Kan kärlek vara fel?

Finns det bögbaciller?
Ja, om man skall tro en del skrivkunniga så verkar det vara så år 2017.

Via Facebookgruppen #jagärhär fick jag vetskap om att Rickard Söderberg än en gång är utsatt för näthat pga av sin sexualitet. Varför skall inte Rickard få välja vem han vill älska och sprida sin kärlek till? Och varför måste vi sprida sådant hat mot dessa personer?

När jag körde buss här i stan på 80 och 90-talet såg jag många gånger på fredag och lördagskvällar nu par gick hand i hand hem eller till bussen. Det var kvinna och man, kvinna och kvinna eller man och man. Var det man och kvinna tittade folk i smyg, men var de samkönade så tog personerna runt omkring flera steg ifrån dem, precis som om de vore spetälska. Nu är det många år sedan, men ändå fortsätter samma fördomar spridas. Då i slutet på 80 talet hade jag en kollega som var homosexuell och som senare visade sig vara HIV-smittad. Då började kollegorna gå till chefen och kräva att han skulle avskedas, för först kunde han smitta kollegor, så att vi kollegor kunde smitta resten av stan, så att hela kommunen skulle dö. Ingen tog reda på fakta, utan byggde det på fördomar. När jag går igenom min vänlista på FB, ser jag vänner jag vet lever ihop med person av samma kön, och vad gör det? Är de lyckliga, så är jag lycklig för deras skull.

Jag har inga planer på att flörta med Rickard, ännu mindre arbeta för dela säng med honom (det har han redan), men jag tänker slåss för att han skall få välja vem han vill älska. Jag tänker slåss för mina vänner som tvingats lämna sina småorter, just för det hat de har fått utstå. Jag tänker slåss för alla andra som behöver slåss för. Jag tänker vara sambo med min bror, för jag älskar honom (sex får jag finna någon annanstans).

Så Rickard, en stor kram till dig, för att du vågar stå upp för din kärlek och din rätt att älska…

Delad glädje är dubbel glädje

20170424_135200
Foro: Ola Gäverth

För ett par veckor sedan var jag i Stockholm och träffade min vän Ola Gäverth, Ola lärde jag känna när jobbade med ”Vaken med P3 och P4” och var nattpratare i min bilradio, på tidningsrundorna. Under den tiden var jag som mest aktiv att avslöja missförhållanden på vårdcentralen, och det var en påfrestande tid för mig. Olas härliga röst och likaledes underbara humor fick mig att koppla av och glömma vardagen därhemma. Numera är vi goda vänner och träffas då och då.

Just nu är Ola i Kiev tillsammans med Carolina Norén, som numera är Svensktoppens programledare. Så nu denna vecka kommer jag och bror bevaka allt om Eurovision Song Contest.

Är så glad för Olas skull som är en riktig mellonörd, får chansen att vara med på detta äventyr. Delad glädje är dubbel glädje…
Hoppas Ola inte glömmer att hälsa till Robin Bengtsson, från mig 😉

Robin syntes på många förstasidor i flera tidningar under senaste veckan…
20170505_045202-COLLAGE

Här hittar du radions sändningar från ESC
Här hittar du senaste nytt från Kiev

Nedanstående bilder kommer från Carolina Norén Instagramkonto

Här se ni gänget som hade införprogrammet på Sveriges radio.

Och en bild från melodifestivalens dito

Att sova gott

Screenshot_20170507-211637

Mina sovvanor är ju inte de bästa, vet de som följt mig en tid. Det var en av anledningarna till att jag skaffade mitt fitbit-armband. Att sova två till tre timmar i stöten uppdelat på tre gånger på dygn, är absolut inte optimalt. Men genom att studera min sömn, vilka tider jag skall gå till sängs och också vad jag gör innan jag går till sängs ger mig mer förståelse.

Fitbit har nu uppdaterat sin app,som inte bara visar sovtider och vakentider utan också mäter vilken typ av sömn jag har…
Ovanstående sömncykel visar min 3 timmar och 36 minuters sömn under senaste natten.
Hade ytterligare två sovomgångar det dygnet.

Screenshot_20170507-213631
Med hjälp av statistik kan jag se hur senaste sömnperioden är i förhållande till mina senaste 30 dagar. Så under en månad ligger jag någorlunda normalt inom de olika segmenten, och det känns tryggt, även om mina nätter är korta. Jag märkte nu när jag var ledig i 18 dagar i sträck, också kunde öka min sömnlängd på natten, så att mitt nattjobb spelar in, är klart. Men jag tror att får jag lärt mig lite mer om min sömn så tror jag att att jag kan få bättre nattvila, i sträck…


Så håll tummarna för mig…. 🙂

Dagens goda tanke

Den första maj fick jag en ide, jag ville prova. Varje dag tweetar jag ut dagens goda tanke till en person som sagt något bra i positiv anda och ger den personen lite extra uppmuntran. Jag tror vi behöver mer positivitet runt omkring oss som gör livet lite lättare. Positivt för mig är när vi kan använda en sund debatt utan att behöva lägga grova, förolämpande och ibland svordomar åt personer. Även om vi inte har samma åsikter i allt, så måste vi ju kunna prata sakligt om händelser och företeelser.

Ja, jag är kanske lite av rebell, jag har kanske radikaliserats och jag vill också bomba människor, men jag vill göra det med ord, kärleksfulla ord och tankar.


Ja, jag vill gärna vara den som strör rosor omkring mig. Det är så lätt att vi hamnar i en negativ nedåtgående spiral som tar oss mot avgrunden. För mig är det viktigt att dela med mig av det goda, vilket jag försöker göra i bloggen, även om jag också tar upp saker som kan diskuteras. På samma sätt följer jag olika bloggar som har samma syn på livet. Ja det är livet som är viktigt.
Har två bloggare en på högerkanten och en på vänsterkanten, och de är så lika varandra så jag blir nästan mörkrädd…. DE försöker hela tiden hitta fel hos alla andra och särskilt hos varandra. Ibland är det nyttigt att läsa även dessa bloggar för att få lite distans till verkligenheten, i alla fall så som jag upplever den.

Ni som följer mig, via bloggen och kommenterar här, på Twitter och på Facebook och på andra ställen, vet att jag kan glädjas åt tulpanknoppen som slog ut i morse. Jag gläds år att kunna sitta med mitt lilla bluetoothtangentbord på altan i vårvärvärmen och skriva detta på min läsplatta medan jag hör robotgräsklipparen göra sitt arbete i trädgården.


Ja, solen den som lyser på himmelen och den som finns inom en, låta de lysa alla dagar. Dagar som är gråa måste vi låta den i hjärtat lysa ännu mera, för vi vet att solen ändå finns där och kommer åter och laddar oss med positiv energi.

Så låt oss gemensamt sprida det fina som trots allt finns omkring oss.

Att jobba en löneförmån

Likaväl som jag inte gillar att jobba på senhösten när det stormar och regnet står som spön i backen eller snön yr och man skall ut på oplogade vägar, likaväl älskar jag jobbet denna årstiden. 

Visst, inte alltid så kul att gå upp 00.30 när klockan ringer, men jag tror inte det är så roligt andra tider heller. Får man vakna i sakteliga mak och får i sig lite kaffe, så säger jag inte nej…

Strax före två, ger jag mig i väg till mitt ställe. Startar med att sortera posten och sedan packar jag bilen mid post och tidningar för att ge mig ut på min 8 mil långa resa mot dagen. Älgarna vet man ungefär var de befanns sig dagen innan, och de rör sig inte så mycket under dygnet. Rådjur och hjortar har sina favoritställen. Även småvilt rör sig inte så mycket, så man är ganska säker. Under hela turen vaknar mer och mer djur och strax före fyra börjar vårens konser med småfåglarne. Hade det inte varit för jobbets skull, så hade man inte gett sig ut på vägarna för att ”carpe diem”.

Fotot är taget strax före fyra på morgonen och ungefär när jag kommer hem, så bryter solen de första strålarna över horisonten. Brukar skämtsamt säga att jobba som tidningsbud denna årstid är en löneförmån när man är med om hela naturens uppvaknande och förberedelser för en ny dag. Visst är det härligt att få uppleva detta.

När man upplever detta och morgonen är lite mer  ljummen, när man kommer hem, kan det många gånger vara lagom att byta skor koppla vovven och än en gång ge sig ut i naturen. Denna gång blir det då en promenad på någon mil under ett par timmar. Klockan åtta har man redan jobbat färdigt och hunnit gå dagens 16000 steg. Då kan man gå och lägga sig med ett leende på läpparna och sova några timmar till. Denna tiden sover jag gärna ute på altan i den friska luften, och det är så gott. Tänk vad mycket man får igen av att gå upp denna tidiga timma. 

Så varje jobb har sin charm.

En god frukost

fast_food_tray2c_novosibirsk_1

Bilden får bli en symbol för det som hände i morse…
Kom i morse hem tidigt från jobbet och fått av mig kläderna och gick i morgonrocken innan jag skulle lägga mig. Bror var färdigklädd och skulle äta frukost, när jag ser en bil utanför…
Taxin som skall köra bror till jobbet, 40 minuter före utsatt tid…
Bror gick ut och pratade med honom och han skulle vänta.
Jag vet ju själv hur det är att vänta, så jag fick lätt panik och tyckte synd om personen.

Gjorde en ostfralla, en kopp kaffe, lade på morgontidningen från jobbet, allt på en bricka och bror gick et med till bilen.

En strålande glad taxichaufför fick en god frukost…

Marie Kide, till minne

20170430_103852
Jag har tänt ett ljus för Marie Kide

Ditt namn finns på mångas läppar, din bild på många löpsedlar och i tidningen.
Detta känns så fel, detta är inte du, men ändå är det du…

Vi har varit bekanta under många år och hälsat och pratat, då vi hade samma livssyn på vår omvärld. För knappt ett år sedan kommer jag till vår kyrkgård och träffar din make vid bilen. Vi pratar och han berättar att du är hos en bekants grav, precis samma grav och bekant som jag är på väg till. Vi pratar om vår gemensamma bekant, värdesätter hennes livsgärning och den kamp hon tillsammans med oss och så många fler förde.
Vi pratade om varför de fina människorna försvinner, när vi behöver dem som mest…

Strax efter lämnar även din make detta jordiska liv, och det blev åter träff i en sorglig situation. Under den kommande tiden blev våra träffar så många på vår gemensamma kyrkogård, där våra vägar av någon konstig anledning korsades. Vi pratade, ibland räckte det med att våra ögon pratade, och ibland blev det en kram. De senaste dagarna har jag funderat mycket på varför vi träffades så mycket, just där…
Kanske sörjde vi våra nära och kära mer än någon vet, kanske vi ville vara ensamma med våra tankar, just här eller kanske vi sökte styrkan att gå vidare, just här…

Just nu har jag så många frågor inom mig, varför, varför och varför….
När jag förra veckan besökte platsen på Drottninggatan i Stockholm, så hade jag ingen aning om att det var du som kämpade för ditt liv på sjukhuset efter attacken.
Det blev jag varse om när jag väl kom hem, och det blev en chock för mig. Så långt borta, men ändå så nära….

Både du och jag är med i Facebookgruppen #jagärhär
Som ett minne för vår kamp, kommer jag att skänka en summa pengar till föreningen genom att swisha in mitt bidrag till #jagärhär på nummer  1235149349 med angivande av ”Maries minne” och mitt namn, så det kommer fram vem som skänkt.

Detta tycker jag också andra kan göra.

På uppdrag av föreningen har jag också i våra ortsgrupper lagt in följande rader:

Vi är många i Sverige som deltar i den sorg som drabbat Marie Kides familj, anhöriga, vänner, elever och kollegor.

Vi har förstått att Marie var politiskt aktiv och kämpade för ett tolerant öppet, humanistiskt samhälle. Vilket också hennes medlemskap i vår grupp #jagärhär visar.

#Jagärhär arbetar mot hat, rasism och sexism på nätet något Marie alltid arbetade emot under sin livsgärning även utanför nätet.

Vi, alla gruppens medlemmar vill på detta sätt uttrycka vårt djupaste deltagande i sorgen. Och vi kommer aldrig sluta verka för att vårt samhälle ska vara öppet och tolerant.

Mer information om ”Jag är här” hittar du här

 

Vernissage som gav mersmak

20170429_120223

En av mina fina mästerfotograferande vänner, Stefan Ljungwall,  var inbjuden att hålla en fotoutställning tillsammans med ytterligare tre mästerfotografer.
Utställning hålls hos annika-g i Jörlanda i Faster Bertas stuga. Ett ställe jag aldrig hade hört talas som, och ännu mindre besökt, då det ligger vid sidan om våra allfartsvägar.

Vi satte oss i bilen och åkte dit, jag, bror och vovven. När vi parkerar bilen, tappar man nästan andan. En blomsteraffär tätt intill, men en blomsterprakt och trädgårdskonst, utan dess like, fick en att känna att man var på väg till självaste Nobelutdelningen.
Självaste stugan kändes som en äkta damsko, liten utanpå men stor inuti, och en behaglig värme spred sig, inte bara från vedkaminen utan även från de som var där.

Själva fotoutställningen ”Västsvenska bilder” innehöll mycket vatten som sig bör på västkusten, och jag som älskar vatten, vattenspeglingar fick mitt lystmäte tillgodosett genom att bara titta på bilderna och den varsamma bearbetningen som gjorts.

Jag älskar ju detta med foton, även om det är många år sedan jag själv slutade med systemkamera. En bild kan säga mer är tusen ord, och visst är det så.

Tack Stefan, tack ni andra fotoutställare, tack annika-g och alla ni andra med fantastiska kreationer inne och ute. Detta blev ett smultronställe för oss.