Känner mig såååå nöjd, jag helt underbart nöjd.

Efter att nästan har hatat mitt Facebook-flöde så har nu kärleken vuxit sig starkt där och det känns faktiskt mera välkomnande att vara där. Sedan ett par månader har jag storstädat och fortsätter att storstäda där.

Många fina vänner fick jag ju under mors sjukdom och de flesta av dessa är kvar. Men samtidigt var man väldigt bunden hemma och då var det också en del spelvänner man fick som man inte har något annat gemensamt med mer än spel, och de är nu borta.
Vänner som ofta gjorde dessa, för mig förhatliga tester, är borta och ”Bill” har jag bara sett en gång.
Sidor som ”Inte rasist, men…”, ”Missing People” är sedan läge bortplockad i mitt flöde men också spärrad så dessa sidor kan mina vänner dela hur mycket som helst, för jag slipper se det. Blir för mycket delande av för mig ointressant information. Har inget intresse av akuta skallgångskedjor i Malmö eller Stockholm.
Vänner som i praktiken inte delade med sig av sitt liv, utan bara delade vidare utan ord är också borta. Antingen borttagna från min vänlista eller så är allt dolt vad de gör.

Vård och omsorgsfrågor som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat och försöker jag bara dela med  de som det verkligen behöver se. Vänner som delar sådant jag vill se har jag istället fixat aviseringar på medan de som inte har lika stor plats i mitt hjärta men jag ändå vill behålla vänskapen med har nerprioriterats.

Jag har också gjort en massa inställningar för att göra mig mer privat på Fejjan. Behöver ju inte visa allt… Delningar från Twitter har också minskat nu när jag är mer inne på Fejjan och gör egna uppdateringar där, som inte alla behöver se.

Det finns så mycket hat och hot i samhället, och då vill jag i alla fall att någon plattform skall fyllas med kärlek. Jag har gjort mitt flöde till ett flöde så som jag vill ha det och inte som du tycker jag skall veta eller se…