Tag Archive | Brand

Västra Roten 37 gick upp rök


Det var med sorg och tårar jag besökte Västra Roten 37 i Lilla Edet. Ja, området hette på den tiden Västra Roten där detta hus låg. Huset som numera bara är ett tomt skal, eldhärjades och innanmätet är helt uppbrunnet. En del av Lilla Edets historia har gått upp i rök. Tragiskt men sant.

Som vanligt uppstår i dessa situationer en massa rykten, och vittnesuppgifter och fynd på platsen gör att det talas om mordbrand. Ja, så lyder rubriken hos polisen, och jag tänker inte spekulera mer i frågan. Hoppas dock att det löser sig snart, så att vi kan gå vidare. Jag som gärna promenerar i Lilla Edet har ofta gått förbi här och kikat på huset när de stått där i sin glans.


Ovanstående bild fotade jag förra året när jag promenerade där förbi på en av mina promenader. Kommer nog aldrig att mer få se det sådant igen, då det aldrig blir detsamma att bygga upp på nytt. Även om huset låg lite avsides så var det ändå känt för de flesta i området. Ja, det gör verkligen ont i en, när man tänker på hur fort historien kan ändras. Det har blivit ett tomrum på kartan och ett  tomrum i hjärtat, ite bara hos mig, utan många fler.

I boken Fuxerna sockenhistorik kan man läsa:

Huset Västra Roten no. 37. 
Huset finns kvar och är enkelt uppfört 1 ett plan av timmer, och enligt Älvsborgs lans museiförenings inventering av byggnaden, förmodas den vara uppförd omkring år 1850. Men enligt vad förre ägaren Axel Johansson uppgivit skulle både hans föräldrar och farföräldrar ha bott i stugan. I så fall skulle stugan vara mycket äldre. Det är mycket möjligt att farfadern bott här men endast en kort tid, ty enligt kyrkobokföringen bodde han under tiden 1830-35 1 hus no. 36, i Dåvarande södra roten under Nedergården. Huset, som under årens lopp om och tillbyggts till nuvarande utseende, är av den typ som var vanlig under 17001800-talen. Det är därför Värt att bevara för eftervärlden som exempel på bebyggelsen i Lilla Edet före branden 1888. För Västra Rotens del ar det den enda stuga av denna typ som nu finnes kvar. De nuvarande ägarna Karin 
och Per Johansson från Trollhättan, underhåller och Vårdar stugan pietetsfullt. 
Förste agaren Axel Julius Johansson var fodd 1874 och hustrun Emelia Olsdotter var från Hjärtum. Av någon anledning kallade Axel Johansson sig senare For Mattsson. Axels föräldrar voro arb. Johan Eliasson, född 1833, och hans hustru Christina Maria Andersdotter, född 1840. De hade tre barn.

 

Ann-Britt Johansson är ordförande i Lilla Edets Hembygdsförening. Hon berättar för TTELA. Räddningstjänsten ringde henne vid 04-tiden och när hon då kom till huset hade lågorna lagt sig och man såg mest rök. Men räddningstjänsten höll fortfarande på med släckningsarbete.

– Det är fruktansvärt sorgligt. Det börjar sjunka in att det rara lilla huset är borta, men det är jättetråkigt, säger hon.

Huset är troligtvis från sent 1700-tal. Enligt Ann-Britt Johansson har huset tidigare utsatts för skadegörelse – bara i år har fönster krossats två gånger.

P4 Väst skriver så här på sin sida:

Det finns ingen naturlig orsak till att det började brinna och polisen rubricerar därför händelsen som mordbrand. 

Vid tiotiden på förmiddagen är polisen på plats för en teknisk undersökning. De har en polishund med sig som letar efter spår.

Hittills har polisen hittat en bensindunk som tillhörde hembygdsföreningen. I normala fall förvaras den i ett förråd och används för att fylla på grästrimmern. Nu låg bensindunken intill det nedbrunna huset – tom.

– Nu ska vi söka fingeravtryck på dunken, samlar ihop övriga spår. Det är tråkigt, det är en fin kulturbyggnad som är förstörd, säger kriminaltekniker Jonas Wireby.

Hoppas snart att polisen kan hitta vad som orsakade branden och om det visar sig vara mordbrand, att rätt personer åtalas.

Vad som gör extra ont i mig är att så många gör sina röster hörda med okvädesord, men när det gäller att ställa upp för varandra både form av trygghetsvandrare/nattvandrare och grannsamverkan, så är intresset i det närmaste lika med noll. Känns mycket tråkigt, tycker jag..

 

Det kom fram två filmer på Youtube om Västra Roten, från några som kallar sig Edetgruppen.

Edetgruppen är grupp som bildats i syfte att dokumentera en del av alla de gamla foton och filmer som finns om Lilla Edet.

Deras arbete finns att ta del av på lillaedetbilder.se. Detta är en webbplats med gamla foton och filmer från Lilla Edet.

Kulturskatt

Bilderna utgör tillsammans en kulturskatt skildrande Lilla Edets kommun och dess historia. Edetgruppen har genom sin insamling av material samt förmåga att visa upp detsamma, visat stort kunnande och entusiasm. De har skickligt lyckats att sammanställa materialet och presentera det på ett modernt sätt som gör att många kan ta del av deras arbete.


 

 

Jag gör din dag tryggare

20161011_202508

Nu skall jag ge mitt strå till stacken och försök göra din vardag i den offentliga miljön lite säkrare. Ni som följt min blogg vet att jag varit ute för händelser där jag fått vara livräddare men också att skapa trygghet och dialog mellan personer. Under mina år som busschaffis, så kunde jag bygga upp förtroende till ungdomar och även generationer. Fick ju ofta bra kontakt med ungdomar på de ”hårda” busslinjerna i stan, och fick ofta hoppa in och byta till de linjerna på fredag och lördagskväller. Tror det skapade en trygghet för både yngre och äldre, då vi hittade ett bra samarbete som gjorde bussfärden säkrare och framför allt tryggare.

Men även alla år ute på vägarna i olika professioner har ju gett mig en hel del erfarenhet, som jag tror kommer till pass, både som livräddare och räddningspersonal behjälplig.

Igår var jag på utbildning för att lära mig trygghetsvandra här i kommunen. Så nu vil jag ge tillbaka lite av den erfarenheten till en tryggare stad.
20161011_172442 Vi samlades ett härligt mer till att börja med ett härligt och mångkulturellt gäng i räddningstjänsten lokaler för att samtala och ge vår erfarenhet, men också lyssna till kommunens information, från polisen och från brandförsvaret. Uppdraget bygger ju på frivillighet men ger oss ändå en del förmåner när vi tar på våra orangea västar. Värme och kaffestuga på ett hotell, fria resor med bussarna, där vi även får tjänstgöra ibland för att göra den resan lite tryggare. Som trygghetsvandrare är jag ju ingen tjänsteman och har därför inga speciella befogenheter mer än de som varje individ har. en jag är ju ändå en representant för kommun, polis och räddningstjänst, så det är mitt sunda förnuft som får avgöra vad jag skall och inte skall göra.Vi fick lära oss hur vi skall uppträda för att inge förtroende och inte visa oss hotfulla, utan att vi i stället skall skapa kontakt.


Vi fick lite fakta om hur SOS-larm fungerar, vad som kan hända vi brand och hur vi skall agera. Vi fick se en film hur fort en brand kan ta sig och hur viktigt det är att agera i tid för att rädda liv och egendom.

Sist men inte minst fick vi prova på att släcka en brand med pulversläckare. Är ju inte så ofta jag har fått träna på det under senare år, så det var en nyttig repetition. Under de år som busschaffis fick vi dessa utbildningar med jämna mellanrum. Oftast är det ju inte branden som är det farligaste, utan röken, och jag frågade brandmannen om den gamla jämförelsen gällde som jag fick lära mig då, för några år sedan om röken. Då pratade vi om att man skall göra i ordning en hink med tapetklister och stoppa ner huvudet där och sedan andas. Han tittade på mig och höll med om att det var en bra liknelse. Sist men inte minst fick vi släcka en brand i en brinnande människa med hjälp av brandfilt.

Själv fick jag ju tillbaka minnesbilder från en filminspelning där ett hus skulle brinna.det var en kuliss som var specialpreparerad just för detta, men där det mesta som kunde gå fel verkligen gjorde det. Rökgaser antändes och det blev en mer realistisk brand än någon kunde ana. Så medan vi i filmteamet flyttade på nyfikna, så gjorde sig brandmännen i ordning för insats samtidigt som regissören skrek fortsätt filma, fortsätt filma. En lätt chockad skådespelare i minus 20 grader, iklädd endast trosor och BH. behövde inte spela framför kameran, utan allt blev realistiskt. Folket som bodde i grannhusen blev chockade och vi fick sända in sjuksköterskor och brandmän för att lugna dem. Efter en halvtimma hade de lugnat sig så vi fick göra färdigt scenerna. Så mer realistiska bilder än dessa kunde knappast bli.

Så tänk på, det är inte elden som är farligast utan röken.

Om ca 14 dagar blir det ytterligare en kurs, då i HLR.

Tystnad, tagning #bloggswe

Då många minnen kom upp från min filmarbetarperiod, så fortsätter jag på temat.

Vi är i mitten av filmatiseringen av TV-serien, när vi nu skall ta en del eteriörsscener av familjens hus, och vad som händer i deras närhet.

Serien beskrivs så här på IMDB: ”A house has burnt down to the ground. Malte and Charlotte, husband and wife, severly traumatised by the obscure accident, refuse to tell the police what happened that particular evening, when the flames took their daughter Linn away from them. The painful truth unfolds step by step throughout the 3 episodes, and reveals dark tragic secrets of a contemporary swedish family.”

Nere i Sunningesund strax utanför Uddevalla har vi fått bygglov till ett kulissbygge till familjens hus. De andra villorna som ligger där kommer att bilda en fond om hur det ser ut. Själva Interiören av huset är uppbyggt i studio, men nu blir det så verkligt som det kan bli. Att det blir en kuliss och inte ett riktigt hus, beror på att huset skall brinna upp i slutscenerna som vi snart skall filma.

Allting är färdigt, förutom att snön, som skall inrama saknas. Men det finns en reservplan och det är en tankbil med filmjölk som skall komma och sprida ut sin last i omgivningen. Men vädrets makter står oss bi och snön kommer på natten och ger oss rätt stämning. Dagfilmningen går utan problem och nästa dag börjar vi sent då et skall bli nattfilmning.

Under dagen är pyroteknikfirman där och riggar huset med gasolrör som gör att huset sedan under nattscenerna skall brinna. Vi kommer på plats på eftermiddagen och förbereder allt. De boende i området har blivit informerade om hur de skall ha sin belysning tänd i fönstren plus att en del har fått extra strålkastare uppsatta både inom och utomhus för att förgylla stämningen. Kvällsfilmningarna löper på som planerat, men en oväntad gäst kommer på besök, en köldknäpp. Snart kryper kvicksilvret ner under minus 20 grader. Första scenerna går bra, då det är fullt påklädda personal och skådespelare. Vi hade en extra stor strålkastare med ett allldeles eget elverk som skulle lysa upp Uddevallabron för att ge en stämningsfull inramning, men kylan drog också fukt från vattnet, så dimma gjorde det omöjligt.
Brandbilen och ambulansen står avsides om uti fall något skall hända…

Nu börjar vi med dramatiken och huset skall brinna. Pyroteknikfirman har gjort ett bra jobb och det ser verkligen verkligen väldigt bra ut. Med den brinnande villan i bakgrunden kommer nu skådisarna springandes i kalsonger resp trosor och bh ut från villan i minus 25 grader, och då händer det, som ingen väntat på. Rökgaserna som bildats stannar kvar i huset pga av kylan och helt plötsligt inser vi alla att det brinner mer än det skall. och vi filmarbetare försöker få undan en del nyfikna som finns där. Våra kända skådespelare som verkligen kan sina saker med att skapa rätt stämning får en extra krydda av rädsla i blicken. Familjen i en av de närliggande villorna drabbas av panik och ambulanspersonalen får hjälpa till och lugna dem.Allt medan regissiören vill fortsätta filma och får kanonbilder på skådisarna som med skräck och proffesionism får det att bli verkligt. Branden släcks och allt är som förut, nästan. Grannarna som fick panik, vägrar låta oss fortsätta att filma och i närmare en timma sitter de ansvariga plus ambulans och brandpersonal och pratar med dem medan vi filmarbetare får vänta.

Allt slutar dock lyckligt, vi får filma färdigt och det blev en bra TV-serie i tre delar med mycket realitet och dramatik.

Ni kan läsa mer om TV-serien på Götafilms hemsida.

Storbrand igen #blogg100 #tragedi

Än en gång har vår stad drabbats av en storbrand. Denna gång två radhuslängor med 3 resp 4 lägenheter.

 

DSC_0085DSC_0086 DSC_0093
Här är fortfarande brandskum kvar i takrännan

DSC_0087 DSC_0088 DSC_0089 DSC_0090

DSC_0091
Vid denna ingång bodde en dam som hade problem med tidningstjuvar som vittjade hennes brevlåda på dagens tidning.
Pratade några gånger med damen och hon hade väckarklockan på halv fyra varje morgon för att gå ut och hämta dagens tidning och lägga dit en gammal för att ge tjuven. Vet inte om de någon gång fick fast tjuven.

DSC_0099 DSC_0100

På vägen bort från brandplatsen fotar jag denna brevlåda och lampa som smält i värmen från branden över gångvägen. Vid denna brevlåda står en tjej och skakar. Hon bodde i fastigheten och var fortfarande chockad.

Hon ber mig titta in på gården….

DSC_0102
Där ligger fullt med glasskärvor från fönstret på övervåningen som exploderade av värmen.

DSC_0103

Jag pratade en stund med denna tjej och gav henne sedan en varm kram innan jag måste hasta vidare.

Jag tänker inte gå några händelser i förväg men det har varit många olika bränder i området den senaste tiden.

TTELA: Våldsam brand i garagelänga
TTELA: Bilar brann på Slåttervägen
TTELA: Serier av bränder under julhelgen

 

Det glöder än….

Sitter nu framför datorn mellan två nattliga besök på brandplatsen…

Har lovat att ta kontroll klockan 02 och 04 så att ägarna och de som jobbar får chans till lite vila.
På ett av de ställen där spannmål har legat fanns det fortfarande lite glöd kvar som var tvunget att vattenbegjutas.
Men det vart helt vindstilla så risken att något skulle sprida sig var liten.DSC_0469

Men känslan att gå runt i ruinerna där man lekte som barn var överväldigande och många tankar for runt i huvudet medan man gick där och kontrollerade att allt var lungt. Att stå där mitt i natten och titta på de grisar som klarade sig, som nu sov lugnt och tryggt medan det bara några meter därifrån utspelade sig scener som man har svårt att föreställa sig, kändes inombords.

Man såg platsen där tidigare ”bonnfolket” hade kokat ”potäter” till sina grisar. Man såg gårdsdammen, som sedan många år sedan är igenfylld och borta. Man tänkte på hur man som liten fångade vattenödlor i den dammen på sommaren medan man på vintern tog sina första steg på skridskorna. Man kände nästan hur det gjorde ont i baken när fötterna inte hängde med och man satte sig takt mer på baken. Men upp igen och nya försök.DSC_0485

Man kände den nerförsbacke genom dalen som sedan gick upp till Enebacken där vi ofta lekte. Denna backe är sedan många år sedan igenfylld och bebyggd med nya svinstallar. Det ser inte alls ut idag som det gjorde när man var liten. Man kommer till andra sidan den idag obefintliga ladugården och promenerade förbi den idag obefintliga ”gödeselstan”. Den vägen var alltid svår att gå då den ofta var en kombination av väg och två diken efter traktorhjulen. För några dagar sedan var denna väg en fin gräsyta med ett par parksoffor där man kunde sitta och njuta i solen och se ut över nejderna. Jag kunde inte låta bli att stanna till och titta ut över den otroligt vackra utsikt som är över ”Sveriges Grand Canyon” ner mot samhället Sjuntorp. Det bara var så vackert denna utsikt klockan två på natten. Den känslan att stå där och titta på det vackra medan man i ryggen hade en mindre katastrof, gjorde att det föll några tårar på min kind.

slumpansdalgang

slumpan

Mycket skall en människa vara med om under sin livstid

Storbrand – en tragedi

ca 1200 grisar innebrända och tre stall brann ner hos grannen i går kväll, i natt

DSC_0453DSC_0454DSC_0455
Denna bild har köpts och publicerats i flera medier

DSC_0458DSC_0459DSC_0460DSC_0461DSC_0462DSC_0463

Alla ovanstående bilder har inköpts av TV-bolag

DSC_0471DSC_0472

Trygga och lugna grisar i stallet brevid obekymrade om vad som händer i övriga stall

DSC_0473
Trygga och lugna grisar i stallet bredvid obekymrade om vad som händer i övriga stall

DSC_0474DSC_0475DSC_0475DSC_0465DSC_0466DSC_0467DSC_0468DSC_0469DSC_0470

 

DSC_0479DSC_0482DSC_0481DSC_0480