Torsdagarna här i Edet är alltid en dag för träffar. Då brukar jag ha lite samtal med polisen om vad som händer i samhället, vi byter info och jag får ofta saker från dem vi trygghetsvandrare bör hålla koll på. Vissa saker får mig både att gapskratta och småle. Det är vid de tillfällena som polisen kommer med frågor som de fått från kommunen och ber mig svara på, så att de sedan kan rapportera till kommunen. Kommunhuset är ju bakom mobila poliskontoret så varför kan de inte direkt fråga oss trygghetsvandrare? Verkar mer proffsigt att gå den vägen 🙂

Jag och vovven klädde på oss för väder och långpromenad i det härliga senhöstvädret och gick ner till husbilen. Nej de var inte där, utan när tiden tillåter är de runt i byn och vandrar och träffar människorna som bor här. Jag och vovven styrde istället stegen på gångvägen förbi skolan ner till älven. När jag kommer till skolan möter jag ”Kling och Klang”, två härliga poliser med underbar humor. Vi stannade och pratade som brukligt medan barnen från förskolan ropade Bengt. Ja barnen brukar prata med mig och framför allt vovven, när vi är ute. Ja inte kan man missa barnen utan fick slänga en del ord med dem också fast min koncentration var med poliserna. Snart kommer nästa åldersgrupp upp, dvs högstadiet. Tjena Bengt, ropar de och ser sedan poliserna. God dag konstaplarna, säger de då. Även här blev det lite artighetsfraser och lite munhuggande som man gör vänner emellan. Poliserna skrattade.

Jag berättade att när jag träffade dessa ungdomar för första gången, så var de så kollosallt öppna i sitt språk och jag som var pryd, såg ut som jag hade fått en hink Falu rödfärg i hela facet… I dag vågar jag prata lite mer öppet om saker och ting.

Precis som konstaplarna skapar förtroende mellan människor, på samma sätt skapar jag detta och många vågar prata med mig om det ena och det andra.
Jag är sextio år och ibland åker jag EPA genom byn.