Jag har alltid varit intresserad av sång, musik och dans. Redan som fjorton-femtonåring så gick jag och mor på gammaldanskurs och lärde oss dansa. Det var så roligt att lära sig allt det nya och kunna kontrollera kroppens minsta muskler. En av de andra deltagarna var ”Anna på ängen”, en stor bastant dam i sina bästa år, och inte det minsta buskablyg. Nu efteråt förstår jag att lärarna hade väldigt roligt åt när vi dansade polka. Så när vi blev ett par på dansgolvet, så blev det denna dans. För att komma runt i polka i rätt takt så var man tvungen att ha benen nära varandra medan man fick böja överkroppen ifrån varandra. Så var gång vi dansade, så nästan hon ropade…. Du måste längre in mellan mina ben. Femton år, och rödfärgen blossade, och jag vågade ännu sämre komma nära henne. Ja jösses!
Aderton år och jag och min dåvarande tjej Laila startade egna danskurser i gammaldans. Vilka tider det var, och det bästa med danskurser var att folk vågade gå dit nyktra, vilket jag uppskattade. Hon och jag gick också kurser i att lära oss bugga. Oj, vad vi buggade bra tillsamman och vi kände verkligen varandra och var helt samspelta i dansen tempo. Vid ett tillfälle på Tysklandsfärjan när vi satt i baren, vi hade varit uppe och buggat ett flertal gånger, så ropar orkestern ut att de skulle bli dansuppvisning av bugg. Naturligtvis så vände vi oss om för att kolla in de dansande för att lära oss något nytt, innan vi förstod att det var oss som orkestern ville ha upp på dansgolvet. Det var bara att gå upp och bugga med inslag av jitterbugg medan publiken stor runt dansgolvet och klappade takten.
Visst det hände även ute på lokal att övriga dansare drog sig undan och kollade in vår dans och klappade händerna.
Tyvärr hände saker i mitt liv så den stora danslusten försvann, men jag har ändå behållit takten i blodet. Även de sista åren när mor satt i rullstol så kunde vi dansa hon och jag och hade så roligt. Danssteg kan jag liksom ta när som helst. Ibland på önskenätter i radion med Richard Herrey, så spelas så go dansmusik så jag stannar min tidningsbil och hoppar ur och börja dansa mitt på vägen klockan tre på natten. Ibland blir det en nighambo där jag lagt till ett moment att nudda mittlinjen på vägen med knät (är jag tokig?). 🙂
Ibland kan det bli en bugg i helljuset från bilen (tänk om någon ser mig) eller typ fågeldansen där jag viftar med ändan likt en påfågel som är redo för parning. Tänk om en bil dyker upp, vad tänker de då?
Även dagtid tar mina danskunskaper över. Många gånger tar jag mina danssteg när jag är ute med vovven och promenerar. Har ju ibland min spotifylista i örat som triggar i gång mig. Har hänt att bilar har fått tuta på mig för att väcka mig, så de kan komma förbi.
Så mycket som möjligt på våra promenader får Nussä gå lös och jag blir själv mer fri i kontakten med honom, då kan djävulen flyga i både mig och honom. Jag börjar dansa fram på vägen i olika danser och danssteg. Då blir Nussä lika tokig och springer bakom och försöker nafsa i mina byxben och ännu hellre få tag i skosnöret och knyta upp mina skor. Vilken snabbspringare det blir av honom då, och vilken energi. Ibland åker han upp i min famn och vi dansar tillsammans i virvlar, då skall han alltid passa på att ”pussa” hela mitt ansikte. Ja vilka tokerier vi håller på med mitt i skogen, men vi trivs med att vara tokiga, som är en stor krydda i vårt liv.
I melodifestivalens sista deltävling kunde jag inte låta bli att kommentera Panetoz sång- och dansnummer, i Sveriges Radios chatt, om att de ser precis ut som när jag och Nussä är på promenad, vilket Ronnie Ritterland och Carolina Norén hade kul av i direktsändning. Lyssna på ljudklippet ovan och kanske skratta du med 🙂
Varje kväll när jag kommer i sängen, så hoppar Nussä upp i den, upp på min mage och promenerar fram över bröstet och sätter ett ben på var sida min hals och trycker sin kind emot mig. Det betyder: Tack husse för en fantastisk dag tillsammans!
Tack också Sveriges Radios melloänglar som i direktsändning i P4 beskrev våra stôllarôck så fint!
Vill ni se Panetoz sång och dansnummer kan ni göra det på SVT:s hemsida.
Underbart skrivet. Jag läste med ett leende 🙂 Älskar också att dansa, men har aldrig vågat gå på ”lokal”.
GillaGilla
Jo dans och musik har varit viktigt i mitt liv. Men mycket av de gamla intressena försvann när jag blev sjuk och vikten ökade med 30 kg. Blev för jobbigt med den magen. Jag orkade inte hålla igång en hel låt på dansgolvet. Både gammaldans och bugg krävs det mycket energi.
Blev en gång utsett till mästare i dubbeldans på stenafärjan, då jag buggade halva låten sedan fick det bli lugnare tempo andra halvan. Det var dubbeldans… 🙂
GillaGilla