I går var jag i Falkenberg och var en del av Missing People.

I skrivande stund har beskedet kommit att Dante hittats död. Vilket känns otroligt tomt inom mig och många andra.

Igår var dock stämningen på topp och vi var alla fast beslutna att hitta Dante vid liv. Fick via FB tag i en person så vi kunde samåka ner till Falkenberg från Lilla Edet respektive Alhem. Vi var nere i Falkenberg och Falcon alkoholfri arena vid 21 – tiden där vi kunde få våra västar och sedan ställa oss i kö för att tilldelas sökområde. Det är ju polisen som bestämmer var och hur vi skall söka och tar sedan fram kartor till oss.

Vi var 15 personer i gruppen plus en gruppledare och när vi fått vår info så skapade vi samordning för att ta oss dit. Vi möttes upp på en bestämd plats och där ställde vi upp oss på rad med en armlängds avstånd och tända pannlampor. Nu började sökningen och vårt första hinder. Björnbärssnår…

Vi fick göra så gott vi kunde och sedan ta oss förbi området, för att åter ställa upp oss på rad, för att gå igen. Ganska snart var vi framme vid första gården och gruppledaren går fram och knackar på. Med deras tillstånd fick vi söka igenom alla byggnader och gårdsfolket var oss behjälpliga hela tiden. Det värmde verkligen med det engagemang som så många visade för oss. Att springa i alla okända byggnader, öppna dörrar och gå in, var en speciell känsla, men vi hade deras tillstånd. Snart kom nästa hus och där öppnade ingen. Där gick vi bara genom trädgården och gjorde inte så mycket annat. Det markerades som ej genomsökt för att prova igen vid annat tillfälle.

Att gå i mörkret och pannlampsbelysning gjorde ju att man hela tiden fokuserade blicken där ljuset var. Helt plötsligt försvann marken under fötterna och jag låg ner medan Nussä tittade förvånat på mig och undrade vad jag sysslade med. Bara att resa sig upp, borsta av sug det värsta och skratta och gå vidare….

Klockan var närmare midnatt och vi knackade på det tredje stället. Där blev vi erbjudna att komma in och värma oss, respektive att använda toaletten. Allt vi hittar och andra iakttagelser framfördes till polisen.

När området var genomsökt hade vi två val, antingen lämna västen och åka därifrån eller åter ta oss ner till sambandscentralen för Missing People. Vi valde det sistnämnda.

Medan vi väntade kunde vi gå ner, få korv med mos, kaffe, dricka, frukt eller annat som vi kunde fylla magen med. Tyckte vi det var kallt ute, så kunde vi gå in i ishallen och värma oss. De flesta valde att stå kvar ute och helt plötsligt så kom en ledare och tyckte vi behövde lite rörelsegymnastik så då blev ”husmorsgym” ute på plan…

Tyvärr dröjde det med sök nummer två och vi var tvugna att vara hemma senaste klockan 05 på morgonen. Vi valde att avsluta vårt uppdrag och styrde kosan hemåt.

Även idag var jag på väg ner och hade fixat samåkning. Tyvärr tillstöter problem och jag kom inte iväg… lite senare kom via min kompis på plats det tragiska beskedet om vad som hänt, ca en halvtimma innan polisen hade sin presskonferens. När jag sedan kollade kartan var vårt sökområde långt ifrån där han hittades.

Nu känner man sig fruktansvärt tom inombords även om det känns skönt att få ett avslut på det hela. Mina tankar går till de anhöriga, men också alla människor som ställt upp för att lösa detta. Alla fantastiska människor som genom Missing People gjorde vad de kunde, av egen fri vilja, utan ersättning mer än det som bjöds på bordet vid sambandscentralen.

Stort tack till Missing People och den logistik ni byggde upp. Tack till övriga myndigheter, som bidrog på olika sätt. Tack till alla som skänkt både pengar och förnödenheter.

Tack till Ulrica för gårkvällen och natten.

Tack till John som jag skulle åkt med idag och som också höll mig informerad.