Nagelsvamp hos inkaindianer #blogg100

wp-1457808478404.jpg

För några år sedan satt jag och tittade på ett program på kunskapskanalen om nagelsvamp hos Inka-indianerna. Skämt åsido, tror inte det har funnits något program som hade detta ämne, men jag tror att det säger en del om det program jag INTE tittade på, nämligen melodifestivalen. Om man bortser från förra året med MZW och Heroes, så var intresset för mellon helt djupfryst.

Första delen av första deltävlingen fick jag ju till mig utav misstag via radion, och då blev intresset något helt annat. Duktiga Carolina Norén blev för mig synonymt med ”blåbärsrisgrönt”, vilket var en beskrivning som Bengt Grajv, f-låt Bengt Grive, kunde använda för att beskriva bilder från konståkning. Sedan klev ”Vaken med P3 och P4”:s egen tangentbordsflicka, Ronnie Ritterland, in i ljudrummet, och gjorde sin röst hörbar, förutom skrivningarna på chatten. Och mina små pikar i tidigare blogginlägg om chatten, så blev den ordentligt påspädd och kändes som en stor familj.

wp-1457808413343.jpgÄven mellonörden Ola Gäverth:s mellotråd på Facebook blev ett tillhåll för mig. Han och hans vänner satte verkligen guldkant på tillvaron.

För mig och bror började melodifestivalen redan på måndag eftermiddag då vi vid middagen började prata om vad lördagens begivenhet skulle innehålla i mat och dryckesväg. Mot slutet av veckan blev det gemensam shopping, för mig och bror, och på lördagen arbetade vi gemensamt i köket för att förbereda allt inför sändning. En ny tradition var född.

Hela mellon blev ett familjenöje, som gjorde att jag och bror hittade nya gemensamma wp-1457808318020.jpgintressen, sådant vi inte hade sett hos varandra tidigare. Det roligaste var ju att se brors intresse växa fram, hur hans ögon glittrade, precis som ett barn på julafton. Att studera brors mimik, när han satte i tandpetarna med artisternas namn och vi såg hur konstverket växte fram, eller när han satt där med tandpetaren och justerade bokstäverna med Ola:s namn på PRINS-bakelsen. Ångrar verkligen att jag inte riggat mobilen så den kunde filmat det hela.

Ola-bakelsen fick bror äta upp, då han helt bestämt hur den skulle se ut och att han varit så noga med att den skulle vara perfekt. Han blev så otroligt glad, för han trodde vi skulle sända den express till Radio Stockholm.
Mellotårtan var precis lika fruktig och fin som radioprogramledarna.

Sveriges radio och dess medarbetare Carolina Norén, Ronnie Ritterland och Ola Gäverth (inkl hans vänner) . Ett stort tack till er alla, som betytt så mycket för mig och min bror under dessa veckor. Tack bror, för all den glädje du visat, dina glada tillrop, dina grimaser som du visat av glädje…

Vi älskar er alla! Kram och tack!

Får jag lov, herr Nussä

Jag har alltid varit intresserad av sång, musik och dans. Redan som fjorton-femtonåring så gick jag och mor på gammaldanskurs och lärde oss dansa. Det var så roligt att lära sig allt det nya och kunna kontrollera kroppens minsta muskler. En av de andra deltagarna var ”Anna på ängen”, en stor bastant dam i sina bästa år, och inte det minsta buskablyg. Nu efteråt förstår jag att lärarna hade väldigt roligt åt när vi dansade polka. Så när vi blev ett par på dansgolvet, så blev det denna dans. För att komma runt i polka i rätt takt så var man tvungen att ha benen nära varandra medan man fick böja överkroppen ifrån varandra. Så var gång vi dansade, så nästan hon ropade…. Du måste längre in mellan mina ben. Femton år, och rödfärgen blossade, och jag vågade ännu sämre komma nära henne. Ja jösses!

20160120_131916%25280%2529Aderton år och jag och min dåvarande tjej Laila startade egna danskurser i gammaldans. Vilka tider det var, och det bästa med danskurser var att folk vågade gå dit nyktra, vilket jag uppskattade. Hon och jag gick också kurser i att lära oss bugga. Oj, vad vi buggade bra tillsamman och vi kände verkligen varandra och var helt samspelta i dansen tempo. Vid ett tillfälle på Tysklandsfärjan när vi satt i baren, vi hade varit uppe och buggat ett flertal gånger, så ropar orkestern ut att de skulle bli dansuppvisning av bugg. Naturligtvis så vände vi oss om för att kolla in de dansande för att lära oss något nytt, innan vi förstod att det var oss som orkestern ville ha upp på dansgolvet. Det var bara att gå upp och bugga med inslag av jitterbugg medan publiken stor runt dansgolvet och klappade takten.
Visst det hände även ute på lokal att övriga dansare drog sig undan och kollade in vår dans och klappade händerna.

wpid-wp-1434957514996.jpegTyvärr hände saker i mitt liv så den stora danslusten försvann, men jag har ändå behållit takten i blodet. Även de sista åren när mor satt i rullstol så kunde vi dansa hon och jag och hade så roligt. Danssteg kan jag liksom ta när som helst. Ibland på önskenätter i radion med Richard Herrey, så spelas så go dansmusik så jag stannar min tidningsbil och hoppar ur och börja dansa mitt på vägen klockan tre på natten. Ibland blir det en nighambo där jag lagt till ett moment att nudda mittlinjen på vägen med knät (är jag tokig?). 🙂

Ibland kan det bli en bugg i helljuset från bilen (tänk om någon ser mig) eller typ fågeldansen där jag viftar med ändan likt en påfågel som är redo för parning. Tänk om en bil dyker upp, vad tänker de då?

wpid-dsc_1115.jpgÄven dagtid tar mina danskunskaper över. Många gånger tar jag mina danssteg när jag är ute med vovven och promenerar. Har ju ibland min spotifylista i örat som triggar i gång mig. Har hänt att bilar har fått tuta på mig för att väcka mig, så de kan komma förbi.

Så mycket som möjligt på våra promenader får Nussä gå lös och jag blir själv mer fri i kontakten med honom, då kan djävulen flyga i både mig och honom. Jag börjar dansa fram på vägen i olika danser och danssteg. Då blir Nussä lika tokig och springer bakom och försöker nafsa i mina byxben och ännu hellre få tag i skosnöret och knyta upp mina skor. Vilken snabbspringare det blir av honom då, och vilken energi. Ibland åker han upp i min famn och vi dansar tillsammans i virvlar, då skall han alltid passa på att ”pussa” hela mitt ansikte. Ja vilka tokerier vi håller på med mitt i skogen, men vi trivs med att vara tokiga, som är en stor krydda i vårt liv.

I melodifestivalens sista deltävling kunde jag inte låta bli att kommentera Panetoz sång- och dansnummer, i Sveriges Radios chatt, om att de ser precis ut som när jag och Nussä är på promenad, vilket Ronnie Ritterland och Carolina Norén hade kul av i direktsändning. Lyssna på ljudklippet ovan och kanske skratta du med 🙂

Varje kväll när jag kommer i sängen, så hoppar Nussä upp i den, upp på min mage och promenerar fram över bröstet och sätter ett ben på var sida min hals och trycker sin kind emot mig. Det betyder: Tack husse för en fantastisk dag tillsammans!

Tack också Sveriges Radios melloänglar som i direktsändning i P4 beskrev våra stôllarôck så fint!

Vill ni se Panetoz sång och dansnummer kan ni göra det på SVT:s hemsida.

Mellon – mel(l)on

I torsdags var jag inne i en av butikerna som säljer alkoholhaltiga drycker. Jag stod vid vinhyllan och letade efter vårt standardvin, som vi gärna dricker när det skall vara lite festligt. Ställer mig på avstånd för att ögna över hyllorna, jag kommer ju aldrig i håg namnet med känner ju ingen boxen. Medan jag står där kommer en vänlig butikspersonal fram och frågade om jag behövde hjälp. Tackade artigt nej med tanke på att jag visste vad jag ville ha. Personalen vände, då jag helt plötsligt fick en tanke… MELLON – MEL(L)ON.
Jag ropade åter på personen som genast kom för att hjälpa. Jag frågade om vad de har för lager gällande melon. En sådan allmän fråga behövde ju en viss förklaring och jag förklarade min tankegång, att vad passar väl inte bättre än melon till mellon.
Hon skrattade till vilket fick ytterligare två butikspersonal att strömma till undsättning.
Bättre service att inleda helgen och lördagens höjdpunkt med Melodifestivalen med, kunde man inte tänka sig. Så medan vi gick husesyn bland flaskor, burkar och bag-in-box anslöt sig ytterligare två kunder. Så det blev en riktig guidad tur i butiken och medan vi gick där så skärptes kraven att det inte bara skulle innehålla melon utan nu skulle det också matcha radioprofilernas personligheter, så som vi upplever det hela som publik.

Visst, det är så likt mig att hamna i dråpliga situationer, men detta var ut den mest positiva synvinkeln och jag tror både personal och kunder hade roligt en stund. Vi kunder hade olika bilder av profilerna så vi valde olika drycker, men melon blev det för oss alla tre.

Lördagskvällen var nu på gång och nu skulle det göras drinkar med melon, ätbart med melon plus vispad grädde. Resultatet ser ni i videoklippet ovan där jag fotat, och också skickat in en bild till radions chatt. Bilden publicerades i chatten och helt plötsligt får jag en hälsning genom radions kommentator, ett stort tack för bilden. Vilket ni hör i klippet ovan.

Nu blev det hektiska 90 minuter för mig, Radions chatt med Ronnie Ritterland (och ibland hjälper det att sparka på rätt ställe, för nu var det fart i chatten). Carolina Norén i radion, som verkligen fångar och håller spänningen på hög nivå. Är glad att hon inte omfattas av nya ett-års-regeln på Svensktoppen. Min vän mellonörden på Facebook, kommentarer på Twitter, och inte minst så skulle man ju lyssna på låtarna plus dricka och äta melon. Och därtill pingade det också till i mailinboxen emellanåt.

Jösses vilken mellovecka det har varit! Systembolaget har ökat sin försäljning av melondrycker, Sveriges radio har ökat sin lyssnarskara med sörplande lyssnare. Och sist men inte minst skall jag framföra hälsningar till de radioaktiva, både från kunder och personal i nämnda butik. Som tidigare sagt, ”ni levererar”!

mellochatt 3-2
Klippet en del av chatten på SR.se och ni som följt mina inlägg om mellon vet vad det handlar om 😉

Grattis till SaRaha, Sara Larsson från Vänersborg, som får en ny chans i Melodifestivalen med låten ”Kizunguzungu” som hon skrivit tillsammans med Anderz Wrethov och Arash Labaf.

Även mina tankar går till ”My heart wants me dead” med Lisa Ajax, som bland andra Anton Hård af Segerstad från Vänersborg ligger bakom.

Kärlek till alla, för att ni är så underbara!

Ljudklippet ovan är från P4:s direktsändning av melodifestivalen och publiceras med deras tillstånd.

Ego-boost:ad, ja okey då…

RonnieTwitterEgo-boost:ad det är nog egentligen inget för mig. Jag trivs nog bäst med att vara den där halvanonyma personen, jag vill vara. Jag minns själv under de år jag jag jobbade som busschaffis och var ett ”känt” ansikte i vår lilla stad. Jag hade absolut inget emot att prata och skoja med passageraren när jag jobbade, det ingick som en del av min arbetsuppgift. Men när jag sedan gick i privata kläder och var ledig och skulle shoppa, så blev det genast jobbigt. Hur skulle jag agera? Folk hälsade, ville prata eller fråga om busstider och jag, jag ville vara ledig. I bland ville man be folk flyga och fara men man bet ihop och svarade vänligt och försökte dölja vad man innerst inne kände.

Ronniesinstagram
Förra veckan skrev jag lite om melodifestivalen här i bloggen och min nya upplevelse av den när den var i radion. Det jag hörde i radion väckte på nytt mitt intresse av tävlingen och naturligtvis så ville jag framför mitt tack för den upplevelsen vilket blev Ronnie Ritterland som fick bli mottagare. Diskussionen som sedan följde mellan mig och Ronnie gjorde att jag halvt om halvt lovade att göra en extrakoll på mellon och radion och chatten. Och visst blev det ett blogginlägg, kanske inte det bästa jag har skrivit men absolut inte det sämsta. Naturligtvis delade jag den vidare med Ronnie, då mitt ”uppdrag” var slutfört och gick sedan vidare i livet. Fick ett stort tack från Ronnie och kände att jag gjort dagens stora gärning. 🙂

Men på promenaden med vovven, så började min telefon att pinga och pinga och åter pinga. Till slut så valde jag att stänga av ljudet, då jag tyckte det var mer intressant med äkta fågelkvitter är twitterkvitter.

RonnieFB

När jag sedan kom hem förstod jag vad det handlade om. Att mitt blogginlägg som jag tyckte var medelmåttigt hade fått en sådan spridning och respons kunde jag aldrig drömma om. Det var många fina vänner som ville göra mig uppmärksam på vad som hände, och jag tackar alla dessa ödmjukast för att ni gjorde mig uppmärksam på detta.
Min vän i Handen påminde mig om att passa på att njuta, och det gjorde jag. På självaste alla hjärtans dag beströddes mina steg framåt med rosenblad. Tack, tack och åter tack!

Tack för alla uppskattning känner mig stolt men säger samtidigt som Christer Björkman, I morgon är en annan dag, och den dagen har nu börjat.

Carro och Ronnie levererar

wp-1455026935412.jpeg
Foto: Fredrik Johanson/Sveriges Radio

Så då var det dags för mellon igen och denna gång var det deltävling två.

Förra veckan fick jag ju upp ögonen för denna tävling igen när jag hörde Carros (Carolina Norén) stämma och beskrivning på radion. I samband med att jag Twittrade med Ronnie Ritterland så lovade jag att denna gång följa SR:s livechatt i samband med tävlingen.

Denna gång blev det radioljudet och TV:bilden som fick samarbeta, men satellitsändningen gjorde att det blev lite fördröjning på bilden. Detta gjorde att Carro blev synsk, och när man hörde att hon kommenterade bilden, så fick man extra noga kontrollera, och nog hade hon rätt alltid. När Charlotte satt bland publiken, så sade Carro att nu får Charlotte en boa, och jag kollade upp, och där kom den. Fattar inte hur människan gjorde 😀

Carolina Norén är nog känd för flertalet svenskar som Mrs Svensktoppen, då hon vecka efter vecka levererar svenskarnas musiklista. Där gör hon ett fantastiskt jobb med att hålla spänningen vid liv trots att ettan på listan är den samma som tvåhundrafemtiotvå veckor tidigare. Bra gjort, enligt mig 🙂

Ronnie Ritterland tror jag mer är en doldis för de flesta. Hennes namn lärde jag känna av Peter Sundberg i Vaken med P3 och P4. (Ja ja, vet, jag är en vaken-nörd). Därefter har jag följt henne i sociala medier. Hon har alltid varit ett duktig webbredaktör och har hållit många sidor på SR:s sajt uppdaterad med relevant och aktuell information.

Nu var det dags att följa hennes och SR:s livechatt i samband med mellons deltävling nummer två.
Två fönster öppna på datorskärmen, en men min kompis mellonörden och ett fönster med livechatten.
Och Ronnie levererade som bar den, även om jag inte läste ”blåbärsrisgrönt” någonstans.
Men hon kanske borde läsa lite mer radiohistoria? 😉
Skrev i chatten att jag hörde ”Bengt Grive” igen, som var duktig på att beskriva bilder i radio och som Carro har tagit efter. Fick följande svar av Ronnie: ”Ronnie: Jag råkade säga GRAJV när jag läste upp din kommentar för Carro hon fick sig ett gott skratt! =)”. Ja ja, vad säger man om dagens ungdom 😉

Mellon då? Nja… Många kända namn som jag trodde skulle leverera lite mer, men musiksmaken är ju som bekant som baken. Inte en enda låt som fick mig att dansa på köksgolvet, tyvärr. Till slut fick jag en person som jag önskade skulle gå vidare, men inte ens det gick i uppfyllelse. Hos mellonörden blev det heller inget rekord i kommentarer, så det var nog i mångas ögon rätt så slätstruken deltävling.
Ronnies chatt var suverän även om jag kände att hon fick kämpa lite för att få upp ångan hos oss lyssnare. Jag älskar ju denna form av interaktivitet mellan radion och lyssnarskaran, som har gjorts möjligt tack vare internet.
Själv har jag ju både blivit kommenterad i radion, gjorts narr av mig i samma media, blivit uppringd efter kommentarer, för att ge min syn i direktsändning mm.

Så Carro och Ronnie, jag gillar er för ni levererar.
Skulle tro att ni är rätt så självskrivna annars hoppas jag att ni går direkt till final, medan mellonörden och grafikerna bakom artisterna kommer tillbaka via andra chansen. Men för jösse namn glöm inte att smyga in i de övriga tävlingarna innan det är dag för salut.

PS: Ronnie, det var kul att höra din röst 🙂