Julen är för oss, liksom många andra en blandning av flera olika moment som blivit vår egen tradition. Jag tror nog de flesta har sina egna traditioner inom familjen som skapats gemensamt. En av de mest udda traditionerna i vår familj tror det är att det är Lucia som kommer med julklapparna.

När jag var riktigt liten var jag rädd för jultomten och fick panik när han kom. Så istället så kom Lucia två gånger under adventstiden, en gång att kontrollera att vi var snälla och en gång för att dela ut julklapparna för hon hade sett att vi var snälla. Detta skedde ju under adventstiden som varade fram till kl 18, på julaftonen. När lillebror blev större fick han vara tomte, då traditioner är viktigare för honom än för mig.

Under tiden fram till 18.00 skulle en kvist från en gran eldas upp inomhus, just för att sprida doften. Den var starten på julfirandet. Den traditionen kommer från mormors mor och östra Tyskland (Polen). Runt klockan 18 började den andra delen av julen. Då slog alltid mormors mor upp bibeln på skåpet med en nypressad duk, där låg julevangeliet uppslaget med två tända ljus bredvid. Därför är det idag tradition att läsa det stycket efter kl 18, den kristna julen börjar. I o m att den natten var magisk, så fick alla besökare som klev in över tröskeln också kliva över en kvast, so låg i dörröppningen. Detta gjorde att all olycka stannade utanför och inte kom med in Man kunde då fira jul i trygghet i glada vänners lag.
I dag är bibeln och kvasten borta men ljusen och evangeliet finns kvar hos oss. De senaste åren blev det också för mig viktigt att promenera till kyrkan kl 22, för att vara med på midnattsmässan som startade kl 23. Då knde jag också önska god jul i sann glädje och inte bara för att andra idag säger det.

Så jag satt länge och kollade igenom gudstjänster och mässor i många pastorat i min närhet för att kunna vandra dit i natten. Tyvärr var det dåligt med midnattsmässor inom rimligt gångavstånd, så jag tänkte inte bry mig om någon julnattsmässa. Men när kantorn blev orolig för att det inte fanns någon som skötte ljudet, så erbjöd jag mig. Vi hade två stjärnor på sånghimmelen som jag fick lära mig hur de arbetar. Duktiga stjärnor, må ja säga, men alltid svårt att justera ljudet när kyrkan i det närmaste är tom, för att ha skarpt läge när det är många människor i rummet. Mycket av textilierna äter upp en del av ljudet. Men i det stora hela var vi nog nöjda ändå, även om jag behöver lära känna dessa välsjungande individer mer. Alltid svårt att vara alla till lags. 🙂

Adams julsång, dvs O helga natt, är något som är viktigt för mig och den framfördes med en bravur av sällan skådat slag. Tack!

Bo höll också en mycket fin predikan med den nicenska trosbekännelsen som tema. Just predikan är ju olika från gång till gång och för att fånga prästens känsla så måste man hela tiden vara med i berättelsen. Vi som sköter ljudet i kyrkan är överens om att just predikan känns mer levande och äkta, på något sätt, då man hela tiden är med i berättelsen. Ibland har det hänt att jag ville vara frimodig och applådera när de lyckats fånga in mig i berättelsen. När de på ett äkta innerligt sätt förmedlar vår herres ord, så vill jag på detta sätt tacka herren och budbäraren. För vad är herrens ord värt, när det inte kan förmedlas på rätt sätt. Så det blir alltid en tyst tanke till vår herre i samband med predikan och ett tack till prästen efter.