Bästa julklappen!

20160530_045123

Äntligen, säger jag. Efter drygt ett halvår verkar de nu som om man kan pusta ut.
Sakta men säker har ljuset i tunneln skymtat fjärran, men verkar allt ha fallit på plats.
Nu har pressmeddelande gått ut vilka som är de nya är de nya investerarna i Stampen. 81 miljoner verkar nyemissionen ge vilket en tryggare framtid för oss alla inom Stampen. Visst det kommer att bli förändringar och en del kommer trots allt att få lämna jobb i spåren på det som hänt men också den utmaning som den tryckta tidningen innebär.

Än är vi inte där att det är läge att lägga ner den tryckta upplagan av våra tidningar. För oss tidningsbud gäller det att våra väskor, cyklar och bilar med andra produkter för att motverka bortfallet av tidningar.

Många gånger ser jag att högersidan vill att Stampen försvinner och att deras alternativa medier får mer utrymme. Vänstersidan är emot det privata ägandet och vill också se Stampen försvinna. Men hur skall vi klara ett demokratiskt samhälle utan flera olika medier? Väljer vi inte flera olika medier att basera våra uttalanden på, vad händer då?

En fri press är bland det viktigaste för att motverka fördomar och att vi inte bygger på våra filterbubblor. Kvalitetsjournalism måste få kosta och vi måste ju betala för det också.

81 miljoner kronor är inte mycket pengar då konsernen inom ca 3 månader betala ut närmare 300 miljoner kronor. Men samtidigt skall vi veta att de festa tidningar går bra idag, likaså tryckerier och även vi inom distributionen, utan det är ju moderbolaget som har problemen.

Nu ser jag i alla fall ut mot en trevlig jul.

Klart med nya delägare i Stampen
Medieforskare: Stampen behöver mer än 81 miljoner

Brevlåda med hud på

wp-1475656281943.jpg

Vi tidningsbud delar ju även ut en del post i samband med att vi delar ut tidningar.
I går fick jag ett brev till en adressat som jag inte hittade.
Jag returnerade det med info att jag inte hittade adressaten.
I dag fick jag tillbaka samma brev med orden att adressen försvunnit på lådan men att lådan är vit med hud på.
Jag fråga de om de menade hud och gick ett stort grin med ordet ja, tillbaka.

Min runda blev väldigt rolig då jag funderade på hur lådan skulle se ut. Hade någon älg eller rådjur sprungit på lådan så det hängde en pälsklädd hudflik på lådan.
Eller var det en massmördare som hade ”märkt” lådan på ett speciell sätt, eller kanske en excentrisk miljonär som hade sytt en fodral i buffelläder.
Eller är brevlådan någon något manligt/kvinnligt så att något skulle dras tillbaka/föras isär för att lägga ner breven…
Den sista tanken gjorde att jag bestämde mig, OM, så får någon annan dela ut brevet.

Ja mina tankar fick mig att ömsom skratta och småle och andra gånger grimaserade jag. Vad skulle möta mig på platsen?

Jag vet att postlådor kan se väldigt olika ut och målade som konstverk, men ordet hud min fantasi i den tidiga morgonen att skena iväg, kanske pga att man inte alltid är så pigg kvart över två på natten när man börjar jobba.

Men efter två timmars körning hittade jag lådan och kunde inte låta bli att skratta…

Det var inte en vit postlåda med hud på, utan en vit postlåda med huNd på.
Men jag hade roliga tankar i huvudet hela morgonen.

20161118_043403

Posten 7 dagar i veckan

20161014_030820

Just nu diskuteras Postnord mycket i media och på sociala medier. Postnord lever inte upp till de krav som många ställer på företaget idag, enligt de flesta bedömare och kunder. Men värt att komma ihåg är att Postnord är ett av 30-talet olika postleverantörer i landet.

Mitt företag VTD är ett av de företag som numera även levererar post, och vi gör det sju dagar i veckan, måndag till söndag. Dock evererar vi inte brev från privatkunder, utad det vi levererar kallar vi industriell post, dvs från företag och myndigheter.

Många minns säkert frågeställningen ”Vad gör det på banken efter tre?”. Inte slickar de kuvert, utan många företag med stora postvolymer köper in dessa tjänster från företag, som idag printar ut informationen, lägger i kuvert och sedan postar dem. Så banken som skickar ut ditt kontoutdrag har kanske skickat en datafil till ett printföretag som använder bankens papper och kuvert och sedan printar ut och skickar det vidare till dig. I o med att vi distribuerar ut under nattetid, så ligger vi ett halvt dygn efter posten iom att vi inte klara leveranserna på endast ett halvt dygn, om det inte gäller lokal eller regional A-post. I det fallet är vi snabbare än posten. Och en annan fördel är att vi leverera sju dagar i veckan, även om posten är i mindre antal på söndagar och måndagar. Finns inte så många företag som sänder post på lördagar och söndagar. en vi ägnar oss också åt paketförsändelser som vi kallar postlådepaket eller PPD (påse på dörren). Istället för att du får en avi och sedan behöver åka till ditt ombud och hämta ut paketet, så levererar vi det ända hem till din postlåda eller hänger på din dörr. På samma sätt som du kan följa paketens leverans hos andra operatörer, så kan du även även följa ditt paket när vi levererar dem till dig, via antingen mail eller SMS.

20161014_030839När jag har ett postlådepaket till dig, så ser jag det i min läsplatta där alla tidningar och paket syns i körordning på distriktet. När jag kommer till din postlåda syns det att jag har ett paket till dig som jag skall leverera. När jag stoppat paketet i din låda alternativt hängt det på din dörr, så klickar jag på ”Har levererat” och jag får upp en ny fråga där jag skall bekräfta att så skett. Du får då ett mail eller SMS att paketet ligger i din låda och det är bara att gå ut till postlådan och hämta. Skulle det ske att paketet inte levererats till mig, så får jag då trycka på ”Ej mottaget” och vi får undersöka varför det inte kommit mig till handa. Ett större problem för oss är att din låda är dåligt märkt så vi inte hittar den eller är 100% säkra på att det är just din låda, så går paketet tillbaka till filialen och med uppgift att jag ”Hittar inte kund”. Det är ett av de största problemen vi har, att postlådorna är dåligt märkta. Speciellt för våra vikarier som inte känner till alla lådor.

lovisa-ljusgra-2_1En bra postlåda för dig i villa eller på landet kan ju vara Flexbox som både har brevinkast, den lilla luckan och paketinkast, den stora luckan. Det är låsbar, och försedd med vittringsskydd, så den inte går att vittra, utan måste göras åverkan på om man vill ha tag i det som finns i den, om den är låst. Kan ju vara bra nu när det sker en del identitetskapningar i samhället. Den är också godkänd av post och brev/paketleverantörer och väldigt lättarbetad för oss bud. Den har också tydlig namn och adressmärkning som borgar för kvalitet.

Så ibland går utvecklingen bakåt till vårt allas bästa.

Flexbox har ju även fastighetsboxar där brev och tidningar kan kastas in i inkast medan paket o dyl kan levereras i dem då vi kan öppna dem med nyckel, under förutsättning att fastighetsägaren tilhandahåller detta. Måste väl kännas tryggt att få paket hem och säkert utan att du behöver besöka ombud.

Som ett brev på posten

20160914_163352

Som ett brev på posten, gäller det idag? Jag har följt SVT:s granskning av Postnord och chockerats över det jag sett, vad händer? Visst vet jag att det varit mycket problem, inte minst här, men att det var så allvarligt, det hade jag ingen aning om.

Men vad skall vi göra? Tidningsprenumeranter läser mer sin tidning på nätet och papperstidningen har till viss del försvunnit. Men den mesta ändringen är i stan där det finns bredband men på landsbygden finns inte denna möjlighet. För att vi som tidningsbud skall klara servicen framför allt i glesbygden är möjligheten att leverera post och paket livsnödvändigt. Vårt mål är ju att tidningsprenumeranter skall ha tidningen innan klockan sex på morgonen, och då levererar vi även posten och paket, direkt hem.

Medan i alla fall en anställd på posten kastar in paket i sin bil, så kryper vi på isgator för att leverera post och tidningar. När enskilda vägar är dåliga så ringer vår dag personal och påpekar att det är viktigt att vägarna håller en viss klass för att vi skall kunna tryggt och säkert ta oss fram, och det brukar fungera.

wp-1475656281943.jpgEfter varje tjänstgöring så meddelar jag, och naturligtvis även mina kollegor, om det varit strul, om någon blivit utan sin tidning eller post och i så fall anledningen. När sedan kunden ringer kundtjänst så får de oftast besked om varför tidningen uteblivit. Har aldrig själv fått den servicen hos posten. Största problemet med att leverera posten är att det är svårt att få mottagarna att märka sina brevlådor på korrekt sätt. Den ena av vidstående lådor blev märkt efter 16 månader av tjat, medan den andra fortfarande är omärkt 😦

20160906_050700Gång på gång lägger vi i lappar med ungefär vidstående text för att få lådan märkt, men ibland är det lönlöst att tjata. Får vi besked om att personen är äldre, eller har andra svårigheter, eller i alla fall gör något försök, så vi vet rätt adress, så hjälper vi naturligtvis till. I morgon skall jag märka upp tre ytterligare lådor, då jag fått dessa tecken från personerna på adressen, att de har svårigheter.

Ett annat problem som vi tidningsbud har är, att när Postnord (posten) för några år sedan beslutade om att ha samlingslådor vid olika kvarter för att minska start och stopp, så levererade vi fortfarande i deras lådor vid tomtgränsen. Detta gör att många tidningsprenumeranter har dubbla postlådor,och då skall tidningen levereras i en låda medan posten skall levereras i den lådan som Postnord har satt upp. För ett par år sedan beslutade våra tidningar gemensamt att sätta upp samlingslådor vid återvändsvägar ute på landet, just för att spara pengar. Detta under förutsättning att det fanns för få prenumeranter per kilometer. Så även på landsbygden har vi dubbla lådor numera. En som tidningen skall levereras i och en annan, framme vid tomten dit eventuell post skall levereras. Även hyreshus där de har postboxar i entren, för post, så skall posten levereras dit, samtidigt som tidningen skall levereras till dörren. Alt detta arbete sker ju på natten, då de flesta sover, så vi har ju också problem, både med belysning med lågenergilampor och brevinkasten som kallas ”råttfällor”. Om nu posten får igenom sina krav om fastighetsboxar i de fastigheter som det nu pratas om,så kvarstår våra problem med ”råttfällorna” för tidningarna. Men oftast brukar det lösas på ett bra sätt med en bra dialog med mottagaren.

Vintertid finns det de abonnenter som hänger en plastkasse i en pinne som de ställer i snödrivan, om de inte har möjlighet att skotta vid brevlådan. En del har till och med en extra låda på en stolpe de sätter ut i snödrivan. En del har till och med satt postlådan på utsidan av en stolsrygg så att de med lätthet kan flytta hela stolen efter väder och vind. Det finns många uppfinningsrika prenumeranter som gör allt de kan för att vi skall kunna leverera tidningar och post till morgonkaffet. Andra problem är att någon skäl grannens tidning och antingen får de då skaffa en låsbar brevlåda, men vi försöker alltid hjälpa till att ta tjuven på bar gärning. Naturligtvis är jag inte alltid nöjd med hur våt företag sköter sina saker, men det brukar oftast lösas med konstruktiva samtal.

Stampens framtid

VTD

Genom mina källor och kontaktnät fick jag tidigt igår reda på att något var i görningen i Stampen. En information som fick mig att hålla andan tills någon avslöjade nyheten. Vem som först kom med nyheten vet jag inte, men det kändes som en lättnad att kunna surfa runt och vänta på att nyheten skulle komma ut. Det finns nu en avsiktsförklaring med någon intressent om att kunna gå in med kapital i koncernen. Detta genom en nyemission av aktier. Vem eller vilka dessa kapitalstarka intressenter är, vet vi inte än. Men nya aktier i ett bolag innebär också att nya eller gamla ägare får mer makt och befintliga ägares makt minskar.

Wikipedia beskriver avsiktsförklaring så här:
En avsiktsförklaring (på engelska LOI, Letter of intent) är ett dokument som upprättas mellan parter för att skapa arbetsro och ramar för de kommande förhandlingar om ett slutligt avtal. Avsiktsförklaringen förenas som regel med en mängd villkor för att parterna skall kunna dra sig ur om inte en överenskommelse nås. Det upprättas normalt när det avtal som skall upprättas är mer ingående och innebär längre förberedande förhandlingar.

Dokumentet är vanligtvis inte juridiskt bindande, men kan bli bindande i vissa fall beroende på omständigheterna. En avsiktsförklaring är långt ifrån ett slutligt kontrakt men betraktas av många som en milstolpe. Ett intentionsavatal är en avsiktsförklaring som har kommit ytterligare en bit på vägen mot ett avtal. Avsiktsförklaringar används bl a vid företagsförvärv.

Avsiktsförklaring ska inte förväxlas med ett avtal för start av tidiga avtalsaktiviteter (på engelska ESA, Early Start Agreement), som kan ingås när avtalsförhandlingarna är slutförda och parterna inväntar godkännande från högre instans (bolagsstyrelse eller myndighet).

En avsiktsförklaring kan innebära att vi anställda får lite ro, att spänningarna släpper och att en del trivsel kommer tillbaka utan att vi skall behöva bråka mellan varandra. En av de första saker vi bud fick reda på var att inte släppa in journalister på vår arbetsplats, då vi behöver lugn och ro, under perioden. Det var ett rätt beslut, då det har gått mycket rykten och att det spekulerats mycket i vad som händer. Ja, det har inte varit lätt i denna situation som varit, men man har fått ta en dag i sänder. Men att något händer och att pengar är på väg in i företaget känns ju skönt inför ackordsförhandlingarna som startar nästa vecka. Dessa tror jag kommer att löpa på även om det säkert finns ett visst motstånd även mot det. Alternativet hade varit att sluta med rekonstruktionen och låta företagen gå i konkurs. Nu innebär en konkurs inte att tidningarna sluta komma från en dag till en annan, utan att en konkursförvaltare tar över istället och försöker föra skutan i hamn, antingen genom försäljning eller avveckling. Sedan tror jag att det kommer att krävas stålbad inom koncernen även om en del redan är gjort. Så hur Stampen ser ut om ett år, jämfört med idag, vet vi inte.

Nu gäller det att följa nyhetsflödet under de närmaste dagarna för att se vad som händer.

Vill också ge et stor eloge till min lokalradio P4 Väst, som var tidig med nyheten och heller inte missat att vi distributörer också finns med i bilden. Tack till er.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=6522744

Vi behöver alla uppmuntran

20160720_165439

I går kväll skickade jag ett SMS till min filialföreståndare på jobbet med innebörden att jag tycker att han gör ett bra jobb.

Vi är inne i andra perioden av rekonstruktionen av Stampen. Tyvärr vet vi tidningsbud inte så mycket mer om vad som händer inom företaget och hur förhandlingar med intressenter fortgår än flertalet andra. Tyvärr är den sista informationen om att ”danskarna” har lagt bud på vissa delar av Stampen lite oroväckande för oss inom tryck och distribution.

Själv bryr jag mig inte så mycket då jag har en del av min ersättning säkrad för framtiden, men det går inte att komma ifrån att det blir tufft om jag blir utan jobb. Men det märks på kollegorna att oron sprider sig och det är lätt att det blir en kedjereaktion och oro sprider sig ännu mer. Även misstänksamheten sprider sig mot varandra och mot överordnade, och det tar bort en hel del av arbetsglädjen. Det tråkiga är när oskyldiga drabbas av någons ilska just för att man råkar vara i närheten när någons bägare rinner över. I sista ändan är det ju prenumeranter som drabbas om man inte har fullt fokus på post och tidningar, vilt och andra faror som kan dyka upp i trafiken.

Jag har ju sett hur chefer gått ut till sina journalister och pratar med dem för att ge stöd, men var är våra chefer? Vi tidningsbud behöver också stöd. Kanske ordna ett info och samtalsmöte där vi får prata av oss, och ställa frågor. Denna situation ställer många krav på oss alla, och vi har stort ansvar allihopa,  men vi är inga stälmänniskor som bara kan behandlad hur som helst, varken ovanifrån eller mellan oss. Så fort man läser andra medier så handlar det om journalister, journalister och återigen journalister. Men vi som ät nattens riddare, vi som i ur och skur ger oss ut i mörkret är också en demokratins budbärare, en leverantör av det fria ordet. Vi är också nattvakter, som besöker områden ser till att det är lugnt i området, larmar om vi ser något. Bara en tidningsprenumeration i trappuppgången gör att ni får besök nattetid, måste väl också vara värt något?

Hur många tjuvar har jag inte stoppat under mina år som slangar bränsle från bilar, som spanat på bondens fyrhjulingar på gården, hur många bilar har jag inte ringt till polisen för att kolla upp, eller hur många biltjuvar har jag inte hållit span på under mina nattliga färder, på polisens uppmaning. På en del ställen har polis och myndigheter etablerade samarbeten med oss tidningsbud, andra ställen inte.
Så tänk gärna ett varv till på vad du får för prenumerationsavgiften.

Alla förtjänar vi uppmuntran, respekt och tillit.

På måndag börjar tingsrättsförhandlingar om ackordsförhandlingar inom Stampen. Nu gäller det att hålla tummarna.

Slöseri

I morse när jag vaknade strax före 06.30 så hörde jag det första att tidningarna återigen var 2 timmar sena. Min första känsla att jag var överlycklig att det var min lediga dag och jag slapp detta elände. Visst får jag extra betalt för tiden jag får vänta,  och det är bra betalt, men är det värt det. Jag har arbetsplikt till 07,30 och måste vänta. Det är OK, men problemet som jag upplever det är att vi sällan får besked om ungefär när tidningarna beräknas komma. Vet jag med mig att tidningarna kommer om två timmar, då kan jag ta budbilen och börja med att leverera post så långt jag hinner. Posten tar alltid längre tid än tidningsutdelning, och då hade jag ju sparat en massa tid åt företaget och själv kanske kommit hem tidigare. Jag kan åka runt och lägga påminnelser i postlådorna att de måste märka dem bättre för att öka kvaliteten på utdelningen, eller i vissa fall märka dem. Jag kunde åka ut och ändra körordning i läsplattan för att få bättre sortering på posten direkt från lagret. 

Många skulle vinna på detta, inkl abonnenterna som skulle kunna få tidningen något tidigare än om jag måste ”slå dank” i två timmar. Visserligen får vårt företag betalt av tidningarna för förseningarna,  men ändå…

En av mina kollegor är sjuk och de har satt in en vikarie på distriktet, som inte är säker på alla adresser. Jag som bor i närheten vet ungefär var de olika traknamnen och bynsmnen är, även om jag inte kan alla gårdar placering. Jag erbjöd mig att om det är problem med posten så kan jag åka ut med den på dagen. Strax efter radion gick ut med meddelandet så kom ert mail om jag kunde fixa posten på distriktet. Hade räknat med någon timma, en och en halv. Men det var mycket post idag så det tog mig fyra timmar att köra distriktet en andra gång. Nu fick ju abonnenterna tidningarna tidigare än om hen hade delat ut allt på en gång. Men två timmars försening kunde ju använts till postutdelning och då hade jag bara behövt jobba två timmar.

I dag blev det fyra flöden med adresserad post, vilket inte är ovanligt, även om två flöden brukar vara normalt, plus alla tidningstitlar som skall komma till rätt person. Nu levererade jag det på dagen men hade det varit på morgonen, först väntetid och sedan utdelning, så blir min dag förstörd. Det blir för mycket fel på sovvanora och man vaknar ungefär i samma tid som vanligt och kan inte somna om. Men man är inte riktigt vaken på hela dagen och går som i et töcken. Har jag inget vettigt att göra mer än att gå in väntans tider så försöker jag utnyttja det till promenader för att hålla kroppen i trim, vilket bara är ett besvär dagen efter, då man känner sig som man varit på en hejdundrande fest. Nej, för min del är den övertidsersättning jag får,  inte värt en förstörd dag. Jag som inte heller får jobba mer än max 25 procent, måste ju ta ut det i ledighet vilket måste lösas genom att jag tar ledigt någon annan dag. Blir besvär för så många andra också.

Hat och hot i samhället

hat
Också svenska publicister måste vara beredda att stå upp för den fria journalistik­en när attackerna trappas upp.

Bara i augusti har SVT-­reportrar hotats med kniv, och en lokaltidningsfotograf har trakasserats av fotbollssupportrar som hotade att slå sönder hennes kamera.
Och den senaste clownen att utse en journalist (mig) till syndabock för samhäll­ets misslyckanden? Mejlet rapporterades omedelbart till Aftonbladets säkerhetsavdelning.

Ovanstående ord är hämtade från Lisa Bjurwald som skrivit en krönika på Aftonbladet med rubriken ”Demokratin hotas när journalisthatet växer
Jag håller naturligtvis med henne om att detta inte är OK, men samtidigt ser jag mig också som en demokratins och det fria ordet ”budbärare”. Jag känner att vi som tidningsbud glöms bort i detta, samtidigt som vi också inte bara drabbas av hot och hat utan också av reella händelser. Jag mailade henne och sade som jag tycket och fick ett mycket positivt svar från henne. Tycker jag var otroligt kul och jag återkommer senare i bloggen om vad som sades mer i vår korrespondens.

Samtidigt är det fortfarande lätt för journalister att få ut saker ur sin synvinkel och gärna ”glömma” oss övriga yrkesgrupper inom journalistiken. Min lokalradio gjorde ett nyhetsinlägg om Stampen idag om skatteverkets svar om ackordsuppgörelsen. Till nyheten fanns en ljudfil kallad ”Facket: Det är en lättnad”. Jag ringde lokalradion och frågade vilket fack, för det kunde väl inte vara Transportarbetareförbundet som organiserar oss tidningsbud som utgör cirka två tredjedelar av de anställda i Stampen. Nej naturligtvis var det inte Transport utan Journalistförbundet.  De ändrade dock ljudfilens namn från Facket till Journalistförbundet med svar att det var en bra poäng.

Lisa Bjurwald tar upp några exempel om hat och hot som förekommit under augusti mot journalister. Hur mycket hot och hat som förekommer mot oss tidningsbud har jag ingen siffra då inte ens jag anmäler, mindre föreseelser, men nedan finns en del exempel på vad som hänt mina kollegor under juni, juli och augusti.
Fundera gärna vidare vad detta betyder.

 

Natten till tisdagen besköts ett tidningsbuds bil i Mjölby med någon form av luftvapen. Bilen besköts på riksväg 32 strax söder om Potatisrondellen.
Tidningsbuds bil besökts i natt.

Polisen har mottagit en anmälan om stöld och skadegörelse. Tidningsbud fick det han skulle dela ut uppeldat under rundan i Berga.
Eldade upp budets tidningar

En man i Oslo hotade tidningsbudet med pistol för att få tag i nycklarna på onsdagsnatten.

Ett tidningsbud utsattes vid 04-tiden på onsdagsmorgonen för misshandel när denne befann sig i Möklinta.
Man försökte strypa tidningsbud

Tidningsbud rånat i Bergshamra

På den senaste tiden har det blivit allt vanligare att tidningsbud hotas med våld, säger Markku Rajamäki som är ansvarig för säkerhet och riskhantering vid Posten till
MTV.
MTV: Tidningsbud hotas allt oftare

Två tidningsbud vid Tidningsbärarna har blivit beskjutna med grön laser i natt i Ryd i Småland.
Grön laser kan ge allvarliga ögonskador.

Tidningsbudet var på väg hem efter avslutat arbetspass när han plötsligt blev oprovocerat misshandlad av en främmande man.
Tidningsbud utsatt för misshandel

Ett tidningsbud blev överfallen i centrala Falkenberg tidigt i morse. Tidningsbudet blev rånad på sina saker och fick ta emot slag mot ansikte och kropp.
Tidningsbud får överfallslarm – efter rån

1:a juli i år fick VTD:s kundtjänst ett samtal från en ilsken kund i bostadsrättshusen på Sylte i Trollhättan, som påstod att han inte fått dagens tidning.
Han hotade med att han skulle strypa och slå tidningsbudet. ”Tills han lär sig att dela ut ordentligt”.

Den vikarierande platschefen på VTD i Trollhättan upprättade direkt en polisanmälan mot kunden. Och beslutade att genast stoppa tidningsprenumerationen.
Slutläst för ilsken abonnent

Ett tidningsbud i Bromma, Stockholm tvingades under knivhot att lämna ifrån sig sin bil i natt.
Tidningsbud rånades på sin bil

Tidningsbud på Lindängen i Malmö fördes i ambulans till sjukhuset efter att ha rånats på mobiltelefonen och fått flera hårda slag i ansiktet.
Tidningsbud rånades på Lindängen

Tidningsbud knivrånades – rånare greps efter polisjakt

Förra veckan fick ett tidningsbud i Ronneby stenar kastade mot sig i samband med att han gjorde sitt jobb.
”Om jag inte bromsat bilen hade stenen krossat bilens framruta”, säger han till 24Blekinge.
Tidningsbud blev utsatt för stenkastning

Vi skall heller inte glömma tidningsbudet som bortfördes mot sin vilja som hände i mars i Göteborg.
En tidningsbud fördes bort mot sin vilja i centrala Göteborg natten till torsdag. Polisen utreder misstänkt människorov.
Misstänkt människorov i Göteborg natten till torsdag

 

När börjar man bli gammal?

20160604_220205

När börjar man bli gammal, är frågan jag har ställt mig de senaste veckorna…

Jag har alltid haft svårt att jobba dagtid då jag tycker att dagarna blir förstörda och inget blir kvar. Skift eller hellre förmiddagar eller som nu tidiga mornar har varit min melodi. Visst någon dag så har jag klarat mig på minimal sömn så jag har kunnat hitta på saker även når jag jobbat och också varit i full fart hela dagen. Men nu senaste tiden har det varit mycket strul på jobbet av olika anledningar utom min kontroll. Detta har ju gjort att mina rutiner i flera dagar har strulat så till den milda grad att inget har funkat som det skall.

I går funkade dagen även om den blev sen från jobbet då det just fredagar är otroligt många titlar som skall delas ut och att det skall vara rätt tidning till rött abonnent. GP, TTELA är de stora titlarna. Sedan har vi DN, SVD, Bohusläningen, tidningen Land i två upplagor, en medlemsprenumeration som innehåller en bilaga och en vanlig prenumeration utan bilaga. Affärstidningen Lantbruk, ATL, TRAV-GUIDEN och TV14 och därtill all post. Därtill finns det olika alternativ på prenumerationer på GP och TTELA, men det funkade.

Men så fort det krånglar något så det blir för mycket förseningar,  så blir hela dagsrutinen förstörd. Man kommer inte i säng efter jobbet och man får inte rätt sömn. Man blir trött orkar inget på dagen då man är sömndrucken och försöker lägga sig och ta igen förlorad sömn, men det funkar inte att sova rätt. I går och dag var jag övertrött så det blev att sova, sova och åter sova, men varför blir man inte människa ändå. I dag funkade allt och jag trodde att jag var i kapp igen, men icke. Bara de nödvändigaste rutinerna fick man gjort och sedan försöka ta igen sömnen.

Nu sitter jag och bror på altan och dricker ett par glas rött och lyssnar på musik och njuter även om jag tittar i kors. Ser fram emot att inte behöva ställa klockan och hoppas kunna få en hel natts sömn. Mitt avtal säger att jag har arbetsplikt till 07,30 på vardagar,  så jag har skyldighet att jobba fram tills dess om det är att jag måste. Visst jag får betalt för allt tid jag jobbar, men vad är några få timmars ersättning värd i förhållande till en mer eller mindre förstörd dag. En dag med strul är ok, men när det blir för ofta funkar det inte, i alla fall för mig.

Är jag på väg att bli gammal? Är det fler som känner samma sak? Att bli gammal skrämmer mig i detta avseende, och att jag inte orkar med ständiga strul. Hade tänkt att jag skulle ut på kuligheter i dag och hade veckan funkat så hade även detta funkat, men veckans spontanitet och fusk med sömn fick jag ge mitt företag och offra min egen. Vad är det värt att att ge företaget detta?  Vill jag ge företaget mitt ”må bra” eller vill jag behålla det själv? Jag har inget emot att hjälpa till om det strular, men hur långt skall man gå.

Oavsett så blir det en whiskey och soda nu, och svaren för min egen del får jag fundera på. I morgon går jag inte upp förrän jag är vaken, det är en sak som är säker…

Övervakad

wp-1472122613890.jpg

Fyra arbetsnätter varav
tre med strul därav
två problem på
en dag, så i morgon önskar jag att det blir
noll problem.

Utanför på min gårdsplan där jag bor, står nu min firmabil som jag använder när jag kör mina morgontidningar. I o m att vi är miljöcertifierade så måste varje bil övervakas i körning, bränsleförbrukning, var vi är mm. Så just nu har jag avslöjat för mitt företag var jag bor, och de har det svart på vitt, eller i alla fall i elektronisk form på sina skärmar, var bilen finns. I morse kom frågan från filialföreståndaren om jag kunde tänka mig att lära mig ytterligare ett distrikt i området. Jag behövde inte svara nu på stört, utan kunde fundera några dagar, var tanken. Jag har inte bestämt mig hur jag vill göra. Distriktet har jag lärt mig får en sex sju år sedan, och ytterligare två till i området. Jag känner någorlunda till det, då jag inte bor så långt därifrån, men d är ju omgjorda efter att vi tappat en del prenumeranter och för att spara pengar för distributionen och i sista ändan för tidningarna.

Redan när jag tog mig ut på distriktet i morse var jag sen pga av sen leverans, därtill var det totalutdelning i den kommun jag har mest tidningar, så distriktet skulle redan från börja ta längre tid än vanligt. När jag var färdig med ca tre fjärdedelar, så ringer filialföreståndaren upp mig och säger att han inte vet hur han skall förklara sig. Det distriktet jag hade fått förfrågan om jag ville lära mig hade budet inte dykt upp och gick inte att få tag i då han inte svarade i telefon. Jag fick förfrågan om jag kunde hoppa in, jag känner ju området någorlunda. Jag vill inte, inte ytterligare en förstörd dag för mig, men så tänkte jag på alla de prenumeranter som inte fått sin tidning till första kopp kaffe, och tänkte att de kunde få det till påtåren, så jag sade ja. Istället för att checka ut från det ena distriktet och ta min privata bil till nästa ställe, så tog jag min egen firmabil för att köra distriktet. På vägen dit stannade jag till vid hemmet och gick på toa och fyllde på min termos med kaffe, för att sedan fortsätta. Packa ny omgång med tidningar och sedan börja köra. Även om jag vet var de olika områdena finns, så är det inte alltid lätt med enstaka gårdsnamn, så jag blir väldigt beroende av att läsa på alla postlådor och hoppas de har dem märkta. Ja, det gick någorlunda även om det inte går lika fort för mig som för ordinarie bud.  När jag hade kört halva distriktet i antalet tidningar, så kom ordinarie bud och bytte av mig. Han hade sovit väldigt gott. Istället för att åka tillbaka till filialen och lämna firmabilen fick jag lov att ta den hem, för att försöka sova och fixa återställningen med bilar under dagen när jag ända skall till centralorten.

Nu sitter jag och dricker kaffe och försöker vakna efter efter ca fyra och en halv timmas total nattvila uppdelad i två omgångar, och känner mig inte pigg. Snart i väg för att fixa bytet av bilar och sedan handla. Men först, bytet så jag slipper övervakas om vad jag gör.

En annan som är övervakad är den lille gynnaren på bilden ovan…
Han/hon/hen har byggt sin bostad och sitt nät på en postlåda. Varje morgon när jag kommer med tidningarna och lyser upp lådan så springer den fram från sitt gömställe och sätter sig mitt på nätet. Varje gång jag öppnar lådan så springer den och gömmer sig till jag är färdig och när jag sedan gjort det jag skall så så kommer den fram igen, kontrollerar nätet och försöker reparera så mycket det går.

Medan jag åker därifrån funderar jag på om den lille gynnaren tänker samma som jag, vi är båda övervakade av storebror och någon större ser vad vi håller på med.
Medan jag har laddat upp bilden från mobilen till molnet och sedan laddat det hit till bloggen, medan jag har skrivit detta har allt min aktivitet blivit loggad och övervakad. Säkert har jag missat någon tidning, och personen har ringt och klagat och också lämnat sina digitala spår.

Funderar på om jag skall bosätta mig i en grotta i skogen, utan mobil, utan dator, och jaga min föda med pil och båge, eller om jag skall fortsätta vara övervakad.