This is RefugeePhones #bloggswe

Den 13 Okt 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Det är många som hittar sitt eget sätt att hjälpa flyktingar.
Min vän Gustav Martner berätta i detta filmklipp om hur de hjälper flyktingar med mobiltelefoner.

Så här beskriver de sig själva:

För den absoluta majoriteten av jordens alla människor är mobiltelefon och datakommunikation helt avgörande i vardagen. Det gäller inte minst de tusentals människor som just nu är på flykt. För dom är mobiltelefonen det avgjort viktigaste hjälpmedlet för att lyckas med resan bort från krig, hunger och fattigdom.

Få av dagens hjälporganisationer och stater som erbjuder flyktinghjälp har en plan för hur man ska ge människor som är på flykt tillgång till mobiltelefoni. Behovet är stort och varierande – de som kommer kan behöva allt från ett eluttag till mobilladdaren till en helt ny mobiltelefon med fulltankad kontantkort istället för den som kanske försvann ner i havet när gummibåten kantrade.

RefugeePhones är ett obundet volontärinitativ som sedan starten under sommaren 2015 delat ut hundratals kontantkort och mobiltelefoner till människor på flykt. Vår verksamhet bygger på donationer från medmänniskor och samarbeten med telekomoperatörer och mobiltelefontillverkare.

Ta gärna en titt på deras hemsida: http://www.refugeephones.com/

Kvinnor vid mannens arsle (nya sedlar) #bloggswe

Den 12 Okt 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Som bekant får nu Sverige nya sedlar som är det bästa tänkbara ut säkerhetssynpunkt.

I lördagens Vaken med P3 och P4 skrattade programledarna över nyheten att någon hade räknat ut att summan på kvinnornas sedlar är betydligt lägre än för männens sedlar. 620 kr jämfört med 1250 kr.
Anna-Karin Brikell, som har skapat collaget, undrar om Riksbanken ville skildra lönegapet mellan kvinnor och män.
Ja, vi kan alltid vrida och vända på olika saker. När Riksbanken skapade de nya sedlarna så tog man fasta på Astrid Lindgren, som många barn känner igen och valde motivet just på tjugan, då de tror att det är den sedeln som kommer barnen närmast. Därefter fortsatte de med varannan man och varannan kvinna. I antal är det nu lika många män som kvinnor. jämställt så det förslår.

Efter att det pratats i radion om sedelvalörerna med kvinnor och män, så har ovanstående bild spridits på nätet i parti och minut.

Metro.se skriver i en artikel: Kollar man på det totala värdet av sedlarna som var i cirkulation den 31 december 2014 så var 500-lappen överlägsen. Värdet av 500-kronorssedlarna, som nu ska prydas av Birgit Nilsson, var hela 57 miljarder kronor. Att jämföra med 1 000-lapparna som var värda ungefär sex miljarder kronor vid tidpunkten.

Expressen.se skriver: Tittar man på vilka sedlar som är vanligast att använda så är det 20- (Astrid Lindgren), 100- (Greta Garbo) och 500-kronorssedlarna (Birgit Nilsson). Och det är de tre som pryds av kvinnor.

Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men det jag har sett är att män ofta har plånboken i bakfickan. Tittar man på sedlarna som är mest använda är det sedlar med kvinnobilder.

Mitt konstaterande är att det är kvinnorna som är männens arslen närmast…
(Har man plånboken i innerfickan, så kommer kvinnorna närmare mannens hjärta)

Läs gärna: Nya sedlar, gammalt problem – feministisk idioti i repris

I min värld är män och kvinnor lika mycket värda och vi måste alla hjälpa till för att det inte skall vara så tydliga skillnader i lön mellan könen. Men detta med sedlarna valörer, går för långt enligt min mening.

Nossan ljusfestival 2015 #bloggswe

Den 11 Okt 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

Så har vi åter varit på den vackra ljusfestivalen i Grästorp.

Det är verkligen en fröjd för öga att få se dessa vackra ljussättningar. I år verkar det som det har varit större än någonsin, om man bedömer efter antalet personer som var där när vi var där. Men det återstår att se vad de offeciella siffrorna säger.

Gott om folk och ont om plats, men vad gör väl det när man har mycket att njuta utav.

Tyvärr gör ju sig inte enkla bilder från mobilkameran att allt kommer till sin rätt, men det går ändå att njuta, så håll till godo.

Nu går jag vidare… #bloggswe

Den 8 Okt 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Har haft underbara veckor i Göteborg och lärt känna många nya vänner.

Att vara en del av organisation som arbetat med flyktingars ankomst, har värmt mitt hjärta, oerhört fint.

Mitt ansvarsområdet har inte varit det lättaste och gång på gång har det varit kris, och jag har inte kunnat värja mig.
Visst jag har kunnat stänga av Facebook och Twitter men, telefonen har jag inte kunnat stänga av, framför allt när jag när jag skulle börja jobba natt. När folk inte fått tag på mig på de vanliga vägarna, så har de SMS:at eller ringt.
Jag behöver min sovtid och den är inte som andras, då mina arbetstider inte är som så många andras.

Har somnat skönt vid niotiden, för att kunna sköta mitt ordinarie jobb. Halv tolv ringer telefonen och jag flyger upp ur sängen och tror jag har försovit mig. Nej då är det någon kompis i organisationen som har en fråga.

Förra veckan lämnade jag allt, och kände att nu får det vara nog. Jag har gång på gång bett att vi gemensamt måste arbeta för att göra det bästa av situationen, men nej. Jag blev övertalad att än en gång hänga med, men jag tvekade, men till slut sade jag ja, när jag nästan blev lovad guld och gröna skogar.

Men helt plötsligt exploderar kommentarerna om att den arbetsbeskrivning jag gjort, fattades en massa saker i.
När jag kollar det gemensamma dokumentet är det någon anonym användare som gått in och tagit bort en massa saker, gjort ändringar, strukit över och hela dokumentet var kaos, stavfel, halva meningar mm.

Arbetsbeskrivningar som jag och andra har satt upp i våra lagerutrymmen, har rivits ner, gång på gång.
Hur vi skall arbeta med andra utsatta grupper, har motarbetats, gång på gång.

Har man skrivit något i vår grupp, så har det kommit kommentarer långt upp åt väggarna. Tror inte folk läser kommentarerna på ett inlägg utan bara kommenterar saker, utan att kolla upp.
Har försökt att ta det via privata chattar och prata med folk denna vägen, men vissa ser inte skogen för alla trän.
Man blir lovad saker, som sedan glöms av och så får jag skit för det… Nej det funkar inte.

I går bestämde jag mig för att gå vidare. Tog bort alla grupper som har med organisationen att göra.
Tog bort de flesta ”nya” vänner, som jag bara har haft sporadisk kontakt med.

Nu har jag bara de finaste vännerna kvar, som varit ett bra stöd i allt.

Så nu går jag vidare, inser att de flesta bara är energitjuvar…

En organisations födelse #bloggswe

Den 7 Okt 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Det finns mycket forskning gjord på grupp-processen, dvs vad som händer när olika människor slår ihop sig till en grupp. Gruppen genomgår några förutsägbara stadier:

Stadium 1: Orienteringsfasen. Alla är artiga, det sker få egna initiativ, man vänder sig till den som är ”ledare”, man tror att om man inte förstår ngt så är det för att alla andra har koll och man själv är ny. I detta stadium sker ingen effektiv ”produktion”, utan alla är upptagna av att fundera på om de hör hemma i sammanhanget, och om dem är önskade av de andra, och försöker hitta sina egna roller.

Stadium 2: Konfliktstadiet. Nu börjar gruppens medlemmar att känna sig trygga. Man vågar ta egna initiativ och lufta sina åsikter. Här kommer konflikterna och det kan emellanåt bli hårda smällar. Här sker definitivt inte någon effektiv produktion, däremot mycket känslor och många som har ont i magen. OBS OBS: OM man lyckas lösa konflikterna på ett konstruktivt och bra sätt så att gruppen lär sig att: ”Här kan man begå misstag och ha olika åsikter, men ändå reda ut det och samarbeta!”, ja då kommer gruppen att gå vidare till stadium 3. Lyckas man inte med konfliktlösningen på ett bra sätt fastnar gruppen i stadium 2 eller går tillbaka till stadium 1.

Stadium 3-4: Ett effektivt team som på ett strukturerat och effektivt sätt arbetar mot ett gemensamt mål. Man har en hög effektiv produktion. Här känns det som att underverk kan ske, för att man är så starka tillsammans. Konflikter sker, men man har lärt sig att lösa dem på ett smidigt sätt.

I dag fick alla en liten bit av mig #bloggsve

Den 18 Sep 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag3 kommentarer

Klockan ringer 05:00 och jag vaknar. Trött, det har varit många tankar i huvudet senaste dygnen. Får i mig ett par baljor lut (=kaffe) och världen är inte lika suddig längre. In i duschen och blir lite renare än innan. På med kläder, hastar förbi kaffemuggen innan jag tar ut vovven på en promenad. Det blåser kallt och är fuktigt och inser snart att det inte längre är väder för att gå i kortärmat och väst. Kramar om vovven och förklarar att han inte kan följa med idag.

Han kryper ihop med svansen mellan benen och lägger sig i sin korg. Sätter mig i bilen för att styra till pendeltågstationen. Klockan har gått fortare än jag räknat med. Fyra minuter innan beräknad avgång av tåget parkerar jag bilen och får ta lite längre steg än vanligt.

Sitter i min fåtölj med tanken om att om 25 minuter kliver jag tåget för att ge mig an en ny dag med Refugees Welcome to Gothenburg. Framme och vet inte vad som händer idag, inte minsta aning. Köper ytterligare en balja lut och går runt i området och tänker tillbaka på de andra dagar jag varit med. Alla chockerande besked som med gemensamma krafter oftast har slutat gott för dessa som flyr krig och elände i världen.

Klockan närmar sig åtta och jag drar mig till mötesplatsen. Snart träffar jag på Platsansvarig i organisationen och på kort tid bestämmer vi det viktigaste och jag hjälper till att hämta saker från lagret så vi kan förbereda flyktingmottagandet. Fiat och jag går ut till vår lastbil där vi har vårt lager med kläder, skor, väskor mm. Jag förbereder där och öpnnar, gör en snabb inventering av vad vi har, och vad vi behöver. Min kollega kommer strax. I dag går jag utanför organisationen så jag har inget ansvar utan försöker organisera upp, och försöker hitta brister i organisationen.

Nu kommer kollega två och nu är de två ansvarig för arbetet men jag skall ändå ha ansvar.
Jag styr upp deras arbete och försöker informera om de brister jag tidigare hitta och att vi jobbar på samma sätt, för att underlätta för alla….

Jag vet mitt icke ansvarsområde som jag har ansvar för. Idag har jag fått rutinerad toppenpersonal, så jag känner mig lugn. Försöker lösa de andra problemen jag lovat att göra, men pga att vissa utomstående inte hör av sig, så kan jag inte göra så mycket med det. Nu kommer ett större gäng som behöver vår hjälp. Jag tog på mig långärmad vindtät jacka och många i gänget som kommer har bara T-shirt, shorts och badskor på sig. Till de sämst skydde mot vädrets makter, får de lite snabba kläder innan de får mat, vatten. Nu kommer nästa gäng som fått mat, vatten och en kram och ett värdigt välkomnande. Helt plötsligt står vi in för uppgiften att klä upp individer med strandmode a la riviera till svensk klimat. med helst jeans, en bättre tröja, en värmande jacka och strumpor ock skor. De får en tandborste, tandkräm, tvål, lite lukta gott. Männen får rakartiklar och vad kvinnor får extra kan ni räkna ut själva.

Man får klappar, kramar, ord som jag tror betyder tack, och vad ögonen säger kan bara ögon säga.
Helt plötsligt kommer ett yngre par med ett knyte på armen. Förstår att den barnen bara är tre månader gammal. Klappar på kinden och får ett leende till svar. kliar lite på magen och leendet växer ytterligare. De får en barnvagn så de slipper bära knytet på armen som kan bli tungt. Deras ögon är som kamerablixtrar av glädje. Klappar den lille på kinden igen där den ligger i vagnen och munnen blir ett stort leende. De väntade att den lille skulle komma till världen, så att de kunde fly. Innan de satte sig i den rangliga båten som skulle föra dem över Medelhavet övervägde många saker. Vi drunknar heller i varandras famnar på Medelhavet, på väg till frihet och trygghet än stannar där hoppet sedan länge har svikit dem. De lämnar landet där guldet sedan länge förvandlats till sand. Det skär i hjärtat att höra detta. en samtidig så glad att de kommit hit, där de kan känna trygghet och det värsta är över. Nu kommer nästa grupp behövande, en grupp Romer som under många år varit förtrycka i sitt land. Vad gör man???
Man känner sig så otillräcklig och vill hjälpa även dem. Vi är en organisation som byggts upp för just för flyktingarna,och de måste gå i första hand. Det finns många andra organisationer som ställer upp för denna grupp. Men visst, har vi saker vi kan undvara, så får de också. Men många i deras situation är desperata och ta varje chans… Vad göra. Bi har inte resurser att hjälpa alla, för då hade vi gjort det. Idag stod jag ensam inför det problemet och ingen hjälp från någon annan. Men vi var en man extra stark och medan jag försökte styra över flyktingarna till bilen, så föste jag likt en fåraherde ihop gruppen Romer,men syftet var gott. I 45 minuter så samtalade jag med Romerna, berättade om att de hade några mynt i sina pappersmuggar och visade upp min plånbok där jag endast hade en nyckel. Jag berättade om flyktingarna som flytt från bomber och granater, och kom på jösses vad man kan berätta med ord från svenska, engelska och tyska. Jag hade både armar och ben som också pratar.
De fick också berätta sina historier och i lugn och ro, om hur vi svenskar spottar på dem, hur vi askar i deras huvuden dr de sitter med sina muggar, och hur vi svenskar snor mobiltelefoner och ger till dem för att ringa polisen och påstå felaktigheter. De berättade om hur deras situation ser ut i sina hemländer och varför de tagit beslutet att söka lyckan här.
Det var gripande att höra alla dessa berättelser, eller?
Ärligt talat förstod jag inte många ord av vad de sade, men jag lyssnade och lyssnade och lyssnade.
Läste deras mimik och försökte så gott det gick de mina ansiktsuttryck tillbaka som om jag förstod.

Jag tror de kände sig accepterade när någon lyssnade, någon brydde sig. Resten av dagen var det lugnt på fronten. Men var gång jag mötte dem någonstans så fick jag ett leende och i några fall även en klapp på armen.
Visst var den byxan någon fick, den skjortan eller skorna, viktiga, men samtidigt kände jag att det viktigaste var att jag, lyssnade på vad de ville säga.

Vid 12-tiden kom Kjelle Bergqvist som ha lovat. Han ville ta farväl av de han köpte hotellrum för. En familj på sex personer som gjort samma resa som den lille grabben jag berättade om. Vi hade en tvillingvagn till de minsta på tre månader på väg. Två nätter på hotell där de kunde vila ut, duscha och komma till sans istället för det tält migrationsverket hade erbjudit sig att ordna för familjen på en gräsmatta någonstans.

Nu är jag trött och på väg till sängen, men kommer att drömma om alla kramar, leenden och glittrande ögon…

Tankar från ett varmt hjärta #bloggswe

Den 17 Sep 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

En vän skriver:

02:57
Sitter i min bil, regnet smattrar från biltaket….
Rutorna har immat igen och ur radion strömmar countrymusik från nattradion.

Vad hände idag?
Jo, idag var en riktig ögonöppnare.
Pratade och KOMMUNICERADE med en romsk kvinna. Fick chansen att ställa frågor och fick ärliga svar. För första gången fick jag en bild, hennes berättelse av en utsatt människa och en inblick i deras situation. Hon öppnade sin bil och visade hur de sov på natten. Hon och tre till…..
Jag fick se tälten under bron, går ni ner till lilla bommen från centralen så kan ni se dem son bor ute. Inatt regnar det kraftigt.
Där ligger de….
Och vi schasade bort dem när hon bad om kläder för sitt barn….😔

Jag lekte och skojade med en liten knodd på 3-4 år som vägde lika mycket som en matkasse på Lidl.
Uttorkad och dålig i magen.
Fick honom att äta chips och dricka vatten… Lekte med nallar och Kjell Bergkvist tog kort.
Pojkens skratt kom från magen,
Äkta.

En kvinna gick förbi och såg ängslig ut, jag frågade om hon var ok, hon tittade på mig med förakt. Jag vände mig bort och gav henne ryggen. Hon klagade på hur det såg ut, att hon var orolig för sitt land…. Bla bla bla…..

03:05
Huvudet nickar,
Ögonen sluts. När ögonen sluts ser jag den andra unga pojken,
Dashir, 8 år. Som rest hit mes sina syskon.
Bror 16 och syster 15.
Vi spelade domino, ritade gåtor och rebusar till varandra med skänkta pennor och block.
Skön liten kille som var glad och busig.
Overkligt.

Lovade hans bror att leta efter ett par jeans i stl 30-32, skor 41 och tröjor i medium. M/L
Deras syster hade de vackraste av ögon. Afghaner.

Har besökt en iransk moské och lämnat familjer med barn som inte gjort motstånd mot att jag burit dem, nästan apatiska.

Stoppat om en tvååring i en barnvagn som någon skänkte för att den var sönder..
Barnet tittade på mig och ögonen sa -”du kan göra precis vad du vill med mig, jag behöver omvårdnad och om jag inte får det av dig då kan jag vänta….”

Fick verkligen svälja hårt….

Nästan Alla jag pratat med ”har hört” att Sverige inte är ett bra land.
Så ni vet,så är det detta som är på tapeten…. De åker hellre tillbaka till Tyskland eller Norge. Tom Finland är ett bättre alternativ.

Varför?
Tacka media för att de spridit SD’s rasistiska propaganda.

Många motiverande samtal med många engelsktalande unga män.
Var ska de bo? Vad ska de jobba med? Finns det framtid här?

Alla som jobbade ikväll brann verkligen ljust. Som fyrar.
När barn kom så gjorde alla sitt yttersta för att sprida en stämning som smittade av sig, barnen fick leksaker, kritor, mat och godis.

Många av dem spralliga och Goa.

En bra dag.

Imorgon tar jag en paus för mitt pansar har spruckit, ledsamheten över öden sämre lottade än mitt har satt spår. 03:25 och jag är kvar i bilen och tårarna rinner.

Bilderna.

Barnen men också alla nyfunna vänner, eldsjälar som gör det som vi valt folk att göra åt oss.

Byråkratins kvarnar maler sakta sägs det… Kvarnen stenar är tunga med och de ska du Akta dig för, för garanterat att de vill kasta den i huvudet på dig.

Röda korset, polisen och Migrationsverket har möten över huvudet på en frivilligorganisation som gått från 2 medlemmar till 6000 pers på mindre än en vecka. Som samlat pengar och gjort det omöjliga.

På bara några dagar har en organisation växt fram utifrån de behov som funnits på vägen.

Nu kommer kontrollorganen att ta över snart, ”märk mina ord”
Nu har deras maskineri kommit igång, deras motorer börjar jobba och nu kommer deras organisation ut på banan och vill synas tillsammans med politiker som klappar sig själva på axeln.

Jag har sett det förut och känner igen mönstret. Det är en dålig smak som sprider sig i min mun när jag tänker på det.

Jag behöver min Milo nu. Hålla om hans kropp och känna hur han lever, andas och skrattar när jag kittlar och busar med honom.
Imorgon….

03:34
Snart öppnar jag bildörren och går och borstar tänderna och slänger mig i sängen.

Hoppas på att sömnen kommer.
Som en belöning för att jag gjort gott…

Tack till ”joromalatoro” som gett mig tillstånd att återge hans berättelse i bloggen…

Jag hjälper till #bloggswe

Den 16 Sep 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

För en vecka sedan satt på pendeln ner till Göteborg för manifestationen på Götaplatsen. Manifestationen gick under namnet Refugees Welcome Göteborg. När jag satt på pendeln ner till Göteborg så fick jag via lokalradion höra talas om att en organisation precis hade bildats och som fanns på Göteborg C och försökte hjälpa alla flyktingar på väg någonstans.

Jag kunde leta upp gruppen där och fick lite men viktig info om vad som är på gång. varit på utbildning, skulle lära mig till PA, men hamnade helt plötsligt på kläd, som jag nu försöker organisera upp.

Jag har ju en brokig skara erfarenheter, som kunde komma väl till pass. Nu är jag med i deras admingrupp och försöker hjälpa till så gott jag kan.

I går när jag gått av mitt klädansvarigpass, så stannade jag kvar för att försöka organisera upp det hela. Ser en man som står och tittar på och kände igen honom lite. Vi började samtala och han berättade att han hela förra veckan hade arbetat i Stockholm på centralen för att hjälpa flyktingarna. Han stod med häpna ögon och bara kollade på när vi försökte hjälpa med kläder, skor och andra förnödenheter. Vi stod säkert en halvtimma och pratade om hur de hade organiserat det i Stockholm och hur vi försökte organisera det här. Jag hade gått av mitt pass och hade inte västen på mig, som visade vem jag var. Efter en stund frågade jag honom vem har var, när han förstod att jag var med i organisationen och hjälpte till….

Det var som jag trodde, det var skådespelaren Kjell Bergqvist. Han stod där med öppen mun och njöt av det arbetet vi gjorde.

Han berättade att han hade hört talas om oss och hade sökt sig till centralen. Han hade frågat några poliser som hade hänvisat honom till en annan plats, dit han tog taxi för 400:-

Helt fel plats och tog sig tillbaka och hitta mig och oss. platsen där jag jobbade.
Jag lotsade honom vidare in till vår Platsansvarig och vi fick samtalat en en stund innan han bestämde sig för att gå ut och handla akuta varor och godis till barnen. Det handlar om varor för 1000-tals kronor.
Han stannade kvar i flera timmar och hjälpte och stöttade oss och välkomnade flyktingar och lekte med barnen och överöste dem med kärlek.

Tack Kjelle, som du själv kallade dig, du och alla andra som hjälper till är fantastiska!
Vilken organisation vi byggt på en vecka.

Vi håller nu på att starta upp en hemsida för Refugees welcome to Gothenburg
Vi har också en Facebookgrupp där ni som vill kan söka medlemskap om ni vill stödja eller hjälpa till…

Nu har ni lite info om mina bloggdateringar blir lite haltande…
Kram till er alla!

Enorm hjälparvilja #bloggswe

Den 12 Sep 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

Vilken enorm hjälparvilja det finns i Sverige! Jag är överväldigad!

Jag har gått med i en grupp som kommer att stödja och hjälpa nyanlända med deras första kontakter i Sverige.
Startades i tisdags och vi är nu över 4000 medlemmar som aktivt vill hjälpa till…. Otroligt!

Viktigt att veta är om det kan bevisas var det kommit in i EU, så gäller det att det är det landet som de skall söka asyl i. Alla skall sändas tillbaka till dessa länder där de ankom. Detta enligt Dublinförordningen. Ett sätt att bevisa det är ju att de fått lämna fingeravtryck när de kom till första land i Europa. Detta gäller alla alla länder förutom Grekland dit inga skickas tillbaka till från Sverige. Detta av en mängd olika orsaker med framför allt att de grekiska myndigheterna just nu inte kan göra rättssäkra utredningar. Även Italien har stora problem och där finns vissa tveksamheter. Kommer de till Sverige och söker asyl och de inte kan bevisas att något annat land är första asylland, så blir Sverige.

Så därför är det viktigt att de får reda på vilka lagar och regler som gäller. Så Sverige följer Dublinförordningen enligt gällande avtal. Däremot har Sverige beslutat att flyktingar från Syrien som kommer till Sverige som första asylland, så har de rätt till PUT, dvs Permanent UppehållsTillsånd, Men som sagt, detta under förutsättning att Sverige är första asylland. Dublinförordningen kom ju till innan denna flyktingkatastrof och människor vill komma till trygghet och fred.

Jag är så glad att både SJ och Västtrafik nu enats om samma sak: Tågpersonal låter flyktingar utan biljett åka med
SJ säger – ”Alla passagerare måste ha en biljett. Det handlar om en säkerhetsfråga för både flyktingarna och de övriga resenärerna. Vi har i stället gjort så att om man inte har en biljett när man kliver på tåget, slipper man den extra avgiften som annars tas ut. Personalen försöker också hålla nere priset så mycket som det går, säger Berglund.”
Men alla fall kommer att lösas individuellt. Tyvärr finns det de som har svårt att acceptera dessa beslut och väljer att anmäla dessa företag till olika myndigheter och instanser. 😦

När jag ser det fina välkomnandet så kan jag bara säga två saker:
Jag är så glad att jag är svensk (halva jag).
Jag är så glad att jag är tysk (halva jag)

På Götaplatsen #bloggswe

Den 10 Sep 201518 Okt 2015 Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

En fantastisk kväll på Götaplatsen är slut… Men vilken kväll, allt för flyktingarnas skull och att vi vill visa att vi kan. Vi hade tagit pendeln ner till centralen och sedan vandrat paradgatan Avenyn upp till Götaplatsen. Där hittade vi en bra sittplats som också kunde bli en stå plats upp över det vanliga. Under väntan att manifestationen skall börja så fylls det på med mer och mer folk på platsen och även gatorna runt omkring och trafiken stängs av.

Prick halv sex började gosskören sjunga akapella med en suverän inramning innan det var dags för Petra Elf från Grön ungdom, att hälsa alla välkomna. Petra berättade att hon för några dagar satt framför datorn och gjorde en liten manifestation som skulle gå av stapeln på Gustav Adolfs torg. Men det dröjde inte länge innan man från myndighetshåll bad om att det skulle flyttas till Götaplatsen så att alla intresserade kunde få plats. Enligt beräkningar så var vi cirka 15.000 personer som hade samlats för att lyssna.

Elias Karemi från ensamkommandes förbund berättar hur han kom hit för ca två år sedan. Han och några vänner hade bestämt sig för att fly. Under hela flykten såg han hur vännerna blev färre och färre för att de inte klarade strapatserna och dog. Det har nu gör, gör han för sina vänner som inte längre finns kvar i livet.

Sedan följer Gustav Fridolin i talarlistan som väljer att citera Stig Dagerman.
”Flykten valde oss”
-Visst kan vi hjälpa till. Vi kan och ska hjälpa, säger Fridolin.
-Vi ska öppna Sverige och ge bättre möjligheter till bättre vägar att komma mer.
-EU har ingen flyktingkris vi har en ansvarskris.

Rasmus Thörnblom MUF äntrat scenen och vill ställa krav på alla kommuner att ta emot fler flyktingar.
Några i publiken buar och Rasmus säger att när han berättade på de sociala medierna att han skulle tala här, så började SD-svansen att bua där. Så tänk på vem ni buar tillsammans med, och det blev väldigt tyst.
-Låt oss tala om hur bra Sveriges flyktingmottagande är istället för att det kommer för många flyktingar.
-Det börjar med att vi säger välkommen hit, avslutar han.

Philip Botström SSU, säger att Sverige måste pressa EU att agera.
-vi ska ta emot människor på flykt. Vi har råd.
Han vill att EU ser över transportöransvaret.

Ulrika Årehed Kågström, som är generalsekreterare vid Svenska röda korset säger så här:
Det är en vanlig missuppfattning att det skulle vara bättre att hjälpa på plats,säger hon.
-På plats finns inte. På plats får aldrig bli en enkel utväg för politiker.
-Ta bort taggtråden. Bråket kring kvoter och volymer är ovärdigt. EU måste minnas sin egen historia.
Hon berättar att 130 000 har skrivit på rädda barnens upprop om lagliga flyktingläger.
Hon tackar alla som kommit hit.
-Nu vänder vinden.

Talarna avlöser varandra och Mona Hagi från Grön ungdom.
-varje minut som Löfven tvekar dör ett barn på Medelhavet.
Hon berättar om sin mamma som flydde på 90-talet.
-Livets lotteri avgör var vi föds men det ska fan inte bestämma var vi ska bo.

Birgitta Ohlsson från FP talar om likheterna mellan 90-talets flyktingar från Balkan och dagens från Syrien, mellan 90-talets hat och Ny Demokrati och dagens hat och Sverigedemokraterna. ”Förra veckan var veckan när förtvivlan blev till hopp”. Hon citerar Angela Merkel: ”Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna!”
När hon kommer hem från mötet skall hon ge den lille nappflaskan och sedan bädda ner honom i en varm skön säng. Samtidigt gör en mamma samma sak vit ett stängsel vid Ungerns gräns och någon i Libanon som strax skall äntra en båt som förhoppningsvis för dem över Medelhavet till tryggheten i Europa.

Vänsterpartiets Maj Karlsson (V) tittar ut över oss som står och lyssnar och säger: ”Fy fan vad jag älskar Göteborg!”

Mona Sahlin pratar om John Hron och om bilden på Alan: ”Jag kan inte sluta se honom när jag blundar”. Sen håller hon ett brandtal mot rasismen och de rasistiska partierna. Monas tal kan du se på GT;s sida. http://www.expressen.se/tv/gt/mona-sahlin-s-det-handlar-om-var-anstandighet-som-manniskor/

Villa California

Kategori: Vardag