Hur tänker man?

20161022_105655-1

Jag brukar få en del positiva kommentarer för mitt sociala engagemang för trygghet i samhället. Känner mig stolt över det och tycker det är intressant att föra samtalet i dessa frågor. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något.

Som trygghetsvandrare är jag ingen polis utan bara en medmänniska som frivilligt har gått utbildningar och frivilligt syns ute i folkvimlet. Fredag och lördagskvällar, speciellt efter löneutbetalningen, så är det mycket folk på stan. Vi är ju polisens förlängda arm men också en hjälp. Många gånger händer det att någon blir överförfriskad och klarar inte att ta hand om sig själv, kompisarna sviker och man blir lämnad ensam. Speciellt unga tjejer kan då råka illa ut. Varken polisens eller min uppgift är ju att lagföra dem, utan att de kommer i trygghet. Även en fyllecell är ju trygghet för att inte utsättas för brott.

Det är kul när man börjar diskutera med föräldrar som vill engagera sig för sina egna och andras barn. Ja, de är så intresserade tills man kommer till skarpt läge…
Då flödar fantasin om vad de behöver göra som är viktigare…

Varför är det så…
Känns så fel att man visar ett stort intresse och sedan drar sig undan.
Känns inte rätt att berätta att man vill engagera sig för att sedan försöka undvika det.

sån är jag

20170419_103052

Ibland händer det att man hittar en text, som man reagerar starkt på, en text som talar direkt till en och får en att tänka, det är ju jag…

Det gjorde jag för några dagar sedan…
Ovanstående text fick mig att vakna till.

Tänker på när jag gick på högstadiet på 70-talet, hur tuff man var, man sprang till skogen för att röka, för det var tufft. Ja man var så tuff så man intalade sig själv, att jag kan sluta när jag vill…
I dag ångrar jag mig, och har försökt sluta flera gånger, men det funkar inte.
Bara tanken på att sluta eller ändra mina rökvanor gör att jag blir hyperstressad, kryper uppefter väggarna får panikattacker mm.

Idag brukar jag säga, är man perfekt för övrigt, så får man ha någon last…
Idag är jag inte lika påverkbar utan vill leva mitt liv på mitt sätt.
Jag bryr mig inte om vad andra säger, om det inte handlar om hat och hot, så jag är idag mycket nöjd med mig själv.

Invigning

20170417_200114

I dag var det invigning av nya ryggsäcken.
Jag och vovven som rör oss så mycket ute i skog och mark behöver oftast ha med oss lite varor. I dag hade mössa och vantar varit toppen att stoppa ner,men det hade jag inte med mig, men en termos kaffe, kåsa och lite annat smått och gott. Men det viktigaste på denna ryggsäck är pallen.

Oftast finns det något sittplats i form av en sten eller stubbe, men kanske inte där jag vill sitta för att njuta av solens värmande strålar.

I dag fick jag chansen att testa den i en pilgrimsvandring mellan två av våra kyrkor. Jag var mest rädd att pallen på något sätt skulle skava eller ta i någonstans, men det var en överdriven farhåga.

20170417_103458

Så i fortsättningen skall jag ha med ryggsäcken när jag åker pendeln i rusningstrafik. Tänk vad bra att ha sin egen sittplats med sig på tåget. Alltid retar det någon.

Ljuset återkommer

20170415_225553

Som barn var ju julen den viktigaste högtiden med alla julklappar, julmat mm.
För oss kristna är ju påsken den viktigaste högtiden då Jesus dog på korset och sedan återuppstod.

Dessa högtider har ju en speciell prägel och egna ritualer och symboliska handlingar.
På skärtorsdagskvällen har mässan avklädning som tema, precis som Jesus skulle kläs av innan korsfästningen. Så alla besökarna hjälpt år att klä av altaret och allting bärs ut ut i sakristian. Vi går fram till altaret och tar en sak var och bär ut, tills altaret är naket.

20170413_203055

Påskaftonen är ju ingen särskild dag i det kyrkliga och då passar påskkärringar och eldar bra…

Sent på kvällen är det då mässa inför Jesus återkomst. Utanför kyrkan brinner en eld som vi tänder nya årsljuset på, sedan tänder vi alla varsitt stearinljus och tågar in i en helt mörklagd kyrka, förutom våra ljus. Det är mysfaktor så det förslår.

Ju närmare midnatt så tänds mer och mer ljus upp i kyrkan, tills hela kyrkan badar i ljus.


Efter det, så samlas vi alla runt dopfunten och ”förnyar” dopet. Men i motsats till ett vanligt dop, och om man har en ”busig” präst, så kan det locka till mycket skratt. Prästen doppar en palmkvist i dopvattnet och skvätter ut det över alla som står runt funten. Så mitt i allvaret så blir man lite småsprallig och på ett härligt gott humör.

Så vem påstår att det måste vara tråkigt i kyrkan?

 

Lasse Edwards bilder

jesus
Varje år sedan några år tillbaka så spelas Passionsspelet på Kungstorget i Uddevalla.
Under nästan lika många år, så har vi beskt spelet som sker på långfredagen och påskaftonen, enligt traditionen.

Våra upplevelser kommer i bloggen, men vill hylla en annan person först.
Lasse Edwards är fotograf på Stampen Local Media och under många år har han fotograferat passionsspelet.

Ovanstående bild är från årets upplaga av Passionsspelet fångat genom hans linser.
Gå gärna in på vår lokaltidning och njut av hans bilder på TTELA

Hur dum får man va?

tjuv
Ibland funderar jag starkt på vad folk använder när det tänker…
Knappast kan det vara huvudet…

Såg en person berätta att de haft påhälsning i ett förråd. Personen berättade en del detaljer, och med hjälp av hitta.se så såg jag snart vilken adress personen hade. Personen berättade också att de var i flyttartagen. Säker i all välmening för att varna andra, men…

Det finns andra typer av personer som jublar är det ser sådant. Vilket kap, här får vi gratis information om vad vi skall göra nästa intjack. Allt är färdigpackat också och de har gjort jobbet åt oss.

Familjen Karlsson från Sjuntorp postar en bild från Spanska solkusten med orden, nu är vi här. Tack familjen Karlsson för detta…. Nu vet jag att ni inte är hemma. Wow, det blir rena rama julafton för oss tjuvar.  Frågan är vilken tjuv som hinner först….

Så tänkt gärna efter, före…

Tack för hjälpen

20170413_134312

Visst förtjänar polisen en del kritik, men tar vi oss rätten att kritisera måste vi också själva kunna göra motsatsen. Själv valde jag att åka ner till polisens mobila kontor i Lilla Edet för att framföra mitt tack för det arbete det gör. Det blev en liten blomvas med gula blommor som hör påsken till och en liten ask med tryffelgodis.

Tittar man på det som hände i Stockholm, Trollhättan mm, så är det fantastisk jobb. I fallet Stockholm har vi också en person som lever och skall ställas inför rätta. Det tror jag kommer att ha en stor betydelse inte bara för Stockholm och Sverige utan hela Europa.

Det kommer att bli en enorm press på polis och andra myndigheter i detta fall, då stora delar av världen kommer att följa ärendet och den utredning som görs.

Här i Trollhättan dödades gärningsmannen, suicide by cop, och då fanns ingen att åtala och egentligen inte heller mer att utreda. Men där valde polisen ändå att göra det för att ge oss ett svar på vad som hände och varför.

Så, tack till polisen!

Två hektiska veckor

20170410_120117

Två hektiska veckor är till ända, och det känns skönt.
Egentligen skulle detta vara in lediga vecka och jag skulle kunna få rå mig självt, men jag fick förfrågan om jag kunde jobba denna vecka istället för nästa och med en påskhelg, så blir min ledighet från och med fredag 17 dagar i sträck. Det låter mycket lockande…

Två veckor med många engagemang både socialt och kyrkligt men också extra omsorg av bror.

Hade lovat spela teater i kyrkan i en dag, vilket blev två dagar, då et glömt att boka mig för den ena dagen. Jag inser att jag har blivit för gammal och rostig för att gå upp klockan 00,30 åka och jobba, sedan ett par timmar att slå dank, för att sedan fortsätta jobba. Det med att slå dank kunde lösas genom att ta långpromenad med vovven. Det gillade han. Men jag som redan har problem med min sömn och måste kämpa för att få 7 timmars sömn per dygn, vilket delas upp i tre delar, då funkar det dåligt.
Men å andra sidan är det så roligt att få spela teater inför barn, som är så spontana så det ger en glädje, så jag kunde inte låta bli. Det blev i slutändan 2 dagar en vecka jag fick mina 7 timmars sömn.

Onsdagen var ju också en mycket inspirerande dag, då vi i publiknätverket var inbjudna till radion och nyrenoverade lokaler.

Sedan hände det otäcka i Stockholm, som påverkade mig och man fick upp minnen från attacken på skolan Kronan här i Trollhättan.

I går gick jag som vaktmästare under högmässan ensam för första gången. Har ju fått snabbutbilda mig som det, då det var personalbrist. Jag kände mig otroligt nöjd efter debuten, fast det absolut inte blev som jag tänkt mig. Men det är bara att skratta åt, för jag är oskyldig till det inträffade. Tycker jag löste det med bravur ändå 🙂

Nu är det tre dagar arbete kvar, och sedan hägrar en långledighet som jag tror kommer innebära fint väder och att få vara ute mycket i trädgård, skog och mark.