Stampen #blogg100 #bloggswe

Jag är anställd i ett tidningsdistrubutionsföretag som är ägt av Stampen.

Jag kör ut morgontidningar varannan vecka…

Tänkte skriva en del om det som programmet Uppdrag granskning har gjort av Stampen som tidningskoncern men det var mer fakta än ju kunde ana.

Ni kan se programmet på SVT och fundera lite mer om vad som händer i koncernen, vilket jag i alla fall skall göra.

http://www.svtplay.se/video/2816843/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-13

Nu kan även läsa chatten efter programmet här:

Messy church

För några veckor sedan fick jag via Facebook inbjudan till någon som heter Messy church. Inbjudan lät ”För hela familjen. Dropp-in-fika, tema, workshops, kort gudstjänst, lagad mat – allt jättegratis! Ingen anmälan behövs, det är bara att komma. Ta med grannar och vänner. Vi ses väl?!”

Jag kände väl inte att detta var något för mig, så jag tänkte inte åka. Påminnelse dök upp men jag struntade i det.
Men igår kom åter en ny påminnelse och jag kollade upp lite mer.
Visst, det skulle funka och jag och bror kunde åka direkt efter att han kommit hem från jobbet. Behövde ju inte bekymra mig då mat ingick och allt var jättegratis.

Bror är sen mycket sen så jag tar mig dig själv. Prick halv sex öppnade prästen dörren och vi fick komma in i församlingshemmet. Där vankades det kaffe, saft, bullar och massor av frukt. Många föräldrar med ännu flera barn.
Stämningen var redan på topp från första början, inte minst med hjälp av alla glada barn.

Snart kommer då hjälpredorna in och barnen delas upp i tre grupper och föräldrarna fick också följa med barnen.
En grupp gick in i ett annat rum och pysslade medan en grupp gick ut och fick tälja på pinnar.
Jag stannade kvar i musikgruppen där vi skulle sjunga.

WoW vilken, medryckande musik, se videoklippet. Men ännu hade inte tioöringen trillat ner hos mig.
Snart blev det lite byte i gruppaktiviteterna men jag valde att strunta i pysslet och stannade kvar i musikgruppen.

Snart blev vi kallade att vi skulle gå över till kyrkan för en liten gudstjänst. Tyckte synd om barnen som nu var uppspelta och nu skulle de sätta sig i kyrkan och vara tysta. Där misstog jag mig verkligen. Strax utanför altarringen hade de placerat en massa sittdynor där barnen skulle samlas. Nu fick jag inse att det barnen täljde utanför var stavar de skulle använda som fåraherdestavar. Den andra pysselgruppen hade fått göra masker, jag just det, fårmasker. Nu blev det ingen vanlig predikan utan det blev ett skådespel där prästen Marcus berättade händelserna medan barnen skulle spela med. Helt plötsligt rymmer hela fåraskocken och det kryps, hoppas och springs i kyrkgången och in mellan bänkarna. Nu fick alla fårahedarna ett styvt jobb att leta upp alla fåren och samla ihop dem inför natten. Nu började Präst-Marcus räkna, och han räknade mycket dåligt men det visade sig trots det att det fattades ett får.
Tror ni nu förstår varthän det barkar, om man någon gång har lyssnat i kyrkan.

Vad som gjorde mig så glad var att kyrkan var för barnen och på barnens villkor och jag, ja jag njöt av musiken.
Det hör inte till vanligheterna att jag står upp i kyrkan i bänkraden och vickar på höfterna till musiken, men det gjorde jag i går…

Efter kyrkan gick vi tillbaka till församlingshemmet och där väntade världen middag, men potatisgratäng, makaroner, ungsstekt falukorv, sallad, bröd.

Det var inte en liten smakbit utan en riktig middag.

Man hör talas om en helkväll på krogen, med detta var en helkväll i kyrkan.

Tack Präst-Marcus och alla andra som fixade detta.

Söndagspromenad #blogg100 #bloggswe

11153552_10153949326168868_583491830_o
I går var det premiär för mig och bror. För några år sedan så fick vi motorväg och dubbelspår mellan Trollhättan och Göteborg. Den gamla banvallen togs över av kommunen och de gjorde nu en ny gång/cykelväg mellan två småorter utan för staden. I stället för att köra bil en och en halv mil så kan man nu gå eller cykla ”bara” en mil. Den mest fantastiska delen av vägen är bron över Slumpåns dalgång. Vi valde att gå halva sträckan, fram och tillbaka så kan vi ta nästa halva näst helg.

Det var verkligen kul att få upptäcka nya saker efter ”spåret” som man missat pga tågets hastighet.
En upplevelse jag delar med mig av här…

11136897_10153949344548868_719822585_n 11136527_10153949341938868_2029582375_o 11130864_10153949345538868_1816795930_o 11125564_10153949343058868_1234417688_o 11141427_10153949339253868_842222693_o 11137670_10153949337983868_1885710817_o11132378_10153949336453868_1018247173_o 11099651_10153949329858868_2107460036_o 11157341_10153949333213868_1261967214_o 11154038_10153949334648868_1955286772_o 11137444_10153949331748868_830329279_o

När livet vänder #blogg100 #bloggswe

ID-10044499

Jag är en stor beundrare av TV-programmet När livet vänder med Anja Kontor. Älskar programformatet där en person får berätta sin livshistoria och där tystnaden många gånger får komma till tals… I senaste programmet som handlade om Marcus, så orkade jag inte titta på hela programmet första gången då jag kände igen mycket av det han berättade från min egen sjukdomshistoria.

För drygt 25 år sedan var jag anställd i ett företag här i kommunen där jag jobbade fackligt.
Jag var då vice ordförande och hade ett mycket bra samarbete med vår ordförande.
Det blev förändringar inne på kontoret och ordföranden fick då erbjudandet att ta den tjänsten.

Tjänsten var mer krävande än vad han hade föreställt sig, tror jag, och hans humör påverkades på ett mycket negativt sätt. Ofta blev det jag som fick ta skit från honom. Jag började må psykiskt dåligt och drog mig undan honom. Då fick jag skit för att jag sviker honom. Blev utslängd från kontoret av honom. När jag då höll mig undan så blev det ännu värre när han inte ville kännas vid vad han gjort.

Jag förstod att jag inte kan leva under dessa förhållanden och gick då till öppenpsyket. Nej, de kunde inte hjälpa mig, utan jag skulle åka till psykiatriska akutmottagningen för att få remiss. Det var ett stort steg och det tog jag inte.

Depressionen blev djupare och jag började få anfall. Anfall jag inte visste vad det var. Anfall som från börja kanske var fem till tio minuter långa. Dessa anfall övergick sedan i psykosliknande tillstånd. Jag var ”tilt” i huvudet och började vandra mellan sängen och soffan, Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Dessa tiominuters anfall blev till timmar, då jag var helt borta. Till slut fanns ingen råd, bara att åka till akuten…. Jag ville få hjälp, bli inlagd, bli bra…

Vi har inga platser, du får en remiss till öppenpsyk, några tabletter att sova på och 14 dagars sjukskrivning. Ingen hörde av sig och jag ringde till öppenpsyk, där är det väntetid i några månader.
Nya besök på akuten, nya tabletter och några veckors sjukskrivning. Attackerna kom oftare och oftare och jag han inte ens bli av med den ena innan det satte igång igen.

Äntligen fick jag tid på öppenpsyket. Nu skulle livet bli bättre…
Får träffa en kurator som skall leka psykolog med mig.
Får träffa en läkare som jag blir invisad i rummet till med orden ”doktorn” kommer strax.
Läkaren kommer in, och läser i papper som jag tror är mina journaler. Utan att lyfta blicken från pappren säger han…. ”Är du homosexuell skall du erkänna det med en gång…

Fy fan, vad jag blev äcklad av de orden och ville bara rusa därifrån, men samtidigt visste jag att jag överlever inte om jag inte får hjälp. Nya mediciner både långtidsverkande och korttidsverkande.
Ingen som informerar hur medicinerna verkar. Jag blir sämre av medicinerna, som jag idag vet är bra, men hur skulle jag kunna veta det. Nya besök på akuten, medicinjusteringar, mm mm.

En biverkan av medicinen var viktökning, 30 kilo upp på några månader. Nu var jag lat och åt fel så nu skulle jag gå på sjukgymnastik och en kurs i att lära mig äta rätt….

Fyra dagar i veckan för matlagningskurs och sjukgymnastik. Därtill korta sjukskrivningar och jag skulle jobba. Att jobba och gå på kurser samtidigt det fungerar inte…
Periodvis blev psykakuten mitt andra hem.
Hur många gånger har jag inte stannat vi bron innan sjukhuset, stått vid staketet och även klättrat över… Kan jag inte få slut på ”krisreaktion”, ”psykisk ohälsa” mm, vad de sade till mig…
Kan jag inte få slut på det, så är det lika bra att göra slut på hela livet.

Ibland valde jag att kombinera alkohol och mediciner för att lindra de värsta topparna av ångest.
Jag försökte också hålla mina närmaste utanför det som skedde med mig och tror inte de såg när det var som värst. Min dåvarande flickvän och jag hade gjort slut, under denna tid… Jag ville inte visa hur det var ställt med mig. Mina föräldrar såg inte när jag hade de värsta anfallen…

En vändning blev när jag efter drygt fem år fick reda på att jag led av panikångest, då kunde jag för första gången själv läsa mig till vad det handlade om och börja förstå.

En annan händelse som nog var den största räddningen var när vi alla blev uppsagda från jobbet.

Fortsättning följer….

Tidningsbilen lastad #blogg100 #bloggswe

Tidningsbilen lastad inför veckans sista tur och innan långledigheten tar vid.
Nu skall det verkligen bli gott att vara hemma några dagar och framför allt få sova nattetid och vara vaken dagtid.
Det bästa med att vara ledig är att man rår sig själv och ingen klocka som styr ens dagliga tillvaro.

Varje titel i bilen har sina egna platser för att kunna hittas i mörkret när man kör och behöver bara stanna till vid lådan och lägga rätt tidning i rätt låda.
Tryggheten finns i att man vet var man har det man skall ha för ögonblicket utan att behöva fibbla med ljuset.

Vår lokaltidning ligger tryggt i passagerarsätet
11144847_10153945052853868_1006808517_o

Regionaltidningen har sin plats på golvet framför passagerarstolen.
Långt att nå när bunten krymper
11136327_10153942179678868_976578609_o (1)

De andra tidningarna har sina bestämda platser för att kunna hittas snabbt i mörkret.
Här i handskfacket
11132403_10153942181498868_9611366_o

Bakom solskyddet
11141669_10153942182523868_1545778807_o

Och posten färdigsorterad och memorerad i huvudet ligger på instrumentpanelen.
11154230_10153942180393868_1333134585_o

På vägarna med THE CADILLAC BAND (Del 2)

Sedan en tid har bandet bestått av Börje Hallberg, bas och sång, Ulf Nilsson, trummor och div rytminstrument, Janne ”Lucas” Persson, piano, dragspel och Anders Ehrenstråle lead/kompgitarr/sång. Sången sköter, Claes -Göran Hederström, Little Gerhard, Janne Lucas, Erica Larsson, Medina Karatas.

Repertoaren består av Elvis låtar från 50- och 60 talet och en del från 70 talet. Carl Perkins låtar, Roy Orbison, Johnny Cash, Jerry Lee Lewis, Chuck Berry, Creedence Clearwater Revival, Ricky Nelson, Dorsey Burnette, Tages mfl.

Under de åren har bandet turnerat med DJ Fontana, Joe Esposito, Stan Perkins, BB Cunningham, James Burton, John Wilkinson, Glenn D Hardin, Billy Burnette (Fleetwood Mac och John Fogerthy band) , Little Gerhard, Leif ”Burken” Björklund, Claes Göran Hederström, Svenne Hedlund, Göran Ringbom, Lennart Grahn,  andra artister som gästat bandet tex  Ebbot Lundberg , Emrik Larsson, Peter Lundblad med många flera.Mer om dessa kan du läsa på sidan ”Gästartister”.
The Cadillac band har också kompat Svenska artister som Siw Malmkvist, Ola Svensson, Ebbot Lundberg, Tommy Körberg, Peter Lundblad, Lena Påhlsson, Håkan B, Kikki Danielsson med många flera.

Vårspaning del 2 #blogg100 #bloggswe

11132417_10153931566128868_865844758_o
Våren har varit så lagom var och solig så här långt, precis så som jag vill ha det.
Älskar att promenera när det är så här och att spana efter nya vårtecken hela tiden.

Kan inte säga annat än att jag njuter….

11093337_10153934779978868_651550906_o 11086472_10153935034938868_1271374151_o 11129670_10153936929758868_1031461624_o 11139928_10153936927778868_328195293_n 11144537_10153936926823868_995425264_o 11131936_10153940241868868_79278966_o

I går hittade jag myrorna som yrvakna sprang omkring i gruset på vägen där jag promenerade och sist och inte mist ett ogräs som kallas maskros. Även den var nu en välkommen gäst 🙂

Förlorad post #blogg100 #bloggswe

Tidning-2
Så har det hänt, det tråkiga beskedet att mitt tidningsutdelningsföretag förlorar postutdelningen för Göteborg och åttan kranskommuner.

Upphandlingsbolaget har sagt upp avtalet med företaget bara nio månader efter att det tecknades och flera år i förtid.

Känner mig både ledsen och frustrerad. Enligt upphandlingsbolaget så handlar det om kvalitetsbrister i utdelningen.
Jag är besviken på de kollegor som ev missköter sig men vill också ge en känga till företaget.
Många gånger känns det som om företaget skickar ut info så där i förbigående och har vi missat något så får vi själva leta info om det.

När jag kom tillbaka till jobbet efter fjorton månaders frånvaro så kom en veckotidning ut på tisdag som tidigare innan jag blev sjuk kom på onsdagar. För mig blev den tisdagen onsdag i mitt huvud och jag körde onsdagstidningar och tisdagstidningarna blev liggandes. När jag var färdig med distriktet så såg jag tisdagstidningarna och fick be filialföreståndaren om en adresslista så jag kunde köra ut dessa så de fick sina tidningar.

En veckotidning hade bytts ut mot en annan. Jag förväntade mig att hitta märkningen på lådorna om denna.
När distriktet var klart hade jag alla veckotidningar kvar och var även denna gång tvungen att be om en lista.
Jag körde ut och hittade på samtliga lådor märkning för en annan tidningsmärkning. Jo men visst, så var det, den tidning jag hade kört ut var en ersättning för en annan.

Hade den infon funnits någonstans lätt att tillgå, så hade jag ju vetat. Känns inget kul att behöva köra om delar av distriktet när man just är färdig. 😦

Nu skall vi ju lägga tidningar i nya lådor som företaget satt upp för att korta körsträckan och arbetstiden. Men posten vi delar ut, skall läggas i deras ordinarie postlåda. För många kunder på landsbygden är det nu dubbla lådor att hålla reda på. Den nya elektroniska budboken skall ju innehålla tidningslådorna, men har vi post så måste vi i huvudet veta att kunden också har en låda för post. Det går väl an för mig som kör där ofta, med kommer det en vikarie, hur skall den veta?

I morse när jag kom och delade ut i våra tidningslådor, ej de som posten delar ut i, så hade den som kör direktreklamen på sträckan utnyttjat ”våra” tidningslådor för reklam.

I morse när jag körde distriktet plingade det till i e-budboken, som är en läsplatta 7”
Det kom ett mail och jag blev nyfiken och kollade upp varför det kommer mail i läsplattan.
Det var ett meddelande från företaget…
Men varför talar ingen om att de skickar mail till mig i läsplattan?
Jag har fått info om att företaget kan skicka meddelanden och den funktionen finns i budboken.
När jag nu kollade vidare så visade det sig att det fanns mera mail, bland annat att vi är/var lediga annandag påsk då det var tidningsfritt.
Slutade med orden, skriv gärna ut infon då den endast meddelas på detta sätt.
Jag har ingen skrivare till plattan. Tydligen någon som tänkt till eller inte tänkt till.
Inte nog med det, jag som jobbar varannan vecka har ju gått miste om den infon och fick besked först efteråt…

Som sagt är jag mycket ledsen över att vi inte får ha kvar postutdelningen för Göteborg och kranskommuner.
Filialföreståndaren behöver också få mer tid så att info som kommer uppifrån också kommer ut till oss bud.
Se till att infon finns lättillgänglig på en annonsplats och sedan hamnar i en pärm där man kan gå tillbaka och kolla upp, vad har hänt sedan sist.
Vilka regler som gäller för postutdelning och vilka gäller för tidningsutdelning.

Artikel på SR Göteborg

Vad är värdigt? #blogg100 #bloggswe

images (3)

För en kort tid sedan var jag inne på begravningsbyrån i ett ärende.
Sökte vår kontakt som inte var där men däremot en annan person. Han tyckte sig känna igen mig och vi kom till tals om att han och en kollega hade varit hemma och hämtat far när han hastigt lämnade jordelivet. Vi pratade lite om fars bortgång och nu även mors.

På skoj sade jag att jag glömde säga till dem att de INTE skall ha kostym på sig…
Han svarade med att det måste de ha, det skall vara värdigt…
Då svarade jag att jag tycker  inte värdigheten sitter i kläderna utan i ord och handling. Man befinner sig i ett vakuum när det blir ett dödsfall så snabbt, men jag kommer ihåg hur fint det var när ni var hemma och hämtade far. Vi hade tänt ett ljus, och de hade vi även denna gång med mor. Jag hade förklarat för bror att när de kommer från begravningsbyrån så läser de en liten dikt och vi får chans att säga några ord och kyssa mor farväl. Men det var inte tillstymmelse av att vilja läsa någon dikt från deras sida, trots att jag gav dem tid till det. Efter lite väntan så valde jag att ge mor en kyss och tacka för allt och lika så gjorde bror.

Därefter sade vi att vi är klara, vi hällde upp oss var sitt glas vin och satte oss i rummet men begravningsbyrån gjorde sitt. Efter fem till tio minuter frågade de oss om vi var klara och om de fick göra sitt jobb.

Han jag just stod och pratade med att så får det inte gå till.
Jag sade att jag tycker nog de kunde sagt något om de ville läsa en dikt innan de tog hand mor. Som nära anhörig och det som hände innan vi ringde så är man inte helt klar i huvudet då det är många tankar som rusar runt i huvudet. Vilket han mycket väl förstod.

Han skall nu ta upp detta på ett möte med de som är behjälpliga och hämtar avlidna att de måste ske värdigt och i det avseende att ge möjlighet till diktläsning och ett fint farväl.
Bror hade fått ett mycket fint omhändertagande av ambulanspersonalen som också stannade kvar tills läkaren kom och bekräftade dödsfallet.

Jag kan mycket väl förstå att andra vill ha det värdigt med kostym, skjorta och slips…
Men jag hade satt mer värde i en diktläsning.

Vi fick ta farväl av mor och både kramat och kysst henne, men diktläsningen saknade jag…

Tranor tranor tranor #blogg100 #bloggswe

Grus_grus_2_(Marek_Szczepanek)
Grus grus 2 (Marek Szczepanek)” av Marek SzczepanekEget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

På påskdagen var jag och bror på vår traditionella resa till tranorans rike vid rastplatsen Trandansen vi Hornorgasjön. I år var det 19600 tranor där samtidigt med oss. Min tanke är samma varje år. Är det vi människor som åker dit för att titta på tranorna eller rastar tranorna här för att titta på oss männsikor?

wpid-dsc_0894.jpg wpid-img_20150405_140513.jpg wpid-img_20150405_140108.jpg wpid-img_20150405_140108.jpg wpid-dsc_0890.jpg wpid-dsc_0891.jpg wpid-dsc_0892.jpg wpid-dsc_0893.jpg wpid-dsc_0895.jpg

Så här beskriver wikipedia tranan:

En vuxen trana är ungefär 96-119 cm lång, har ett vingspann på 180-222 cm och väger 4-6 kg.Hanen är generellt något större än honan.Dess fjäderdräkt är huvudsakligen grå. Kinder, nacke och hals är svarta, huvudets sidor bakom ögonen och på överhalsen vitaktiga. På hjässan har den en fjäderlös röd vårtaktig hudfläck som tranan varierar i färgintensitet och storlek med hjälp av sin kraftiga nackmuskel.Vingpennorna är svarta. De inre förlängda armpennorna har upplösta, krusiga fan, vilka bildar en krusig stjärtliknade fjäderbuske. Tranans egentliga stjärt är istället ganska kort.

Under häckningsperioden förekommer det att individer gnider in sina ryggfjädrar med järnoxidhaltig röd jord som en sorts kamouflage inför ruvningen. Denna rödbruna färg kan sitta kvar så länge som till nästkommande vår.

Den flyttar i flock och flyger då i V-formation. Tranan har ett högljutt nasalt och skorrande trumpetande läte.

I Sverige häckar den mer eller mindre sparsamt i hela landet utom i fjällen – dock mer sällan utefter sydkusten och kring Göteborgstrakten. Den anländer i mars-april och flyttar i september-oktober. Tusentals tranor ses varje år vid Hornborgasjön som är en arena för tranornas parningsdans. Flertalet av paren drar sedan vidare norrut till sina häckningsområden. Fåglar som häckar i södra Sverige övervintrar i regel i sydvästra Spanien (Extremadura), medan de som häckar längre norrut har sitt vinterkvarter i och runt Tunisien.