Vända det negativa till positivt

bengt
Bilden ovanför är en bild från ett annat föreläsningstillfälle, men igår var det dags igen.

Jag och ytterligare två personer var inbjudna att inför en grupp konfirmander berätta om våra livsgärningar om att vara goda förebilder i dagens samhälle. Innan vi klev in i salen, så hade de berättat om historiska förebilder, med de ville visa att det finns förebilder att ta efter även idag. Att min kristna tro spelar in i denna föreläsning var en viktig del, men det är inget jag pratar om så mycket. Vi har två präster i våra församlingar som sköter det så mycket bättre än jag. Så jag tonar den den biten oftast och säger att jag har ett varmt hjärta.

Jag började min del av anförandet med en liten modevisning. Jag hade på mig min trygghetsvandrar väst med tillhörande ryggsäck innan en ministripteaseshow tog sin början och jag tog av mig ryggsäcken och västen. Då visade jag upp min fina munkjacka med trädet på framsidan där rötterna är i Tyskland och kronan är i Sverige. Visade min historia och hur fördomar under hela tiden varit en del av mitt liv, fördomar vi bygger vidare på idag, i vissa kretsar. Jag berättade att min tro kom genom modersmjölen, då jag inte ville sluta ha bröstet, så mor fick alltid kleta in sina bröstvårtor med senap, så jag skulle sluta (hon ville nog inte att jag skulle bli präst eller biskop).

Jag gick vidare om att jag fickpanikångest och hur jag under fem år fick gå utan en vettig diagnos, hur jag bollades fram och tillbaka mellan vårdkontakter utan att det blev något vettigt. När jag sedan fick diagnosen och kunde lära mig mer om sjukdomen, då kunde jag rehabilitera mig själv, men också hur jag insåg att jag måste ta striden och kampen för att infrmera om panikångest. Berättade om hur jag hängde på husvagnen på bilen och åkte upp till Stockholm och byggde upp rikskansliet för Paniksyndromsällskapet en också åkte runt på vårdcentraler och sjukhus i Stockholmsområdet och informerade om detta. Samma sak gjorde jag sedan här i mitt närområde när stockholmsuppdraget var slutfört.

Jag hoppade återigen fram några år i tiden till far och sedan mor blev äldre och sjukare.
Jag tog lätt upp hur jag föreäste om mitt hemdatorsystem som gav familjen trygghet och att vi kunde leva tillsammans till ”the bitter end”. Jag tog också upp hur jag såg att det var fel i mors vård och omsorg och den kamp jag drev mot landstiget och kommunen, och hur landstinget var tvunget att ”sparka” folk, samtidigt som kommunen fick omorganisera, för att det skulle bli bättre omsorg. När sedan far och därefter mor lämnade det jordiska livet, så kunde jag knyta ihop säcken till viss del. Jag ställde mig på Göteborgs central och tog emot den uppsjö av flyktingar som vällde in i Europa och Sverige. Det var inte min sak att säga att du får komma hit och du får inte komma hit, det var våra svenska myndigheter. Men jag kunde ställa upp och ge dem ett varmt mottagande, ett sådant som mor inte fick under sin flykt genom Tyskland 1945. Hur de senare även blev tvungna att tigga för att klara livhanken. Även idag ser vi ju tiggeri även om det bytt former. Så vad har vi lärt oss?

Säcken knöt jag ännu mera ihop mot slutet då jag återigen visade upp min fina väst med kommunens emblem på, och sade att jag nu skall ut på nya uppdrag.

Kommande helg är det tatueringsmässa här i kommunen och då kommer det troligen mycket folk under dessa dagar, och det finns även indikationer på att Bandidos och Hells Angels kommer hit. Då skall jag och vovven vandra på staden och försöka ge besökarna trygghet i folkvimlet. Skall bli spännande.

Musik skall byggas utav glädje

20170226_111237

Då var jag och bror åter nere i Floda. Vi var inbjudna av Ulf Nilsson och Janne ”Lucas” Persson till invigningen TCB cafe of Floda. Cafet var det senaste tillskottet på Ön där TCB har samlat det mesta från rockens 50-60-70-tal med Elvis Presley i mitten.

Cafet är ett retrocafe inspirerat av amerikansk 70-tal med inredningen som lätt känns igen från filmer och TV från den tiden, inte minst jukeboxen.


Vi var inte de enda inbjudna gästerna, men det kändes stort att vara inbjuden. I caeet serverades det härliga bakverk, smörgåsar och lättare måltider. Elvis födelsehem (kopia) var öppet för husesyn, i biografen visades det Elvisfilm, i museet bland alla prylar som är de flesta fall är i original från artister från den tiden, spelades det musik, och bjöds på historier .


Här kommer ett smakprov på Ove Pilebo, tidigare frontfigur i Streaplers, och sin dansbandsmusik, medan Ulf avbryter med en historia…

 

Blogg100 – för att din röst har betydelse

blogg100-logotype

Nu är det dags för #blogg100 igen. I år är det sjätte året som det drar igång och startdatum är 1:a mars, som brukligt. I år blir det även ett tema, ”för att din röst har betydelse”, och det känner jag som viktigt…

Så här skriver Fredrik Wass på sin sida:

När jag startade Blogg100 för sex år sedan var det ett sätt att utmana mig själv tillsammans med andra. Att blogga varje dag, 100 dagar i rad, var ett sätt att hålla igång flödet av kreativitet. Insikten var att guldkornen ryms i det som blir gjort, inte det som hålls tillbaka.

Sedan dess har Blogg100 blivit något mer. Det har blivit en rörelse, en positiv motreaktion mot en digital omvärld som allt mer kommit att präglas av rykten, ifrågasättanden, taktiska spel och ett allt hetsigare debattklimat, något som eskalerat ännu mer under det senaste året.

Donald Trumps aktiva försök att tysta och misstänkliggöra oberoende medier och viktiga röster som granskar makthavare är oroväckande. Även helt vanliga människor som tillhör minoriteter eller kämpar för deras rättigheter blir attackerade. Vi ser tyvärr samma utveckling även på hemmaplan, där vinklad och falsk propaganda seglat upp som konkurrenter till oberoende och faktagranskade källor (medier, samhällsinstitutioner, vetenskap och forskning) och där människor inte vill eller har möjlighet att skilja dessa åt från rena lögner.

För mig sm tror på människans lika värde, som tror på en fri press sm håller sig inom lagens ramar och de pressetiska regler som gäller, så är det ännu viktigare i år än någonsin att vi gör våra ord hörda. Jag som tagit striden många lika ämnen, där jag har lite kunskap om saker och ting, ser ju ofta hur saker vinklas till förmån för den egna politiska uppfattningens skull. Jag har ju varit med i olika grupper på Facebook där man kunna hämta styrka och kraft, bland annat mor nazism. Men till slut blir gärna sådana grupper självfixerade vid sin åsikt så även faktaresistens uppträder även där. Då blir inte debatten sund, när vi försöker göra de svåra frågorna till lätta svar. Sociala medier spårar lätt ur, då vi skriver först och ibland tänker efter senare, så för mig är bloggen ett utmärkt sätt att lufta mina tankar…

Vill du läsa mer och kanske även hänga med, så hittar du mer info här.

… men barnen då? #blogg100

wp-1465394067317.jpg

I samband med att det blev offentligt med att Stampen ansökte om rekonstruktion så blev det väldigt fokus på journalister och framför allt de frilansande journalister som blir utan ersättning. Jag förstår som tidigare sagt att fackpress för olika fackförbund värnar sina medlemmar inom olika kategorier men när övriga media gör det känns det inte ok.

Jag har alltid värnat barn och ungdomar men även andra som av olika skäl inte kommer in i samhället som sig bör.
Varje år med några undantag har jag köpt majblommor både för att stödja barnen genom majblommor men också ge bidrag efter min förmåga för deras arbete
.
För ett par år sedan valde jag att tillsammans med mor och bror åka 10 mil enkel väg bara för att köpa blommor av en tös som pga sin hudfärg fick höra en massa fula ord och kommentarer istället för att få sålt blommor. Jag fick också kontakt med lokalradion i området som satte fokus på detta hur barn kan bli behandlade och de intervjuade både barn vuxna och representanter för majblomman.

I dag gjorde majblomman en tweet om barn drabbas när Stampen sviker sina journalister. Än en gång är det journalister…
Det handlar om frilansjournalister som blir av med er ersättning för en månad om de skött sin fakturering månadsvis. Emanuel Karlsten m fl som inte fakturerat på detta år, kanske av lathet, blir av med mer. Men får dessa journalister fortsätta leverera sina nyheter, så kommer de även fortsättningsvis att få betalt. Värre är det för journalister och tryckeripersonal som har tagit avgångsvederlag och blir av med den.

Enligt journalisten.se har stampen ca 3400 anställda. Enl ditributionsföretages sida finns ca 2200 tidningsbud.
En klar majoritet av de anställda. Nu skall jag också erkänna att i dag är jag på en filial där vi bara har bildistrikt även om sprigdelar förekommer. Men för ett par år sedan var jag på en annan filial där det fanns både springdistrikt, cykeldistrikt och bildistrikt.
Där kommer invandrarfamiljen, man och hustru med tre barn, varav den mista i barnkärra. Barnen väcks halv tre var morgon för att gå med föräldrarna vid utdelningen av tidningar post och paket. Detta händer 7 dagar i veckan, men det gör det av glädje för det är ändå skönt att slippa väcka barnen och uppsöka skyddsrum. Sommar som vinter, sol som snö… Här kommer den handikappade mannen som vill att sina barn skall ha det någorlunda dräglig. Efter senaste stroken blev han av med körkortet men bytte till springdistrik för att fortsätta jobba för barnens skull. Hustrun jobbar dagtid och då jobbade han natt så någon alltid var hemma. Båda dessa grupper har haft svårt att komma in, komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Här finns en del av de enkla jobben som det nu pratas om och som har avtalsenliga löner.  I våras avled den handikappade mannen, som också var min kompis. Vet inte hur det går för änkan och barnen i dag. Vad händer med invandrarfamiljen som dagtid kämpar med att lära sig svenska, på dagtid, för att komma in i samhället och delar ut tidningar på natten?

Vad som händer med Stampen framledes vet jag inte så mycket om, men jag vet att de finns de som gråter på jobbet idag, för de vet inte så mycket om morgondagen.

Torrläggning #blogg100

Nu är det verkligen torrt ute. Vi hör väldigt ofta om bränder i skog och mark, bränder som sprider sig fort nu om man inte vaktar noga.
Här hos oss försvann syrenerna fort där det var torrt. Gräsmattan börjar bli gul på vissa ställen och det känns inte kul. Kollade in väderprognosen och inga större mängder i antågande 😩

Började fundera på om man skall börja vattna men det känns som ett evighetsarbete. På min och Nussäs promenader ser jag att nästan varenda bäck är torrlagd och att det bara lyser brunt i botten. Visst, det är inget kul med regn när man kan ha det soligt och fint, men det behövs.

Jag ser ju att vår springbrunn behövs för alla djur. Här går både hunden och katterna och dricker. Gråsparvar kommer i mindre flockar för att dricka, bada och svalka sig. Nu börjar också ladusvalorna göra samma sak innan de skall ut på jakt. De kommer hit en sväng och dricker och doppar sig innan de återigen flyger till väders. Katterna ligger i buskarna och håller span på gästerna.

På kvällen kommer även ett duvpar och dricker och gör sig vackra för varandra, och de sista dagarna har även en huggorm slingrar hit på kvällskanten för att få lite vätska.  Man ser verkligen vad vattnet har för betydelse för allt levande. Det måste komma en riktig eller kanske ett par rotblötor, så det förslår. Åskskurar göre sig icke besvär, då det oftast kommer i så stora mängder att det rinner bort på ytan och förstör mer än gör nytta. Växternas rötter är ju sådana så de söker sig till fuktigheten, dvs neråt i marken. Men börjar du vattna eller det blir lite regn så det blir vått på ytan, så söker sig rötterna uppåt istället och blir ännu mera känsliga för torka. Så det är med blandade känslor som jag nu ser fram emot regn.

Nationaldagen 2016 #blogg100

Jag och Nussä valde att ta oss ner till Göteborg för att fira nationaldagen. Bror ville ha en dag för sig själv så han valde att stanna hemma. Vi tar pendeln ner till staden och där möter oss baksidan av Håkan-febern. Pratar med några ”sopgubbar” som samstämt säger ”jag har aldrig sett så mycket skräp på en gång”, medan de gick med sin griptång och plockade skräp. Sopbilarna åkte skytteltafik i parkerna för att forsla bort alla säckar med skräp, tomglas och ölburkar.

Därefter tog vi promenaden upp till Götaplatsen för att kolla in Götaplasket, eller biltvätten, eller vad man nu vill kalla det. Visserligen var anläggningen fin, men ligger absolut på fel plats. Hade varit trevligare att ha anläggt den i någon park med bänkar så man hade kunna njuta av den, känna svalkan i sommarsolen och kanske låta barnen leka.


Därefter styrde vi stegen mot Slottsskogen där dagens stora begivenhet skulle äga rum.
Här skulle snart ett musikevenemang gå av stapeln. Det var Göteborgs symfoniker som skulle spela musik från sin repertoar. Den stora konserten skulle vara mellan 14,00 och 15,30 men innan den så var det en hel del musik från scenen.

Jag och Nussä valde en bra plats i solen att sitta på, långt ifrån de övriga och med vinden bort från området. Både med hänsyn till hundrädda och allergiker och ickerökarna. Men vad hjälpte det, när folk gillar hundar och cigarettrök. Snart var vi helt inringade av folk.
Vet inte hur många sparkar jag fick i ryggen när folk passerade bakom mig och de som satt där, och ingen bad om ursäkt. Men, jag blev inte invalid av det i alla fall.

Innan själva konserten kom en grupp kallandes sig Storklös, en blåsorkester som bland annat spelade potpurri med Michael Jacksonlåter. Vilken fest det var och att få höra hans musik på detta sätt…
Det svänger ju riktigt bra…

Därefter kom själva symfonikerna i gång och spelade både internationell och nordisk klassisk musik, så det var bara att njuta i fulla drag. Underbart vacker var det att sitta där men när en halvtimma återstod blev det för varmt både för mig och för Nussä, så vi fick gå upp i skogen och sätta oss på en stubbe där och lyssna färdig.

En underbar dag började gå mot sitt slut och vi traskade sedan ner till centralen för att åka hem igen. Väl hemkommen somnade vi båda sött i skuggan på altanen.

 

Vi borde vara lite mer som Malena Ernman #blogg100

malena_ernman_2013-06-12_001
Jag gillar Malena Ernman, en duktig sångerska som har en otrolig bredd på det hon gör, och också lyckas med det. Men hon har något mer, som vi lite mer till mans behöver ta fasta på. Hon har, utan att ta politisk ställning, lyckats ta ställning för humanism, ett samhälle för alla och där alla är lika mycket värda. Sådant beundrar jag!

Jag följer många bloggar via läsaren i wordpress och då inte bara wordpressbloggar utan från en massa olika portaler och det är ofta helt underbart att läsa dessa, när man läser om det fina som finns runt omkring oss. Men så finns det några som är väldigt politiska, och där individen glöms bort och man hittar bara det negativa i omvärlden. Dessa ondgör sig om så mycket i samhället men har sällan några lösningar på det som färgar deras ögon.

Vi borde bli som Malena och ta mer ställning för det goda utan att behöva blanda in partipolitisk i det hela. Jag förstår de politiker som bloggar som politiker att de tar politisk ställning för sitt part, men vi är så många andra som har fina värderingar. Jag har under årets upplaga lärt ”känna” många nya bloggare som jag numera följer och därtill får notiser om. Många av dem skänker mig otrolig glädje när man läser om det lilla, som ändå är så stort.
Tänk om vi gemensamt kan sprida det vackra,  det fina, det underbara som finns, ta avstånd från det andra utan att gå in i debatt, så tror jag världen kan bli mycket vackrare och mänskligare än den någonsin har varit.

Malenas nya skiva kommer på nationaldagen och där vill hon ta tillbaka mycket av det som en gång var fint men nu har blivit fult att säga.
I intervjun med GP avslutar hon med orden:
– Det stör mig att Ultima Thule och andra har kidnappat musik där de sjunger om ‘vårt Sverige’. Jag vill ta tillbaka de där uttrycken till deras ursprungliga mening om ett land för alla, inte bara ett land för vissa.

Länk till intervju i GP

Japansk trädgård #blogg100

image

Här om dagen skrev jag ett kort avsnitt om stubben. Anledningen till att det blev kort var att kvällen var sen och jag skulle upp om två timmar för att jobba. Ytan där stubben var,  och tidigare vår granna gran som stormen Egon fällde, skall bli någon form av japansk stenträdgård, eller i alla fall en svensk variant.

Vi har ju lite trädgårdsprydnader som vi vill ha, men nästan var man än ställer dessa så står de I vägen för grodan (gräsklipparen). Genom att ordna en gräsfri/klippfri yta och placera en del av prydnaderna där så är de inte ivägen för något. Så förhoppningsvis blir trädgården mer lättskött.

Man vill ju gärna få göra det man är bra på men också kunna njuta utan att hela tiden hitta en massa jobb.

Ingredienser i en japansk trädgård:

Stenar

En enda väl vald sten med karaktär kan ge fin stämning. Ett arrangemang med flera stenar ska helst vara naturligt asymmetriskt, men ändå balanserat. Gångstenar leder besökaren genom trädgården och ska aldrig placeras i en rät linje.

Grus

Grus och sand symboliserar ofta vatten och de krattade spåren ska visa vågrörelserna runt trädgårdens ”öar”.

Vatten

En enkel vattenspegel, t ex i ett kar, räcker. En damm ska ha en oregelbunden form. Ställ gärna några stenar, eller ”öar” i den, så att man gå över.

Broar

En gångbro binder ihop olika delar av trädgården och symboliserar kommunikation mellan olika världar. Den kan vara enkel och rak och lika gärna leda över grus som över vatten.

Murar

Japanska trädgårdar döljer sig ofta bakom en hög mur eller häck, för att skydda från insyn och stimulera fantasin om trädgårdens skönhet.

Inhägnader

Staket fungerar som avgränsningar mellan olika delar av trädgården. För att de ska åldras naturligt och vackert görs de ofta av bambu eller något annat obehandlat naturmaterial.

Mossa

Om marken inte är täckt av grus, är den grön av mossa eller någon annan marktäckare. Inför en teceremoni ska värden helst vattna mossan för att visa sin gästfrihet.

Träd

Tallen symboliserar styrka och seghet tillsammans med bambu och japanskt aprikosträd. Tallen är grön året om, aprikosen blommar redan i februari och bambun böjer sig i storm utan att brytas. Körsbärsträdets blomning visar enligt japanerna på livets lycka och flyktighet.

Gräs och halvgräs

Rörelsen och det stilla prasslet från bambu och andra gräsarter hör till en japansk trädgård. Ett vanligt gräs är Susuki, Mischantus sinensis. Även halvgräs som starr är vanligt.

Prydnader

Används sparsmakat i Japan. Förr höll vattenspelens klånkande ljud djuren borta från odlingarna och vattenkaret var till för att gästerna skulle svalka sig innan de steg in i huset.

Blommande växter

kommer tillsammans med prydnader sist på listan. En blandning av många sorters blommor är smaklöst enligt japanerna. Hellre en eller några få blommor som verkligen får komma till sin rätt, t ex, japansk iris, trädgårdshortensia eller en lotusblomma.

Källa: Japanska trädgårdar av Christa Holm, Natur och Kultur.

Tänk på miljön! #blogg100

plastpc3a5se2

Det är enkelt att slita till sig en plastpåse i affären för att lägga en vara som frukt eller grönsaker i den. Påsen hamnar sedan bland hushållssoporna. Den förbränns för att ge värme, koldioxid bildas och en ändlig resurs förintas.

All plast skall hamna i plaståtervinningen för att bli råvara för tillverkning av nya produkter.

Plastpåsar har kommit att bli ett stort problem världen över. De hamnar i haven, orsakar översvämningar och förorenar miljön. Rwanda var det första land som helt och hållet bannlyste plastpåsen. Det sker inte utan protester, men förbudet övervakas rigoröst. Plastpåsar beslagtas på flygplatsen i Kigala, fordon kontrolleras vid gränskontrollerna, att smuggla in plastpåsar ger fängelsestraff. Flera andra länder och områden har följt efter. EU och många länder flaggar för restriktioner eller förbud.

Även Sverige behöver minska antalet plastpåsar men myndigheterna har inga planer på ett förbud. Ett skäl är att här finns ett lagstadgat producentansvar som gör att den som producerar påsarna även måste ta hand om dem.

Plast är det vanligaste skräpet på Sveriges stränder enligt en undersökning av Håll Sverige Rent 2015. I Rwanda märktes snart en markant skillnad i miljön. Rwanda blev det renaste landet i Afrika, kor och getter som går på bete dör inte längre av att få plast i sig. (Källa Vi-tidningen nr 5 2016).

Kan vi konsumenter bidra? Jag la in de 6 punkterna nedan och dan efter en länk till artikeln i Vi-tidningen på statusplats i alla miljögrupper jag kunde finna på Facebook. Resultatet blev hundratals gillande, många positiva kommentarer och delningar.

1. Kan det vara enklare?
2. Skaffa en tygkasse.
3. Lägg några rena genomskinliga plastpåsar i kassen.
4. När du handlar, lägg en lämplig vara i varje plastpåse.
5. Betala och forsla hem.
6. Upprepa!

K-G Ahlström