Ibland saknar man en livspartner och ibland inte. Visst har jag många vänner och även ex men resor och liknande har jag oftast föredragit ensam. Man lär känna så mycket nytt folk och få se så mycket mer av kultur i olika länder och platser.

Ute i Europa och världen så är människor mer inbjudande och välkomnande är vad jag upplever i Sverige. Är men ensam så så blir man snart inbjuden till gemenskapen och en gemenskap som jag tycker jag saknar när man är flera personer tillsammans. Så charterresor har aldrig intresserat mig.

Jag tog pendeln ner till Göteborg och vidare en promenad bort till Stenas Tysklandsterminal. Väl ombord installerar jag mig i hytten, kollar upp utrymningsvägar mm, innan jag kollade upp närmaste rökplats.  Ganska snart om jag i samspråk med ett par Värmlänningar som pratade rally, och jag fick några ord med i laget. Promenerade bort till baren och det dröede inte länge innan jag slog mig ihop med ett par från Skillingaryd. De hade passerat tonåren för länge sedan och undrade o de kunde får byta hytt, o det var möjligt. De ville inte liga ovanpå varandra en hel natt. Det hade fått en dubbelhytt med två bäddar ovanpå varandra…

Helt plötsligt säger mannen, är det inte Per Eklund (rallyföraren) som sitter här bredvid? Det var ju värmlänningarna jag pratade med tidigare, och då kände jag igen mannen. Jag fick det sedan bekräftat av anställda ombord. Gjorde besök i butiken och i en av de mer undanskymda kassorna satt en mörkhyad man alldeles ensam. Han och jag blev goda kompisar så vi hamnade i samspråk, ett mycket trevligt sådant….

Så fortsatte hela kvällen tills det var dags att gå och lägga sig.
Morgonen efter blev det standardbestyren men då hade jag bestämt mig för att vara bland dem som gick av först. Tanken var att komma så tidigt som möjligt till järnvägsstation för att kunna ta tåget till Rendsburg och min tyska hemstad. Det gick som på räls till Hbf, så jag hann till och med att bli intervjuad av en person som ville ha mina synpunkter på hur tyska järnvägsföretaget skötte sin service.