Tänk vad jag egentligen uträttat #bloggswe

Den 17 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

De sista dagarna har jag återfått lite mer energi och det känns som om jag ser lite ljus i slutet av tunneln. Jag har kommit igång med de dagliga promenaderna som försvann ed hatmailet i början på sommaren och som sedan späddes på med semestergöromål för bror. Nu de senaste dagarna har jag promenerat ner till samhället och då bland annat passerat vår gamla vårdcentral. Vårdcentralen var många gånger min räddning dit jag kunde ta min tillflykt när ångest och depressioner blev försvåra. Nu finns den inte mer.

Den siste verksamhetschefen var inte i min smak och jag hade medhåll utav både personal och besökare. Redan från början förstod jag att något var fel.
Vid ett tillfälle när jag var där, så hade de stängt vårdcentralen och hade personalmöte. Detta visste inte jag utan jag gick in när dörren var öppen, som de glömt att låsa. Gick på toa när jag hörde någon, som jag tolkade som chefen skrika åt personalen, om ni inte gör som jag säger så ser jag till att vårdcentralen stängs. Och visst, det blev som han sagt, den blev stängd efter det. Men innan fick reda på, via personalen, att det förekom en massa saker under ytan, bland annat sexuella trakasserier. Personalen hade länge försökt få politikernas uppmärksamhet på vad som hände, utan resultat. De försökte med lokaltidningen som inte brydde sig.

Arbetsmiljöverket hade varit där och undersökt förhållanden men kunde inte hitta några problem, såsom personalen påstod. Istället för att få beslut på att det inte var några fel, så valde de att ta tillbaka sin anmälan, så den kunde den återupptas igen senare, om problemen fortsatte.

Sjukvårdspersonal och läkare sade upp sig. Mitt i det skedet så fick jag anledning att prata med verksamhetschefen med anledning av mors välbefinnande. Fick tid att träffa honom och där fick jag en hel del uppgifter, uppgifter som fick mig att höja på ögonbrynen både en och två gånger. Bland annat att läkare runt Mariestad gått ihop för att säga upp sig för att sedan med förhoppningsvis bli anställda på nytt med avsevärd högre lön. Två av läkarna därifrån hade kommit till vår vårdcentral en sedan sagt upp sig igen. Jag hade fått helt andra uppgifter om vad som hänt än det som verksamhetschefen berättade. Jag tog därför kontakt med Radio Skaraborg, och tipsade dem om nyheten. De gjorde research och kontaktade ansvariga chefer och politiker. I det påståendet fanns ingen sanning, men det var en verksamhetschef som varit helt ursinnig när radion ringde och frågade om det jag berättat. Han vägrade svara på frågor. Mors besvär med sin sjukdom gjorde sig mer och mer påmind.

I början på 2012, när mor blev förgiftad, så kunde jag driva frågorna med full kraft. Efter en del bråk fick jag ut mors och mina journaler och kunde driva vissa frågor både gällande henne och mig själv gentemot vårdcentralen. Hittade felaktigheter som direkt kunde bindas och med hjälp av Socialstyrelsens upplysningstjänst fick jag det fastställt att fel har begåtts. Jag fick kontakt med Primärvårdsdirektören i regionen och de gick vidare med mina uppgifter. Radion hade intervjuat primärvårdsområdeschefen och jag kunde påpeka fel i den och radion kom och intervjuade oss och chefen ånyo. Nu rullade bollen och så även huvuden. I radiointervju fick regionen till slut erkänna att det förekommit bland annat sexualla trakasserier blan personalen, och att verksamhetschefen hade fått sparken.

Känns skönt att det facklicka organisationer och andra förvaltningar, arbetsmiljöverken mm, inte kunde bevisa verkligen existerade.

Mor fick ett bra liv ända till slutet, med min vård och omsorg. Personalen, den kvinnliga slapp att få frågor, offentligt, ”Var det skönt att bli tillfredställd?”

Tack Bengt, för det du gjort!
Jag lär knappast få ett tack från någon annan, men mitt hjärta är varmt, av det jag gjort, och det räcker…

Prisprisad #bloggswe

Den 16 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag, Vård & Omsorg1 kommentar

En av de absolut finaste personerna jag lärde känna när jag kämpade för mor, är en dam i Norrbotten. Hon har kämpat för de äldre som befunnit sig i utsatthet när kommuner har sparat pengar. Hon har verkligen visat var skåpet skall stå, även om det inneburit många tårar för henne.

Hon har liksom jag en gudstro, och har många gånger bett mig att taga med mig henne i mina böner, vilket jag har gjort. Hon har slagits ner i kampen men åter alltid rest sig upp allra senast på nio. Det var efter hennes anmälan som socialstyrelsen gjorde ett antal tillslag nattetid på ett flertal demensboenden runt omkring i landet, bland annat på två i min kommun. Hon har slagits för att man skall ha ett värdigt liv även om man lider av en demenssjukdom. Även under de förutsättningarna skall man ha innehåll som ger livet en guldkant. Man kanske inte alltid förstår allt, men man är ändå en individ med känslor, som kanske skiljer sig från andras, men för mig i min sjukdom så är de mina och verkliga.

Elisabeth Marklund, du har tilldelats priset ”Årets norrbottning”, som är framröstat av Norrbottenskurirens läsare, ett pris som du är väl värd.
Du har stöttat mig och jag har i alla fall stöttat dig, i våra tuffa tider, men vi har trots allt hållit huvudet över vattenytan. Vi har dragit oss undan ljuset för att smala krafter och sedan återkommit ännu starkare.

Nedan delar jag vidare de ord, du delade på Facebook, en del av intervjun som tidningen gjorde med dig när du förärades priset.

”Men ger fler människor i vården automatiskt en bättre vård?
frågade reportern. ( jag fick läsa igenom det han skrivit att jag svarat och fick korrigera och då blev det så här. )
OBS Jag tänker på både dag och nattpersonal, chefer, sjuksköterskor
– Nej, ibland måste även arbetsmoralen höjas och djupt rotade jobbjargonger brytas.
– Sedan, när vi fått mer personal, så måste vi som personal varje dag ställa oss frågan: För vems skull är vi här? Detta så att engagemanget och kärleken till de gamla hålls levande.
– Annars är det stor risk att vi till exempel börjar sitta alldeles för länge på våra fikaraster och prata med varandra i stället för att tänka på de gamla och ta vara på alla småstunder för att göra deras vardag mer trivsam.
– Vi som vårdpersonal måste våga vara självkritiska. Vad kan vi själva förändra för att vården ska bli bättre?
– Man kan inte leva kvar i ”jobb-jargonger” sedan serviceavdelningarnas tid. De gamla klarade då i mångt och mycket sig själva och då kunde personalen lämna avdelningarna för att samlas och fika på en annan avdelning.
– Det ska man inte göra i dag eftersom många av de gamla är förvirrade, oroliga och ångestfyllda och behöver att personal alltid finns på avdelningen. Personal som kan trösta, lindra och skapa trygghet. Man ska inte lämna svårt demenssjuka människor ensamma på en avdelning utan uppsikt och utan att någon kan höra när de ropar vare sig det är dagtid, kvällstid eller nattetid. Visst finns det larm. Men larm och annat inger en falsk trygghet.
– Varför ska vi göra de gamla oroliga och de anhöriga ledsna genom att lämna avdelningen? Det är ju för de gamlas skull och de anhörigas skull som lämnat sina kära i vår vård som vi jobbar. Måtte vi aldrig glömma det!”

Läs hela intervjun med Elisabeth här på Norrbottenskuriren.

Tystnaden är total #bloggswe

Den 15 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Tystnaden är total. Jag sitter där och väntar på att det skall braka och eka efter synålen som faller, men det kommer ingen sådan smäll.
Tidigare på dagen har jag varit i blomsteraffären och hämtat en sorgebukett och en handbukett. En sorgebukett av mindre slaget då vi kommer att skänka pengar till cancerfonden också. Nu sitter jag där tyst tillsamman med övriga kyrkobesökare och inväntar att kyrkklockorna skall börja ringa och jordfästningen tar sin början. Tredje jordfästningen på nio månader och det lockar fram många tankar både små och stora.

Först mor och sedan sonen i grannhuset och nu fadern till sonen. Det känns inom en…

Jag har aldrig tyckt om jordfästningar, som varit så svåra och jobbiga men jag ändrade uppfattning efter fars jordfästning som jag upplevde så otroligt fin, vacker och känslosam. Jag minns att jag efter den jordfästningen, sade på jobbet att jag skulle kunna göra om den. Hon erbjöd sig att hjälpa till och jag föreslog att hon kunde lägga sig i kistan under akten, men hon tackade nej till det.

Nu fick vi ändå gjort om fars begravning men denna gång var det mor som låg i kistan. Vi kopierade bara programmet från far men bytte ut de låtar och den text som var personlig. Vi valde också att göra den jordfästningen i stillhet med bara de närmaste.

Jag tänker på när jag pratade med grannen, han som ni ligger där orörlig i kistan, precis utanför altarringen, för sista gången. Det var bara 14 dagar innan han lämnade jordelivet, och hur trött han var. Trots många års skelettcancer men med sunt leverne så kunde han trots allt leva ett bra liv. Skelettcancer går inte att bota, men han lyckades mot alla odds, hålla den i schack. Men i höstas när ”fel gren sågades av” och sonen gick bort utan förvarning, då försvann kämparglöden och sjukdomen fick härja fritt…

Prästen berättar nu lite om Arnes liv, eller Petter, som vi som kände honom alltid sade.
Grupp efter grupp går vi nu fram till kistan där vi alla nu har möjlighet att säga några ord. En del väljer att såga sina ord i tysthet medan andra pratar högt.
Jag liksom många andra fäller en tår, innan jag lägger min ros på kistan. Jag klappar kistan en sista gång innan jag med nerböjt huvud vandrar tillbaka till min plats. Skänker en tanke till änkan och ger en blick till henne och barn och barnbarn. Allt medan stilla musik spelas på orgeln.

Prästen börjar åter prata after jordfästningens ritualer, då brister det för barnbarnet som snyftar högt och sedan skriker ut sin sorg och frustration.
Ingela Agaards ord ekar i mitt huvud, ”dödligheten i Sverige är 100%”, men vad hjälper fakta och statistik i just detta nu. Vad kan trösta när sorgen och saknaden är så nära? Det enda som just nu kan skänka lite tröst när farfar inte finns längre är att krypa närmare farmor och att vi kramar varandra…

Ska du dö nu mamma? #bloggswe

Den 13 Aug 201514 Aug 2015 Av villacaliforniai TeknikLämna en kommentar

”Ska du dö nu mamma” är en utbildningsfilm från Landstinget i Värmland som riktar sig till vårdpersonal. Filmen handlar om att vara barn som anhörig till en person som har en svår sjukdom som kan leda till döden.

Sverige är tryggt #bloggswe

Den 13 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Efter händelserna i Västerås och det som hände på IKEA, ser man många kommentarer om att stänga gränser, att vissa skall kastreras mm mm mm.

Vi måste komma ihåg att de flesta brott minskar, även om invandringen har ökat. Varför riktar vi då in oss på att invandringen tros ges ökat brottslighet? Vi glömmer många gånger att informationen går oerhört fort idag och att spridningen blir mycket större än tidigare med hjälp av de sociala medierna.

Magnus Betner gjorde en bra video om just detta…

DN har också gjort en bra granskning av brotten i Sverige efter det som hände på IKEA: Trots allt – det dödliga våldet minskar och också lite förklaringar till sin artikeltext: Har våldet verkligen minskat? Svar på läsarnas frågor

Även på BRÅ, Brottsförebyggande rådet kan man läsa och se video om brottsstatistiken: Om brottsutvecklingen i Sverige

Så tänk dig för innan du skriver eller delar på internet, utan att kontrollera fakta.

Alla goda ting är tre… #bloggswe

Den 10 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Alla goda ting är tre, så ock även de onda. Det sade alltid min fader.

Just nu är de orden återigen aktuella för mig. Om sedan dödsfall är på den onda eller goda sidan överlåter jag till er läsare att ta ställning till. När far gick bort var det för mig tre nära individer som gick bort tätt inpå varandra. Men det fanns också tre i en annan version. Far hade två lekkamrater, som han höll vänskapen vid liv till under alla år. Dessa tre kompisar föddes med ett års mellanrum och de behöll vänskapen in i döden, då de gick bort med ett års mellanrum.

I höstas blev mors katt ihjälkörd här ute på vår grusväg, och både jag och mor kände sorg över den förlusten. Den katten skulle alltid sova hos mor i sängen, och mor gillade att klappa henne. Vet inte hur mycket mor vet om katten men klappa den, det gjorde hon. Inte långt därefter så gick ju även mor bort. Mitt i det sorgearbetet som kom dödsfall nummer tre. Grannen vars son, som på liknande sätt som jag bodde hemma” för att vara sina föräldrar behjälpliga dog knall och fall på en fest. En person med hjärtat på rätt ställe, en stor portion empati och humor. Världen och Solberga by blev helt plötsligt fattigare.
Vi hade inte hunnit att få mor i jorden innan det dödsbudet kom.

När far gick bort, så hade vi två begravningar på 14 dagar. När mor gick bort, lika så…

Nu måste jag börja om att räkna från ett igen. Fadern till sonen som dog i höstas, gick bort för en liten tid sedan.
Har varit iväg och beställt blommor, satt in pengar på cancerfondens plusgironummer.
Nu blir det begravning på fredag.

Men det värsta av allt, jag har bara börjat räkna och vem blir nummer två och vem blir nummer tre?

Spänningen är oliiiidlig, sade alltid Peter Harryson i ”Så skall det låta” och just nu håller jag inte med honom.
Men man kan inte värja sig, nu är det bara att se tiden an….

Slutorden i dödsannonsen är: Son, du har sträckt ut handen, far har greppat den.

Vad får vänskap kosta? #bloggswe

Den 9 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

För en tid sedan satt jag på tåget och hade kopplat upp läsplattan mot wifi, när ett brev dimper ner i mailkorgen.
Jag öppnade brevet, som var från en vän jag tagit till mitt hjärta sedan något år tillbaka.

Brevet innehöll en del mindre väl valda ord, som att jag ljugit för personen.
Jag blev perplex och undrade vad som hänt, för det personen skrev i mailet, stämde inte.

Personen har jag stöttat och hjälp och ägnat åtskilliga timmar åt, för att hjälpa på bästa sätt.
Nu kommer ett mail att jag ljugit för personen, visseligen inte det som jag varit stöd för, men ändå.

Först blev jag förbannad, sedan kom tårarna och det var svårt att dölja dem för medpassagerarna.

Jag kände efter en stund att jag inte ville vara vän med en sådan person som går på, på ett sådant sätt.
Jag tog bort vännen på sociala medier, för jag anser att med sådana ordalag så är det ingen vän.
Jag skall också avsluta de arbeten jag påbörjat men sedan är det stopp.

Hos mig började en inre kamp om hur mycket vänskap är värd…

Jag ställer gärna upp för andra personer om de ber om hjälp, men inte till vilket pris som helst.
Jag försökte hålla skenet uppe på sociala medier även om det var en fasad. Men det kändes långt ifrån OK.

När jag sedan såg hatet på dessa ställen växa, kände jag att nu tar paus.

Jag uppdaterar knappas vare sig Twitter och Facebook och håller mig därifrån så gott det går.

Det är ju semestertider och det viktigaste för mig var att fixa en bra ledighet för bror.
De fjorton dagarna vi hade gemensam semester har jag fixat så han har minnen kvar till nästa långledighet.

Ända sedan mor gick bort i höstas har mitt mål varit att ge honom det bästa och få honom att glömma bedrövelser som varit.
Det har jag lyckats med. Nu är det tid att ta hand om mig.
Ända sedan dödsdagen så har jag varit införstådd med att jag kommer att få ett helvete med mig själv, frågan var inte om utan när…
Nu är jag där, och det var denna fd vän som drog undan mattan för mig.

Jag informerade på Facebook om min situation och att jag kommer att hålla mig undan medierna för att få återhämta mig.
Trots det dimper det mer förfrågningar varför jag är sur och inte interagerar med dem.

Tre års kamp mot myndigheter och andra ansvariga har tagit ut sin rätt!

På dödsdagen började det en ny period i mitt liv. Jag måste bestämma mig för framtiden och vad jag vill göra. Har mycket att ta igen under de förlorade åren, måste tänka och komma till insikt.
Måste jag dela allt på Twitter, Facebook, Instagram mm?
Bror mår bra, och nu är det min tur…
På Facebook har jag blockerat en person, på Twitter desto fler, just sådana som är enegitjuvar.
Men för mig räckte det inte, utan jag behöver få andra tankar, ta itu med sådant som jag ligger efter med, må bra med det vi har hemma, fixa till vårt paradis som i många fall har förfallit under de senaste åren både under fars och sedan även mors sjukdom.

Jag måste få en inre frid, inte låta mig nerslås av mail med ”varför ljuger du” fast jag i det avseendet varit ärlig och lång tid innan informerat om det.

Påstående om att jag ljög var bland annat sådana saker som blev roten till min panikångest, depressioner och kamp för att få hjälp.
Sedan dess har kvalitet istället för kvantitet varit ledstjärna för mig. Hellre några få ärliga vänner än en massa ytliga bekantskaper.
Jag har förlorat minst fem år av mitt liv, på grund av min sjukdom och den bristfälliga vård och omsorg som lades på mig.
Jag är glad att jag kan jobba mina 25%. Det var inte jag som sökte sjukpension, uran det var arbetsförmedlingen och kommunen.
Jag har blivit uthängd som en samhällets parasit pga det, bara för att folk inte vet något utan bara ”tror”.
Jag vill inte medverka till att fler blir uthängda på olika sätt där vi inte vet mycket om bakgrunden.

Just nu är JAG det viktigaste för mig och ingen skall få förstöra det.
Jag är inte sur bara för att jag inte interagerar. Jag vill behålla min energi för att må bra.

Robert Klåvus skrev för en tid sedan på Twitter följande: Om du sårar en stark, reser den sig igen. Om du sårar en svag, kan du vara den sista.

Detta gäller både höger och vänster, män och kvinnor, invandrare och svenkfödda.

Fick inte se Måns…. #bloggswe

Den 8 Aug 2015 Av villacaliforniai Teknik5 kommentarer

Hugo Bengtsson och övriga familjen fick inte se sin favorit Måns Zelmerlöw på stadsfesten i Jönköping.
Jag tycker otroligt synd om pojken men det finns två versioner av händelsen. Vem som har rätt, vet jag inte.
Men all heder till arrangören som hävdade att det handlade om säkerhet, både för familjen och övriga deltagare.

Redan på den tiden mellan 1984 och -94 så ”bråkade” jag om säkerheten på mina bussar. Dagmammorna gjorde upp med varandra att nu åker vi in till stan med våra barn. Kommer till hållplatsen där står vuxna med två barnvagnar. Visst det var ok, de fick lasta in vagnar, barn och sig själva.
Betalat och klart och iväg. Nästa hållplats, samma visa men denna gång fick de endast åka med om de fällde ihop vagnen och placerade mellan stenen.

Det går så bra att ha dem i gången, vi håller i dem. För er skull, men övriga passagerare då?
De skall inte behöva klättra över era vagnar. Och behöver vi utrymma bussen pga olycka eller brand, vad händer då?
Om jag behöver bromsa och ni tappar vagnen och den kommer farandes i 50 km/Tim i mittgången, vad händer då?

Har fått till svar av dessa personer att det behöver ju inte hända något. Nej, men om…
Skulle jag vetat om att något skulle hända på turen, så hade jag inte kört den.

Då på den tiden diskuterade inte några bilbälten i bussarna, men jag föreslog att de skaffade sig en skidresa så de kunde spänna fast barnvagnen i stången på väggen vid barnvagnsplatserna, usch vad löjlig jag var, när jag sade sådant.

I dag finns speciella platser för rullstolar där de kan sitta säkert. Då var det inte tu tal om saken.
Finns ingen rullstol kan den användas för barnvagn, så fler vagnar får plats. Och dessa platser är nu försedda med ”skidremmar” så att barnvagnar kan spännas fast.

Har varit på bl a Liseberg några gånger med person i rullstol och då har vi varit tvungna att vara där ca en timma innan föreställningens början för att kunna inta våra rullstlsvänliga platser, där det också varit bra utrymningsvägar för oss, om olyckan hade varit framme. Och det har lönat sig, bra platser och två gånger har artisten kastat ner sina blommor till oss.

Vi vet ju att det hänt tidigare att saker har hänt på festivaler med panik och liknande och folk blivit klämda och över nertrampade med dödlig utgång.
Varför inte kontakta arrangören i förväg och tala om att man kommer med två barnvagnar, så brukar det kunna lösa sig. Och alla bli nöjda glada.

Även om det nu är några år sedan så vill jag rikta ett tack till alla er som anonymt ringde och gav mig några fina ord på kontoret.
Det är skoj när man blir uppskattad på för sitt säkerhetstänk. Tack också till Älvsborstrafiken, som ni hette då, som såg till att info kom passagerarnas kännedom, att barnvagn åker med i mån av plats.

Så… SÄTT SÄKERHETEN FRÄMST,

Kustvägen #bloggswe

Den 6 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

De senaste femton åren har en resa mellan Lysekil och Svinesund varit en del av sommarens äventyr.
Årets resa skedde i helgenr, men till skillnad från de andra åren valde vi att åka motorvägen upp till Nordby. Ny fick vi se hela sträckningen på motorvägen och vi har har nu åkt den från Oslo ända till Hamburg i olika etapper. Gamla Svinesundsbron var den första broförbindelsen över sundet. Tidigare hade man fått åka färja. Byggandet startade 1939 och blev färdig den 15 juni 1946. Bron är också en bro för freden, en ”sri chinmoy peace bridge”, för att visa på fred mellan folk och länder.

Därefter blev det genomfart genom Strömstad, mycket beroende på att svenska, norska och internationella turister invarderar stan denna tid på året.

Under 1900-talet fick handel och vissa tjänster allt större betydelse, liksom bland annat fiskerinäringen som konservering samt mekaniska verkstäder. Turist- och servicenäringen har jämte den omfattande gränshandeln förblivit de viktigaste näringarna i kommunen.

År 1912 skrevs den välkända Kostervalsen. Kostervalsen blev en så kallad under flera decennier framåt.

I början av 1970-talet började man att projektera inför byggandet av en gasplattform. Man började i den norra delen av staden, i ett område som heter Kebal. Där tillverkades bottenfundamentet som senare bogserades vidare till Kålvik norr om Strömstad. Kålvik byggdes ut till att bli en hamn med ett så kallade djupvattenläge och en fri ränna djup nog att klara slutbogseringen av plattformen ut till Nordsjön. I samband med byggandet, som varade i fem år, rustades infrastrukturen upp.

Vid tre tillfällen under 1900-talet har Strömstad befunnit sig i närheten av internationella konflikter. Vid upplösningen av unionen mellan Sverige och Norge 1905 var det ett tag mycket spänt vid gränsen. Militär hade besatt staden och svenska flottan befann sig på redden i högsta beredskap. Under första världskriget 1914–18 förlades trupp till Strömstad, landstormen mobiliserades och flottan gjorde besök i staden. Under andra världskriget 1939–45 gränsade Strömstad till en krigszon och två tyska flygplan blev nedskjutna över staden. Många Strömstadsbor bistod den norska motståndsrörelsen.

Som en symbol för banden mellan Norge och Sverige invigdes Svinesundsbron. Nästan sextio år senare, den 10 juni 2005, invigdes den nya bron av kungarna Carl XVI Gustaf och Harald V.
Innan de 3 september 1967 då Sverige hade vänstertrafik medan Norge hade högertrafik, så skulle man också byta körfält mitt på bron.

Nästa anhalt blev genomfart genom Strömstad. Numera är Strömstad i hög grad beroende av turism. Hundratusentals människor besöker staden varje sommar, och gästhamnen samt campingarna är fulla mellan midsommar och mitten av augusti. Dominerande, med nästan 85 procent, är norrmännen som med båt har runt 20 minuter från norska fastlandet till Strömstad, vilket gör att denna väg är väldigt populär. Strömstad har mer än fem campingplatser, varav Daftö resort är en av Sveriges största. Kosteröarna är också ett populärt turistmål och från Strömstad går det snabbåtar ut till både den norra och den södra ön.

Det var också här som uttrycket ”margarinungar” föddes.

Grebbestad stod sedan på tur. Området har varit bebott sedan lång tid tillbaka. Strax intill finns flera fornminnen, bland annat Greby gravfält från järnåldern, enstenlabyrint och en fornborg.

Första gången det vi idag kallar Grebbestad dyker upp i historiska källor är början av 1600-talet. Då sätter grebbestadsborna spår efter sig i skattelängder och som bosättningsmarkeringar på kartor. När Pehr Kalm på 1740-talet besöker Grebbestad träffar han en befolkning av strandsittare, som han menar mår tämligen väl.

Under 1800-talet utvecklades samhället och näringar som handel, sjöfart, konserv- och fiskeindustri tog över. Timmer och spannmål skeppades ut. År 1858 fanns sju fraktfartyg i samhället och någon gång kring 1870 startade en konservfabrik nedanför Stöberget. Karakteristiskt var de många och stora hamnmagasinen för denna typ av kusthandel, men de finns tyvärr inte längre kvar. Under sista årtiondet av 1800-talet startade stenindustrin. Många stenhuggare flyttade in, bland annat från Blekinge.

Numera har dessa näringar spelat ut sin roll och det är istället turismen, som ger samhället dess huvudsakliga inkomst. Grebbestad blev badort redan 1844. Då var gyttjekurer en specialitet eftersom gyttjan i havsviken ansågs vara hälsobringande. Grebbestad hade under denna period både kall- och varmbadhus. Längst bevarades kallbadhuset som revs 1974. Platsen för detta var stranden nedanför Grebbestads Camping, vid samhällets södra infart.

Sveriges första motordrivna busslinje invigdes 1911. Den gick mellan Grebbestad och Tanums station.

Fjällbacka stod sedan på tur. Mitt i Fjällbacka ligger det 74 meter höga Vetteberget. Genom berget går Kungsklyftan, tidigare kallad Ramneklovan (Korpklyftan). Klyftan fick sitt namn efter att Oscar II år 1886 besökte Fjällbacka. Det gamla Fjällbacka vänder sig, som många andra bohuslänska kustsamhällen, hukande nedanför bergen mot havet. Det nya Fjällbacka ligger på åkrarna in mot land och uppe på bergen. Utanför kusten ligger Fjällbacka skärgård och allra längst ut i väster ligger Väderöarna. I Fjällbacka ligger SjöräddningssällskapetsRäddningsstation Fjällbacka.

Skådespelerskan Ingrid Bergman besökte ofta Fjällbacka och bodde från 1958 i många somrar på Dannholmen i yttersta skärgården väster om Fjällbacka. Efter hennes död 1982 spreds hennes aska i havet kring ön. En staty har rests på torget. För att hedra hennes minne döptes torget om till Ingrid Bergmans torg.

Några scener ur filmen Ronja Rövardotter är inspelade i Kungsklyftan/Ramneklovan. I filmen kallas den för Vargklämman.

Camilla Läckbergs deckare utspelar sig i Fjällbacka, där författaren är uppväxt. På Stensholmen i Fjällbacka skärgård ligger den tyske författaren Johann Wilhelm Kinau (aliasGorch Fock) begravd på en krigskyrkogård som är från perioden första världskriget.

Smögen nämns för första gången i slutet av 1500-talet. Vid mitten av 1600-talet bosatte sig människor på Hasselön och under åren har det samhället vuxit samman med Smögen.

Namnet på samhället har varit olika under åren, bland annat ”Smögit”, ”Smöenn”, ”Smöget” och ”Smygesund”. Namnet är förmodligen kopplat till det så kallade Smyghålet, det trånga sundet mellan Smögenön och ön Kleven söder om huvudön. Det fornsvenska smugha (smyghål) eller fornisländska smuga kan vara ursprung till namnet.

På Smögen finns en lotsutkik som uppfördes 1878. 1935 var man tvungen att bygga om den sedan nybyggda bostadshus runt omkring skymde sikten. Byggnaden står alltjämt kvar trots att lotsstationen sedan 1969 inte är bemannad sedan verksamheten flyttades till Lysekil.

Smögenbaden var en dansrestaurang som låg längst upp på Smögenön, med utsikt vida omkring. Restaurangen byggdes 1933 av tre privatpersoner som ville skapa en konkurrent till det då dominerande Smögens Havsbad. Med tiden blev Smögenbaden en populär restaurang och ett känt dansställe, inte bara i Sverige utan även utomlands. 1998 brann Smögenbaden i en våldsam brand som på grund av det från havet utsatta läget med kraftig vind, hotade kringliggande byggnader.

Smögen var en ort i Kungshamns socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Kungshamns landskommun (Gravarne landskommun). I denna inrättades 14 september 1894 Smögens municipalsamhälle och Hasselösunds municipalsamhälle (för bebyggelsen på Hasselön). Ur landskommunen utbröts en del 1924 och bildade Smögens landskommun som municipalsamhällena sedan tillhörde innan de 31 december 1953 upplöstes. Smögens församling bildades även den 1924 genom en utbrytning ur Kungshamns församling.

Under den första Sillperioden på 1500-talet bosattes de vid tiden dansk-norska områdena vid Gravarne, Bekkevik och Fisketången av fiskare. En mer permanent bebyggelse uppstod i samband med den stora sillperioden under 1700-talet, då det växte upp fiskelägen i områdena. Namnet Kungshamn nämns för första gången på ett sjökort från tidigt 1600-tal som namn på en ankarplats mellan nuvarande Kungshamn och Smögen. 1772 bildades Kungshamns församling och Kungshamns socken därGravarne, Bäckevik, Sandbogen, Fisketången (Tången), Smögen och Hasselösund ingick. Gravarne och Bäckevik samt Tångeninrättades som municipalsamhällen 14 september 1894 i Kungshamns landskommun. Municipalsamhällena Gravarne och Bäckevik samt Tången övergick 1952 i Södra Sotenäs landskommun och upplöstes vid årsskiftet 1959/1960 och denna gemensamma ort gavs 1963 namnet Kungshamn. På 1970-talet skedde en stor ombyggnad av Kungshamns centrum. Delar av hamnen fylldes ut, sjöbodar revs och stora hus som idag innehåller affärer byggdes. Detta tog bort den idylliska känslan med tätt liggande småhus och sjöbodar, som är typiskt för västkustsamhällen. Den typ av område med gammal bebyggelse finns fortfarande kvar på Fisketången.

Lysekil. Samhället ligger vid Gullmarsfjorden och är sedan mitten av 1800-talet en populär badort. Förutom den viktiga turismen omfattas näringslivet också av bland annat fiskindustri, marin forskning (havsfiskelabratorium) och petrokemisk industri i form av Preemraff.

Platsen där Lysekil ligger är ett gammalt samhälle, med den tidigaste bebyggelsen vid det som idag är Norra hamnen. Redan under 1500-talets stora sillperiod hade den egen kyrka och präst, och under 1600- och 1700-talen var den en av de fem västkusthamnar i vilka sillpackning och sillvrakning tilläts. Orten präglades tidigt av livligsjöfart och ägde vid mitten av 1800-talet en betydande egen segelflotta.

Tack vare av god tillgång på sill under mitten av 1700-talet, sillperioden, fick orten ett uppsving och många salterier och trankokerier etablerades. Befolkningen uppgick 1790 till 536 invånare vilket var en fördubbling på kort tid.

Under 1800-talet senare hälft utvecklades Lysekil till en badort sedan Carl Curman fått i uppdrag att utveckla en badanläggning,Lysekils badinrättning och även Lysekil kallbadhus byggdes under 1860-talet. Han lät tillsammans med sin fru Calla Curman bygga Curmans villor, sommarhus i fornnordisk stil. Calla Curman låg även bakom skapandet av naturreservatet Stångehuvud.

Den 1 april 1903 blev Lysekil stad och fick stadsrättigheter, vilket var av stor betydelse för köpingen Lysekil. Lysekil blev en så kallad stapelstad vilket innebar att man fick tillåtelse att idka handel med utlandet. Hundra år senare firades detta på många olika sätt. Stadsvapnet är en blå- och silverfärgad sköld med tre silverstjärnor och två stående fiskar, vilket vittnar om fiskets betydelse för Lysekils utveckling. Två av stjärnorna symboliserar Henrik Gyllenstierna respektive Olof Strömstierna och den tredje stjärnan är Lysekils egen.

I Lysekil tillverkade Lysekils Mekaniska Verkstad under många år Skandiamotorn. Från 1920-talet hade PLM tillverkning i Lysekil.

Engelska kanonbåten Gay Viking deltog i ”The ball bearing run”

Under andra världskriget var Lysekil inblandat i export av kullager till England i Operation Bridford eller ”The ball bearing run”. Med hjälp av snabbgående kanonbåtar, ”Blockade runners”, kunde engelsmännen nattetid bryta igenom den tyska Skagerackspärren under hösten och vintern 1943–44, och bland annat frakta kullager från de norska kvarstadsbåtar som blivit inspärrade i Sverige, över till Hull i England. Trafiken återupptogs under hösten och vintern 1944–45 men då med inriktning att ge förnödenheter och ammunition från England via Lysekil till danska motståndsrörelsen.

Källor: Svinesund, Stömstad, Grebbestad, Fjällbacka, Smögen, Kungshamn, Lysekil

Skrotnisse och hans vänner #bloggswe

Den 3 Aug 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Många har säkert hört talas om Skrotnisse och han vänner. Skaparen Jan Lööf är bördig från Väne-Åsaka utanför centralorten Trollhättan.
Spikön, som är en av de öar som utgör Trollhättans ”skärgård” och räknas till centrum, började förfalla. Det var dags att riva den gamla restaurangen, för att ge plats för något nytt. Samtidigt hade Julia Edlund varit på besök i Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Hon skickade ett brev till kommunen om förslag på att göra något liknande här i staden. Samtidigt blev det Facebooksgrupper för att göra Spikön till ”barnens ö”, och till slut blev det så.

Kommunen skapade ett samarbete med skaparen och tillsammans med kommunens planerade började an skissa på en lekplats, just på Spikön.
Resultatet blev en Astrd Lingrens värld i miniatyr, men också en hyllning till vår lokala författare.

Lekplatsen invides i juni i år och nu under fallens dagar var det ett populärt utflyktsmål för både stora och små barn. Många har säkert bilderna från TV-serien på näthinnan och när de kommer hit och hittar det i verkligheten, så blir ögonen stora.

Julia Edlund kan du se i ett klipp på SVTPlay