Som många vet så har jag en bror som inte är som andra. En bror jag älskar mer än någon annan och han är en del av familjen tillsammans med vovven och pissen. Vi lever vårt liv, jag har lärt mig hans sätt att tänka men också hur han i en del fall tänker annorlunda än mig. För mig är det en del av vardagen och inget jag tänker på, utan bara helt naturligt.

Mycket av de minnen jag har från unga år innebär mycket sorg i mitt hjärta. En del av kyrkans företrädare ville att han skulle gömmas och inte vara med i offentliga sammanhang. Hans ”sjukdom” var ett resultat av ett blandäktenskap mellan en landsförrädare och ett nazisvin. En handlare drog honom genom ett brännässlesnår för att lära honom veta hut. Han och även jag har blivit utslängda från krogen, då de inte vill ha idioter där, för det kan skrämma andra gäster. Även om detta har blivit bättre med fördomar mm, så finns de fortfarande kvar hos en del, och mycket återstår att kämpa för i samhället. Har tyvärr inte alltid varit lätt….

I vissa avseenden är han ett barn och i andra en vuxen man. Just nu har vi en pandemi som gör att vi lever väldigt instängda och exempelvis får bror inte gå till affären ensam, utan min tillåtelse, med tanke på trängsel. Inte lätt att komma ihåg att hålla avstånd. Att gå ut och ta en öl på lokal funkar heller inte, även om det är njutning både för mig och bror.

Så hur uppmuntrar man honom att hålla kvar gamla traditioner tillsammans med dagens restriktioner? Att gå ut och ta en öl, är något han gillar. Vi dricker också mycket öl till maten av det billigaste slaget.

Så nu skall jag skapa en julkalender av Mariestadsöl som han gillar. En flaska varje dag. På adventssöndagarna blir det en extra fin öl av Lilla Edets Bryggeri.
Och på julaftonen blir det ett stort frågetecken. På julaftonsmorgonen kommer frågetecknet att bytas ut till en extra åtråvärd ”julklapp”.

Tror detta är en sak som kommer att lätta upp honom ganska ordentligt.
Nu återstår att ställa upp alla flaskor och dekorera dem med snöre och datumlapp.