Den hänger där…

Den 16 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

För några dagar sedan hittade jag min slips som jag köpte på Hollywood Boulevard i Los Angeles i början på 90-talet. Använder mycket sällan slips och just denna har jag bara haft i underhållningssyfte, så det är ingen vardagsslips.

Helt plötsligt kom jag att tänka på en sak som hände några år innan slipsinköpet.
Jag skulle in till sjukhuset för undersökning av tarmen och varit fastande och intagit medel för invärtes rening. Kommer upp till sjukhuset och kommer till undersökningsrummet där jag får klä av mig. Skall bland annat få kontrastvätska bakvägen via en slang. Däremellan skulle jag också behöva på toaletten och sjukhuset var inte så modernt så toaletten var ute i väntrummet vilket innebar att jag skulle använda ett pappersskynke att vira in mig i när jag passerade ”publiken”.

Första delen gick helt utan problem och jag skulle ut på toa. Jösses vad jag fick knipa så det blev bråttom att vira in sig. Ut genom väntrummet, in på toa och få sätta sig, och jösses vilken lättnad att få släppa på alla spänningar.
Nästa omgång skulle göras nu med ny kontrastvätska samma väg men att jag skulle ligga i en annan position för vidare undersökning. Undersökning färdigt och jag upp igen och denna gången presseade det på ännu mera än förra gången, PANIK!
Tog snabbt mitt skynke och virade om mig medan läkaren gick in i rummet bredvid. Precis vid dörren ropar sköterskan STOPP, och jag fick stanna. Så kan du inte gå ut…
Jag hade täckt stora delar av kroppen förutom det som var viktigast att dölja och medan jag försökte knipa med benen för att inte läcka så kom sköterskan och skulle hjälpa till.

Själv hade jag bara en tanke, toaletten, toaletten och åter toaletten, då jag inte ville läcka där jag stod. Jag var nog inte speciellt behjälplig i den situationen så hon satte sig på huk framför mig för att komma till rätta med skynket. Dörren öppnas och läkaren på väg in ser vår position, säger ursäkta och fort stänger han dörren igen.
Sköterskan ställer sig upp högröd i ansiktet säger ”jag följer med och döljer”
Så medan jag går med snabba steg till toaletten så går hon med snabba steg vid sidan om och täcker upp för att inte personerna i väntrummet skall behöva se för mycket. In på toaletten och sköterskan kastar skynken efter mig.

Oh var jag var lycklig när jag satte mig ner och fick sluta knipa. Medan jag satt där avslappnad kom jag och tänka på vad som hade hänt när sköterskan ropade stopp.
Just då förstod jag det dråpliga i situationen, läkarens snabba retur och jag kände själv hur jag blev varm i hela ansiktet.
Kommer tillbaka in i undersökningsrummet och kunde konstatera att båda jag och sköterskan hade varit osynliga vid vår rödmålade ladugård, medan läkaren gick runt med ett stort leende på läpparna resten av undersökningen.

Ja sösses vad jag skämdes…. 🙂

Tack Robert Klåvus som gjorde att jag fick mig ett gott skratt, när jag blev påmind om händelsen.

Ego-boost:ad, ja okey då…

Den 15 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

RonnieTwitter Ego-boost:ad det är nog egentligen inget för mig. Jag trivs nog bäst med att vara den där halvanonyma personen, jag vill vara. Jag minns själv under de år jag jag jobbade som busschaffis och var ett ”känt” ansikte i vår lilla stad. Jag hade absolut inget emot att prata och skoja med passageraren när jag jobbade, det ingick som en del av min arbetsuppgift. Men när jag sedan gick i privata kläder och var ledig och skulle shoppa, så blev det genast jobbigt. Hur skulle jag agera? Folk hälsade, ville prata eller fråga om busstider och jag, jag ville vara ledig. I bland ville man be folk flyga och fara men man bet ihop och svarade vänligt och försökte dölja vad man innerst inne kände.

Ronniesinstagram
Förra veckan skrev jag lite om melodifestivalen här i bloggen och min nya upplevelse av den när den var i radion. Det jag hörde i radion väckte på nytt mitt intresse av tävlingen och naturligtvis så ville jag framför mitt tack för den upplevelsen vilket blev Ronnie Ritterland som fick bli mottagare. Diskussionen som sedan följde mellan mig och Ronnie gjorde att jag halvt om halvt lovade att göra en extrakoll på mellon och radion och chatten. Och visst blev det ett blogginlägg, kanske inte det bästa jag har skrivit men absolut inte det sämsta. Naturligtvis delade jag den vidare med Ronnie, då mitt ”uppdrag” var slutfört och gick sedan vidare i livet. Fick ett stort tack från Ronnie och kände att jag gjort dagens stora gärning. 🙂

Men på promenaden med vovven, så började min telefon att pinga och pinga och åter pinga. Till slut så valde jag att stänga av ljudet, då jag tyckte det var mer intressant med äkta fågelkvitter är twitterkvitter.

RonnieFB

När jag sedan kom hem förstod jag vad det handlade om. Att mitt blogginlägg som jag tyckte var medelmåttigt hade fått en sådan spridning och respons kunde jag aldrig drömma om. Det var många fina vänner som ville göra mig uppmärksam på vad som hände, och jag tackar alla dessa ödmjukast för att ni gjorde mig uppmärksam på detta.
Min vän i Handen påminde mig om att passa på att njuta, och det gjorde jag. På självaste alla hjärtans dag beströddes mina steg framåt med rosenblad. Tack, tack och åter tack!

Tack för alla uppskattning känner mig stolt men säger samtidigt som Christer Björkman, I morgon är en annan dag, och den dagen har nu börjat.

Carro och Ronnie levererar

Den 14 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Så då var det dags för mellon igen och denna gång var det deltävling två.

Förra veckan fick jag ju upp ögonen för denna tävling igen när jag hörde Carros (Carolina Norén) stämma och beskrivning på radion. I samband med att jag Twittrade med Ronnie Ritterland så lovade jag att denna gång följa SR:s livechatt i samband med tävlingen.

Denna gång blev det radioljudet och TV:bilden som fick samarbeta, men satellitsändningen gjorde att det blev lite fördröjning på bilden. Detta gjorde att Carro blev synsk, och när man hörde att hon kommenterade bilden, så fick man extra noga kontrollera, och nog hade hon rätt alltid. När Charlotte satt bland publiken, så sade Carro att nu får Charlotte en boa, och jag kollade upp, och där kom den. Fattar inte hur människan gjorde 😀

Carolina Norén är nog känd för flertalet svenskar som Mrs Svensktoppen, då hon vecka efter vecka levererar svenskarnas musiklista. Där gör hon ett fantastiskt jobb med att hålla spänningen vid liv trots att ettan på listan är den samma som tvåhundrafemtiotvå veckor tidigare. Bra gjort, enligt mig 🙂

Ronnie Ritterland tror jag mer är en doldis för de flesta. Hennes namn lärde jag känna av Peter Sundberg i Vaken med P3 och P4. (Ja ja, vet, jag är en vaken-nörd). Därefter har jag följt henne i sociala medier. Hon har alltid varit ett duktig webbredaktör och har hållit många sidor på SR:s sajt uppdaterad med relevant och aktuell information.

Nu var det dags att följa hennes och SR:s livechatt i samband med mellons deltävling nummer två.
Två fönster öppna på datorskärmen, en men min kompis mellonörden och ett fönster med livechatten.
Och Ronnie levererade som bar den, även om jag inte läste ”blåbärsrisgrönt” någonstans.
Men hon kanske borde läsa lite mer radiohistoria? 😉
Skrev i chatten att jag hörde ”Bengt Grive” igen, som var duktig på att beskriva bilder i radio och som Carro har tagit efter. Fick följande svar av Ronnie: ”Ronnie: Jag råkade säga GRAJV när jag läste upp din kommentar för Carro hon fick sig ett gott skratt! =)”. Ja ja, vad säger man om dagens ungdom 😉

Mellon då? Nja… Många kända namn som jag trodde skulle leverera lite mer, men musiksmaken är ju som bekant som baken. Inte en enda låt som fick mig att dansa på köksgolvet, tyvärr. Till slut fick jag en person som jag önskade skulle gå vidare, men inte ens det gick i uppfyllelse. Hos mellonörden blev det heller inget rekord i kommentarer, så det var nog i mångas ögon rätt så slätstruken deltävling.
Ronnies chatt var suverän även om jag kände att hon fick kämpa lite för att få upp ångan hos oss lyssnare. Jag älskar ju denna form av interaktivitet mellan radion och lyssnarskaran, som har gjorts möjligt tack vare internet.
Själv har jag ju både blivit kommenterad i radion, gjorts narr av mig i samma media, blivit uppringd efter kommentarer, för att ge min syn i direktsändning mm.

Så Carro och Ronnie, jag gillar er för ni levererar.
Skulle tro att ni är rätt så självskrivna annars hoppas jag att ni går direkt till final, medan mellonörden och grafikerna bakom artisterna kommer tillbaka via andra chansen. Men för jösse namn glöm inte att smyga in i de övriga tävlingarna innan det är dag för salut.

PS: Ronnie, det var kul att höra din röst 🙂

Vad har jag Missuppfattat?

Den 12 Feb 201612 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

hearts

Alla hjärtans dag är i antågande och jag ser hur många tänker på sina närmaste och tänker uppvakta dem i samband med dagen. Jag funderar på vad jag har missuppfattat. Min uppfattning är att ”alla hjärtans dag” är en förångning av Valentinsdagen då ungdomlig kärlek skulle uppmuntras med förhoppning om bröllop vid pingst.

Jag ser i dag, med anledning av dagen, att hjärtat är symbolen för liv, liv som ges av ett slående hjärta. Jag har ett liv, min bror har ett liv. Du som läser detta har ett liv, liksom min hund, mina katter och mina nymfparakiter. Visserligen är våra hjärtan av olika storlek, men de skänker oss alla liv.

Barnet som dog på medelhavet förlorade sitt liv när hjärtat slutade slå, medan tiggaren utanför affären, som samlar pengar i sin mugg, fortfarande har liv.

När jag läser ”Alla hjärtans dag” innefattar det alla som har ett hjärta som slår. Tiggaren på gatan, barnet på HVB-hemmet, de som klarade seglatsen över medelhavet, min vovve, mina katter och papegojor. Det innefattar min bror, min vän i Handen, eller han som jobbar natt med bevakning mm mm. Vi har alla ett liv och vi omfattas av alla hjärtans dag.

Min bror har en säng att sova i, tak över huvudet, kan äta sig mätt varje dag, likaså i en lägenhet i Handen och han som just nu försöker göra natten tryggare.

Mina tankar går istället till de som har genomlidits krigets fasor, liksom mor gjorde, de som tigger utanför butiken med förhoppning att få mat för dagen, eller ligger med ångest på en flyktingförläggning. Vad är det jag missar med ”alla hjärtans dag”?

Varför exkluderar jag de som andra inkluderar denna dag och varför inkluderar jag de som andra exkluderar? Är vi påverkade av kommersialismen eller vad? Är jag unik som går min egen väg med mina tankar. Mitt hjärta är som en damsko, liten utanpå men stor inuti, eller storlek 45 inuti och 35 utanpå, om man så vill…

Min lokalradio P4 Väst hade följande på sin FB-sida: Årets största kärlekshelg närmar sig med stormsteg; alla hjärtans dag. Vem vill du skicka en kärlekshälsning till!? /Tommy & Cecilia

Jag svarade: I o m att det är ALLA hjärtans dag, får mina nära stå över och jag sänder mina tankar till de som utsätts hot och hat. de som flyr krig och elände. De som kämpar med svåra sjukdomar och behöver lite extra omtanke. De som sitter utanför butiker med sin pappersmugg med förhoppning om att få en bit mat för dagen.

De flest tänkte på sin make/maka, barn och de närmaste. Jag tänkte på de som var längre ifrån min vardag, mitt vanliga liv, men som jag anser behöver mer hjärta än någon annan.

Vad är det jag inte förstår?????

Askonsdagen

Den 10 Feb 2016 Av villacaliforniai KyrkligtLämna en kommentar

IMG_20160210_175659

Askonsdagen är onsdagen efter fettisdagen, som i sin tur är tisdagen efter söndagen Quinquagesima, fastlagssöndagen.

Askonsdagen är första dagen i fastetiden. Den har fått sitt namn efter den katolska sedvänjan att strö välsignad aska på de botgörare som denna dag fick lämna kyrkan. Efter absolution fick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.

Under askonsdagens mässa är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”

Askonsdagen har en plats med detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok. Den återinfördes 1983 efter att ha varit bortplockad sedan reformationstiden. Också i Finlands lutherska kyrka har kyrkohandboken texter och böner för askonsdagen och instruktioner för hur dagen skall firas.

Askonsdagens tema är i Svenska kyrkan ”Bön och fasta”.

Tidpunkten för askonsdagen är rörlig. Den inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskdagen (40 vanliga fastedagar samt sex söndagar då man inte fastar), vilken i sin tur infaller första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen efter 20 mars. Askonsdagen infaller mellan 4 februari (om påskdagen infaller 22 mars ett normalår) och 10 mars (om påskdagen infaller den 25 april). Trots sin placering i det borgerliga året har askonsdagen aldrig infallit på Skottdagen 29 februari, och kommer inte infalla detta datum förrän året 2096. I folklig tradition förekommer askonsdagen även som ett (felaktigt) alternativt namn på dymmelonsdagen, onsdagen i Stilla veckan, alltså dagen före skärtorsdagen.

20160210_180552

Musikens glädje

Den 9 Feb 20169 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

De senaste åren har jag inte varit så intresserad av melodifestivalen som tidigare. Tror intresset svalnade i samband med att de införde deltävlingarna. Mitt tidigaste minne från denna tävling var Clas-Göran Hederström med ”Det börjar verka kärlek, banne mig”, 1968 och då fick mor och far väcka mig så jag inte missade honom. Den låten ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Sedan har denna musiktävling varit ett måste varje år för hela familjen.
En milstolpe var ju när ABBA vann med Waterloo.

När jag sedan fick min kasettbandspelare så skulle jag spela in dem på kassetter. Spelaren nära TV:n så ljudet gick och alla måste vara tysta. Sedan kom VHS och där fanns ju långa band och kopplades direkt till TV:n och då kunde man ju själv njuta mer igen utan att hålla koll så jag inte fick halva låtar på kassetterna. Har idag många videoband med denna musiktävling inspelad, men tyvärr ingen avspelare. Nu ligger dessa band och samlar damm, tyvärr…

Tänker ibland på Lill Lindfors när hon tappade kjolen i direktsändning 🙂

Sedan dalade mitt intresse mycket och jag hade inte intresse av denna. Kanske mycket beroende på att mor och far var till åren, de behövde mycket hjälp. Visst tittade vi, men inte med sann glädje. Bror vill ju trots allt se denna tävling, så TV:n har ju varit påslagen, men om jag lyssnat vet jag inte, jag minns inte så mycket av det i alla fall.

Förra året hände det dock något och jag fastnade för Måns Zelmerlöw och hans klättring till Europas topp. Jag var tvungen att följa låten, som låg mig mycket varmt om hjärtat. Jag kollade in hörseltolkningen av låtarna på SVT-play och fick en dubbel upplevelse av dans på scen men även av de som tolkade låtarna.

I år hade jag dock inget intresse av tävlingen återigen, så jag var borta hos bekanta och hjälpte till med lite översättningar från tyska till svenska. Tiden gick och klockan närmade sig 20:00. Blev lite bekymrad för bror, så jag var tvungen att åka hem. I samma veva så startade tävlingen i radions P4 och jag fick höra Carolina Nore’n och Ronnie Ritterland och helt plötsligt fick jag någon form av flashback. Jag började se Bengt Grive framför mitt inre som så underbart kunde beskriva bilderna och förmedla den känslan till mig. Uttryck som ”mörkvitt”, ”spaljégrönt”, ”sängkammarrosa” och ”blåbärsrisgrönt” var uttryck som han blev känd för. Nu fick radion mig åter att måla upp bilder inom mig på ett fantastiskt sätt, som jag länge saknat.

När jag sedan kom hem så försökte jag samköra webbradion med TV-bilden vilket fungerade dåligt pga webbradions fördröjning. I stället kopplade jag FB, där de flesta av mina vänner brukar skriva, men hade tagit bort aviseringar från dessa personer. Jag valde att följa min vän ”melodifestivalnörden” som skapat ett inlägg där man direkt i inlägget kunde kommentera. Detta var ett suveränt sätt att diskutera utan att nedsvärta andras flöden med en massa kommentarer.

Jag fick ett nyvaknat intresse för denna tävling och nu på lördag funderar jag redan på hur jag skall använda detta kommande lördag. Troligen blir det TV-bilder och radioljudet från en vanlig radio, därtill har jag min läsplatta framför mig och följer ”mellonörden” och dennes inlägg på FB.

Kontaktade Ronnie på Twitter för vad de gjorde och fick följande svar… ”Tack tack å TACK! Då har vi ju lyckats uppnå vårt mål ! Å hoppas att vi får höra mer av din feedback genom hela turnén.

Tack till Carolina, Ronnie och ”nörden”, ni gjorde min upplevelse halvperfekt och jag har ytterligare några lördagar på mig att finslipa så den blir helt perfekt.

Tack också Ronnie Ritterland att du fixade bilden för mig.

Min brors öde 2012

Den 6 Feb 201611 Jan 2018 Av villacaliforniai AnhörigLämna en kommentar

År 2012 var ett jobbigt år för familjen. För bror var det ännu jobbigare då han inte förstod mor sjukdom i sin fullo och inte heller den kamp jag dragit igång för mor. Mitt i detta skulle delar av verksamheten på Samhall i Trollhättan och förflyttas till deras lokaler i Uddevalla. Detta gnagde i honom och han kunde inte berätta vad som var fel pga sitt eget handikapp.

Jag minns så väl den dagen han gick i vägen. Klockan var strax efter 12 på dagen denna fina sommardag. Jag hade hällt upp mig en kopp kaffe och precis satt ner ändan på stolen på altan. Jag hör någon gå på vår grusväg, lite på avstånd men pga av grönskande träd såg jag ingenting. Det lät nästan som bror, men han är ju på jobbet, tänkte jag, så det är någon annan. Helt plötsligt ser jag att det är bror, men han går inte som han brukar och verkar djupt tänkande. Jag frågar om han har fått sluta tidigare idag, för jag skulle ju inte hämta honom förrän 16:55 vid bussen. Får bara ett nej till svar.
Ber honom sätta sig hos mig på altanen så vi får prata.

Det första får jag bara ja eller nej till svar. Jag körde ju dig till bussen tjugo i se i morse, sade jag åkte du inte med bussen? -Nej!
Men vad har du gjort då, frågade jag? Tystnad…
Till slut får jag ur honom ordet ”promenerat”.
Det visar sig att att han promenerat i sina egna tankar i över sex timmar denna morgon och förmiddag.

Jag fick ringt hans förman och berättat vad som hänt, sedan ringde jag vårdcentralen och berättade som det var. Vi fick en akuttid och kunde komma upp fort, och där kunde vi konstatera att det inte fanns några fysiska fel på honom. Han var helt enkelt sönderstressad av allt som hände, som han inte förstod. Han blev sjukskriven för utmattning. Under tre månader gick han sjukskriven och vi försökte hitta olika lösningar som kunde fungera för honom så han kunde resa till jobbet lugnt och tryggt.

I klippet ovan hör ni intervju med mig om brors situation. I september har vi äntligen en lösning klar, som passar bror, han får arbetsresor från hemmet till arbetsplatsen i Uddevalla med taxi morgon och kväll.

Under denna sjukdomstid hinner vi också besluta att ta hem mor från boende och hon får bo med oss igen. Bror får vare med i mors negativa utveckling med sin sjukdom men vi försöker också prata hela tiden om vad som händer.

Ni kan läsa hela nyheten som P4 Väst publicerade på sin sida här och där finns också Samhalls kommentar till varför det blivit så här.

Ett stort tack till Radio väst för all hjälp i ärendet!

Långlångpromenad

Den 5 Feb 2016 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Jag och Nussä tar ju våra dagliga promenader. I dag var det väder utöver det vanliga och vi beslöt att ta den långlånga vägen, en sträcka på 10 km som tar drygt två timmar att promenera. Grönskan har ju inte kommit igång ännu, men vädret var underbart. Drygt halva vägen har vi en stocksoffa att sitta på och njuta i solen. Vi har också en glänta i skogen där det är underbart att njuta av fågelsång och höra bäckens porlande. I bäcken hade temperaturen skapat ett konstverk av is. Ibland ser man även rådjur och älgar och annat småvilt. Var också framme vid våra naturvattenkällor som nu var öppna och det går att hämta vatten igen. Mums…
Vår stora sjö var fortfarande isbelagd men hade svämmat över bräddarna och dränkt den del av åkermarken. Bäcken som man normalt kan kliva över var på ett ställe bredare än Göta älv.

Den gemensamma nämnaren i bilderna är den blåa himmelen.

Ser kärleken blomma på FB

Den 4 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Känner mig såååå nöjd, jag helt underbart nöjd.

Efter att nästan har hatat mitt Facebook-flöde så har nu kärleken vuxit sig starkt där och det känns faktiskt mera välkomnande att vara där. Sedan ett par månader har jag storstädat och fortsätter att storstäda där.

Många fina vänner fick jag ju under mors sjukdom och de flesta av dessa är kvar. Men samtidigt var man väldigt bunden hemma och då var det också en del spelvänner man fick som man inte har något annat gemensamt med mer än spel, och de är nu borta.
Vänner som ofta gjorde dessa, för mig förhatliga tester, är borta och ”Bill” har jag bara sett en gång.
Sidor som ”Inte rasist, men…”, ”Missing People” är sedan läge bortplockad i mitt flöde men också spärrad så dessa sidor kan mina vänner dela hur mycket som helst, för jag slipper se det. Blir för mycket delande av för mig ointressant information. Har inget intresse av akuta skallgångskedjor i Malmö eller Stockholm.
Vänner som i praktiken inte delade med sig av sitt liv, utan bara delade vidare utan ord är också borta. Antingen borttagna från min vänlista eller så är allt dolt vad de gör.

Vård och omsorgsfrågor som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat och försöker jag bara dela med de som det verkligen behöver se. Vänner som delar sådant jag vill se har jag istället fixat aviseringar på medan de som inte har lika stor plats i mitt hjärta men jag ändå vill behålla vänskapen med har nerprioriterats.

Jag har också gjort en massa inställningar för att göra mig mer privat på Fejjan. Behöver ju inte visa allt… Delningar från Twitter har också minskat nu när jag är mer inne på Fejjan och gör egna uppdateringar där, som inte alla behöver se.

Det finns så mycket hat och hot i samhället, och då vill jag i alla fall att någon plattform skall fyllas med kärlek. Jag har gjort mitt flöde till ett flöde så som jag vill ha det och inte som du tycker jag skall veta eller se…

P4 Väst -”Vilse i pannkakan”

Den 3 Feb 201628 Feb 2016 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Ni som känner mig vet att jag är väldigt radioaktiv… Större delen av dygnet står ju radion på antingen i bilen eller här hemma. Jag brukar så ofta jag kan vara med i debatterna på de sociala medierna och kommentera saker och ting, i alla fall när det gäller mina favoritprogram. Vid flera tillfällen har ju de berörda programmen, både på riksplanet och lokalt bett mig medverka i radion.

Denna gång var det min lokala station P4 Väst, men de ville inte tala med mig utan programledarna Tommy Öster och Peter Olsson valde att prata OM mig, och min kommentar på Facebook.

Bara att klicka på Youtube-klippet ovan och lyssna
olle jönsson

Vill man se på Bilder på Ellinor Hellborg kan man göra det på TTELA:s hemsida.
Vill man lyssna på hela inslaget inklusive intervjun med Ellinor så finns den här.

Tack till Peter och Tommy att jag fick lite roligt på måndagsmorgonen och tack till dig Tommy för att jag får dela detta i min blogg.

Även Robert Bentlinder (i klippet nedan) hade kul åt min berättelse i nattradions vaken med P3 & P4

Villa California

Månad: februari 2016