Jag har aldrig varit intresserad av att vara en kändis, tvärs om, så har jag lidit mycket av det tidigare. Under de 10 år jag var bussförare i staden, så undvek jag att åka dit om det inte var absolut nödvändigt, då jag var igenkänd av många av de som åkte buss, eller befann sig bland bussarna. Däremot har jag alltid varit en sådan person som tagit tag i saker och aldrig varit rädd för att göra det.

Efter att jag slutade som bussis, så tog det lång tid innan jag igen besökte staden igen, i alla fall när det var mycket folk på staden.

När jag sedan började jobba inom film och TV-industrin så valde jag att använda ett artistnamn för att slippa bli förknippade med det. Visst jag jobbade bakom kameran, men ibland fick man hoppa in framför kameran i små statistroller.

När jag sedan flyttade till Lilla Edet, så var jag ju redan en kändis här, då jag lagt upp mycket bilder i våra FB-grupper.

Människor började hejja på mig, då det kände igen mig. på byn. Många äldre tog kontakt med mig, och pratade då de sett vad jag gjort. Blivit inbjuden till föreningar för att filma det som de gör. PRO och deras sångkör är ett exempel. Ungdomarna ropar efter mig på byn, och vill sitta och prata. Ibland bjuder de med mig att åka i deras A-traktor.

Barnen på förskolan som jag passerar när jag går till byn, ropar på mig och vill prata med Nussä (vovven) och även mig 🙂

Så att springa in till byn ett snabbt ärende är knappast möjligt. Nej, nu gäller det att planera och ta god tid på sig.

Men kan jag göra något positivt för kommunen, så är det värt allt besvär 🙂