Det glöder än….

Sitter nu framför datorn mellan två nattliga besök på brandplatsen…

Har lovat att ta kontroll klockan 02 och 04 så att ägarna och de som jobbar får chans till lite vila.
På ett av de ställen där spannmål har legat fanns det fortfarande lite glöd kvar som var tvunget att vattenbegjutas.
Men det vart helt vindstilla så risken att något skulle sprida sig var liten.DSC_0469

Men känslan att gå runt i ruinerna där man lekte som barn var överväldigande och många tankar for runt i huvudet medan man gick där och kontrollerade att allt var lungt. Att stå där mitt i natten och titta på de grisar som klarade sig, som nu sov lugnt och tryggt medan det bara några meter därifrån utspelade sig scener som man har svårt att föreställa sig, kändes inombords.

Man såg platsen där tidigare ”bonnfolket” hade kokat ”potäter” till sina grisar. Man såg gårdsdammen, som sedan många år sedan är igenfylld och borta. Man tänkte på hur man som liten fångade vattenödlor i den dammen på sommaren medan man på vintern tog sina första steg på skridskorna. Man kände nästan hur det gjorde ont i baken när fötterna inte hängde med och man satte sig takt mer på baken. Men upp igen och nya försök.DSC_0485

Man kände den nerförsbacke genom dalen som sedan gick upp till Enebacken där vi ofta lekte. Denna backe är sedan många år sedan igenfylld och bebyggd med nya svinstallar. Det ser inte alls ut idag som det gjorde när man var liten. Man kommer till andra sidan den idag obefintliga ladugården och promenerade förbi den idag obefintliga ”gödeselstan”. Den vägen var alltid svår att gå då den ofta var en kombination av väg och två diken efter traktorhjulen. För några dagar sedan var denna väg en fin gräsyta med ett par parksoffor där man kunde sitta och njuta i solen och se ut över nejderna. Jag kunde inte låta bli att stanna till och titta ut över den otroligt vackra utsikt som är över ”Sveriges Grand Canyon” ner mot samhället Sjuntorp. Det bara var så vackert denna utsikt klockan två på natten. Den känslan att stå där och titta på det vackra medan man i ryggen hade en mindre katastrof, gjorde att det föll några tårar på min kind.

slumpansdalgang

slumpan

Mycket skall en människa vara med om under sin livstid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s