Po Tidholm är journalist och författare till boken Norrland. Han tog i ett dabattinlägg i Östersundsposten upp några saker som jag reagerade på, men också kände igen mig mycket i.
Vi har ju ett parti i vår svenska riksdag som kan få allt att blir invandringens fel, även om det så skulle gälla nagelsvamp. Många är också de personer som direkt på vissa saker får in hets mot folkgrupp, såfort de uttalar sig. Det är mycket i det resonemanget som skrämmer mig, kanske beroende på det historier mor berättade om sin barndom och uppväxt i Tyskland, under och efter Hitlers tid vid makten. Sverige har ju sedan länge klarat oss ifrån krig och det som många andra länder har upplevt av armod, att få tigga till att få mat på bordet mm. Även om vi hade det svårt unnder krigsåren på 40-talet så är det ju inget mot vad många andra länder hade. Vi har idag mer människor på flykt från fattigdom, svält, krig mm än under hela FN:s historia.
Det är lätt att gnälla på invandrigen och tiggeriet som ansvarigt till att det även i vårt land är tufft idag.
Att förbjuda krig och fattigdom vore ju det absolut bästa, men innan vi kommer dit, så måste vi alla ta vårt ansvar. Lika väl som vi har skyddsrum ifall kriget kommer hit, så måste vi som lever i fred också kunna vara ett skyddrum för de som flyr idag från krig. Sverige gjorde va vi kunde under andra världskriget med att försöka rädda männsikor, bland annat via exempevis vita bussarna. Det är en del av krigets historia som jag är oerhört stolt över. I dag finns mycket att var stolt över även om dete känns tungt många gånger. När folk kommer hit, så måste de kunna få sin sak prövad om det har giltiga skäl till att få stanna i Sverige, en kortare eller längre tid, eller för all framtid. Det är ju en av de grundläggande rättigheter männsikan har, att få sin sak prövad.
Alla som kommer till Sverige som flyktingar har inte rätt att få stanna, utan skickas tillbaka till respektive hemländer, och det är ett styvt jobb våra myndigheter har för att klara av situationen.
I och runt bland annat Falköping, var många byskolor på väg att läggas ner, bland annat på vikande elevunderlag. I dag bussas många av flyktingbarnen ut till dessa skolor och dessa kan överleva, i alla fall en tid till, för allas fromma. Småsamhällena har möjligheter till att överleva tack vare dem.
Po Tidholm skrev bland annat så här:
”Jag är dock helt säker på en sak: Det är inte invandringens fel att det bulldoftande folkhemmet – så som vi minns det – förändrades. Det var inte kurderna som flyttade industrierna till låglöneländer, det var inte palestinierna som stängde post- och bankkontoren och flyttade statliga jobb till städerna, det var inte somalierna som byggde volymhandelsområden som tömde stadskärnorna, sålde ut apoteken och privatiserade sönder landets järnvägsunderhåll. Det var inte syrierna som genomförde försämringarna i sjukförsäkringssystemet. Och det var faktiskt inte ensamkommande barn från Afghanistan som lade ner byskolorna och sänkte A-kassan.
Det är viktigt att komma ihåg i vilken ordning saker skedde och att minnas att frikyrkans gamla kursgård och de kommunala hyreshusen faktiskt stod tomma innan flyktingarna flyttade in, och att skolan var på väg att läggas ned innan de nya eleverna anlände, och att det blev jobb, liv, rörelse, handel och folk på bussarna och inte minst plussiffror i kommunernas befolkningsstatistik för första gången på en väldig massa år.”
Läs hela inlägget på OP.se
Läs också gärna om flyktingbarn som räddar byskolor på SVT
