Nej, jag skulle inte vilja leva om mitt liv… Jag är störtnöjd med livet som det varit även om vissa delar inte blivit som jag tänk eller önskat. Att vara spontan och leva livets lyckliga dagar, så som jag kunde göra tidigare, men ibland får man chansen och då måste man ta den. Sådant gillar jag…

I går var det 2 gånger en timma med bil. 2 gånger tre timmar med tåg, och jag var i huvudstadens centrum. Några ärenden och sedan med den gröna linjen ut till Rågsved för att träffa två fotokonstnärer. Två fotokonstnärer som skildrar mannen ut ett konstnärligt perspektiv. Två personer med olika sidor i sitt sätt att fota och så valde de var sin sida i lokalen, en svart och en vit.

Att få gå runt och titta på bilderna, diskutera hur bilderna kommit, hitta tankarna till motivet och poseringen men också diskutera ljussättning, detaljer o konstnärsskapet, framtagandet av linjer men också utjämnandet av konturer för att ge hela bilden en en levande inramning.

Detta var verkligen en upplevelse att få en privatvisning på detta sätt. Många tankar och många tips kom till mig till mitt eget fotograferande men också efterbearbetning av mina egna bilder. Längesedan jag själv photoshop:ade mina bilder, och också länge sedan jag använde systemkameran, men idag duger min mobil till mycket och Paint i datorn kan ta bort de värsta missarna, om det så skulle vara. Men det är ju inget som kommer i närheten av vad dessa proffs har gjort. Jag känner mig verkligen full av beundran till er, och denna utställning, som var värd varje minut och varje krona. Att sedan en av modellerna dök upp spontant gjorde inte saken sämre, utan var mer som pricken över i.

Längtar till nästa gång jag får vara lika spontan och att det då handlar om en annan utställning än fyra bilder inne i ett missionshus. Då har ni åter igen lantis på besök.

Tack Ola och Rickard för fantastisk konst!