En solskenshistoria

Min vän Ola Gäverth delade en solskenshistoria i sitt flöde från det som hände i fredags.
Jag har lyssnar på det flera gånger och mina ögon var inte torra.

Läs och lyssna

 

Direktlänk: Stina hjälpte skadad 6-åring på Drottninggatan

 

Vill också lägga till min statusuppdatering jag gjorde under kvällen med anledning av händelserna.

Kära vänner!

För ungefär ett och ett halvt år sedan deltog jag i en manifestation för kärlek.
Då stod jag på ett torg här i Trollhättan och lyssnade på sång musik och tal.

Vi hade en tyst minut och under den minuten satte vi upp ett pekfinger i luften. Ett tecken som betyder ”vi är alla en”. Detta tecken har också använts av jihadister för att visa seger. men vi blev alla kallade jihadister av vissa grupper.

Varför stod vi där i gemenskap och och manifesterade för kärlek. Jo, en galning hade med ett svärd gått in på skolan i närheten och dödat 2 personer direkt och en tredje som senare avled på lasarettet. Totalt 3 döda för en galning.

I dag var det repris för mig. Dock kunde jag inte närvara IRL på Sergels torg men jag kunde vara med via TV. När det blev en tyst minut sätter jag upp ett finger i luften, ”vi är alla en”.
Anledningen denna gång var det en galning ett par dagar tidigare, som med lastbil dödat fyra personer.

Det ena skedde i Trollhättan och det andra i Stockholm.
Den ena hade ett svenskklingande namn och den andra har ett arabiskklingande namn.

Ingen använde gevär men båda hade radikaliserats år olika håll men med det gemensamma att förändra värden genom att döda och sätta skräck i oss. En använde ett värja som vapen den andra en lastbil. Det är inte vapnet som dödar, det är människan som håller i vapnet oavsett om det är en pistol eller något annat.

Jag är tillräckligt gammal och minns morden i Åmsele.
En ensam galning skjuter först ihjäl en fader i åsynen av sonen. Detta med gevär från nära håll rakt i huvudet. SEdan skjuts sonen ihäl på samma sätt. När hustrun och modern börjar leta blir hon ihjälslagen med geväret och får sedan halsen avskuren.

Jag är tillräcklig gammal att minnas Malexandermorden där två poliser blir ihjälskjutna med sina egna tjänstevapen i huvudet på nära håll. Båda förövarna hade svenskklingande namn.

Det finns många galningar vårt samhälle oavsett namn, nationalitet, etnicitet, religion sexuell läggning mm.

 

Så mycket kärlek

c82a9jowaaagzv0

Några personer kommer aldrig mer hem efter det som hände i Stockholm i går eftermiddag. Fruktansvärd tanke vad någon/några vettvillingställt till med. Mia tankar finns naturligtvis bland de drabbade i sin sorg just nu…

Men det jag slås av är all den kärlek som vi visar just nu i denna svåra stund. Folk tog till apostlahästarna för att komma utanför tullarna för att försöka ta ta sig hem, andra köpte hem pizza ifall det kommer någon, andra öppnade upp sina hem och gav okända medmännsikor värme och en stunds avkoppling i svår stund. En del informerade om att de har sängplatser ifall någon inte kommer hem…

Tänk vilket underbart land och vi lever i med sådan befolkning.

Jag ser i så många flöden den kärlek som delas och en enda person har frågat sig vart vårt fina land har tagit vägen.

Som tidningsbud som även delar ut post, så ser jag hur mycket folk engagerar sig i olika hjälporganisationer och skänker pengar, både till projekt inom landet och utomlands. Jag har några gånger tänkt skriva om den omtanken jag ser i postflödet, och känner så mycket kärlek och värme. Den medmänskligheten är otrolig och jag känner mig stolt över vårt Sverige. snip_20170408102441

En vän skrev i sin statusuppdatering så här:

Tankarna går till 08-området!
Nu har även Sverige fått känna av detta hemska!
Litanians ord är aktuellare än någonsin: ”För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden.”
Bevara oss, milde Herre Gud!

Jag, en stolt svensk

flaggstang_original_photo
I dag känner jag mig mycket stolt över att vara svensk. Det mesta tyder på att det var ett terrordåd som drabbade Stockholm i eftermiddags.

Jag såg de första rapporterna om vad som hände där, med då var det fortfarande väldigt osäkert. Men snabbt kom Sveriges radio igång med extrasändningar, SVT Nyheter var igång efter 10 minuter. Polis och myndigheter var snabbt igång och och försökte få överblick över situationen. Trots allt förvirring så kom det i alla fall lite information om vad som hänt, även om den var knapphändigt. Snabbt kom Facebooks safetycheck igång och det plingade till att vän efter vän var i säkerhet. Kändes otroligt skönt.

Men det jag mest är stolt över att över är att det gick så fort att få ut information och att myndigheterna snabbt igång med att säkra området. Misstänker/tror att myndigheterna har tränat inför detta scenariot.

Just nu känner jag en frustration över det som hänt och skulle vilja åka dit och hjälpa till. Troligen skulle jag vara mest i vägen, men om jag får förfrågan tvekar jag inte att åka.

Minns för några år sedan när jag gick på en gata i Trollhättan. Tvärs över vägen smäller det till i en lägenhet på andra våningen. Fönster och fönster ramar flyger ut över gatan och framför mig på trottoaren. Av tryckvågen flyger jag in i husväggen samtidigt som rutorna sprängs omkring mig och det flyger glassplitter. Ut från butiken under kommer en dam springandes och är livrädd och skriker hela trappan är som ett vattenfall och slänger sig om halsen på mig. Hon skakar gråter och vet inte vad hon vill, det enda hon vet är att hon inte släpper taget omkring mig. Kom snart rykten om att en hembränningsmaskin hade exploderat. Snabbt var polisen på plats och snart fick vi besked att det var en varmvattenberedare som exploderat. Inte en terrorattack men skrämmande ändå.

Nu gäller det att vi behåller lugnet, för är det en terrorattack så vill de skrämmas och splittra oss,och det får vi inte låta ske. Satt tidigare och kollade tågtider till Stockholm för att ev åka nästa vecka för att promenera på Djurgården. Nu ser det ut som om jag får jobba, men då skjuter jag på resan en vecka.

Gillar hashtaggen #OpenStockholm. där privatpersoner erbjuder hjälp stöd och värme till varandra… Detta gör mig stolt…

Jag tror på Sverige och vårt fina land. Detta kommer inte att påverka mig, även om detta kommer att förändra landet.

Så tack till alla myndigheter, radio, TV press som håller sig sansade och försöker hålla en professionell ton, även om man på vissa hör en liten darr på rösten.

P4 Väst (@P4Vast) ni är bäst

20170405_172740

Nyhetsnörd som jag är och att radion under nästan alla år varit en mycket viktigt nyhetskälla för mig, så blev jag med i Publiknätverken i både P4 Väst och SVT Nyheter Väst. I går hade vi träff i radions nygjorda lokaler och med ny teknik som de är först med i världen, så var det stort att vara där. Lokalerna var mycket fräscha och det kändes nästa som att få gå på röda mattan på premiärfilmer på biografer.

Jag lärde ju känna lite folk på radion i samband med att vi avslöjade vården och de brister som förekom på vårdcentralen, och det är alltid kul att träffa dem. Men den världsunika nya tekniken som de kär radion med var mycket intressant…


Allt körs ju numera med pekskärmar och ljudet talet mixas direkt i studion medan resten mixas i deras servrar i Göteborg och sedan skickas tillbaka innan det skickas ut i etern. I studion används pekskärmar och mycket arbete har gjort för att göra arbetet så lätt som möjligt. I dag är ju de flesta produktioner självkörande och du kan ju alltid förbereda med att lägga fingrarna rätt regler, och det går ju alltid att känna med fingrarna så man har fingret på rätt regel. Men har du pekskärm, så kan du aldrig känna reglarna utan att behöva titta på skärmen. Så de fick hitta på nya lösningar för göra reglarna enklare och mer automatiska.

Detta var mycket intressant, tyckte jag. Har ju sprungit i andra studios med gamla tekniken, men att se det här var bara WoW!

Kanalchefen berättade att när de till exempel bevakar en bandymatch så sitter de på läktaren och skriver in på sin hemsida vad som sker i matchen. I sporten på helgerna så har de ju fönster där de kan gå in och direkt prata i radion med rapporter.
Då är det bara att starta programmet i läsplattan och har hela tekniken där och kan då sköta hela tekniken från samma plats.

Verkligen tufft, måste jag säga…

20170405_163459
Kanalchefen Peter Sundblad

 

20170405_163504
Nätverkaren Jörgen Winkler

 

20170405_163452
Reporter Joel Hansson
20170405_154032
Framåt fredags sångfågel Jimmie Schewenius
20170405_170002
Reporter Victor Jensen och Julia Forsberg, digital redaktör

 

20170405_153526
Nyhetsdesken

Själv fick jag en stund att gå runt och prata med reportrar och andra som jobbar i huset, både om teknik och radio. Vi hade sedan samtal om hur radion skulle utvecklas för framtiden, hur vi lyssnare ville att vårt område skulle bevakas, och vad vi tycker är intressant. Vi var ju överens om att det finns ett politikerförakt i området men också en hel del hat i samhället som yttrar sig på olika sätt. Vi ansåg därför att radion är ett viktigt medium för att föra ut information om hur samhället och demokratin fungerar…
Det finns ju en hel del brister i kunskap hos vissa individer.

20170405_164712

Att jag var en linslus, hade jag ingen aning om…
Men nu finns det bildbevis. När radio publicerade bilderna på sin sida, så syntes jag på 4 av 5 bilder. Men ingen kan ta miste på att jag är mycket intresserad av vad som händer där.
Nedanstående bilder har jag fått låna av radion och är copyright:
foto: P4 Väst/Sveriges Radio

Tack P4 Väst för lån av era bilder. (foto: P4 Väst/Sveriges Radio)

Teater

20170404_082513(0)

Ja, så var det dags igen…
Jag skulle spela en soldat inför lågstadieelever i årets påskspel.
Denna gång hade min hemförsamling frågat tidigt för att inte grannförsamlingen skulle hinna fråga. Men jag fick ingen förfrågan därifrån denna gång, vilket kändes skönt, trots allt.

Jag hade en replik ”Jag vet att du är Jesus från Nasaret, Judas pekade ut dig, följ med mig”.

Sedan fick Jesus gå före mig med mitt svärd i ryggen.

Ja påsken handlar ju om Jesus lidande och död och sedan uppståndelsen, och hela historien blir ju visualiserad för barnen som uppskattar detta. Sedan händer det att ja busar lite extra med barnen, om jag kan, vilket brukar vara uppskattat.

På bilden ser jag ju jättesnäll ut, men kan skrynkla till hela ansiktet så, jag skrämmer barnen lite, vilket de tycker är kul.

 

Vår helgalna värld

Gång på gång möts man av nya händelser idag, händelser som hände under andra världskriget. Varken jag eller bror hade överlevt i Hitlers Tyskland, Jag med min panikångest och bror med sin sin utvecklingsstörning. Vi hade säkert blivit mördade på ett humant sätt, som de kallat barmhärtighetsmord.

Även idag gör vi samma sak, inte minst i Sverige där stora grupper får lida för vad någon liten skara gör…

En kompis statusuppdatering på Facebook gjorde mig uppmärksammad på detta:
Homosexuella begravs levande i Tjetjenien
Här är de inte ens så omtänksamma så de offrar en gevärskula på personen, eller kanske en gaskammare…. Nej, de begrav levande direkt….

Hur grymma kan vi människor bli?
Skänk gärna en slant till Regnbågsfonden och deras arbete…
Vi får inte låta vansinnet fortsätta…

Låt hjärtat va me…

20170402_142634

I går var jag och bror på kalas…
Vår fina vän Penilla Günhter firade 10 år med nya hjärtat… Ja det fysiska hjärtat som sitter i bröstet. För 10 år sedan fick Penilla akut hjärtsvikt men med ett antal lyckliga omständigheter fick Penilla ett nytt hjärta. I dag 10 år senare är det full fart på jäntan både här lokalt och i riksdagen. Då för 10 år sedan kände vi inte Penilla, men man följde henne via medier och vad hon drabbats av.

En annan av mina vänner går hela tiden med en axelväska och i den finns en batteripack. Batterierna går till en pump som är inopererad mellan hjärtats kamrar som hjälp för att pumpa blodet i väntan på operation.

Penilla är ett levande bevis vad en transplantation kan betyda för en individ.
För Penilla gick allt oerhört snabbt medan andra personer kan få vänta på att rätt donator skall dyka upp, och själv tror jag man får många extentiella frågor som behöver bearbetas. Jag vet ju själv hur det var när jag drabbades av livskrisen i mitt liv.

Själv tog jag väldigt tidigt ställning för att anmäla mig till donationsregistret. Hela min kropp får användas för forskning och hela min kropp utom hjärnan får användas till transplantation. På något sätt tror jag att mitt JAG finns i hjärnan och känner en skräck för att vakna upp en annan kropp. Nu tror jag inte det blir aktuellt med någon hjärndonation, men vem vet vad framtiden visar.

Hjärtefesten som hölls i villa Elfhög visade sig besökas av många vänner till Penilla. Mycket fina personer med varma hjärtan, som nu också blivit mina vänner. Ett fint bord med presenter och jag skämdes lite, då vi inte hade något med oss. Vi hade istället skänkt pengar till Hjärt- lung-fonden, där jag i min tro, tror att det gör större nytta. Penilla får jag chansen att krama så många gånger och det skänker värme och vänskap.

På P4 Väst finns en intervju med Penillas man i anslutning till operationen för 10 år sedan: Penilla Gunther har fått nytt hjärta

Har du inte anmält dig till donationsregistret så kan du för det på Socialstyrelsens hemsida

Du kan också ge ett bidrag till Hjärt-lungfonden.

Tack Penilla, dina arbeten betyder så mycket för så många av oss…

Hela lokalen var pyntat med hjärtat och kärlekens attribut, så jag var tvungen att fotografera.

Tryggare kan ingen vara…

20170331_211619

Äntligen fick jag chansen att trygghetsvandra i staden, men skall nog vara stolt trots allt… Detta var tredje gången jag gjorde detta och en gång per månad börja jag väl trots allt vara nöjd med. Lönehelger infaller nu ett tag i samband med mina arbetsveckor, så det missar jag…

Nu har jag ju inte legat på latsidan med tryggheten utan även föreläst om detta, så jag behöver inte skämmas.

Jag var redan uppe strax efter 18 med bussen och promenerade runt i våra södra stadsdelar inklusive kända Kronogården. Allt var lugnt och stilla, inte mycket folk i rörelse för att vara fredagskväll. Promenerade i parker mot staden, då ja vet att vissa parker känner kvinnorna sig osäkra. Nu var jag ju ensam där och då får jag inte agera som trygghetsvandrare och kunde därför inte ha min väst på mig, men oavsett, så kan jag agera som medmänniska. Sedan tror jag min lille Nussä också ger ett lugnande intryck.

Vid 20-tiden träffades vi ett gäng trygghetsvandrare på torget och sedan delade vi upp oss i två grupper och promenerade sakta genom centrum. Runt i centrum mötte vi en del sportande ungdomar som var på besök i staden. Där måste jag ge en eloge till ledarna som följde ed ungdomarna ut. Var nog en trygghet för alla. Vakterna på krogarna hade det också lugnt. Visst var det fullt med folk, men det var i stort sett bara matgäster.

I och ed att det var så lugnt så åkte jag hem med bussen strax före 22.
Min lille vovve hoppade upp i knät och somnade med en gång på bussen. Han var nog tröttare än vad jag var efter att ha gått med nosen i backen hela kvällen. Måna nya spännande dofter, så det var nog hela arschenalen av kvällstidningarna han fick läst på kvällen.

Vi är många olika människor som ingår i gruppen, en vi har ett gemensamt och det är att vi värnar allas trygghet och säkerhet, så långt det är möjligt.

Jag sprider värme

20170328_144720

Ett av målen med resan till Rendsburg var att möta våren och förhoppningsvis ta den med hem. Visst, jag lyckades i alla fall delvis, jag mötte våren där. Medan jag var där slog vi årshögsta med 19,6 graders värme. Så då blev det premier med en jordgubbsglass med grädde. Vet ni vad det bästa var? JO att jordgubbarna smakade jordgubbar och inte som så många gånger bara ”vatten”. Vilket lyckokast att sitta där på torget på en parkbänk att njuta av solen och denna superba glass. MUMS!

Ett lyckokast var också att vandra runt i staden och leta vårtecken, blommor som stack upp ur jorden och blommade, körsbärsträden och andra blommande buskar. Ni må tro att jag njöt i fulla drag…

Ett axplock av vår visare jag här….

Resa ensam

20170328_135621

Ibland saknar man en livspartner och ibland inte. Visst har jag många vänner och även ex men resor och liknande har jag oftast föredragit ensam. Man lär känna så mycket nytt folk och få se så mycket mer av kultur i olika länder och platser.

Ute i Europa och världen så är människor mer inbjudande och välkomnande är vad jag upplever i Sverige. Är men ensam så så blir man snart inbjuden till gemenskapen och en gemenskap som jag tycker jag saknar när man är flera personer tillsammans. Så charterresor har aldrig intresserat mig.

Jag tog pendeln ner till Göteborg och vidare en promenad bort till Stenas Tysklandsterminal. Väl ombord installerar jag mig i hytten, kollar upp utrymningsvägar mm, innan jag kollade upp närmaste rökplats.  Ganska snart om jag i samspråk med ett par Värmlänningar som pratade rally, och jag fick några ord med i laget. Promenerade bort till baren och det dröede inte länge innan jag slog mig ihop med ett par från Skillingaryd. De hade passerat tonåren för länge sedan och undrade o de kunde får byta hytt, o det var möjligt. De ville inte liga ovanpå varandra en hel natt. Det hade fått en dubbelhytt med två bäddar ovanpå varandra…

Helt plötsligt säger mannen, är det inte Per Eklund (rallyföraren) som sitter här bredvid? Det var ju värmlänningarna jag pratade med tidigare, och då kände jag igen mannen. Jag fick det sedan bekräftat av anställda ombord. Gjorde besök i butiken och i en av de mer undanskymda kassorna satt en mörkhyad man alldeles ensam. Han och jag blev goda kompisar så vi hamnade i samspråk, ett mycket trevligt sådant….

Så fortsatte hela kvällen tills det var dags att gå och lägga sig.
Morgonen efter blev det standardbestyren men då hade jag bestämt mig för att vara bland dem som gick av först. Tanken var att komma så tidigt som möjligt till järnvägsstation för att kunna ta tåget till Rendsburg och min tyska hemstad. Det gick som på räls till Hbf, så jag hann till och med att bli intervjuad av en person som ville ha mina synpunkter på hur tyska järnvägsföretaget skötte sin service.