Är så otroligt glad att det numera i hela USA är tillåtet med gayäktenskap.
Ni gaymänniskor är lika mycket värda som alla andra, visst är det fantastiskt?

శ్వేత సౌధంలో విరిసిన ఇంద్ర ధనుస్సు
(En härlig syn på Vita huset ner)

Jag har funderat på varför jag bloggar, inte bara en gång utan flera.
När bloggen kom, så fick jag ett erbjudande om att börja blogga på en sajt, och deras beskrivning var ”en dagbok, öppen för alla att läsa”.
Visst jag hoppade på den nya trenden och började och jag höll ut i länge, ja i hela tre dagar… Kan ni tänka er.
Därefter insåg jag att jag inte hade något att skriva om och så var det bra med det.

Jag har aldrig varit en person som velat vara i offentlighetens ljus, utan föredrog mitt lugna liv ihop med nära vänner.
Men så blev mor sjuk och jag förstod att allt inte stod rätt till, och förstod att det jag skrev på Facebook var intressant för många men också av förgänglig typ. De grupper jag varit med i tidigare i ämnen som  vård och omsorg, blev också mer politiskt inriktade där ideologier från båda sidor styrde och där individen blev allt mindr värd. Man brukar säga brukare om de som behöver omsorgshjälp, men i många av grupperna blev de sämre än disktrasor.

Så jag lämnade alla dessa grupper, en efter en, ju nämare vi kom valet. De vänner som betydd något på Facebook har jag istället blivt vänner med och jag delar fortfarande mina blogginlägg där, den vägen.

I dag handlar bloggen om så mycket annat än bara vård och omsorg, eller teknik. Jag har min stadiga läsekrets och ibland skriver jag bra inlägg som delas vidare av andra personer på Facebook och Twitter. Sådant gör mig stolt och glad. Här om dagen steg mitt besöksantal till över flera tusen på en dag och slog nästan all time high. Inte så många gilla eller kommentarer i bloggen, tyvärr, men desto mer på sociala medier. JIPPI!

Första gången jag bloggade klarade jag tre dagar. Nu har jag klarar många fler, även om det varit några uppehåll under vissa perioder av personliga skäl.

Men det roligaste är trots allt att få skriva av sig av tankarna….

Sitter nu på tåget mellan Södertälje syd och Herrljunga.
Trött men glad efter en intensiv helg bland goda vänner.

Bjuder på lite blandade bilder..

Mor sade alltid att det var så skönt att få sätta sig vid ett dukat bord. Nu förstår jag vad hon menade.

I går kväll hade jah/vi en fantastisk kväll. Värdinnan barn och barnbarn kom på besök.
Vi grillade filéer och kyckling, hasselbackspotatis ris, sallad och andra grönsaker. Det vara gudagott, skall ni veta. Många olika språk, som gjorde att det var svårt att blogga, som jag skrev om i går.

I dag var vi ute på en geocachingrunda tillsammans med en ny cachingbekant här i närheten. Vilka härliga platser och miljöer det finns och det bara att njuta, och det gratis. Det gjorde inte det minsta ont att ha sina goda vänner med sig och få dela dessa cachingtankar och ord med varandra.
Blir absolut ett mervärde i tillvaron.

Tyvärr började det regna och vi fick ge upp. Väl hemkommen så blev det middag i stora lass, utan att jag behövde göra ett endaste dugg. Underbart!!!
Till och med disken efter middagen tog sig självt från bordet till diskmaskinen utan att jag behövde göra något. WoW!!

Under eftermiddagen blev det regn och jag kunde lägga mig på sängen en stund. Jag behövde inte ställa klockan för att ha någon middag för bror. Det är SEMESTER!

En fantastisk värdinna har förgyllt och fortfarande förgyller min helg. Tack Anita för din omsorg för oss alla!

I dag är verkligen internationella.
Är i dag hos nyfunna vänner utanför Strängnäs. Våra kommunikationer sker på svenska, engelska och franska.
Klarar helt enkelt inte av att blogga på svenska,  men vi har en underbar utsikt!
Må gott och och vi hörs i morgon.