Sex skall vara trevligt, mysigt, njutbart och i samspel. Om det inte handlar om självtillfredsställelse så är man minst två, två som skall njuta tillsammans. För några dagar sedan skedde det igen, det jag inte ville se, sexuella ofredande och våldtäkter på Bråvallafestivalen. Några var väldigt snabba med att peka ut en grupp individer och spy galla över dem, många försökte sig på andra analyser om att det inte var våltäkterna och tafsanded som var orsak till att festivalen ställs in.

Katarina Wennstam skrev så här på Instagram och på Facebook: Jag vill egentligen inte skriva ett skit om Bråvalla. Inte om övergreppen. Inte om att festivalen ställs in. Inte om alla vakter. Varför? För att det BARA ÄR KVINNOR i mitt flöde som skriver om detta. Kvinnor utsätts. Kvinnor är rädda. Kvinnor anpassar sig. Kvinnor engagerar sig. Nej vänta, förlåt, jag har faktiskt läst några män som har FÖRKLARAT för världen varför detta är så upprörande, och det är för att anledningen till att festivalen läggs ner egentligen är ekonomiska problem. Så det så. Då minsann har de tid att posta inlägg. Jag spyr. Detta är INTE EN KVINNOFRÅGA.  Alla män som är tysta sviker. Slut på meddelandet.

Själv var jag en av de som i första skedet höll tyst, men jag följde flödena på de olika medierna vad som kommenterades. Jag väntade på Katarinas reaktion, just för att se vad han skrev, just för att hon kan skriva om detta och att hon kan göra det utan att skuldbelägga oskyldiga. Jag har flera gånger ”hängt ut” Katarina som en god förebild för mig som man, att delta i debatten, att tafsande eller våldtäkter ALDRIG är ok. Jag är övertygad att jag har en absolut majoritet med män bakom mig i detta, men var är ni. Nej, män våldtar inte, med det finns en liten grupp av män, som jag kallar förövare och våltäktsmännen som gör det, som också svärtar ner mitt och ditt rykte.

Jag ser ett stort problem i att vi män INTE säger att det inte är Okey.  Vi behöver inte minst vara förebilder för de unga pojkar som nu växer upp och snart är vuxna män. Varför är vi som tror på jämlikhet så förbannat tysta i denna debatt, och inget säger. Vi är många män som i debatten säger många sunda saker, men när det kommer hit så blir vi tysta. Varför? För varje våldtäkt så blir jag också drabbat, bara för mitt köns skull. Jag har många som ser upp till mig som människa och man, pojkar som vill identifiera sig med mig, och då ställs kravet på mig att jag kan vara en bra förebild. Jag har också gjort mig ett namn, blivit en kändis i vissa kretsar just för att vara förebild. Det är jag oerhört stolt över, men varje person som ger sig på kvinnor svärtar ner mitt rykte, och jag känner heller inget stöd från andra män, män som håller tyst.

Vi måste bli fler män som vågar ställa upp att utnyttja andra med både handgripliga åtgärder och mer verbala handlingar, att detta inte är ok. Men var är ni, MÄN?

Män ni har stake, använd den och säg att det ALDRIG är okej med tafsande och våltäkter ellet andra dominerande handlingar gentemot andra. Det finns en norgehistoria som säger att snoppen på norska heter ”fröjdepinne” använd den och ge fröjd till andra, och vi kan alla fröjdas…

Klockan var 13,03 och jag står i kassakön. Telefonen ringer och jag ser att det är ett hemligt nummer. Drar mig ur kön och försöker gå lite avsides och svarar i telefonen. Ja, det var det jag misstänkte, det var hudkliniken på Uddevalla sjukhus. Sköterskan sade uppgivet att de än inte fått svar på hudanalysen som skulle ske pga att det misstänks att bror har Malignt melanom. Det är andra gången nu som det är uppskjutet en vecka. Ja, sköterskan som ringde kunde inget hjälpa och det var ju vara att tacka för samtalet,  även om det var det sista jag ville ha. 

Denna gång var jag lite mer förberedd och hade informerat brors förman om vad som hände,  men jag hade inte avbeställt någon färdtjänst eller något annat. Man blir vis av erfarenheten… Nu för en halvtimma sedan informerade jag bror om samtalet och det blev en stor Suck! Ja, det är inte lätt för honom att först, och ännu mindre förklara sina tankar och känslor… För mig gäller det ju att läsa honom istället för attlyssna på hans ord. Jag frågade honom hur han vill ha det i morgon, vill han jobba eller vill han vara ledig, för att låta tankar och känslor hinna rinna undan. ..

Efter lite tvekan så vill han vara ledig, ha sovmorgon och att vi hittar på något kul tillsammans, och så får det bli…

Vägkyrkor eller som det ibland kallas är några av höjdpunkterna under sommaren. Många utställningar med bygdens hantverkare,  blandat med olika teman. Visst är det härligt att få resa när och fjärran för att besöka olika platser och även att få se omgivningarna på vägen dit och hem. Sverige är så fantastiskt! En halvdag vid vägkyrkan kan ge mycket behållning och till bråkdelen av priset vad ett besök på Liseberg kostar.
I dag var det vägkyrka i Västra Tunhem som stod på schemat. Kommer dit 20 minuter innan de öppnar men vad gjorde det, Västra Tunhems egen Sonja Stjernquist sitter innanför dörren och hälsar mig Välkommen tillbaka i år igen. Jag beställer våfflor till mig och vovven och vi låter det oss väl smaka. Då kommer en motorcykelungdom trodde jag, tills det visade sig att han var församlingspedagog. Vi sitter och pratar en stund om ditt och datt. Han är den som har hand om änglarna och mössen i kyrkan. Naturligtvis var jag ju tvungen att titta på dem. Kliver in i kyrkan och hör direkt änglamusik men insåg att det inte var högre upp än från läktaren, och där sitter kyrkomusikern och övar inför kvällens musikföreställning. Stod där länge och lyssnade på musiken. Förra året var orgeln nertagen för översyn, men nu fick jag höra och se hur han med händer och fötter smeker underverket till, nästan himmelsk musik.

Sedan blev det åter att gå ner och be pedagogen visa mig änglarna. Så mycket änglar i olika utföranden från små och stora händer men säkert någon som var formgjuten också. Fastnade för ett kort där någon skrivet ”Tet var en gong en ängel” med barnslig stil. Härligt detta med änglar i olika former och fantasier men ändå änglar,  inte att ta miste på…

Efter änglabesöket var det dags att kolla in hantverksutställninfen utav allehanda tekniker, och det var mycket nytt och unikt i år, sådant som jag gillar.

Sedan blev det ännu en våffla då tillsammans med en mycket trevlig präst.

Tack ”Sonja Stjernquist” och alla ni andra som förgyllde vår dag.

Just nu har jag och bror det tufft, känslomässigt. I går skulle vi varit i Uddevalla på hudkliniken för att få klart besked om vad det hudförändringen var som de opererade bort för tre veckor sedan. Vi hade tagit ledigt från jobbet, avbeställt färdtjänst mm. Vi hade förberett oss på det värsta medan vi hoppades på det bästa. …

Sent på måndagseftermiddagen ringde de från hudmottagningen och suckande berättade att de inte fått något svar på vad fläcken var…. Ja hon som ringde var inte glad heller och vi fick en ny tid nästa tisdag med samma procedur. Vi kunde ju inte skälla på henne, för det var inte hennes fel, men samtidigt blev det ju ett antiklimax. Vi tog ledigt och njöt av varandras sällskap och av livet. I eftermiddags ringde brors läkare från vårdcentralen och undrade hur allt gått igår. .. Kunde inte säga mer än sanningen och att det blivit inställt. Även han suckade djupt…

Bror och jag valde att vi skulle vara öppna med vad som händer, så att förhoppningsvis andra kunde få kraft och styrka att genomgå det vi just genomgår…

I eftermiddags exploderade messenger från FB och vi trodde att det var vänner som också undrade hur det gått med allt… Nej, i stället var det vänner som fått varningar från vänner om ett nytt försök att ta över facebookkonton. Tror säkert de har gjort det i all välmening, men varför går vi på detta gång på gång? När man letar efter den misstänkte personen på FB så finns det inte någon sådan person. Börjar man söka på olika tidningar så är det heller inte någon som rapporterar om det. Googlar man, så får man upp att det med största sannolikhet bara är en bluff. Gång på gång går vi på samma saker. ..

VARFÖR. Så enkelt idag att kontrollera fakta,  och ändå gör vi inte det… 27 varningar om denna fejknyhet men ingen som frågar den vägen hur vi mår… jag brukar vara noga med vem som får bli min FB vän, och jag känner mig otroligt misslyckad just nu. 

Nu tar jag en paus från Facebook till denda våg ebbat ut…

Alla fina vänner och följare tillönskas en undrar midsommarafton 

Att få gå runt i trädgården så här på kvällskvisten och att få njuta av djur och natur är verkligen att få vara i paradiset…

Jag älskar det…

Ja, de flesta vet nog vid detta laget att jag har en gudstro, någon som går vid min sida och ger tröst och hjälp. Jag har aldrig blivit frälst utan jag tror den kom med bröstmjölken från mor och far… Så för mig min gudstro helt naturligt.

Nu är ju jag ingen präst, och har inga ambitioner på att bli det heller, därför springer jag inte ut och predikar guds ord. Att jag har ”Droppen” runt halsen är viktigt för mig, sedan får var och en tolka det som den vill. För mig är den viktig och betyder så mycket för mig. Nej,  tror inte det syns så mycket på mig att jag har min tro, då jag sällan knäpper mina händer, så andra ser. Däremot skänker jag gärna en tanke åt rätt håll vid olika aktiviteter. Jag ber ytterst sällan, i det vi säger är bön… men jag samtalar ofta med Gud, inte minst på nätterna när jag kör min tidningsbil som lanskapet på natten. Men då måste jag hålla i ratten istället för att knäppa mina händer, vilket jag tror de flesta är glada för 😉

Men jag checkar gärna in i kyrkan när jag kommer dit, och delar gärna den biten via sociala medier. Sedan får andra tänka och tro som de vill. Det roliga med dessa bilder och incheckning tycker jag är vilka som gillar och kommenterar dessa bilder….

Många är sådana personer som jag inte trodde har en syn som stämmer överens med mina tankar. Nu tror jag inte alla är troende, men jag tror ändå att det finns ett varmt hjärta bakom. Jag går gärna till kyrkan om jag har tid och möjlighet, och sommartid är jag min egen kyrka väldigt otrogen, då jag gärna besöker Vägkyrkor men också många evenemang i och krig kyrkorna på sommaren. Musik gillar jag mycket och speciellt om det är lite annan musik än psalmer. Finns så mycket fin musik som sprids via mer eller mindre lokala förmågor,  som bara vill dela med sig av glädjen.

Det finns så många fina kyrkor i närheten men också längre bort, som jag vill besöka, se på kyrkan, se på fina utställningar,  en kopp kaffe och en våffla, se nya miljöer mm. En gratiskonser i kyrkan kan vara lika fin som den i Göteborgs konserthus för dyra pengar. Men jag betalar gärna dyra pengar ibland också 😊

I går skulle jag åka till en butik för att handla. På vägen dit finns en kyrka jag bara åkt förbi, men aldrig besökt. Det var en för mig känd personlig vän som var präst. Den mässan var ett samarbete mellan Svenska Kyrkan och Missionsförbundet, vilket var en helt ny upplevelse för mig. Ute på parkeringen ropar en person på mig och visar att även hon var där. Jag undrade vad hon gjorde där… Det skulle vara tacksägelse för hennes far som nyligen lämnat det jordiska.

Frågan jag ställde mig var om det var slumpen som gjorde att jag åkte just till denna kyrkan, eller om det fanns någon tanke boom det hela.

Senare på eftermiddagen valde jag att åka till en annan kyrka som hade startat sin väg och sommarkyrka,  just igår. Dessa evenemang brukar avslutas med någon form av andakt och något annan intressant. Döm om min förvåning när det var gudstjänst med dop, och till min stora glädje även var samma präst som på förmiddagen. Samma predikan två gånger,  men jag lyssnar gärna på bra låtar flera gången på Spotify, så varför inte samma predikan två gånger också, för den var bra 😂

Nu är mattan på  plats i hela gropen och stenkanten mot gräsmattan är lagd, så att robotgräsklipparen kan klippa gräset jämt samtidigt som stenträdgården kan vara full med prydnader. Att stenträdgården hamnade just där, är att vi hade en gran som stormen Egon knäckte och vi måste gräva upp roten. Samtidigt ville vi ha bort prydnader i trädgården så att det blev fritt spelrum för klipparen och att slippa allt för mycket jobb.

Där sittbänken står kommer jag att lägga en bit trall som vi har liggandes så att man kan gå och sätta sig och kanske ta en öl i solen. En parasoll finns att komplettera med. Till vänster om möbeln står gamla innanmätet från gårdens kokgryta där vi kokade potatis till grisarna och bakom den står den gamla trädgårdspumpen. I den kommer en slang att kopplas så att vatten rinner från baljan upp i pumpen och tillbaka. 

Rådjuret har fått sin plats och kan blicka på gästerna när de kommer. Hen var oftast igenväxt med gräs när han låg i gräset och syntes knappt. Nu har han sin upphöjda position där.  Även fågelbadet, svanen och ställts på plats och nu provar vi oss fram för att hitta rätt positioner på prydnader.  Sedan blir det lite solcellsbelysning och annat som det kommer att kompletteras med.

Så nu börjar det kännas som om allt tar form. När vi bestämt oss, så skall resten fyllas med stenar i olika former storlekar, allt för att hålla ogräset borta.

I dag hade jag förmånen att få överlämna en bärbar dator till en 14 årig ensamkommande kille. Datorn var begagnad med för killen var det en lycklig stund, att få äga en egen dator. Att se dessa glittrande ögon, de talande ögonen, att få bo i ett land som är i fred, inga bomber smäller, att få sova en hel natt, utan att behöva vara rädd för att fly. 

Vi borde vara många fler som skulle vara lyckliga över det faktum att vi har varit utan krig i 200 år, att vi bor i en demokrati med stark yttrandefrihet och ett någorlunda jämställt samhälle. 

Bara att få se denna lyckliga kille med datorn framför sig och skina som en sol, ger så mycket värme och kärlek tillbaka. 

Killen är lycklig för sin dator och jag är lycklig för att han är lycklig… kan livet vara bättre. ..