0 2 0  9 99 4 44. Känner du igen telefonnumret?
Det är telefonnumret till Sveriges radios trafikredaktion. Hit ringer du om de ser saker i trafiken du anser att andra bilister behöver känna till. För mig är både telefonnumret men även de utsändningar trafikredaktionen ett viktigt arbetsredskap.

Västtyskland startade 1974 sitt eget system för aktivering av trafikmeddelanden, kallad ARI. Som radiolyssnare hör de du en liten svag vissling i radion innan radion förberedde sig för att sända ut trafikmeddelandet som strax kulle komma. Detta var mycket användbart när man färdades på autobahn. Tyskland är väl förberett på störningar i trafiken och färdiga omledningsvägar finns redan klara och skyltade. Så är en bäck helt blockerad pga av en olycka, så meddelas bara att man skall följa omledningsväg.

Men det tyska systemet var väldigt primitivt så vårt eget Sveriges Radio, tillsammans med Televerket och Ericssons började utveckla ett eget, modernare system. I detta system kunde mycket mera information skickas ut, som sänds ohörbart men ger radioapparaten möjlighet till att ge mycket mer information än ljud och trafikmeddelanden. Detta svenskutvecklade system standardiserades sedan av EBU.

Våra svenska trafikmeddelanden utvecklades mycket snabbt och kanalen P4 blev den stora informationskanalen för detta. I dag har ju radion på dagtid vardagar, flera regionala trafikredaktioner medan det övrig tid är centraliserat till Stockholm.

För några år sedan var jag under loppet av 14 dagar först på plats på 3 stycken bilbränder på E45. Detta hände nattetid när jag var på väg till jobbet, runt 02 på morgonen. Medan jag hade 112 i min telefon, så skulle jag ju springa fram och kontrollera att det inte fanns några personer i bilen och, PuH, nej de var tomma. Jag kunde dra mig tillbaka och invänta räddningstjänst och polis. När jag då stod vid min bil hörde jag att bilradions volym ökade och de gick ut med akut trafikmeddelande på radion. Det tog inte många minuter för mitt samtal till 112 tills det sprakade i radion.

Vid ett annan tillfälle när jag och bror var på väg hem från stan, så stannade jag vid ett övergångsställe för att släppa fram gående och en cyklist. Bilisten som färdades i vänsterfil uppfattade inte detta utan körde på och jag ser smällen från första parkett. Så innan ens cyklisten hade landat på refugens grässlänt, så var jag ute ur bilen och hade 112 i luren. Jag var nästan framme och kunde nästan ta emot killen när han landade och 112 hörde hela detta. Minns så väl killens rädsla när han berättade att han inte kände sina ben eller kunde röra på dem. Den ångesten som killen gav uttryck för i den sekunden, sitter djupt inom mig. Även här gick det ut ett akut trafikmeddelande, där de meddelade att räddningstjänst var på väg. Snart dök både poliser och ambulanser upp medan jag satt där i grässlänten och höll handen på killen. Helt plötsligt ser jag min egen bil rulla iväg och hoppar till innan jag ser att det är en polis som flyttar bilen. Ja, min bil stod ju mycket dumt till, men jag hade ju fokuserat på cyklisten.

Själv ringar jag ju även ovanstående nummer så fort jag anser att det finns saker som andra behöver varnas för. Vissa saker har gått ut som akuta meddelanden efter bara några minuter, medan mindre akuta saker, har väntat till nästa ordinarie sändning från trafikredaktionen. En del medarbetar han man nästan blivit ”du” med och behöver inte presentera sig mycket med namn, då det vet vem man är.

Telefonnumret finns inprogrammerat i min telefon som favoritnummer, men oftast slår jag det för hand då det går fortast.

Så trafikredaktionen, tack för att ni finns! Ni betyder mycket för mig och mina medtrafikanter. Ni är en hjälpande hand när vi rattar våra fordon på vägen.