Kategori: Vardag

Nytt ljud i skällan

Den Av villacaliforniai Tidningsbud, VardagLämna en kommentar

wp-1472042170986.jpgDagen, eller morgonen började som vanligt en arbetsdag med ett par baljor lut innan avgöra till jobbet. Onsdagar betyder att en av våra gratistidningar skall ut i en kommun, så jag var beredd, men samtidigt trycks var lokaltidning sent, så om oturen är framme så kan det bli några minuters väntetid. Men idag var det inte minuter som gällde utan nu rörde det sig om timmar. Fördelen var idag att vi visste om ungefär hur lång tid vi skulle behöva vänta. Kändes trots allt bra i bedrövelsen.  Jag sorterade min post och tog med de tidningar jag trots allt hade fått och böjde köra min runda med vetskapen om att behöva köra den en gång till. Hade kört drygt halva rundan med det jag hade när sms:et kom att tidningarna inkommit och det var dags att åter infinna sig på filialen för att fylla på och starta om. Rundan jag redan hade gjort gick snabbt, men den del jag inte varit på tog tid, så även idag blev det 90 minuters extratid.

Sedan jag för ett tag sedan slängde ut de värsta spam:arna från mina sociala medier med också slutat med att följa motståndets minsta lag, har jag fått mina andra intressen tillbaka. För några veckor sedan fick jag tag i ett par bra bluetoothhörlurar till min mobil så har jag åter börjat lyssna på ljudböcker. Numera upptas inte mitt huvud så mycket av andra tankar utan jag kan i stället koncentrera mig på vad jag hör i mina lurar och samtidigt njuta av det som sägs.

wp-1472042114356.jpgJag känner mig lugnare och min sömn har blivit mycket bättre sedan dess. I våras trodde jag nästan att jag var på väg in i den där väggen många talar om. Det är inte alltid så lätt att bryta kontakt med vänner som man trots allt gillar men känner att det inte funkar. Man vill inte bryta, samtidigt som man inser att man till slut måste, för att överleva både mentalt och fysiskt. Så nu blir det mer av kontakter IRL och mindre via sociala medier, och det känns befriande.

Numera används Facebook och twitter mer till direktkontakt och det är lätt att skilja agnarna från vetet. Jag har alltid försökt att hålla en bra kontakt med vänner och visat hänsyn i största möjliga utsträckning,  vilket jag tycker är viktigt för att man skall bli tumisar. Just nu väntar jag på besked hur det blir med Stampens fortsatta rekonstruktion och i går hörde jag på radion att på tisdag nästa vecka så kommer skattemyndigheten med sin dom om hur de ställer sig till skuldavskrivningar för stampen och i förlängningen för övrig dagspress i Sverige. Men trots allt känner jag mig tryggare nu än tidigare.

Ja, jag tror att man måste hitta sig själv i tillvaron så som den ser ut och inte ryckas med i ryktesspridning och hat som förekommer. Det är aldrig ok med sådant,  men vi måste trots allt inse att det bara är en liten del som håller på med det, men samtidigt gör allt för att blåsa upp ämnena. Och till syvende och sist är det vänskapen som får betala priset. Oavsett vilket krig det än handlar om, så finns det bara förlorare i ett krig.

Musik skall byggas utav glädje

Den Av villacaliforniai Vardag5 kommentarer

20160821_205015

I går kväll hände det, det jag länge funderat på…
Jag fick fram mitt dragspel igen. WoW! Inte behövde jag spänna om banden heller utan det satt perfekt och klämde på magen när jag spelade. Funderade på när jag hade det så mysigt sist, och tänkte att det är nog säkert 20 år sedan. Säkert har jag hängt på mig det någon gång för att konstatera att det funkar inte, och hängt av mig det igen… Men igår funkade det. Visst gick det hackigt, mycket hackigt, speciellt då jag inte riktigt kände avståndet mellan höger handens tangenter. Men det gick.

Den första låt jag tog ut, var min favoritlåt Cowboy yoddle, sedan följde Vildandens sång, Skomakare Anton, och Seemann, allt lika hackigt, men kan inte varit så besvärande för vovven ylade inte och bror satt lugnt kvar. Jag hade funderat på vad man gjorde innan  Facebook och Twitter och tänkte försöka hitta tillbaka till de intressena. Att jag började med dragspel var att min brylling hade ett som jag spelade på var gång jag var där på besök, och gillade det. Dragspel spelar jag bara efter gehör och kan inte läsa noter för detta instrument.

Jag började som så många andra med blockflöjt och sedan övergick jag till piano. Piano var kul, men det blev oftast klassisk musik, som absolut inte var fel, men modern musik tyckte jag inte funkade på pianot. En skolkompis valde att lära sig spela trumpet när jag lärde piano, och de tillfällen han gick dit hade jag håltimma, så jag följde med honom. Läraren tyckte att jag skulle prova det också och satte trumpeten framför min mun och jag fick lära mig blåsa och han tryckte på knapparna och det blev musik. Sedan lärde jag mig lite att spela själv också, men hade ju inte någon trumpet själv så det blev ingen träning. Så det intresset slutade med att skolan var slut. Men jag fortsatte med piano och dragspel.

Sedan skulle ett par vänner flytta tillbaka till Finland. DE hade en dammig gitarr hängandes på väggen som jag fick. Dammade av den och en kompis stämde upp den för mig. Då gick det en kurs på radio och TV som skulle lära mig spela och jag gjorde det. Gitarren blev en god kompis som åkte med när vi åkte till sjön och grillade och sedan hade sång och musik tillsammans. Var så mysigt att sitta där i eldens sken och mysa av gitarrens strängar som gav musik och mina vänner sjöng med. Funderar på om det händer fortfarande, eller om musiken tagit andra vägar numera.

Sedan kom det in en Hammondorgel i huset och jag övergick mer till det och dragspel och piano blev ståendes. Det fortsatte jag med ända fram till far blev rullstolsbunden och vi inte kunde komma ner i källaren längre. Då upphörde även det, och det är drygt 10 år sedan nu.  Nu som först hade jag tid och lust att prova dragspelet och det gav verkligen mersmak med musik, musik från mina egna fingrar. Så visst hade man annat att syssla med innan internet, och nu skall jag i alla fall försöka ta mig tillbaka.

Musik, det är mitt liv det se…

Kulturkalaset

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160820_204008

Göteborgs kulturkalas firar i år 10-årsjubileum och det är folkfest på gator och torg där människor möts, ung som gammal, olika ntaionaliteter, religioner och sexuella läggningar. Allt sådant läggs åt sidan och vi är alla ett, ett som lever tillsammans med varandra och känner tillit och respekt.

Att hälsa är en enkel grej som kan vara början på något riktigt stort. Under förra året skapade Göteborgs Kulturkalas en kampanj som går ut på just det – att säga hej. Kulturkalaset tycker nämligen det är hög tid att vi börjar hälsa på varandra, på riktigt. Att hälsa är att sänka garden, bjuda in till samtal och se en annan människa. Det är precis vad Kulturkalaset också handlar om – att vi ska mötas och upptäcka massor av kultur tillsammans. Var med och säg hej du också! Ju fler vi är som hälsar, desto närmare kommer vi varandra i vår stad. Vem vet, vi kanske till och med hittar nya vänner.

Nästan varenda programpunkt startade med att vi vände oss om till höger eller vänster eller kanske till och med helt om och sade HEJ till de som stod i närheten. Detta smittade av sig och så mycket hej, som jag sagt dessa dagar har nog aldrig hänt tidigare. Inte bara vid programstarter utan på krogen, på puben, i glasskön, ja överallt hörde man hej. Vad dörrar som öppnades och ett lite hej, gjorde att man kände sig vän med helt nya bekantskaper hela tiden, och fick prata med andra, om det mesta. Jag har själv varit nere flera gånger under veckan och i går hade jag, bror och Nussä en heldag i den ”stora staden”.

Nedan kommer en massa bilder som jag fotat under dessa dagar. Så håll till godo!

Miriam Bryant och GSO

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160819_193316x

En underbar feststämning på Götaplatsen i går när Miriam Bryant var inbjuden av Göteborgs Synfoniorkester för att sjunga tillsammans med dem.

Orkestern brukar bjuda in en stjärna varje år för att för att sjunga tillsammans med dem och i år var det verkligen storslaget. Miriam är inte en av mina största stjärnor men tillsammans med GSO, blev det drygt en och en halv timma med suverän musik. Hela Götaplatsen var fylld och långt ner på Avenyn stod folk och sjöng och dansade.

20160819_201730

En fantastisk feststämning som spred glädje bland gamla och unga, av sällan skådat mått. I går hittade vi en plats nära scenen men där ljudet inte var så öronbedövande, vare sig för mig och för vovven. Förra gången var vi tvungna att fly fältet för att det inte gick att vistas där. Men igår var det lagom. Högtalare hade också placerats längre ner för Avenyn så även det som stod långt bak, kunde höra musik och sång utan hörselskador.

Hon är en icon för Göteborg, skriver GT, och jag håller med, inte bara för Göteborg utan för hela Västra Götalandsregionen som är en del av arrangörerna. Göteborgs kulturkalas är ju skattefinanserad och jag är ju själv med och betalar, så då är det viktigt att vara en del av detta. Och visst vill jag det….

Konserten fick tre fyrar i Göteborgs-posten och det tycker jag hon är värd i all sin glans. En ung kvinna med framtiden framför sig och en av Sveriges bästa orkestrar bakom sig, vad mer kan man vänta. En kombination som inte går av för hackor. Mer sådant är min melodi.

Årlig prisutdelning

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160817_175048

I går var det åter dags för utdelningen av John Hrons minnesstiftelses pris till en person med civilkurage. I år gick priset till Jenny Morrisson. Hon blev misshandlad och spottad på av en man efter att ha stoppat honom från att stjäla en plånbok från en kvinna i Stockholms tunnelbana.

Vi som bor i och omkring Sveriges ”brunbälte” vet hur viktigt det är med civilkurage och att stå upp mor rasism, extremism och främlingsfientlighet. Vi har ju sett inte minst i Trollhättan hur dessa extremister marscherat på stadens gator. Redan i samband med att John mörades hade Nazisterna möte med en stor del anhängare vid järnvägens godsmagasin där de sträckte ut händerna och gjorde ”Heil Hitler”.

Senaste är ju skolattacken på skolan Kronan i stadsdelen Kronogården. Stadsdelen har länge varit en av de mest segregerade områden i Sverige tillsammans med några få andra. Visst, nu har fler områden tillkommit, men för oss är detta inget nytt. Rossana Dinamarca, politiker för Vänsterpartiet är en person med civilkurage som står upp för detta. Hon vågar ta debatten men måste också skydda sig och framför allt sina barn när hon är hemma. När jag träffade henne i efter attacken på skolan, så bad hon mig att inte fotografera då hon inte ville att barnen skulle synas på bild.

Efter attacken byggdes skolan om invändigt för att bli mindre öppen, för trygghetens skull. En skola som först byggdes öppen just för att integrera medborgarna men hu blivit en symbol för segregration och slutenhet, tyvärr.

För mig har det också blivit ännu viktigare att förstå denna Nazismens hat, med de upplevelser jag själv har från hat redan från första början. Att titta på filmen om John Hron var inte att titta på en film om ett barn som mördades, det var en film som försöker visa och försöka ge ett svar på varför hatet växer och som i detta fall en person mördas så brutalt. Så detta när folk ojar sig över på nätet, ”hur har Sverige blivit” så är det inget nytt för mig, det nya är att vi alla hjälps åt att sprida detta, antingen om vi är för eller emot.

Tack Marie-Louise och Tony Hron för att ni instiftade detta pris och tack till er och alla andra som drar ert strå till stacken och visar civilkurage. Ni som liksom jag ställer er upp och protesterar står på barrikaderna och visar er, griper in när andra är i behov av hjälp oavsett om det gäller slagsmål, våldtäkter, bilbränder eller vad de nu handlar om.

Att leva på stor fot…

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

wp-1467140365726.jpg

Ja, att leva på stor fot är inte alltid det enklaste, särskilt om den ena foten är mycket större än den  andra. Jag har ju kört hårt med mitt träningsprogram för att få ordning på min häslporre och nu sakta börjat öka antalet steg igen. Visst känner jag att jag har något i foten som gör ont, men behöver inte oja mig längre utan kan se framåt.

Ja att se framåt är det jag verkligen gjort, från början var jag tvungen att se var jag satte foten så det inte kom snett eller hamnade fel på en sten, för då gjorde det ONT, men jag hade börjat höja blicken, för att se djur, natur och kärlekens i naturen igen och då händer det. Jag trampar mycket snett på en sten och det gjorde ondare än ont och ren reflex gjorde att jag tog flera snedsteg och skadade min onda fot ännu mera.
Så nu är den ena foten mycket större än den andra 😦

Märks inte minst på vinterskorna som jag nu använder, då det är svårt att få på skon. Neb varför vinterskor?
Jo när man promenerar mycket slits skorna mer och nu är mina tre sommarskorpar utslitna, så nu är det vinterskorna sm gäller, vilket är till fröjd både för katter och hundar, som gärna ställer sig vid skorna och sniffar. Men, men de skall väl också ha lite glädje av min olycka.

Men skam den som ger sig, klarade att springa stora delar av dagen i Göteborg igår på kulturkalaset. Det kunde varit värre, jag har en käpp att stödja mig med och jag tror inte något är brutet, så det är bara att inse att smärtan härdar…

Besök på Skansen

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20160814_140623

Efter en strulig arbetsvecka med försenade och även uteblivna tidningar så kom lördagen med olyckan som gjorde att jag fick rycka in med att rädda folk ur en dikeskörd bil, så tog mina krafter helt slut. Min dygnsvila är inte alltid den bästa mina arbetsveckor men ibland blir den sämre pga omständigheter utanför min kontroll. Så en del av lördagen tillbringade jag liggandes i sängen, till viss del även beroende på vädret som inte inbjöd till några utomhusaktiviteter. Sommartid bor jag ju ute dygnet runt, naturmänniska som jag är, men jag valde att sova inomhus.

Lade mig strax efter 17 på lördagskvällen med tanke att jag skulle ha en mysig stund med bror på altanen, men orken var som bortblåst. Bror väckte mig några gånger för att vi skulle njuta av samvaro och musik på altanen, med jag orkade inte upp ur sängen. Vid midnatt sov bror och jag var uppe en stund för toabesök och att få i mig lite vätska innan jag åter gick till sängs…

2 gånger sex timmars sömn plus det jag hade haft på dagen vittnade nog om att jag behövde min skönhetssömn.

Söndagen fick jag försöka stilla mitt dåliga samvete för att jag inte kunde ge bror den bästa av alla lördagar under sin semester. I dag är han åter på jobbet. Vi tog oss därför med bil ner de värsta backarna och parkerade vid Skansen för att promenera älven efter. Här vid denna del av älven skedde ju en stor förändring då älven höjdes 1916. Anledningen var ju att vattenkraften skulle byggas ut för att ge Sverige industriell utveckling. Vid kraftstationen i Lilla Edet är numera nivåskillnaden sex meter. Vi promenerade hela älven efter och förbi motellet med vasstak genom centrala orten och över gamla bron i Lilla Edet vidare till vårt kära Slottscafé där vi åt våfflor med tillbehör. Vi fick en lång fin stund där med både personal och andra gäster.

Hemvägen blev den motsatta men vi gjorde ett stopp på Bens där vi åt pizza och bror fick ett par starköl. De glömde vår beställning så vi fick vänta lite extra, så bror fick njuta extra länge….

 

Också ett uppvaknande

Den Av villacaliforniai Vardag2 kommentarer

20160604_220205

Jag började sova utomhus i början på 90-talet, efter att jag fick antidepressiva mediciner. Dessa gav min många verkningar och ännu mera biverkningar. Ett av de jobbigast biverkningarna var att jag svettades otroligt mycket. Minst en gång per natt var jag tvungen att gå upp, vända bäddmadrassen och sedan byta sängkläder. Ja täcke hade jag redan slutat med så jag hade bara påslakan på mig. Ganska snart så installerade jag en rumsfläkt, en ventilator, som står och blåser på mig var natt, för att ha luftväxling runt mig, och med en sådan har jag sovit sedan dess. Så fort vädret tillåter så försöker jag sova utomhus. Jag bäddar på min bäddmadrass och kan sedan rulla ihop den och lägga inne på min vanlig säng eller ute på altanen på gästsängen som står där för min skull.

Jag sover mycket bättre utomhus, med frisk luft omkring mig, och känner mig trots allt piggare på dagarna efter det.

I går blåste det rätt så ordentligt så jag var tvungen att stoppa täcket under mig själv för att det inte skulle blåsa bort. Vika in under fötterna, vika in under knäna och vika in under stjärten, och vira tätt runt halsen. Jag somnade så gott i den goa sommarnattens luft som rördes runt av vinden. Har nog legat och vridit och vänt mig i sömnen men när klockan var strax före 00,30, så vaknar jag av det blir väldigt kallt fort och jag ser att täcket är på väg att flyga bort. Så fort upp och börja med morgongymnastik i form av jaga täcke.

Nu sitter jag i köket och dricker kaffe, pigg och glad med ett leende på läpparna. Dags att möta en ny arbetsdag på jobbet. Skrattar för mig självt och undrar vem som väckte mig, för själv hade jag glömt att ställa klockan.

När mörkret sänker sig

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

20160807_120506

I morse blev det så påtagligt, att vi är på ”fel” sida midsommar…
Midsommar är en sorgens högtid, för då vänder det och går mot vinter igen. I morse förstod jag att det inte finns någon återvändo. Nej, sommaren är inte slut, men jag som nästan alltid har jobbat skift har dagens ljus varit viktig för mig.

Redan när jag var bussis, så levde jag med ljuset. Sista ordinarie turen som gick från ändhålplatsen 22,30 försökte jag hålla ljuset kvar så länge som möjligt. Under perioden runt midsommar behövde man aldrig tända innerbelysningen för passagerarna. Jag försökte hålla kvar denna tid så länge det gick genom att inte tända ljuset inne i bussen.
Ville hålla sommaren kvar på det sättet, men till slut gick det inte. Mörkret tog makten och jag hade inget val, utan att tända.

I morse var det samma problem, på tidningrundan. Innerbelysningen var tvunget att tändas för att se adresserna på breven, men värre var att när jag stannade för min bensträckare, så såg jag inte kantlinjen på vägen där jag gick i skogen. Trots stjärnklart, så såg jag bara väggen med granar på andra sidan diket, som gjorde mig uppmärksam på ungefär var jag befann mig.

Men för allt i världen, sommaren är inte slut. Finns fortfarande mycket att göra innan man tar på långkalsongerna.

För tredje året i rad anordnade Sällskapet Trådgårdsamatörerna Bohuslän-Dalslandskretsen en växtförsäljning i den fina Strömsparken vid Göta älv. Alltid kul att hitta något nytt att föda upp i sin egen trädgård. Allt till billiga priser som går till de som jobbar med detta. Ett härligt evenemang. En de har även gjort trädgårdsprydnader, som de har till försäljning.

Nedan följer lite bilder på det som fanns att se och köpa.

John Hron filmen

Den Av villacaliforniai VardagLämna en kommentar

I går var jag och såg filmen, filmen jag inte ville se, men kände att jag måste se.
Filmen handlar om John Hron som mördades för 21 år sedan av nynazister.

Filmen försöker spegla Johns liv den senare delen fram till till det fruktansvärda hände, men ur ett fint, somrigt perspektiv. Men helt plötsligt klipptes bilder in från en annan rättegång, och jag kände först att detta stämmer inte, och det tog lite tid att förstå. Men när man väl förstod hur filmen var upplagd, så gick det lättare. Filmen visade många bilder och tystnad med bara musik i bakgrunden, och jag reagerade först att det blev segt, men förstod sedan att det var viktigt, då det i alla fall fick mig att använda dessa stunder till att tänka efter, att inse och att försöka förstå.

11001969_10153786899003868_1501610568_oMan försökte få John att framstå som en varm människa med mycket civilkurage, vilket man lyckades med, och jag känner igen mig mycket i filmen. Filmen vill ju visa hur vi satte grupper av människor mot varandra, vilket skedde under kriget, vilket sker i dag, med flyktingsituatioen. Judefientliga, främlingsfientliga och nu sist även mansfientliga. Att gruppera oss på detta sätt, splittrar och leder bara till ond bråd död.

Jag funderade på om det är rätt tillfälle för en sådan film och kom till slutsatsen att det nog aldrig kan vara fel tillfälle, i alla fall. Så får ni chansen att se den, klart sevärd, och jag tror att den kommer att skapa många tankar om vårt samhälle idag, tjugoett år efter själva händelsen.
Ställ upp för varandra, visa civilkurage, och att vi aldrig vinner något på att sätta grupper mot varandra.