Missvård måste synliggöras

manifestation

Vi lever i ett vackert land, med många härliga människor med öppna hjärtan. Vi lever också i ett land där oväntade saker sker, både negativt och positivt. Vi lever också i ett land där vi har tillåtelse att säga och debattera öppet om det mesta.

Vi lever också i ett land där vissa saker försöker mörkas. Vi lever i ett land där det sker misstag, inte minst inom vård och omsorg. Jag tänker då på missvård…

Vi måste ibland acceptera att sker och ting blir fel, men det viktigaste är att ta lärdom av det som skett och bygga vidare på erfarenheten att liknande fel inte upprepas.

I vissa fall går dessa fel så galet att personen avlider, i andra fall klarar sig personen utan allvarliga komplikationer och som i vårt fall invaliditet och rullstolsbunden.

Den 21 januari i år hade radio väst en intervju med primärvårdschefen om vår vårdcentral och varför den har minskat sitt kundunderlag.

Han svarar:
– I Trollhättan har vi haft problem med ganska dåliga och nerslitna lokaler i Granngården, och därför har vi jobbart hårt med att projektera en ny vårdcentral i Sylte centrum som kommer att få toppenfina lokaler, för att möta befolkningen i Granngården. Och även de som bor i Sjuntorp får det bättre. De kommer att få bra bussförbindelser med Sylte centrum.

Han visste då om att det fanns flera tillynsärenden från socialstyrelsen utan att nämna detta med ett enda ord.

Jag tog då kontakt med radio väst och reportern och frågade varför det inte gjorde någon kontroll på alla ärenden mot vårdcentralen.

Den 11 februari hade samma reporter en ny intervju med samma primärvårdschef om just alla anmälningar…
Då berättar han inte bara om dessa anmälningar utan även om de konflikter som varit på arbetsplatsen mellan ledning och personal.

Varför har inget gjorts tidigare med anledning av situationen?
Konflikterna har personal och fack påtalat i flera år, utan att något har hänt.
Inget gjordes åt mina påtalade brister under flera år, trots att jag pratade med både chefer och politiker.

Inte förrän jag direkt i journalerna kunde påvisa brister och felaktigheter och med socialstyrelsens stöd i ryggen gjordes några åtgärder och versamhetschefen omplacerades omedelbart.

En av patienterna har redan avlidit och denna person hade kanske levat idag om någon redan från början reagerat.

Som jag tidigare sagt är min uppfattning att jag räddat livet på mor men hur mycket hade vi kunnat undvika av det som drabbat oss, hela familjen. Hur många av de händelser som just nu utreds av socialstyrelsen hade vi kunnat undvika?

Just nu pågår en manifestation utanför Skånesjukhuset i Kristianstad där bland andra Torbjörn Hammar visar bilderna på sin avlidna fru och de bilder som visar den missvård hon utsattes för.

Politiker, tjänstemän och chefer, sluta att mörka den missvård som trots allt förekommer.
Dessa fall är inte bara en siffra i statistiken utan de är människor som du och jag. De är någons barn, någons mor, någons käresta och älskling.

Låt detta bli en väckarklocka för framtiden….

cancer
Tack till Torbjörn Hammar som har gett mig lov att använda hans bilder för att symbolisera missvård

Experter: Bilåkandet minskar

Enligt experter har bilåkandet minskat  och färre som tankar med bensin.
Bensinförsäljningen sjönk med nästan tio procent förra året och fortsätter ner.

Detta är en mycket positiv utveckling anser jag.

Detta är tydligen inte bara en effekt av lågkonjunkturen. Bakom ligger en större samhällsförändring.

Några orsaker som påpekas är: Större och tätare städer, färre och dyrare parkeringsplatser, äldre befolkning som åker bil mer sällan, dyrare bensin, biltullar och att allt fler hellre ser en film på sin läsplatta på tåget än kör bil, säger Karin Sjöberg, enhetschef på Svenska miljöinstitutet IVL.

För naturen, för mänskligheten och den globala utveckligen så får vi hoppas att detta är en trend som håller i sig.
Tyvärr verkar det inte vara som varningssignalerna om varmare klimat som har påverkat men har det den effekten så är ju utvecklingen på väg åt rätt håll. Synd bara att vi inte kan ta vårt eget ansvar för miljön utan att det på något sätt måste bli ”straffabart” med miljöförstöring.

Länk till artikeln: Bilåkandet har nått sin kulmen

Välfärdsjobb är fel i äldreomsorg

Socialdemokraterna vill byta ut FAS 3 mot ´´välfärdsjobb´´. Det innebär att den som har varit utan jobb i cirka 2 år ska erbjudas en kollektivavtalsenlig lön som ersättning inom främst äldreomsorgen.

Jag är helt överens med socialdemokraterna att FAS 3 jobben måste bort, vilket enligt studier ”bara” är en form av förvaring och oftast inte leder någonstans. Många gånger tror jag att det bryter ned en
Men….
Jag håller inte med att dessa människor skall arbeta inom äldreomsorgen.
Många människor är inte skapta för att arbeta med andra människor, och många gånger i de intima situationer som detta innebär. Jobb inom äldreomsorgen är inte bara ett låglöneyrke utan också ett lågstatusyrke. Att då sätta in denna grupp människor i denna yrkesgrupp gör inte att statusen ökar i nämnda sektor. Jobb inom äldreomsorgen innebär inte att bara vara behjälplig i olika situationer utan också att kunna läsa och tolka den behövandes signaler och tankar. Den biten jämför jag med ett kvalificerat ingenjörsjobb som kräver flerårig utbildning. Vem skulle satsa på outbildad personal på sådana poster?

Visst det behövs mer personal i denna grupp men att fylla på med personer som redan har problem att komma in på arbetsmarknaden är fel. Kommunerna är heller inga änglar när det gäller att ta hand om sina anställda utan använder också olika former av vikariat för att slippa fastanställa personal. Personal inplaceras på olika former av vikariat och när chansen/risken närmar sig för att bli fastanställd så åker de ut i ”kylan” igen.

Länk till SVD:s debattartikel

Länk till DN:s nyhetsinlägg: S vill ersätta fas 3 med välfärdsjobb

Efter att ja skrev detta inlägg har ytterligare en nyhet om just hemtjänst inkommit där ett företag i branschen har ytnyttjat arbetskraftsinvandrare
Länk: Hemtjänst utnyttjade arbetskraftsinvandrare

Lär av skandalen i Stafford

Över 1000 patienter dog på sjukhuset i Mid Staffordshire mellan 2005- 2008.
För stort fokus lades på ekonomiska indikatorer och mål. Personal, patienter och anhöriga påtalade dessa brister, men ledningen ignorerade problemet och politikerna vägrade agera.

När vi ser samma saker ske i Sverige. När vi skickar hem patienter alldeles för tidigt eller nekar patienter inläggning. När den nyutexaminerade sköterskan tvingas till att fylla luckor i schemat utan inskolning eller introduktion. När patienter som ligger på fel avdelning glöms bort och inte rondas (se SVT Debatt). När kvinnor tvingas förlösa i ambulansen för att närsjukhuset lagt ner. När den äldre kvinnan dör på akuten för att det saknas platser på intensivvårdsavdelningen.

Då borde en varningsklocka ringa! För det dröjer inte länge innan det som inträffade i England också sker i Sverige. Eller har det redan skett?

Länk till artikeln: Lär av skandalen i Stafford

Journalen – en saga för bra för att vara sann

Profilbild för akutdoktornakutdoktorn

Jag minns en patient från min tid som AT-läkare på en vårdcentral. En äldre kvinna stod på kortison för polymyalgia reumatika och jag ville trappa ut behandlingen, eftersom PMR brukar läka ut efter några år. Men kvinnan hävdade att hon stått på kortison i decennier. Jag tittade bakåt i journalen och såg att det i tidigare anteckningar stod att hon hade kortison för sin leversjukdom.
Själv mindes hon att det varit något fel på levern, men inte riktigt vad. Hon trodde att kortisonet var för astman.

Jag bestämde mig för att gå igenom hela journalen och skrev ut de 104 A4-sidorna. Elektroniska journaler hade införts någon gång på nittiotalet, så det var så långt bak jag kunde läsa. Ingenstans kunde jag dock hitta någon diagnos, varför jag beställde papperskopior på tidigare journal från arkivet. Där kunde jag läsa att kvinnan på åttiotalet satts in på kortison för sin svåra astma…

Visa originalinlägg 447 fler ord

”Hjälp oss”

Om några dagar kommer en ny bok ut, en bok med namnet ”Hjälp oss! En antologi om den svenska vårdens förfall”.

En del av texten som beskiver boken:
”Idag drabbar oss sjukvården värre än själva sjukdomen. En sjukvårdsapparat som inte längre klarar av att förse befolkningen med det mest basala. Underbemanning, långa väntetider och vårdplatsbrist är endast ett fåtal exempel på brister som i slutändan öppnar för fler misstag och ökat lidande.”
I det fallet behöver vi inte gå längre till oss själva där vi alla i familjen har drabbats av att det på vår vårdcentral inta har skötts journalföring, epikriser och remisser.

Boken riktar sig i första hand till allmänheten. I tolv kapitel exponerar den bittra verkligheten skildrat ur perspektiv mycket annorlunda från den officiella beskrivning som så ofta återges av våra beslutsfattare.
En av medförfattarna är Torbjörn Hammar, som under många år tillsammans med sina döttrar kämpat för sin frus upprättelse. Frun talar efter sitt frånfälle genom Torbjörn.

Själva upplevde vi att ingen ville tro på oss, när jag försökte få myndigheter att förstå att något var fel. Till slut såg vi ingen annan utväg att ta hem mor från sitt boende för att vårda henne hemma och ge henne den hjälp som hon så väl behövde.

Det mig ett halvår att få regionen att förstå att något var fel och då ta sitt ansvar.
Det tog kommunen 8 månader för att förstå att det mor drabbas av var tilläggsymtom pga av mediciner och inte pga av sjukdom.

Jag rekommenderar alla starkt med känslor för vård och omsorg att läsa boken.

Här kan du beställa boken: Vulkanmedia

Min hyllning till Torbjörn Hammar

Länk till SVT Debatt där Arvin Yarollahi som är redaktör för för boken medverkar

Hemtjänsten, nu är jag inte glad

ID-100153505

Jag har varit mycket tacksam till många av er då ni gjort ett suveränt jobb under de förutsättningar som har varit. Jag brukar också vara mycket noga med att visa uppskattningen för det ni gör…

Under många år, först när far levde och nu när mor behöver hjälp. Ungefär två gånger om året har ni fått presentkort motsvarande två tårtor för att ni skall kunna använda när ni har träffar alternativt när ni vill muntra upp er lite extra…
Vi tycker ni är värda detta och ni har haft fritt val att välja vad ni vill i den butik som vi valt.

För en tid sedan fick jag höra att dessa (några eller alla) presentkort låg i ett skåp hos er, oanvända L
Fick också höra att en del som jobbar timmar aldrig har fått någon tårta, inte ens vetat om att vi har skänkt er dessa presentkort, fast vi tydligt betonat att det är till ALL personal!

Är våra tankar och uppskattning ingenting värt?

Jag har reagerat att ingen mer än den som har tagit emot presentkortet har tackat, helt plötsligt förstår vi varför

Under alla dessa år har vi trott att vi gjort något, som var uppskattat och nu får man reda på att det inte är värt någonting…

Besvikelse….

Hur ska anhöriga orka vårda?

Var femte vuxen person, 1,3 miljoner personer – vårdar, hjälper eller stödjer en närstående. Tusentals av dem är 65 eller mer, och fler blir de, i takt med att allt fler sjuka äldre bor kvar hemma. Hur ska de anhöriga orka? Kanske genom avlastning. Och genom att känna efter hur de själva mår.

Jag är en av de anhöriga som kämpar med min mor och bror, men jag har också haft kraft att ta strid för att göra myndigheter på hur fel det många gånger kan bli i vården.

Jag vill här ge lite länkar för oss som kämpar, och kämpar för vård och omsorg värd namnet.

Hur skall anhöriga orka vårda?
Från tidningen veteranen

Nyhetsbrevet Fokus på anhöriga
Från socialstyrelsen

Trygghet med hjälp av teknik

Vi i familjen övervakas av en dator (om nu vi skall använda ordet övervakning) dygnet runt.

Vi i familjen och på andra ställen i huset har vi sensorer som känner av olika status.
Var och en av oss kan ha tre olika status, sover (ligger i sängen), vaken (ligger inte i sängen) eller borta. För att bestämma vilken status vi har används olika metoder och systemet har ett inbyggt felkontroll.

Mor behöver en del tillsyns och hennes status kan bara ändras när jag är hemma/vaken alternativt när hemvården är här. I övriga fall larmas jag.

Datorn kallas Ingrid och har en synstetisk röst som berättar olika saker för oss.
När någon går och lägger oss, så berättar Ingrid om att någon har lagt sig, likaså när vi går upp, går ut mm.

Det finns då normalvärden för oss som är standard men som också bestäms av kalendern.
Skulle det nu vara så att jag sover, eller är borta och mor försvinner ur sängen så larmas jag.
Dessa larm ser olika ut beroende på var dag gör och befinner mig…
Är jag hemma/inne så berättar då Ingrid detta i klartext via högtalare i huset. Är jag INTE hemma, så skickar hon SMS till min mobil. Har ett specialprogram som reagerar på vissa ord i SMS:et och ger extralarm som skiljer sig från andra SMS. Ligger jag däremot i sängen och sover så startar en vibrator under kudden och väcker mig. Ingrid berättar också i klartext vad som verkar vara fel.

Jag kan också surfa via dator, mobil eller surfplatta till min dator för att kontrollera systemet och även den vägen styra systemet. Jag har ytterligare möjligheter att styra systemet som till exempel med hjälp av SMS och Skype, eller mail…

Jag kan också begära status via dessa vägar och kontrollera att allt är ok.

Våra mediciner kontrolleras också via givare och en halvtimma efter vi har gått upp så påminns vi om att ta våra mediciner om vi inte tagit dessa. Dessa påminnelser fortsätter därefter var 15:e minut tills vi tagit medicinen. Vi påminns också om händelser som skall ske, läkarbesök, hemvårdsbesök, sjukgymnastik och andra evenemang av intresse.

När det gäller bror, så finns det andra övervakningar. Arbetsdagar för honom får jag på liknande sätt information om han försovit sig, eller om han inte försvinner hemifrån inom rätt tidsintervall både från hemmet och jobbet. Taxin kan vara sen eller utebli, och jag får då information om detta.
Detta ger också honom en trygghet att inget fel inträffar. Taxin får heller under resan inte avvika allt för mycket från de normala vägarna. Skulle det ske så blir jag uppmärksammad på detta.

Tanken är ju att vi skall bli uppmärksammade på saker som avviker från det normala.

Mor har ytterligare bevakning i form av en kamera. Denna kamera är inte där för att någon skall titta på henne utan ett datorprogram kontrollerar mors rörelser i sängen och beräknar då hennes humör efter det. Mors humörsstatus beräknas då i fyra nivåer, lung, oro, ångest och kraftig ångest. Samtidigt skall enstaka stora rörelser inte ge något larm utan det är intensiteten på rörelserna beräknas. Beroende på de beräkningar som datorn gör kan sedan ligga till grund för ett larm till mig. Dessa larm ges också beroende på var jag befinner mig, på olika sätt.
Inga bilder sparas eller på andra sätt bearbetas mer än just under sekunden som det sker.

Kameran är också ett känsligt kapitel för hemtjänsten och de har alla möjlighet att stänga av den för sin trygghet.

Vill i det fallet även betona att det inte är någon kontroll av personalen och deras aktiviteter som sker utan det är just vår trygghet det handlar om.

Jag har också ställts inför frågan om jag kan tänka mig att dela information med hemvård mm.
Så länge det handlar om vår trygghet och frihet är svaret ja men vill deras chef använda det för kontroll när hemvården är här, så är svaret nej.
Däremot om det finns ett beslut på att personalen skall logga in på alla ställen, så kan jag tänka mig att bygga in det i vårt system. I det fallet så får det byggas på att det skall ske hos alla vårdtagare.

Värdighet

Profilbild för kyrkiskyrksyster

Att få behålla sin värdighet in i hög ålder är inte säkert. Ja, egentligen kan vi förlora värdigheten tidigare t ex genom sjukdom.

Men när du blir tillräckligt gammal så avtar fysiska och psykiska förmågor. I början är det mest lite krämpor och lite minnesproblem. Efterhand utvecklas det till oförmågor kring dagliga sysslor som hygien och födointag. Men det dröjer oftast ganska länge innan några vårdinsatser görs.

Många gamla lever kvar i sina lägenheter/hus fast de egentligen inte riktigt klarar det. Inte så sällan märker jag ju det vid hembesök. Den gamle är inte sjuk nog för hemtjänst eller särskilt boende. Men det luktar av gammal urin, man ser att kläderna är smutsiga och det är stökigt. Kanske hemtjänsten eller ett städbolag kommer och städar var fjortonde dag, men i övrigt så finns inget stöd. Är det värdigt?

Sen finns dom som vårdas hemma med mycket hemtjänst. Flera gånger om…

Visa originalinlägg 233 fler ord