Kategori: Vardag

Ingenting är som allting skall #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

11103573_10153924745163868_251271720_o

Ingenting är som som allt skall vara, och det tycker jag faktiskt känns rätt så skönt.
Fastan går nu mot sitt slut och i morgon inleds stilla veckan.
Fastan i form av att vi skall avstå att äta under dygnets ljusa timmar försvann redan på 1500-talet men återkom i ny skepnad på 1900-talet. I dag handlar det om att vi skall avstå något till förmån för människor har har det svårt.

Senast igår var vi många som avstod vår bekvämlighet genom att släcka många lampor och istället fokusera på miljöförändringarna som kommer att drabba många, speciellt utsatta. Så att earth hour infaller under fastan är kanske inte så konstigt trots allt.

Själv har jag avstått en del av mitt liv på sociala medier, för mitt eget välbefinnandes skull. Denna helgen är jag nästan inte synlig alls på de medierna. Med tanken att, kan jag inte ta hand om mig själv, hur skall jag då kunna ta hand om andra. Men det innebär inte att jag inte gjort något aktivt för de miljontals människor som svälter eller på annat sätt lider.‬

Mycket har ju hänt under de dryga 2000 år sedan Jesus föddes och jag tycker nog det är viktigt att hänga med i utvecklingen även där. Jag blev så glad i kyrkan på Jungfru Maria bebådelsedag när prästen sade: i dag är dagen då Jungfru Maria blev på smällen. Det gillade jag verkligen när han stod framför församlingen och sade detta, ett språk av vår tid. Ja tänka sig att även Jungfru Maria har haft ”bulle i ugnen”. Sedan är det ju viktigt att tänka på att det var ett specialrecept, men bullen kom ut.

Förra året var jag och bror i Uddevalla och tittade på Passionsspelet. Ett spel om stilla veckan och efterföljande påsk, allt inramat med mer eller mindre popmusik. En härlig blandning av dåtid och nutid.

En av våra mest rotade traditioner är långfredagen och att den dagen inte äta köttprodukter. Då blir det fisk på längden och tvären, i parti och minut.
Det är en tradition vi bär med oss från mammas mormor i östra Tyskland, och kanske det sträcker sig tillbaka ännu längre i tiden. Påskaftonen inleds också med ett glas ägglikör med ”snuskaffe” ovanpå, även om det också sker senare på kvällen.

Så för mig är det viktigt att hålla på traditioner fastän det sker i modern tappning.

0 2 0 9 99 4 44 #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag1 kommentar

Trafikolycka

0 2 0  9 99 4 44. Känner du igen telefonnumret?
Det är telefonnumret till Sveriges radios trafikredaktion. Hit ringer du om de ser saker i trafiken du anser att andra bilister behöver känna till. För mig är både telefonnumret men även de utsändningar trafikredaktionen ett viktigt arbetsredskap.

Västtyskland startade 1974 sitt eget system för aktivering av trafikmeddelanden, kallad ARI. Som radiolyssnare hör de du en liten svag vissling i radion innan radion förberedde sig för att sända ut trafikmeddelandet som strax kulle komma. Detta var mycket användbart när man färdades på autobahn. Tyskland är väl förberett på störningar i trafiken och färdiga omledningsvägar finns redan klara och skyltade. Så är en bäck helt blockerad pga av en olycka, så meddelas bara att man skall följa omledningsväg.

Men det tyska systemet var väldigt primitivt så vårt eget Sveriges Radio, tillsammans med Televerket och Ericssons började utveckla ett eget, modernare system. I detta system kunde mycket mera information skickas ut, som sänds ohörbart men ger radioapparaten möjlighet till att ge mycket mer information än ljud och trafikmeddelanden. Detta svenskutvecklade system standardiserades sedan av EBU.

Våra svenska trafikmeddelanden utvecklades mycket snabbt och kanalen P4 blev den stora informationskanalen för detta. I dag har ju radion på dagtid vardagar, flera regionala trafikredaktioner medan det övrig tid är centraliserat till Stockholm.

För några år sedan var jag under loppet av 14 dagar först på plats på 3 stycken bilbränder på E45. Detta hände nattetid när jag var på väg till jobbet, runt 02 på morgonen. Medan jag hade 112 i min telefon, så skulle jag ju springa fram och kontrollera att det inte fanns några personer i bilen och, PuH, nej de var tomma. Jag kunde dra mig tillbaka och invänta räddningstjänst och polis. När jag då stod vid min bil hörde jag att bilradions volym ökade och de gick ut med akut trafikmeddelande på radion. Det tog inte många minuter för mitt samtal till 112 tills det sprakade i radion.

Vid ett annan tillfälle när jag och bror var på väg hem från stan, så stannade jag vid ett övergångsställe för att släppa fram gående och en cyklist. Bilisten som färdades i vänsterfil uppfattade inte detta utan körde på och jag ser smällen från första parkett. Så innan ens cyklisten hade landat på refugens grässlänt, så var jag ute ur bilen och hade 112 i luren. Jag var nästan framme och kunde nästan ta emot killen när han landade och 112 hörde hela detta. Minns så väl killens rädsla när han berättade att han inte kände sina ben eller kunde röra på dem. Den ångesten som killen gav uttryck för i den sekunden, sitter djupt inom mig. Även här gick det ut ett akut trafikmeddelande, där de meddelade att räddningstjänst var på väg. Snart dök både poliser och ambulanser upp medan jag satt där i grässlänten och höll handen på killen. Helt plötsligt ser jag min egen bil rulla iväg och hoppar till innan jag ser att det är en polis som flyttar bilen. Ja, min bil stod ju mycket dumt till, men jag hade ju fokuserat på cyklisten.

Själv ringar jag ju även ovanstående nummer så fort jag anser att det finns saker som andra behöver varnas för. Vissa saker har gått ut som akuta meddelanden efter bara några minuter, medan mindre akuta saker, har väntat till nästa ordinarie sändning från trafikredaktionen. En del medarbetar han man nästan blivit ”du” med och behöver inte presentera sig mycket med namn, då det vet vem man är.

Telefonnumret finns inprogrammerat i min telefon som favoritnummer, men oftast slår jag det för hand då det går fortast.

Så trafikredaktionen, tack för att ni finns! Ni betyder mycket för mig och mina medtrafikanter. Ni är en hjälpande hand när vi rattar våra fordon på vägen.

Manligt – kvinnligt #blogg100

Den Av villacaliforniai busschaufför, Vardag1 kommentar

Kilt

Vad är det som gör oss till man respektive kvinna?
Är det så enkelt som att gå fram och lyfta på kjolen för att se vad som finns där under?
Tror nog bara det är min lille dvärgpudel (hane) som är söt när han hamnar under kjolen hos någon, själv skulle jag nog få både ett och två blåa ögon.

Jag tror ju könet sitter någon annanstans även om de yttre attributen oftast stämmer överens med vad vi känner oss. Men ingen regel utan undantag.
I går läste jag ett blogginlägg, som jag rebloggade och detta fick mig att fundera vidare i större banor. Ftm = Female-to-male, alltså man som utifrån fysiska egenskaper definierats som kvinna vid födseln. Detta inlägg fick mig att fundera tillbaka på alla de människor jag mött under åren.

Redan för 25-30 år sedan, när jag jobbade som busschaufför, fick jag lära mig att det man såg, sällan stämde överens med verkligheten. Det var väldigt lätt att göra en bedömning av personer efter första blicken, en bedömning som oftast kom helt på skam när man pratade med dem, och sedan lärde känna.

Jag tror alla vill vi vara unika och kunna leva på et sätt som känns rätt för oss, utan att bli dömda på förhand utifrån det. En del valde att vara unika genom klädsel, andra unika genom frisyrer. En del såg ut som vilken Svensson som helst, men gjorde sig unika med knytnävar. Vad gör de idag, hur lever de sitt liv och under vilka förutsättningar.

Jag lärde känna två killar i 20-års åldern, som jämt höll ihop. När jag jobbade, blev jag en del av gänget, även om vi inte umgicks privat, om vi inte träffades på stan.
En dag kommer dessa killar fram och visar vad de handlat. Nagellack, läppstift och lite annat smink. De skulle gå ut och dansa på kvällen, fast i kvinnokläder. Häng med till ändhållplatsen där vi får en liten stund för oss själva. Sagt och gjort, och helt plötsligt av fri vilja blev jag försökskanin och dessa killar målade mina naglar med olika färger för att bedöma vilket färg som var vackrast. Det var nog första gången jag såg en början till regnbågsflaggan, och det på mina egna naglar, fast jag då inte visste någon vad som skulle komma. Senare på kvällen kom ett par snygga tjejer som skulle på dans och med en diskret påminnelse såg jag vem det var. Jag dem en blink med ena ögat och önskade dem en trevlig kväll. Men jag kände att jag ville göra något mer för dessa tjejer, så när mitt jobb var slut så gick jag till samma dansställe som de skulle till. Betalade inträde och det blev några danser innan jag hittade mina damer. Vi dansade flera danser, både tryckare och lite mer ifrån varandra och hade jättekul ihop. Vi pratade som man gör, och försökte lära känna varandra.

Vi träffades flera gånger efter det och när vi var ensamma kunde vi prata om detta. Tyvärr så förändrades mitt liv ganska abrupt och jag förlorade kontakten med dem.

Det finns så många fina människor jag lärde känna under mina 10 år som busschaffis. Skulle gärna vilja få träffa dem igen, och veta har det gått. Om de vågar leva sitt liv på det sätt de önskar, på deras egna villkor utan att vi tittar snett på dem.
Mannen som hade klättrat över balkongräcket och skulle hoppa, när han såg mig i bussen och avbröt sitt självmordsförsök. Kvinnan i strumplästen som sprang för livet jagad av en man med kniv. Fick snabbt in henne i bussen. Mannen jag valde att köra omvägen via vårdcentralen för, så han fick hjälp. Vill gärna veta hur det har gått för killarna jag beskrivit här ovan.

Men jag avstår gärna kvinnor som anmält mig för våldtäktsförsök, de män jag hann ducka undan för, och de slog knytnäven i väggen bakom mig. Den grupp jag fick med mig där jag fick polisbeskydd på turen.  Många minnen har snurrat i mitt huvud nu.

När livet vänder #2 #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar
när livet vänder
Skärmdump från programmets hemsidan på SVT.se

Så var det dags för andra avsnittet av ”När livet vänder”. Detta avsnitt handlade om Sara Nyd, som har flera självmordsförsök bakom sig. I o m att jag själv har flera självmordsförsök bakom mig kändes ämnet särskilt svårt, så jag hade förberett mig genom att titta på de klipp som fanns på programmets hemsida.
Som vanligt var programmet mycket välgjort, regisserat och klippt och man fick verkligen följa Sara från barnsben, hennes tankar och känslor.
När man så ung drabbas av ”konstiga” tankar och inte varken vill eller vågar ta upp det med någon vuxen, kan göra situationen än värre.

Man får följa Saras liv genom hennes egen berättelse fram till självmordsförsöken, förberedelserna och själva utförandet. Man kände verkligen Saras tankar, vilket griper tag i en. När livet känns svårt och man ser självmord som enda utvägen, då undrar i alla fall jag vad som gått fel. När man också som i Saras fall har en dotter som behöver ens kärlek och upplevelserna är att hon får det bättre om mamma är död, kunde inte förhindra, då blir känslorna extra starka.

Efter programmet fanns också möjlighet att chatta med programledaren och representant från självmordslinjen. Detta tror jag är mycket viktigt, då det säkert väcker en massa frågor, gällande en själv men även om anhöriga och vänners situation

Länk till programmets hemsida: När livet vänder

Behöver du kontakta någon för att diskutera ämnet har SVT också en sida med information om olika hjälporganisationer. Den hittar du här

Vill du också läsa chatten och de frågor som kom där, så är det denna länk som gäller.
Ja, det är jag som är BengtOswin.

VI vet att det förekommer flera självmord per dag i Sverige, så tveka inte att kontakta någon, oavsett om det gäller dig själv eller någon annan. Hjälp finns att få…

Hur tänker folk på Facebook #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

facebook1

Ibland undrar jag hur folk tänker på Facebook…
Det mesta jag själv skriver är inlägg jag bara delar med mina vänner och ingen annan. Dvs att ingen utanför min vänskapsskara kan se det jag skriver. Mina blogginlägg är ett undantag, som går ut offentligt. Helt plötsligt plingar det till och jag ser att någon har delat ett inlägg jag valt att bara dela med mina vänner, då måste jag ju kolla sekretessinställningarna för det inlägget, plus om jag vill godkänna att andra ser det.

Oftast är det ok för mig att någon delar det vidare och då får jag byta sekretessinställningen så det blir offentligt, så att delarens vänner också ser det.

Men varför väljer folk att dela det vidare, som jag satt sekretess på att bara mina vänner skall få se… Jag kanske inte vill att det skall komma utanför MIN vänkrets. Att dela något sådant, är ju meningslöst, då det fortfarande bara är MINA vänner som ser det.

Ibland ser jag att mina vänner delar något intressant, som kanske borde komma en större publik till goda, kanske till och med är skrivet för den sakens skull, men att sekretessinställningen är dennes vänner. Då får jag fråga personen i ett PM om den är intresserad av att det sprids vidare och om personen då vill ändra sekretessinställningen för det.
Ibland kommer det inlägg med orden DELA, DELA, DELA och med sekretessinställningen att bara dennes vänner ser det, vad är det då för vits med att ev dela vidare? Ingen utanför dennes vänkrets ser ju det i alla fall…

Ibland väljer jag att bara dela inlägg med nära vänner, vänner jag liter lite mer på och jag valt att dela med den gruppen. Det är inget jag vill att alla mina vänner skall se. Det är ändå jag som bestämmer om vem som skall få se det jag skriver.
Nej, jag anser att det visar på dålig respekt att dela vidare sådant jag valt min målgrupp för. Bara för att jag skriver saker på Facebook vill jag inte alla skall se vad jag skriver…
Så mina vänner ni har fått ett förtroende från mig att se vad jag vill dela med mig av, så ta vara på det… 🙂

Våldtäkt är våldtäkt #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

våldtäkt

I dag kom en nyhet om att hovrätten gör en annan bedömning i ett fall där två män våldtagit en kvinna. Tingsrätten gjorde bedömningen att det var grov våldtäkt då det var två män och att det då skulle klassificeras som grov våldtäkt, med hovrätten bedömer det som våldtäkt inom normalgraden våldtäkt och därmed par automatik får en annan straffskala. Däremot är de dömda till den strängare delen inom straffskalan, då de anser att brottet är grovt.
Jag har inte gått ut med mina privata åsikter i ämnet men vissa personer tolkar det jag skriver på sitt eget sätt och och dömer mig efter det, troligen bara för att jag är man.

Jag har ingen juristutbildning men personligen ställer jag mig på Sven-Erik Alhems sida, där jag anser att det sänder ut fel signaler. Då männen enligt de jag läst har varit behjälpliga varandra i förberedelserna och att kvinnan varit påverkad av både alkohol och droger, så anser jag personligen att det är två män och att det är grovt.
Jag försöker liksom ledamöterna i nämnden se det ur bådas synvinkel och göra min bedömning utifrån det.

Jag är trött på att bli bedömd utifrån att jag är man och kräver att jag blir respekterad utifrån mina åsikter. Ingen kvinna skall behöva ängslas över att gå ut och känna sig rädda för att bli våldtagen. Ingen man skall heller behöva känna oro för att bli anklagat för att ha våldtagit någon. Där har vi alla ett ansvar, och vi män som inte våldtar, får också lida för att det finns de som gör detta.

Tydligen finns det utrymme i lagen till att göra dessa olika bedömningar och då är frågan vem skall vi påverka. Nämndemännen som arbetar inom det lagrum som finns eller politikerna. Jag anser att det är hos politikerna vi måste lobba för att täppa till denna lucka i lagen,om vi anser det vara fel. Det är trots allt politikerna som stiftar lagar.

Döm mig nu gärna efter de fakta ni vet och vad jag anser och inte pga att jag är man.

Länkar:

SVT:  Sänkt straff för dubbel våldtäkt
DN: Stefan Lisinski: Häpnadsväckande, men domen överklagas inte
SVD: Mårten Schultz: Förståelig ilska – men våldtäktsdomen är inte vansinnig

 

 

Människors värde #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

tiggareHär om dagen läste jag en text från en person som ansåg att vi människor är olika mycket värda. Bl a så är väldtäktsmannen mindre värd än sitt offer eller att Hitler var mindre värd än Moder Theresa.

Vem är den som kan sätta ett värde på någon annan???
Det Hitler var skuld till, var fruktansvärt, och hade han inte tagit självmord så skulle han ju straffats ordentligt för sina gärningar, men människovärdet kan ingen ändra på.
Skall vi poängsätta människor efter ett normalvärde på 100. Tiggaren utanför butiken är bara värd 20% just för att hen tigger.
Anton Lundin Pettersson som gav sig på och dödade fler på skolan Kronan i Trollhättan, tokhyllades för sina gärningar inom vissa kretsar. Han är värd 150%, eller?
Partiledaren för vårt främlingsfientliga parti, är väldigt smart och värd 180%.

Anna Lindhs respektive Olof Palmes mördare, hur mycket är de värda, jämfört med sina offer? Hos någon/några var dessa mördade personer inte mycket värda, kanske mindre än tiggarens 20%.
Är man utvecklingsstörd, så är man värd 80%, homosexuell 70%, och jag som är kristen kanske bara 50%. Jättebra, vi kanske kan använda dessa människor till medicinska experiment igen, de är ju inte lika mycket värda. Nu råkar jag köra på en människa och mitt människovärde sjunker ytterligare. Blir rättegång, men jag har så lågt människovärde, att jag inte får någon försvarsadvokat, utan får klara mig själv, jag är ju ingenting värd. Vissa anser att muslimer har så lågt människovärde så man borde stå med kulspruta på Öresundsbron. Vilket människovärde har den som står med kulsprutan?

Människovärdet är alltid detsamma enligt mig, däremot kan gärningar värdesättas och ev straffas. Att människovärdet är lika för alla innebär inte att jam måste tycka om alla. Det finns människor jag gillar mer och andra jag gillar mindre, men trots det, de har samma människovärde.

Nagelsvamp hos inkaindianer #blogg100

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

wp-1457808478404.jpg

För några år sedan satt jag och tittade på ett program på kunskapskanalen om nagelsvamp hos Inka-indianerna. Skämt åsido, tror inte det har funnits något program som hade detta ämne, men jag tror att det säger en del om det program jag INTE tittade på, nämligen melodifestivalen. Om man bortser från förra året med MZW och Heroes, så var intresset för mellon helt djupfryst.

Första delen av första deltävlingen fick jag ju till mig utav misstag via radion, och då blev intresset något helt annat. Duktiga Carolina Norén blev för mig synonymt med ”blåbärsrisgrönt”, vilket var en beskrivning som Bengt Grajv, f-låt Bengt Grive, kunde använda för att beskriva bilder från konståkning. Sedan klev ”Vaken med P3 och P4”:s egen tangentbordsflicka, Ronnie Ritterland, in i ljudrummet, och gjorde sin röst hörbar, förutom skrivningarna på chatten. Och mina små pikar i tidigare blogginlägg om chatten, så blev den ordentligt påspädd och kändes som en stor familj.

wp-1457808413343.jpgÄven mellonörden Ola Gäverth:s mellotråd på Facebook blev ett tillhåll för mig. Han och hans vänner satte verkligen guldkant på tillvaron.

För mig och bror började melodifestivalen redan på måndag eftermiddag då vi vid middagen började prata om vad lördagens begivenhet skulle innehålla i mat och dryckesväg. Mot slutet av veckan blev det gemensam shopping, för mig och bror, och på lördagen arbetade vi gemensamt i köket för att förbereda allt inför sändning. En ny tradition var född.

Hela mellon blev ett familjenöje, som gjorde att jag och bror hittade nya gemensamma wp-1457808318020.jpgintressen, sådant vi inte hade sett hos varandra tidigare. Det roligaste var ju att se brors intresse växa fram, hur hans ögon glittrade, precis som ett barn på julafton. Att studera brors mimik, när han satte i tandpetarna med artisternas namn och vi såg hur konstverket växte fram, eller när han satt där med tandpetaren och justerade bokstäverna med Ola:s namn på PRINS-bakelsen. Ångrar verkligen att jag inte riggat mobilen så den kunde filmat det hela.

Ola-bakelsen fick bror äta upp, då han helt bestämt hur den skulle se ut och att han varit så noga med att den skulle vara perfekt. Han blev så otroligt glad, för han trodde vi skulle sända den express till Radio Stockholm.
Mellotårtan var precis lika fruktig och fin som radioprogramledarna.

Sveriges radio och dess medarbetare Carolina Norén, Ronnie Ritterland och Ola Gäverth (inkl hans vänner) . Ett stort tack till er alla, som betytt så mycket för mig och min bror under dessa veckor. Tack bror, för all den glädje du visat, dina glada tillrop, dina grimaser som du visat av glädje…

Vi älskar er alla! Kram och tack!

When dreams come true #blogg100

Den Av villacaliforniai Vardag4 kommentarer

when dreams come true

Jag befinner mig på den sidan i livet där döden är närmare än födelsen. Men det innebär inte att man behöver sluta drömma, vilket jag heller inte har gjort.

För drygt tio år sedan fick jag diabetes, vilket jag tycker var lit väl ungt, då det handlade om åldersdiabetes. Det var under den tiden som far tacklade av och fick mer och mer krämpor. och att jag fick mer och mer ansvar. Från början fungerade det med kost och motionsbehandling, och jag var otroligt glad att slippa en massa mediciner. Men tiden gick och till slut blev det mediciner också och jämt ett tänkande på vad jag stoppar i mig.

Det får jag äta och det får jag inte äta,och att äta lagom, och äta flera gånger…
Mycket att tänka på. Far gick bort 2009, men inte långt efter började mors krämpor komma. Återigen började nytt ansvar för mig och mediciner för diabetes sattes in. Fick blodtryckssänkande. betablockerare mediciner för kolesterolet mm. Mina dospåsar blev efterhand tjockare och tjockare och mer välfyllda. Jag blev en pillermänniska 😦

Mor gick bort för ca ett och ett halvt år sedan och nu hade jag nästan bara mig själv att tänka på. Nu var det dags att till hundra procent fokusera på mig självt och MITT välbefinnande. En liten dröm jag hade var att kunna minska på mediciner och en dröm var att kunna komma till en punkt där jag åter kunde behandla min diabetes med kost och motion. Jag skaffade aktivitetsarmband som håller koll på mina rörelser och steg.

I höstas, ca ett år efter mors frånfälle, så började min kropp krångla. Vi fick hastigt ta bort betablockeraren och minskade på blodtryckssänkande. När dessa mediciner gått ur kroppen hittades nya biverkningar och då fick vi även ta bort dessa.

Nu har jag gått på kontroller under fyra månader, både för hjärtat och kolesterolet. Nu väntade jag på besked om jag skulle få nya mediciner för kolesterolet eller inte.
Härom dagen ringde vårdcentralen och berättade att jag inte behövde nya hjärtmediciner och inte heller något nytt för kolesterolet. Jag var jätteglad att min nya livsstil sedan drygt ett år tillbaka gett resultat. Vänta säger sköterskan i telefonen…
Du måste också sluta med att ta din medicin för diabetes, förutom den långtidsverkande. Va, skriker jag…
Ja, säger hon…Du ligger på samma värden som en frisk människa nu!
Jag jublade och dansade som Panetoz i melodifestivalen. Det som var en dröm och som jag innerst inne trodde skulle förbli en dröm, var verklighet.

Nu börjar en ny fas igen, med att hålla stenhårt på vad jag äter och sedan dansa på mina promenader, men det tror jag kommer att gå som en dans.

When dreams come true