Att vara medmänniska

20160731_143902

Söndagen inleddes med en lång sovmorgon, nästan till klockan åtta. Sällan jag sover så länge, då jag tycker att morgonstund har guld i mund. Inget överhängande som behövde göras och vädret var lite växlande men ömsom regn ömsom sol. Istället kunde jag arbeta lite med datorn och förbereda en del arbete.
I fredags kom nya avtalet från kommunen om vi vill fortsätta med arbetet för utsatta människor, vara stödboende åt människor som behöver akut boende mm. Det har ju legat nere i tio år, då vi haft många egna problem med hälsa och annat.

Jag fundera starkt på om vi skall fortsätta eller inte. Man vill ju gärna fortsätta den gärning mor och far drog igång, men samtidigt funderar jag på om jag ar den orken idag. Att vara personstödjare, och vara tillgänglig i stort sett dygnet runt, är inte alltid så lätt och jag har ju min broder som behöver mycket uppmärksamhet från mig. Samtidigt vet man att det finns personer som akut behöver få ett tak över huvudet. När man ser kvinnor och män som hals över huvudet har flytt hemifrån för att hitta trygghet och kunna sova lugnt, hinna andas, hinna fundera på vart man skall ta vägen. Ibland måste man få till boende på annan ort, och kanske både skyddad identitet och kanske helt nya identitetsuppgifter för att inte hamna ”ur askan i elden”.

Andra människor har ju hamnat snett i livet, pga arbetslöshet, skiljsmässa och andra bekymmer. Att då bygga upp ett förtroende, att vara en person att vända sig till, som kan ge trygghet, kan då vara livsavgörande. Ett annat sätt är att arbeta frivilligt utan att ta det stora ansvaret, och bara vara med medmänniska är också ett alternativ.  Så hur jag skall göra med avtalet har jag ännu inte bestämt.

Eftermiddagen kunde jag och bror njuta på vårt kära Slottscafe med kaffe och våffla, lite promenad i parken och sedan att ”tjöta” med folk. Bara det är ju ett alternativ för välmående. Vi njöt där i ett par timmar innan det var dags för hemfärd och att äta middag.

Kvällen avslutades sedan med en Bach-konsert på orgel i vår vackra kyrka. En dryg timma med bara fin musik som strömmade från kyrkorgeln och utan att ett ord sade. När det sedan blir stående ovationer i kyrkan, så känns glädjen fullständig.

2 thoughts on “Att vara medmänniska

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s