Ända sedan jag fick min panikångest för 30 år sedan så har en del av min behandling varit vatten, ljud av vatten, vågskvalp, rinnande bäck som porlar, vågor som slår mot land, vågorna som gungar båten och mig till sömns.

Kanske spelar min barndom med en far som var på sjön sin roll till min förkärlek till vatten. Att somna i en böljande koj på färjan till Kiel, är bara så skönt. Men ljudet från vatten har jag här hemma också.

I hallen har jag denna figur med porlande vatten, vatten som hörs i hela lägenheten. Lampa tjänstgör också som belysning i hallen då den är mörk. Så den lyser och porlar hela tiden vår vakna tid som vi är hemma.

Sommarhalvåret bor vi ute, ja att vara inne är ett nödvändigt ont. Så länge vädret tillåter så sover jag även ute. Bor ju även lagom lugnt så det funkar finfint. Men även där finns det vatten som låter.

Mitt senaste förvärv ser ni på bilden överst.
När vi var barn i slutet på sextiotalet så var vi en hel del hos min faster i Göteborg. Hon och familjen hade en lägenhet på Grevegårdsvägen. I den lägenheten hade hon en fontän likt den ovan, och så fort jag hade möjlighet så smög jag in i vardagsrummet och tryckte på strömbrytaren för att starta den. Där kunde jag stå hur länge som helst och bara titta och njuta av porlet. Visst, jag var rädd att någon skulle komma på mig när jag stod där, men njutningen tog överhand över rädslan.

Jag har drömt om en sådan hela mitt vuxna liv. När jag för några veckor sedan hittade en liknande fontän till salu på Tradera fanns det ingen tvekan. In och lägga bud, och nu står det en riktig retro i mitt vardagsrum. Visst, lite småpyssel med den men vad gör det, nu blir det ett hörn för att dra upp sticklingar till våren. Höra porlet från vatten, titta och njuta av naturen inomhus, och få frid inombords.

Jag är lycklig!