Sång och musik med Maj-Britt W

20161019_125426

Denna 28-åriga dam har nästan tagit livet av mig 😀 Skämt åsido, har haft några underbara dagar.

Maj-Britt Wretling är en levnadsglad 82-årig dam som har sång och musik och att underhålla andra personer som sin livsuppgift. Maj-Britt och jag träffades i våras genom en gemensam bekant på Twitter och vi fann en livsglädje hos varandra som heter duga, trots att vi genomgått svåra perioder i våra liv, så försökte vi få glädjen i att underhålla våra medmänniskor, visst på olika sätt, men målet var det samma. Att hitta glädjen i ivet.

Maj-Britt har ju hållit på med musik sedan treårs åldern och dragspelet är hennes signatur. Då hon gärna åker ut på äldreboenden och underhåller pensionärer, så föreslog jag kyrkan här i Sjuntorp att bjuda upp henne, och de nappade.

Maj-Britt kombinerade spelningen med en lite minisemester så vi fick chansen att umgås. Hennes engagemang blev så populärt så spelningarna dubblerades både till kyrkan och till vårt äldreboende. Men vi hade mycket tid att umgås mellan varven, att besöka många unika platser här i vår omgivning, även om tiden var knapp.

Maj-Britt hade ordnat sitt boende på pensionat Stenliden, som för oss Sjuntorpare går under namnet ”Minnet”. Mötes och festlokaler som byggdes för drygt 100 år sedan för förnöjelse till fabrikens arbetare men idag omgjort till pensionat. Så varsamtrenoverat och ändrat så man verkligen känner dåtidens vingslag. Vi fick vandrat i  våra vackra ogivninger runt ån som flyter genom samhället. Vandrat till drottning Kristinas sommarhus. Vet inte om det är en skröna eller om det finns någon sanning idet.

Vi hann med att besöka Knohult och ÅsaNisses verkstad. Koberg med sitt slott och familjen Silfverskiölds gravplatser. På vägen dit stannade vi vid Sveriges minsta kyrka.
Vi hann med en Sightseeing genom Trollhättan och se en skymt av slussarna. Vi hann med att passa in för bror så han också fick umgås med oss. Vi hade verkligen använt skohornet så att vi hann med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Och nu har jag massor av bilder och filmer, som jag kan blogga om framledes.

1337340471_resizedJag hittade också en bild på Maj-Britt som årets Hjogubbe 2000. Bilden är från Hjo dragspelsklubb som varje år har dragspelsstämman och där utser året dragspelare i Norden.

En sådan härlig människa som lever för sitt bälgaspel och att sprida glädje genom musik till alla som vill lyssna på henne. En glädjespridare av stora mått, som inte lämnar någon oberörd.

Tack Maj-Britt för att du kom hit och spred din glädje, tack Marianne och Svenska kyrkan i Sjuntorp/Rommele som gjorde detta möjligt. Tack också till all personal både i kyrkan och på äldreboendet, som gjorde detta möjligt att (våld)gästa er och att få ytterligare minne att lägga sig som kärlek inom en. Tack till Minnet/Stenliden och dess ägare och personal som gav en underbar tid hos er.

Ni är fantastiska!

,

 

Kulturkalaset

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Glad påsk #blogg100

Osterhase1

Från och med idag är det absolut inte fel att önska glad påsk. Känns skönt!

Men vad är påsk egentligen och hur firar man den?
Jag har ju många vänner och alla firar vi påsk på olika sätt.
De vänner som är präster, säger ju inte glad påsk förrän idag.
Medan jag har vänner som inte ägnar det religiösa minsta en tanke och säger glad påsk redan under denna vecka. Jag har vänner som firar en helt annorlunda påsk och vänner som absolut inte firar påsk.

Själv firar vi en påsk blandad med kristna tecken, helt okristna sådana, och det blandas mellan svenska och tyska traditioner.

Långfredagen försöker vi vara lite spartanska och lågmälda, vi äter inte kött den dagen, som är en tradition från mina förfäder. Naturligtvis fokuserar jag då på det kristna budskapet, men samtidigt kan jag ju åka till grannstaden och titta på Passionsspelet om Kristi lidande och död. Men samtidigt kan jag ju sjunga med i texterna och stampa takten till musiken.

När vi var barn hade vi en djupt kristen släkting här hos oss en påsk. Vi barn fick inte göra någonting utan skulle sitta blick stilla och tänka på Kristi lidande och död. Och nog fokuserade vi på lidandet alltid, men inte det som var meningen, utan vårt eget lidande att sitta där och inte få göra något. Kontraproduktivt!
Det var den enda påsk som denna person fick vara här hos oss. Tack mor och far för det!

På långfredagen var vi tidningsbud lediga, men inte pga att Kristus led på korset utan för att det inte kommer ut några tidningar.
När jag lämnade mitt jobb efter att jobbat färdigt på påskaftonen, så önskade jag alla en glad påsk, så fick de som ville ta åt sig och de som ville vänta med att ta åt sig till idag, fick göra det.

Påskelden är ju en annan tradition, som troligen tillkommit för att skrämma alla påskkärringar som var på väg till Blåkulla. Känns väldigt antikristet 🙂

En annan tradition jag har, är att gå på midnattsmässan och fira Kristi uppståndelse.
I år gjorde jag två flugor på smällen och promenerade de tre kilometrarna till kyrkan.
Stannade till ibland och tittade upp mot stjärnhimmelen och tänkte på evolutionen. Nej jag tror inte Gud skapade allt på en vecka, utan jag gör min tolkning av detta.

Påsken är ju också äggens tid, och jag föredrar mina ägg i form av ägglikör, eller att koka ägg med något färgämne som ger äggen en speciell färg. Så det blev lökblad, rödbeta, soya och karamellfärg i vattnet. Så jag slipper vara konstnär och måla, men ändå göra något speciellt av det…

Detta är min påsk, och jag hoppas du har firat din påsk som du önskar,och kanske du även skänkt det kristna budskapet en tanke.

Oavsett vad, så tillönskas du en GLAD PÅSK

Får jag lov, herr Nussä

Jag har alltid varit intresserad av sång, musik och dans. Redan som fjorton-femtonåring så gick jag och mor på gammaldanskurs och lärde oss dansa. Det var så roligt att lära sig allt det nya och kunna kontrollera kroppens minsta muskler. En av de andra deltagarna var ”Anna på ängen”, en stor bastant dam i sina bästa år, och inte det minsta buskablyg. Nu efteråt förstår jag att lärarna hade väldigt roligt åt när vi dansade polka. Så när vi blev ett par på dansgolvet, så blev det denna dans. För att komma runt i polka i rätt takt så var man tvungen att ha benen nära varandra medan man fick böja överkroppen ifrån varandra. Så var gång vi dansade, så nästan hon ropade…. Du måste längre in mellan mina ben. Femton år, och rödfärgen blossade, och jag vågade ännu sämre komma nära henne. Ja jösses!

20160120_131916%25280%2529Aderton år och jag och min dåvarande tjej Laila startade egna danskurser i gammaldans. Vilka tider det var, och det bästa med danskurser var att folk vågade gå dit nyktra, vilket jag uppskattade. Hon och jag gick också kurser i att lära oss bugga. Oj, vad vi buggade bra tillsamman och vi kände verkligen varandra och var helt samspelta i dansen tempo. Vid ett tillfälle på Tysklandsfärjan när vi satt i baren, vi hade varit uppe och buggat ett flertal gånger, så ropar orkestern ut att de skulle bli dansuppvisning av bugg. Naturligtvis så vände vi oss om för att kolla in de dansande för att lära oss något nytt, innan vi förstod att det var oss som orkestern ville ha upp på dansgolvet. Det var bara att gå upp och bugga med inslag av jitterbugg medan publiken stor runt dansgolvet och klappade takten.
Visst det hände även ute på lokal att övriga dansare drog sig undan och kollade in vår dans och klappade händerna.

wpid-wp-1434957514996.jpegTyvärr hände saker i mitt liv så den stora danslusten försvann, men jag har ändå behållit takten i blodet. Även de sista åren när mor satt i rullstol så kunde vi dansa hon och jag och hade så roligt. Danssteg kan jag liksom ta när som helst. Ibland på önskenätter i radion med Richard Herrey, så spelas så go dansmusik så jag stannar min tidningsbil och hoppar ur och börja dansa mitt på vägen klockan tre på natten. Ibland blir det en nighambo där jag lagt till ett moment att nudda mittlinjen på vägen med knät (är jag tokig?). 🙂

Ibland kan det bli en bugg i helljuset från bilen (tänk om någon ser mig) eller typ fågeldansen där jag viftar med ändan likt en påfågel som är redo för parning. Tänk om en bil dyker upp, vad tänker de då?

wpid-dsc_1115.jpgÄven dagtid tar mina danskunskaper över. Många gånger tar jag mina danssteg när jag är ute med vovven och promenerar. Har ju ibland min spotifylista i örat som triggar i gång mig. Har hänt att bilar har fått tuta på mig för att väcka mig, så de kan komma förbi.

Så mycket som möjligt på våra promenader får Nussä gå lös och jag blir själv mer fri i kontakten med honom, då kan djävulen flyga i både mig och honom. Jag börjar dansa fram på vägen i olika danser och danssteg. Då blir Nussä lika tokig och springer bakom och försöker nafsa i mina byxben och ännu hellre få tag i skosnöret och knyta upp mina skor. Vilken snabbspringare det blir av honom då, och vilken energi. Ibland åker han upp i min famn och vi dansar tillsammans i virvlar, då skall han alltid passa på att ”pussa” hela mitt ansikte. Ja vilka tokerier vi håller på med mitt i skogen, men vi trivs med att vara tokiga, som är en stor krydda i vårt liv.

I melodifestivalens sista deltävling kunde jag inte låta bli att kommentera Panetoz sång- och dansnummer, i Sveriges Radios chatt, om att de ser precis ut som när jag och Nussä är på promenad, vilket Ronnie Ritterland och Carolina Norén hade kul av i direktsändning. Lyssna på ljudklippet ovan och kanske skratta du med 🙂

Varje kväll när jag kommer i sängen, så hoppar Nussä upp i den, upp på min mage och promenerar fram över bröstet och sätter ett ben på var sida min hals och trycker sin kind emot mig. Det betyder: Tack husse för en fantastisk dag tillsammans!

Tack också Sveriges Radios melloänglar som i direktsändning i P4 beskrev våra stôllarôck så fint!

Vill ni se Panetoz sång och dansnummer kan ni göra det på SVT:s hemsida.

Duktig bror

sängöverkastAtt bror har sitt eget tankesätt pga sin sjukdom kan man inte göra så mycket åt, men bara för det är han inte dum…
Oftast tar det tid att lära in nya rutiner och det kan vara lätt att strunta i de sker man måste göra när man inte har lust. Det problemet har vi nog alla emellanåt…

I o m att jag behövde bli påminde om de nya medicinrutinerna efter ändringarna som skett med mina mediciner, så valde jag att bygga upp ett påminnelseschema för detta. Så nu påminner Ingrid (hemdatorsystemet) mig om när det är dags för att ta dem. Julen är också en mycket viktig högtid för bror och jag försöker hålla det så lika som det alltid har varit. Så inför jul åkte vi gemensamt till det stora möbelvaruhuset inköpte var sitt nytt sängöverkast, som skulle bli julklapp till varandra. Visst, bror fick mer julklappar än bara den, men detta var en viktig sak. Så nu uppdateras Ingrid hela dygnet med vad vi behöver göra och påminner oss hela tiden om detta.

Själv, missar jag numera sällan att ta mina mediciner, men vad jag är extra glad för är att bror också numera har lärt sig att sköta sina sysslor på ett superbt sätt.
En av de viktiga sakerna han skall göra innan han åker till jobbet på morgonen är att bädda sin säng, och det sköter han med sådan bravur, så man blir mäkta stolt. Från början såg sängen ut som hela havet stormar men ju längre tiden har gått så har det blivit bättre och bättre. Jag undviker att besöka hans rum när han är hemma då jag tycker det är hans privatliv och måste ta ansvar för detta själv. Så när det är tvunget att göra något där, så får det bli på tider som han är på jobbet. För en stund sedan var jag tvungen, och fick då se han säng med nya överkastet på. Helt perfekt, och nästan som på bilden ovanför…. Vilken värme och kärlek jag kände till bror efter att ha sett det jag såg i morse. Det blev nästan så jag skämdes för hur jag bäddar min säng 🙂

Kan man vara annat än glad när man har en bror så som jag har?