Nej, jag skulle inte vilja leva om mitt liv… Jag är störtnöjd med livet som det varit även om vissa delar inte blivit som jag tänk eller önskat. Att vara spontan och leva livets lyckliga dagar, så som jag kunde göra tidigare, men ibland får man chansen och då måste man ta den. Sådant gillar jag…

I går var det 2 gånger en timma med bil. 2 gånger tre timmar med tåg, och jag var i huvudstadens centrum. Några ärenden och sedan med den gröna linjen ut till Rågsved för att träffa två fotokonstnärer. Två fotokonstnärer som skildrar mannen ut ett konstnärligt perspektiv. Två personer med olika sidor i sitt sätt att fota och så valde de var sin sida i lokalen, en svart och en vit.

Att få gå runt och titta på bilderna, diskutera hur bilderna kommit, hitta tankarna till motivet och poseringen men också diskutera ljussättning, detaljer o konstnärsskapet, framtagandet av linjer men också utjämnandet av konturer för att ge hela bilden en en levande inramning.

Detta var verkligen en upplevelse att få en privatvisning på detta sätt. Många tankar och många tips kom till mig till mitt eget fotograferande men också efterbearbetning av mina egna bilder. Längesedan jag själv photoshop:ade mina bilder, och också länge sedan jag använde systemkameran, men idag duger min mobil till mycket och Paint i datorn kan ta bort de värsta missarna, om det så skulle vara. Men det är ju inget som kommer i närheten av vad dessa proffs har gjort. Jag känner mig verkligen full av beundran till er, och denna utställning, som var värd varje minut och varje krona. Att sedan en av modellerna dök upp spontant gjorde inte saken sämre, utan var mer som pricken över i.

Längtar till nästa gång jag får vara lika spontan och att det då handlar om en annan utställning än fyra bilder inne i ett missionshus. Då har ni åter igen lantis på besök.

Tack Ola och Rickard för fantastisk konst!

Tack Torbjörn för den människa du var, tack för alla stunder tillsammans, tack för ditt hjärta av guld och tack för att du såg att människan var viktigt. Du var den politiker som betydde allra mest för mig, det var du som fick upp mina ögon för en mänsklig politik. Det var du som fick mitt hjärta att vakna för alla människors lika värde, något jag bär med mig idag.
Tack för alla glada skratt tillsammans och tack för alla telefonsamtal, vi haft. Du som jag återvände hela tiden till våra rötter, och vi hämtade alltid vår kraft från naturen.
Tack Torbjörn och vila i frid!

Denna gång har jag skänkt en summa pengar till din fond, då jag tror de gör mest nytta där.

Mina tankar går i dag till Solveig, som jag träffade ett par gånger hemma i ert kök. Det är många år sedan nu, men det är inte så många år sedan vi pratade i telefon, du och jag Torbjörn. Det var strax innan far skulle fylla 80 år.

Största gemensamma arbete hade vi i samband med fartygsbyggen i Kalmar.

Du har stor tacksamhet hos oss, för att du rodde det hela i land, och när sedan far gick i väggen efter den perioden, så var du en av de första som skickade blommor till far. Sådant värmer.

Söndagen inleddes med en lång sovmorgon, nästan till klockan åtta. Sällan jag sover så länge, då jag tycker att morgonstund har guld i mund. Inget överhängande som behövde göras och vädret var lite växlande men ömsom regn ömsom sol. Istället kunde jag arbeta lite med datorn och förbereda en del arbete.
I fredags kom nya avtalet från kommunen om vi vill fortsätta med arbetet för utsatta människor, vara stödboende åt människor som behöver akut boende mm. Det har ju legat nere i tio år, då vi haft många egna problem med hälsa och annat.

Jag fundera starkt på om vi skall fortsätta eller inte. Man vill ju gärna fortsätta den gärning mor och far drog igång, men samtidigt funderar jag på om jag ar den orken idag. Att vara personstödjare, och vara tillgänglig i stort sett dygnet runt, är inte alltid så lätt och jag har ju min broder som behöver mycket uppmärksamhet från mig. Samtidigt vet man att det finns personer som akut behöver få ett tak över huvudet. När man ser kvinnor och män som hals över huvudet har flytt hemifrån för att hitta trygghet och kunna sova lugnt, hinna andas, hinna fundera på vart man skall ta vägen. Ibland måste man få till boende på annan ort, och kanske både skyddad identitet och kanske helt nya identitetsuppgifter för att inte hamna ”ur askan i elden”.

Andra människor har ju hamnat snett i livet, pga arbetslöshet, skiljsmässa och andra bekymmer. Att då bygga upp ett förtroende, att vara en person att vända sig till, som kan ge trygghet, kan då vara livsavgörande. Ett annat sätt är att arbeta frivilligt utan att ta det stora ansvaret, och bara vara med medmänniska är också ett alternativ.  Så hur jag skall göra med avtalet har jag ännu inte bestämt.

Eftermiddagen kunde jag och bror njuta på vårt kära Slottscafe med kaffe och våffla, lite promenad i parken och sedan att ”tjöta” med folk. Bara det är ju ett alternativ för välmående. Vi njöt där i ett par timmar innan det var dags för hemfärd och att äta middag.

Kvällen avslutades sedan med en Bach-konsert på orgel i vår vackra kyrka. En dryg timma med bara fin musik som strömmade från kyrkorgeln och utan att ett ord sade. När det sedan blir stående ovationer i kyrkan, så känns glädjen fullständig.