Kyrkan har alltid varit viktig i mitt liv även om jag inta alltid varit överens med en del företrädare inom kyrkan. Att vara en ideell i två olika församlingar, pastorat och stift gör jag att jag ser stor skillnad på hur de arbetar och tänker. Detta är inte minst tydligt nu i pandemitid. I Fors kyrka i Sjuntorp har alla lekmän blivit lediga och bara präst och kantor håller kyrkan öppen. I Fuxerna i Lilla Edet försöker de hålla de vanliga traditionerna vid liv även om antalet medverkande har minskat, för att hålla öppet trots begränsningar.

Första advent i kyrkan är det verkligen fest, den liturgiska färgen är vit som symboliserar glädje, renhet och fest. Därtill tänds alla ljus i kyrkan. Ett nytt kyrkoår har börjat. I går var jag ledig från alla kyrkliga uppdrag men valde trots det att åka till Fors kyrka och ”starta upp”. I kyrkan är det denna dag över 70 stearinljus som skall tändas upp. Det tar sin lilla tid och jag tänkte att prästen och kantorn knappas kan det på 15 minuter, vilket de har på sig för att lämna den ena kyrkan låsa och ta sig vidare till nästa och även då tända upp. En annan sak som jag gillar med att vara aktiv inför mässan är att jag får 30-60 minuter för mig själv i kyrkan för att i mina egna tankar gå och pyssla. Den stunden är så viktig för mitt välbefinnande.

Så igår när präst och kantor kom med 5 minuter till godo var kyrkan tänd och utstrålade värme, jag till och med fanns det nybryggt kaffe när de kom. Även några församlingsbor satt på väl avstånd till varandra och lyssnade på musik som jag filmat tidigare i någon av våra kyrkor. Även om maxgränsen på 8 personer måste hållas, så var det så otroligt välkomnande.

När kantorn kom och såg att kyrkan var upptänd både med takkronor och levande ljus, så tänkte hon ”nu är Bengt här” 🙂
När prästen kom blev han också glad men funderade ”vem har tänt kyrkan”.

Det finns några saker som är viktiga för mig ett är att adventsstaken skall tändas från söder till norr. Men alla tänker inte på det. Andra saker är att ljusen på altaret skall stå symmetriskt men de längsta ljusen längst ut och de kortaste in mot mitten. Tidigare har jag haft så svårt för att ljusen inte står rätt och det har krupit i kroppen, så att jag glömmer allt annat som är viktigt i kyrkan. Jag har nu lyckats lägga band på mig och försöka bortse från dessa ”petitesser” som för mig är viktiga. Jag vet inte vem som tände ljuset till den inspelade andakten i kyrkan, men jag vågade inte ändra ordningen på ljusen, då det kanske fanns anledning till att de valde denna riktning. Men var glad att vår präst denna söndag protesterade mot ljusen och gick och vände staken så det blev rätt. Jag har också blivit medlem i FB-gruppen ”Folkkampanjen för adventsljusstakens rätta tändande”.

Gott nytt år, kyrkoår.