008 var svenska kungaparet på officiellt besök i Gammalsvenskby.

Härom dagen hittade jag ett program om Gammalsvenskby, som jag tyckte var mycket intressant. Delar med mig av den här.

Julen är på G – Little Drummer Boy

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

20161212_112557

4:e advent och snart är det julafton. Tänk vilka glittriga ögon man hade som barn när man såg julgranen med alla ljus och glittret som fanns i den. Alla vackra kulor som speglade ljuset.

När jag sedan själv satte bo, så blev min julgran helt mitt ansvar. Jag valde själv,och allt som fanns i den inköptes i Tyskland, glaskulor, ibland motivmålade, istappar i glas och figurer i glas. När sedan åren gick och jag flyttade hem till mor och far igen, för att hjälpa och stödja dem på ålderns höst, så gick vi tillbaka till mina barndoms jular som ändå hade utvecklats med tiden.

Nu när bror och jag är ensamma, så är julen inte så viktigt på det sättet. Vi har hittat nya rutiner. Blir inte överflöd av julsaker i fönstren, däremot några få saker som betyder mer om minnet från mor och far. Vår julgran är absolut inte den finaste, men absolut den mest kära. Bror sågade ut den i träslöjden och målade den vit. Ett av de sista åren i fars liv, så satte han en ljusslinga i den, mest på skoj. Sista dagarna innan jul, så tar jag in lite grankvistar och håller över diskbänken och tänder på för att få doften av bränd gran.

Det är en tradition mor hade med sig från sin mormor och som lever kvar. Tänk, det är inte de stora sakerna som gör julen, utan de små.

En av de viktigaste låtarna är: Der kleine Trommler (Little Drummer Boy) här i en lite ovanlig version tillsammans med Riverdance. Så håll till godo.

 

Ett varv runt

Den Av villacaliforniai Teknik10 kommentarer

Kul att äntligen kunna lägga upp och visa en bild hela varvet runt, även här på WordPress. Hitintills har det nästan bara varit Facebook som unna visa denna typ av bilder, då det krävs en viss teknik bakom. Nu finns möjligheten även här på WordPress, en det verkar inte vara så lätt att med några knapptryck lägga till bilder. Jag har fått ta till egen kodning för att föra det, och då i HTML-läge.

Detta får bli en form av testsida och efterhand som jag lär mig detta får jag väl återkomma med info, hur jag gör. Vill någon veta så ställ gärna frågor, så skall jag försöka svara.

Om du klicka på bilden, så laddas hela bilden ner till datorn. Sedan kan du med muspekaren förflytta dig runt i omgivningen för att se runt i upp till 360 grader, dvs ett het varv runt.

Denna bild är tagen utefter en grusväg i närheten av där jag bor

Här har jag fotat vägen jag vandrar när jag promenerar ner till byn

Här hoppas jag att våra vackra dalar framträder. Området kallas ibland Sveriges Grand Canyon

Här har jag fotat Göta Älv vid Lilla Edet

Här är fotografi som jag tog strax efter att bonden röjt marken som vuxit igen. Det ser åter ut som när jag var barn på 60-70-talet.

wp-1481981821559.png

När jag fotograferar använder jag ett program som heter Cardboard Camera som jag laddat ner från Google Play till min SAmsung mobil.

Något gick sönder inom mig….

Den Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer
snip_20161216123303
Screenshot från Sveriges Radios hemsida

I morse hände något inom mig, det kändes som hela den finaste kristallservicen gick i kras på en enda gång. Glasskärvor skaver i mitt hjärta och det gör ont samtidigt som som tårar från mina ögon sakta fuktar mina kinder.
Den sjuarmade ljusstaken i köksfönstret betydde inget helt plötsligt. På söndag tänder vi fjärde ljuset i adventstaken, men vad gör det, eller att det är julafton om en vecka…

I mitt Facebookflöde dyker det upp en delning från Johan Mathias Sommarström som delar ett inlägg från Sveriges Radio.  Rubriken lyder:

”De dödade min mamma med en sprängladdning”

Än en gång väcks minnen från de berättelser jag har fått till mig från händelser under andra världskriget. En man, något äldre än pojke på bilden hamnar mellan stridande parter och får halva sitt ansikte/huvud bortskjutet. Han kommer till sjukhus där de tar hand om honom, hans mor och far kommer dit och när han ser sina mamma skriker han, MAMMA JAG VILL INTE DÖ, mamma, mamma, mamma, snälla mamma, hjälp så jag får leva, jag vill inte dö. Snart har tiden runnit ut för pojken, min släkting, och han somnar in, bortom all räddning.

Jag tittar på pojken på bilden och lyssnar på Johan Mathias Sommaströms starka ord, om och om igen. Tänker att min släkting dödades får många många år sedan, men har vi lärt oss något av hans död och de andra grymheterna som hände då, när nu historien upprepar sig.

Jag känner mig så fruktansvärt kall inom mig, jag fryser, jag skakar och tänker.
Jag klär på mig, tar min promenad med vovven och försöker skaka av mig mina känslor, men jag går i en dimma. Känner den trasiga kristallservicen inom mig skava överallt. Det gör ont, så fruktansvärt ont.

Gång på gång har jag hört att jag bara svamlar, samtidigt som de hyllar Hédi Fried, men för mig är det den bittra verkligheten. Gång på gång gör sig kampen mot IS och kriget i Syrien påmind, och jag kan inte värja. Alla berättelser jag har inom mig från andra världskriget, som jag trodde jag skulle föra vidare för att vi alla skulle förstå krigets fasor. Men jag behöver inte berätta när våra korrespondenter ute i världen berättar nästan samma historia i realtid.

Jag lyssnar åter på det Johan Mathias berättar och läser ett par kommentarer till den.

”Finns inte ord för all ondska som finns och alla blödande sår som de civila får utstå. Så fruktansvärt!”

”Det är fruktansvärt, och viktigt att rapportera om. Du gör det så himla bra och levande. Jag får också tårar i ögonen, det är det nog många som får, och det är de tårarna som förhoppningsvis gör skillnad i det långa loppet.”

”Så fruktansvärt stark berättelse. Du gör ett väldigt bra jobb! Var rädd om dig!”

Har vi tappat minnet, vad har hänt, det finns fortfarande människor kvar som an berätta om helvetet då och människor som berättar om helvetet nu.

I Sverige bråkar vi om en mörkhyad pojke iklädd i luciakrona, precis som om detta krig inte existerar. EU bråkar inom sig hur vi skall göra med alla flyktingar som flyr detta helvete. Försöker stilla vårt samvete med ett avtal med Turkiet. Ett EU som bildats just för att historien inte skall upprepa sig och nu när den gör det precis utanför unionens gränser, så ser vi inte detta.

Plockar fram på Youtube Ted Gärdestad med låten ”För kärleken skull” och några strofer fastnar inom mig:
Det är för oss som solen går upp, lyser mot oss för kärlekens skull.

Hur många fler kommer aldrig att få se solen gå upp, blir min tanke.

Tänker på vilket viktigt jobb Johan Mathias Sommarström och även Cecilia Udden som nyligen blev utslängd från Syrien, gör. Två av Sveriges Radios korrespondenter som brukar fånga mig i sitt grepp med sina ord. Men vad gör deras ord, de kan rapportera om grymheterna, men inte stoppa det. Men vad gör vi andra?

Vill gå ute och skrika högt VÄRLDEN VAKNA FÖR FAN, SER NI INTE VAD SOM HÄNDER?

Jag vill göra något, men vad? Vad betyder en julskinka och julsill när världen ser ut som den gör.
Det enda jag kan göra är att berätta mina historier liksom Hédi Fried och andra, och hoppas att någon vaknar.  Tills dess får Johan Mathias och hans kollegor försöka sprida sina rapporter mellan lussebullar, julklappar och glögg.

Lyssna på Johan Mathias Sommarströms reportage på Sveriges Radio här.

Avslutar med Ted Gärdestad

Bästa julklappen!

Den Av villacaliforniai Tidningsbud2 kommentarer

20160530_045123

Äntligen, säger jag. Efter drygt ett halvår verkar de nu som om man kan pusta ut.
Sakta men säker har ljuset i tunneln skymtat fjärran, men verkar allt ha fallit på plats.
Nu har pressmeddelande gått ut vilka som är de nya är de nya investerarna i Stampen. 81 miljoner verkar nyemissionen ge vilket en tryggare framtid för oss alla inom Stampen. Visst det kommer att bli förändringar och en del kommer trots allt att få lämna jobb i spåren på det som hänt men också den utmaning som den tryckta tidningen innebär.

Än är vi inte där att det är läge att lägga ner den tryckta upplagan av våra tidningar. För oss tidningsbud gäller det att våra väskor, cyklar och bilar med andra produkter för att motverka bortfallet av tidningar.

Många gånger ser jag att högersidan vill att Stampen försvinner och att deras alternativa medier får mer utrymme. Vänstersidan är emot det privata ägandet och vill också se Stampen försvinna. Men hur skall vi klara ett demokratiskt samhälle utan flera olika medier? Väljer vi inte flera olika medier att basera våra uttalanden på, vad händer då?

En fri press är bland det viktigaste för att motverka fördomar och att vi inte bygger på våra filterbubblor. Kvalitetsjournalism måste få kosta och vi måste ju betala för det också.

81 miljoner kronor är inte mycket pengar då konsernen inom ca 3 månader betala ut närmare 300 miljoner kronor. Men samtidigt skall vi veta att de festa tidningar går bra idag, likaså tryckerier och även vi inom distributionen, utan det är ju moderbolaget som har problemen.

Nu ser jag i alla fall ut mot en trevlig jul.

Klart med nya delägare i Stampen
Medieforskare: Stampen behöver mer än 81 miljoner

Skye Travels – ett sätt att resa.

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar
selfie-on-hike-1
Skye har tagit en selfie i närheten av där jag bor. Bilden lånad från hans blogg.

Jag fortsätter på temat resor som jag pratade om här om dagen.
Som ung hade jag en dröm och det var att arbeta mig ett varv runt jorden. Jobba tjäna pengar, uppleva nya länder och världsdelar. Jag ville se världen, uppleva den, och bygga mina tankar på egna erfarenheter. Jag hann med stora delar av Europa och en del i Nordamerika innan min sjukdom satte stopp för dessa drömmar. Drömmarna finns var men är svårare att uppfylla, men man kan ju glädjas åt andras sätt att uppfylla sin och min dröm.

I somras mötte jag Skye Class här utanför vårt hus. Skye hade 2014 bestämt sig för att uppfylla sina drömmar och att göra det jag ville göra. Han jobbar delvis på stället har bor på, i utbyte får han mat och husrum och har möjlighet att se landet och och lära sig dess seder och bruk.

Jag har sedan jag träffat honom följt han resor runt omkring i världen via de olika kanaler han medger. Här är ett inlägg på Facebook som kom för ett par dagar sedan.

En liten smått fantastisk historia, tycker jag.

Hans vistelse här på min födelsegård kunde blivit bättre, men jag tror ändå han var rätt så nöjd med vistelsen här. När jag läser hans berättelse om vistelsen här, så blir man så glad, då man gärna blir hemmablind och inte ser den skönhet som finns närmast sin gen plats.
Jag har ingen dröm om att leva om mitt liv, men jag tror att det idag är lättare att göra drömmen till verklighet än på 70-80-talet som mina drömmar var som starkast. Att jag kunnat se stora delar av Europa beror på att jag har släkt och vänner i många olika länder och under resorna har man lärt känna mycket nya vänner. Hade Facebook och Internet funnits då, hade jag säkert haft kontakt med många fler av mina fantastiska vänner än jag har idag.

Så att följa Skye Travels har numera blivit mitt sätt att resa i de fall jag inte klarar att resa själv.

Fotot är lånat från Skye Travels hemsida med tillstånd av Skye Class

Djurens känslor

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Visst har våra vänner djuren känslor även om de inte alltid kan visa dem på det sätt så att vi förstår. Men på något sätt så lyckas ändå de flesta kunna tala om ändå på något sätt vad de menar. Som en ”bonnapöjk” uppvuxen på en bondgård med många djur, så har jag ju sett det dagligen. Min senaste vovve, lille Nussä har sitt speciella sätt. Var kväll när jag krupit i säng så hoppar han upp i sängen, promenerar över min mage, ställer ett ben på var sida min hals och trycker sin kind hårt emot min kind. Det betyder, Tack husse för en underbar dag.

Av en slump stötte jag på nedanstående filmsnutt från Jane Goodall institutet som fick mina känslor i svallning. Klippet kallas ett sista farväl.

Närhet och kroppskontakt är också några viktiga ingredienser i ett välbefinnande. Mär man tycker något ät extra skönt så vill man ju inte att det skall ta slut. Då måste jag ju tala om att fortsätt, fortsätt,jag njuter. Igenkänningsfaktorn är stor 🙂

Att djur också är smarta, visar nedanstående klipp.

Alla vägar bär till Rom

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

wp-1481384275542.jpeg

 

Eller ”delad glädje är dubbel glädje”.

Detta inlägg tilldelas två mycket fina kompisar som jag har som lever sina liv på det sätt jag försöker leva, och som tilltalar mig. Det är inte så ofta man kan vara den man vill vara, då många har en hel del åsikter om saker och ting, men här känns det helt rätt att vara det, och jag gillar det.

Vi hade chattat ett par gånger under veckan och jag hade fått för mitt att den ena kompisen skulle göra något annat. Jag frågade kompisen vad han skulle göra i helgen och han svarade med att han skulle på utställning. Detta tyckte jag var så roligt, i samband nämnde han att han fick en hälsning från en Europeisk huvudstad, och jag kontrade med att jag fått hälsningar från två olika kontinenter.

Natten jobbade jag och hem och skulle sova. Vaknade och behövde gå på toa och strax i säng igen. Det plingade till i telefonen och jag blev nyfiken och kollade upp. Mina kompisar hade checkat in på ett hotell i den Europeiska huvudstaden de hade nämnt, Rom. Först blev jag lite gramsen, varför jag blev lurad. Men när jag sedan kollade upp den tidigare konversationen, så insåg jag att jag hade missuppfattat vad den andra skulle göra. Helt plötsligt gick det upp ett ljus men utställning och Rom. Ha ha.

Det är sådant jag själv gillar, att göra det jag brinner för och tror  på. Att sticka i väg och bara njuta och man behöver inte tala om allt. Numer har jag inte samma möjligheter att bara sticka iväg, men man kan ju njuta av det som andra gör. Det gläder mig att få följa med på resor på detta sätt.

Ibland blir jag så trött på när alla skall tala om vad de åt till middag och sedan vilken plats de har i kön till toaletten.

Livet skall levas IRL och inte på Facebook och Twitter. Bra sätt att hålla kontakten med vänner och bekanta, men det är inget liv mer än i nödfall. Det är så lätt att få världen i fel perspektiv när man tror att det är verkligheten man ser i de sociala medierna, men verkligheten finns utanför din egen dörr, det är där du kan leva.

Nu skall jag kurera mig några dagar från in förkylning, sedan blir det full fart på alla möjliga och omöjliga ställen.

Att vara eller inte vara, det är frågan…