Jag går återigen sjukskriven av stress och min läkare som känner mig väl skrev ut både sömnmedicin och Nitroglycerin. I samband med det sade han också, om du gör något dumt, så kommer jag att jaga dig på andra sidan.

För drygt trettio år sedan blev jag utsatt för mobbing på min arbetsplats och det gjorde att jag utvecklade panikångest. En panikångest som blivit ett handikapp för mig, och med mycket lidande. Jag har fått lära mig leva med det men också begränsa mitt liv till att inte stressa. Men det har tagit tid att få kroppen att förstå det, min kropp som ibland kopplar bort huvudet och lever sitt eget liv.

En av de värsta grejerna är när jag får bröstsmärtor, precis som om någon spänner ett spännband runt bröstet och drar åt, drar åt drar åt. Jag ligger där i brygga, skriker, gråter, kallsvettas mm. Har legat inne på hjärtintensiven gjort mängder med EKG, utan att något syns på kurvan. Finns inga signaler på några kroppsliga symptom, men ändå är de där. Däremot hjälper Nitroglycerin till att dra ner smärtorna på någorlunda uthärdliga nivåer.

I dag har jag bra hjälp av sjukvården och jag har sjukpension till viss del och kan trots det leva ett någorlunda normalt liv. Men så har det inte alltid varit. När det var som värst så fanns en möjlighet för mig att få kontroll över kropp och knopp, genom att fundera på vilket sätt som var bäst att ta livet av sig. De tankarna har hängt med i trettio år. Ibland oftare ibland mindre ofta. Ibland har tankarna gått över till regelrätta försök till att ända mitt liv, när kroppen inte fungerar.

I september hände det något när jag vaknade efter middagsvilan på sängen.
16 telefonsamtal, mängder med SMS och meddelanden på Messenger. Nordiska motståndsrörelsen, NMR hade hyrt lokaler i kommunen. Jag har inget över för den organisationen, men vet samtidigt att vi har yttrandefrihet i landet, vilket även gäller dem. Men vad skall jag kunna göra, som ideell Trygghetsvandrare? Har inte lust att bli en bricka i spelet mellan olika politiker, mellan tjänstemän, mellan polis och kommun. Skall jag flytta från kommunen, eller skall jag stanna kvar? Skall jag lägga av med Trygghetsvandring eller skall jag fortsätta? Skall jag byta telefonnummer och börja blockera människor via sociala medier?

I dag har jag lagt av med trygghetsvandringar i kommunen, något jag trots allt älskar. Tycker om alla fina ungdomar, samtidigt som jag tycker synd om dem som får bära skit för vad andra gör. Får bli i grannkommunen istället. Jag har bokat av mig från arbetet i kyrkan, för att minska stressen på mig. Jag älskar min kommun, men vill inte bli något jag inte själv begärt att bli. Jag mailade kommunen om att jag inte vill vara den som kontaktas, vid problem. De har inte ens bemödat sig med att svara på mailet, vilket jag tycker är anmärkningsvärt.

Nu skall jag satsa på att få min kropp under kontroll igen, försöka må bra och ta hand om mig, bror, Nussä och pissen.