Några personer kommer aldrig mer hem efter det som hände i Stockholm i går eftermiddag. Fruktansvärd tanke vad någon/några vettvillingställt till med. Mia tankar finns naturligtvis bland de drabbade i sin sorg just nu…

Men det jag slås av är all den kärlek som vi visar just nu i denna svåra stund. Folk tog till apostlahästarna för att komma utanför tullarna för att försöka ta ta sig hem, andra köpte hem pizza ifall det kommer någon, andra öppnade upp sina hem och gav okända medmännsikor värme och en stunds avkoppling i svår stund. En del informerade om att de har sängplatser ifall någon inte kommer hem…

Tänk vilket underbart land och vi lever i med sådan befolkning.

Jag ser i så många flöden den kärlek som delas och en enda person har frågat sig vart vårt fina land har tagit vägen.

Som tidningsbud som även delar ut post, så ser jag hur mycket folk engagerar sig i olika hjälporganisationer och skänker pengar, både till projekt inom landet och utomlands. Jag har några gånger tänkt skriva om den omtanken jag ser i postflödet, och känner så mycket kärlek och värme. Den medmänskligheten är otrolig och jag känner mig stolt över vårt Sverige. 

En vän skrev i sin statusuppdatering så här:

Tankarna går till 08-området!
Nu har även Sverige fått känna av detta hemska!
Litanians ord är aktuellare än någonsin: ”För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden.”
Bevara oss, milde Herre Gud!