Jag gillar Malena Ernman, en duktig sångerska som har en otrolig bredd på det hon gör, och också lyckas med det. Men hon har något mer, som vi lite mer till mans behöver ta fasta på. Hon har, utan att ta politisk ställning, lyckats ta ställning för humanism, ett samhälle för alla och där alla är lika mycket värda. Sådant beundrar jag!

Jag följer många bloggar via läsaren i wordpress och då inte bara wordpressbloggar utan från en massa olika portaler och det är ofta helt underbart att läsa dessa, när man läser om det fina som finns runt omkring oss. Men så finns det några som är väldigt politiska, och där individen glöms bort och man hittar bara det negativa i omvärlden. Dessa ondgör sig om så mycket i samhället men har sällan några lösningar på det som färgar deras ögon.

Vi borde bli som Malena och ta mer ställning för det goda utan att behöva blanda in partipolitisk i det hela. Jag förstår de politiker som bloggar som politiker att de tar politisk ställning för sitt part, men vi är så många andra som har fina värderingar. Jag har under årets upplaga lärt ”känna” många nya bloggare som jag numera följer och därtill får notiser om. Många av dem skänker mig otrolig glädje när man läser om det lilla, som ändå är så stort.
Tänk om vi gemensamt kan sprida det vackra,  det fina, det underbara som finns, ta avstånd från det andra utan att gå in i debatt, så tror jag världen kan bli mycket vackrare och mänskligare än den någonsin har varit.

Malenas nya skiva kommer på nationaldagen och där vill hon ta tillbaka mycket av det som en gång var fint men nu har blivit fult att säga.
I intervjun med GP avslutar hon med orden:
– Det stör mig att Ultima Thule och andra har kidnappat musik där de sjunger om ‘vårt Sverige’. Jag vill ta tillbaka de där uttrycken till deras ursprungliga mening om ett land för alla, inte bara ett land för vissa.

Länk till intervju i GP

Här om dagen skrev jag ett kort avsnitt om stubben. Anledningen till att det blev kort var att kvällen var sen och jag skulle upp om två timmar för att jobba. Ytan där stubben var,  och tidigare vår granna gran som stormen Egon fällde, skall bli någon form av japansk stenträdgård, eller i alla fall en svensk variant.

Vi har ju lite trädgårdsprydnader som vi vill ha, men nästan var man än ställer dessa så står de I vägen för grodan (gräsklipparen). Genom att ordna en gräsfri/klippfri yta och placera en del av prydnaderna där så är de inte ivägen för något. Så förhoppningsvis blir trädgården mer lättskött.

Man vill ju gärna få göra det man är bra på men också kunna njuta utan att hela tiden hitta en massa jobb.

Ingredienser i en japansk trädgård:

Stenar

En enda väl vald sten med karaktär kan ge fin stämning. Ett arrangemang med flera stenar ska helst vara naturligt asymmetriskt, men ändå balanserat. Gångstenar leder besökaren genom trädgården och ska aldrig placeras i en rät linje.

Grus

Grus och sand symboliserar ofta vatten och de krattade spåren ska visa vågrörelserna runt trädgårdens ”öar”.

Vatten

En enkel vattenspegel, t ex i ett kar, räcker. En damm ska ha en oregelbunden form. Ställ gärna några stenar, eller ”öar” i den, så att man gå över.

Broar

En gångbro binder ihop olika delar av trädgården och symboliserar kommunikation mellan olika världar. Den kan vara enkel och rak och lika gärna leda över grus som över vatten.

Murar

Japanska trädgårdar döljer sig ofta bakom en hög mur eller häck, för att skydda från insyn och stimulera fantasin om trädgårdens skönhet.

Inhägnader

Staket fungerar som avgränsningar mellan olika delar av trädgården. För att de ska åldras naturligt och vackert görs de ofta av bambu eller något annat obehandlat naturmaterial.

Mossa

Om marken inte är täckt av grus, är den grön av mossa eller någon annan marktäckare. Inför en teceremoni ska värden helst vattna mossan för att visa sin gästfrihet.

Träd

Tallen symboliserar styrka och seghet tillsammans med bambu och japanskt aprikosträd. Tallen är grön året om, aprikosen blommar redan i februari och bambun böjer sig i storm utan att brytas. Körsbärsträdets blomning visar enligt japanerna på livets lycka och flyktighet.

Gräs och halvgräs

Rörelsen och det stilla prasslet från bambu och andra gräsarter hör till en japansk trädgård. Ett vanligt gräs är Susuki, Mischantus sinensis. Även halvgräs som starr är vanligt.

Prydnader

Används sparsmakat i Japan. Förr höll vattenspelens klånkande ljud djuren borta från odlingarna och vattenkaret var till för att gästerna skulle svalka sig innan de steg in i huset.

Blommande växter

kommer tillsammans med prydnader sist på listan. En blandning av många sorters blommor är smaklöst enligt japanerna. Hellre en eller några få blommor som verkligen får komma till sin rätt, t ex, japansk iris, trädgårdshortensia eller en lotusblomma.

Källa: Japanska trädgårdar av Christa Holm, Natur och Kultur.

Det är enkelt att slita till sig en plastpåse i affären för att lägga en vara som frukt eller grönsaker i den. Påsen hamnar sedan bland hushållssoporna. Den förbränns för att ge värme, koldioxid bildas och en ändlig resurs förintas.

All plast skall hamna i plaståtervinningen för att bli råvara för tillverkning av nya produkter.

Plastpåsar har kommit att bli ett stort problem världen över. De hamnar i haven, orsakar översvämningar och förorenar miljön. Rwanda var det första land som helt och hållet bannlyste plastpåsen. Det sker inte utan protester, men förbudet övervakas rigoröst. Plastpåsar beslagtas på flygplatsen i Kigala, fordon kontrolleras vid gränskontrollerna, att smuggla in plastpåsar ger fängelsestraff. Flera andra länder och områden har följt efter. EU och många länder flaggar för restriktioner eller förbud.

Även Sverige behöver minska antalet plastpåsar men myndigheterna har inga planer på ett förbud. Ett skäl är att här finns ett lagstadgat producentansvar som gör att den som producerar påsarna även måste ta hand om dem.

Plast är det vanligaste skräpet på Sveriges stränder enligt en undersökning av Håll Sverige Rent 2015. I Rwanda märktes snart en markant skillnad i miljön. Rwanda blev det renaste landet i Afrika, kor och getter som går på bete dör inte längre av att få plast i sig. (Källa Vi-tidningen nr 5 2016).

Kan vi konsumenter bidra? Jag la in de 6 punkterna nedan och dan efter en länk till artikeln i Vi-tidningen på statusplats i alla miljögrupper jag kunde finna på Facebook. Resultatet blev hundratals gillande, många positiva kommentarer och delningar.

1. Kan det vara enklare?
2. Skaffa en tygkasse.
3. Lägg några rena genomskinliga plastpåsar i kassen.
4. När du handlar, lägg en lämplig vara i varje plastpåse.
5. Betala och forsla hem.
6. Upprepa!

K-G Ahlström

I dag blir det inte mycket här i bloggen.

Har lite stubbarbete att utföra, har hjälp med den så kompisen jobbar och jag pustar…
Härligt när man kan utföra olika arbetsuppgifter till bådas belåtenhet.

Jag älskar mina tidiga mornar nu denna årstid när man vaknar tillsammans med djur och natur. Det börjar så smått ljusna på redan när jag kört ett par kilometer. När jag kört ett par mil så kom jag till en av mina ”kohagar” så hade en av korna gått undan i ensamhet och börjat föda en kalv. Hon stod invid staketet för längre bort från gruppen kom hon inte och jag såg att kalven nästan var ute halvvägs. Jag stannade bilen gick ur och tände mig en cigarett för att se underverket när ett nytt liv kom till världen. Rörde mig så lite som möjligt för att inte störa medan kon kämpade på med värkarna och arbetet.

Jag stod där verkligen och njöt, för det var så länge sedan jag hade sett detta. Helt plötsligt tar hon i av alla krafter och ut kommer kalven och ner på marken…. glider under staketet och ner för slänten och hamnar i diket. Kon vänder sig om för att kolla till nykomlingen men den finns inte där. Dessa minuter är så oerhört viktiga för att på riktigt väcka moderskänslorna och knyta band mellan mor och barn.

Jag springer fram till kalven och med mina bara fingrar rensar jag luftvägarna och strax efter så smeker jag bröstet både ömt och hårt samtidigt. Kalven reser på huvudet och ger i från sig ett litet ljud och jag ser hur orolig kon blir där hon står några meter bort. Även om en kalv är liten i förhållande till sin mor, så är den ändå stor i förhållande till mig.  Jag får samla alla krafter jag har för att försöka få upp kalven för slänten och in under staketet till sin mor, så hon får ta hand om den. Inte så lätt med en våt och glidmedelsbehandlad kalv. Jag får upp den för slänten och in under staketet så mor och kalv får bekanta sig. Men kalven är fortfarande för nära den farliga kanten och jag måste ta mig in i hagen för att flytta den ytterligare några meter. Jag kommer in i hagen men vet ju inte hur kon kommer att reagera när jag åter skall närma mig kalven. Men jag får tag i frambenen och kan dra den några meter bort till tryggheten.
Tror kon förstod att jag bara ville hjälpa och jag får en stor slick i hela ansiktet av hennes sträva tunga.

Glad och lycklig tar jag mig åter till bilen medan den lyckliga modern slickar sin kalv. Hade gärna stannat en stund till men hade ju ett jobb att sköta också.
Nu var ju jag lika våt, slemmig och glidmedelsbehandlad som en nyförlöst kalv, så det var bara att slänga av sig kläderna, vränga de ut och in och in i baksätet. Så i skor och kalsonger får jag fortsätta köra mina tidningar, bra försenad.

Efter nästan en timma är jag åter i närheten och kan inte låta bli att ta en extrasväng för att kolla till dem. Då står redan kalven upp på skakiga ben och diar sin mor. Den glädje och lycka som spreds inom mig är i det närmaste obeskrivlig.

När jag nu åker förbi på mornar gör jag alltid en extrakik så mor och barn har det bra. Oftast ligger de nära varandra och ser trygga ut, och det värmer så gott.
Tror inte det står i mitt anställningsavtal att jag också skall arbeta som kalvmorska, men å andra sidan behövde jag inte övertid för jobbet. Och prenumeranterna fick sina tidningar som vanligt, hela och rena.